spelmässigt, men inte mentalt/känslomässigt då räcker den inte till.
En gitarr betyder mer för mig än så, och jag tror för dig också.

Ser inte varför jag skulle tvingas klara mig med det, vilket VJ lite antyder när han påstår att det är ofattbart att
man vill lägga dyra pengar på en gitarr som kanske 'inte ens är bättre än en billig' för mig är det väldigt fattbart

Man måste besitta kompetensen att känna och höra skillnaden, det kan
vara där det brister hos "vissa"

Det som för mig är intressant i sammanhanget är inte det betalda priset utan att dessa gitarrer ursprungligen sålts som nybörjargitarrer. Det smått absurda faktumet att det som är avsett för en nybörjare med skral ekonomi fungerar för mig (spelmässigt) utan större klagomål. Jag kan spela lika fort och benda lika fint (eller surt..) som på mina svindyra gitarrer som egentligen bara är bättre än den gitarren om man synar den i sömmarna.

Allvarligt talat nu - tycker ni inte att det är fullständigt barockt att en gitarr som kostade 995kr ny tillsammans med förstärkare och annat INTE SKAPAR NÅGRA SPELMÄSSIGA HINDER?

Visst, har man pengarna så köper man kanske inte dylik gitarr men isåfall är det enda som skiljer oss åt att ni är rika snobbar! För det handlar väl ändå om hanterbarhet? Allt annat är ju estetik.

Nej , inte på en sån enkel konstruktion med 2 träbitar och 4 skruvar, inga halsvinklar, huvudvinklar, halsinfästningar etc



Här avslöjar du dig lite, det handlar inte bara om 'hanterbarhet' för alla, kanske för dig. Trodde jag förklarat detta redan.
'rika snobbar' , 'snobbar som jobbar' i så fall då. Du får gärna tycka det , men du säger ju själv att du har flera 'svindyra' gitarrer,
så det gäller ju dig med i så fall.

Ok jag omformulerar mig: är det inte barockt att en så enkel konstruktion ska kosta mer än en Rusta-strata?

Ja jag har flera dyra gitarrer, det hymlar jag inte med. Jag har flera billiga också och jag älskar dem alla, på olika sätt. Men jag är ingen snobb i den meningen att jag inte kan tänka mig att spela på ocreddiga märken som många är.

Ja du…

Jag satte mig ner med Rustan en stund och spelade.

..

Den frettar inte ur nånstans.

Den är resonant.

Den har bra ton.

Jag hittar ingen skillnad i EQ på olika ställen på halsen. Fattar fortfarande inte exakt vad detta betyder.

..

Jag tänker ta med den på nästa rep. Jag antar att mickarna kommer att låta billiga. Men mickar har jag. Är bra sugen på att ta med den på gig också.

För att motsvara mina önskemål på en gitarr är det dock en del jag skulle vilja åtgärda men det hade jag behövt på en Fender Customshop också. Men ska Mike Leaf bli nöjd och inte kunna avslöja mig mer så behöver jag fixa detta:

Floyda den, dvs fräsa för recessed floyd, borra för stolpar och stränglås.
Eventuellt banda om den (jag gillar inte vintageband), kanske också scallopera den.
Ta ner tjockleken på halsen (och klarlack på det eller annat).
Fila till huvudet, det är ganska fult med ett stratahuvud som inte är helt runt.

Det blir ju billigare med en automatiserad massproduktion i ett låglöneland än nästan handbyggt i ett höglönedito.
Tror inte Fender tex kan producera och sälja en sån gitarr för dom pengarna ens från Meschiiico.....

Sen kan det ju vara ett stort parti som valsat runt också och köpts tokbilligt, har för mig 1495:- var ordinarie pris på dom där.

Om du hittar en likadan kanske det är rena skräpet , inte säkert dom ens produceras på samma ställe från gång till gång eller ens med samma
råvaror, dom har ju liksom varken 'spec' eller ett varumärke att upprätthålla.

Jo det är barockt. Under vissa förutsättningar:

1.) Att de flesta Rustastrator är så här bra (resonant, rak hals etc.), dvs. att du inte bara lyckats hitta ett ex av tusentals. Annars får du ju lägga till kostnaden i tid för att leta fram detta unikum. En bra japsare, mexare, US kan jag hitta på ett par timmar.

2.) Att fler gitarrister än du upplever att dessa gitarrer håller så pass god kvalitet. Alla är vi olika, möjligheten finns att andra kanske inte är lika förlåtande för att den är billig. Säger inte att det är så, men det kan vara så.

3.) Att det inte är så att du BARA: bytt i stort sett all hårdvara & mickar, gjort halsjobb etc. Gäller även om "det inte kostat någonting " därför att du haft dessa delar liggande i en skrotlåda, har verktyg och kunskap att göra halsjobb själv etc.

JA, då får jag erkänna, då är det barockt att de flesta (inklusive jag själv) betalar 6-7 tusen spänn minst (nypris) för något man kan få för ca. 600-700 spänn (om man säljer av stärkarn till polarn ).

Mickarna påverkar för det är via dem du hör något.

Att stall påverkar tonen i ett instrument kan det väl inte finnas någon som inte vet?

Halskonstruktion, lite exempel. 1-bits, 3-bits, 5-bits, hur (och om) huvudet är fäst, hur träet är sågat, hur greppbrädan är limmad, hur och vilken trussrod det är, om den är förstärkt (kolfiber, titan, annan metal osv), limmad i kroppen, skruvad, genomgående osv. Allt saker som påverkar tonen.

Ett bra bandjobb är en av byggets stöttestenar, ljudskillnaden dåligt fästa band (dålig kontakt, för djupt sågade spår osv) och bra fästa är stor. Även material i banden.

EQ mässig balans på halsen är att saker som att alla strängar låter bra utom låga E som helt saknar separation eller stuns eller liv eller ton överhuvudtaget (kan vara vilken sträng som, eller flera, som bråkar). Att det låter tunt, helt ton löst, plinkigt osv över X band. Skillnaderna behöver inte komma från halsen, det kan vara vad som helst på gitarren som påverkar, men det är där det märks (för det är där man spelar olika toner).
På en gitarr med bra balans är skillnaderna över hela halsen endast tonhöjd och den skillnaden i ljudet olika strängar ger (som att samma ton i samma oktav på, till exempel, B strängen inte låter likadant på någon annan sträng för att varje sträng har en egen speciell klang). Tonen är i övrigt lika rik, fyllig, livfull osv, likadan, överallt på hela halsen.

Kolla på akustiska stränginstrument, där är samma sak fast mycket tydligare.

Förövrigt, jag har inga känslomässiga band till att skaffa dyra gitarrer.
Jag vill bara ha bra verktyg och det är oftast där de finns.
Har inga känslomässiga band till gitarrer överhuvudtaget.

/Magnus

Är det här inte bara samma gamla kvalitetsdiskussion som folk jämt håller på med när det gäller i stort sett allt.

Inför nyår:

Person A: "Nu när det är nyår ska jag passa på att ta fram en av mina 96:or. Det ska bli gott!"
Person B: "Du, det där med champagne är bara bluff och marknadsföring. Jag kör vitt dunkvin i SodaStreamern och det blir precis lika bra. Och dessutom blir man precis lika full."

Inför bilköpet:

Person A: "Jag var och provkörde nya Jaguar XE, den kändes klart bättre och roligare än en C-Klass!"
Person B: "Du, en Huyndai Atos kostar bara en bråkdel och tar dig till exakt samma ställen som den där skrytbilen. Var kan du köra med den som jag inte kan köra med min Atos?"

Överallt hör man samma diskussioner emellan de som tycker att det billigaste tänkbara är att föredra och de som uppskattar och gärna betalar för något som de upplever gör livet lite roligare och intressantare, oavsett vad andra tycker.

De kommer aldrig komma överens.

Bra konklusion, +1, då!

Matte

Bra där, precis vad jag försökt förklara flera gånger men tydligen inte lyckats med.
Det går att applicera på alla tjänster och produkter, mat , dryck, bilar you name it...

Så du blir inte ledsen om din favoritgitarr försvinner eller blir stulen, bara att ta fram en annan.

Kan ju vända på det lite,jag tycker det är fantastiskt för yngre killar och tjejer att ha den möjligheten att kunna köpa ett spelbart instrument för en liten peng.
En bra inkörsport till gitarrernas fantastiska värld!!!
Annat var det ju när iaf jag växte upp,tragglade med farsans vinylklädda Höfnerplanka och skulle jag själv köpa/få en budgetgitarr så var det ju verkligen budget,det var ju skit rent ut sagt.
Så "lägstanivån" på instrument har ju absolut höjts på 30år.
Där har vi i mina ögon fördelen med "spelbara" budgetalternativ,sen är jag personligen alldeles för "vrång" för att ens se åt såna gitarrer,jag jagar väl status genom instrument när det inte sitter i fingrarna Men det är jag det!!

Rocka på och Gott Nytt År!!!


//Robban

Det är nog ingen som inte håller med om det.

Ja visst är det så för mig också, det är väl därför jag ej har en Rusta-strata.
Brazboard och krackad cellulosalack får mig att le och må bra.

Håller absolut med Gretschen i
"jag tycker det är fantastiskt för yngre killar och tjejer att ha den möjligheten att kunna köpa ett spelbart instrument för en liten peng.
En bra inkörsport till gitarrernas fantastiska värld!!!
Annat var det ju när iaf jag växte upp,tragglade med farsans vinylklädda Höfnerplanka och skulle jag själv köpa/få en budgetgitarr så var det ju verkligen budget,det var ju skit rent ut sagt.
Så "lägstanivån" på instrument har ju absolut höjts på 30år.".

Ska vi inte glädjas åt just detta? Och med lätt rodnad på kinderna erkänna att vi är lite väl fåfänga när vi betalar extra för att det ska ska stå Gibson eller Fender på huvudet?

Där blandar du ihop saker Mike.

Nja , rodnar gör jag inte i alla fall.

Det är ju svårt att veta hur man skulle se på saken om man var yngre och
skulle köpa gitarr för första gången, typ född med MTV och Internet..

Jag köpte mina första Gibson, Fender och Marshalls redan på 70-talet och har hållt mig till samma märken,
förvisso testat och ägt andra men alltid kommit tillbaks.

Konservativ är det nog mer än fåfäng i så fall för min del, har faktiskt stått både på scen och i syudion med en EPI i nävarna mer än en gång.

Då får du förklara i så fall, för mig är det tex inget problem om Tvn försvinner eller något annat som är försäkrat.

Men om min favorigitarr jag haft i många år försvinner blir jag nog rejält nedstämd, och eftersom det eg bara är en död sak också
torde det bero på att jag har känslomässiga band till den , till skillnad mot tex en motorsåg.

Jag vet däremot andra som resonerar som jag tror MO menar att det bara är redskap, ett gäng fick ju hela sin turnébulle uppbrunnen i höstas
men tyckte att det var inget problem, bara skaffa nya grejer. Samma med ett band som hade inbrott och allt snoddes.

Jag gissar att dom inte hade några som helst känslomässiga band till sina instrument.

Går instrumentet att ersätta med ett motsvarande (behöver inte vara likadant, bara det fyller samma plats i verktygslådan) så spelar det mig ingen stor roll om det försvinner.
Självklart skulle tiden att fixa det, pengarna det troligen skulle kosta i självrisk osv irritera mig massor.

Några av mina instrument är i princip oersättliga, då det bara finns ett exemplar som är CS byggt till mig, de går inte att ersätta och då skulle jag bli lätt irriterad.
Några som är exceptionellt bra exemplar, handplockade bland massor av likadana, är också irriterande om de försvinner.
Inte för att jag har kärlekskänslor till gitarrerna, utan för att de inte går att ersätt (skulle de gå hade det var ok, förutom tiden, energi och pengar).
Att hitta riktigt bra instrument är inte lätt.

Men vad jag menade mer var att jag känner inte mer för ett instrument för att det är dyrt, ovanligt eller nått sånt.
Inte heller att jag känner något för en eventuell historia jag och instrumentet kan tänkas ha.
Historien i sig, händelserna, inspelningarna, live giget osv kan jag känna massor för, men gitarren är bara ett verktyg i den historien.
Lite som att jag känner inget alls för planet som flög mig till målet men älskar hela semestern, trots att utan planet skulle det inte blivit av.

För mig sitter värdet i hur bra verktyg det är, hur väl det gör det jag vill att det skall göra.
Och självklart skulle man känna lite om den bästa hammare man stött på någonsin försvinner, men hade man kunnat ersätta den med en lika bra hade man inte brytt sig mig.

Men det är lite samma känslor som att jag känner ingenting för att en kändis haft eller spelat på en gitarr, jag tycker rent av att hela den grejen är direkt löjlig (och artist förringande).
Det är inte andras verktyg som intresserar mig, det är vad man gör med det.
Jimi Hendrix strata är bara ännu en strata, det var Jimi som var ball, inte gitarren.

EDIT: Alltså exakt som med din TV, går det att ersätta spelar det ingen roll förutom att jobbet är irriterande.

/Magnus

Men skrev inte Groth nånstans att han hade haft en likadan som han också inte hade några anmärkningar på? (riktat även till Carbrettas inlägg)

Jag börjar luta åt denna teori: Kineserna är nya på att tillverka gitarrer och gör detta utan någon direkt eftertanke så riktigt bra virke kan ibland gå till sånt som ska säljas billigt. De kollar inte sånt utan det är mer producera gitarrer som ser rätt ut eller som ett uppköpande grossist/företag vill att de ska se ut.

Precis som jag skrev, dom kan ta vilket trä som helst vilken huvudform som helst och tillverka i vilken fabrik om helst så
dom inte har någon detaljerad specifikation, varumärke eller annat att leva upp till.

Därför kan varje sändning bli hur som helst.

Alla som handlat med Kina vet hur det funkar, man får ett varuprov, beställer 10.000 och får något helt annat...

Jag tror de som gör de billigaste gitarrerna helt och hållet skiter i vilken ton trät har utan det är bara priset som styr.

Och 99% av kunderna till dessa också, så dom kan ju ta varann i hand.

En 'win win situation' som mina kunder säger när dom vill ha saker gratis.

Pratar vi om din Akustica nu? Nix, jag har spelat rätt många sådana och kan väl tycka att vissa ex har varit bättre än andra men för att uttrycka mig diplomatiskt så har många andra märken imponerat mycket mer på mig.

Då ska jag inte leta fler Akustica-strator. Nöjer mig med det fina exemplaret jag har.