I jultider måste man ju unna sig något extra, tycker jag.
Men det är en karamell jag sugit länge på, där en konservativ gubbe suttit på axeln och sagt "nej, en gitarr skall ha sex strängar, sluta tramsa dig". Men hela tiden har en pigg och vaken ung man på andra axeln sagt "sluta vara gubbtönt, anamma utveckling och vara öppen för att lära dig nytt".
Nu fick den unge mannen slutligen vinna och permanent skjuta ner gubben
Det som fick mig att ta beslutet är gitarren längst ner, den fick mig att inse hur förbannat kul det är att börja om från början, vara vilsen och tvingas lära sig något nytt.

Så inspirerad av denna nya anda skaffade jag en 8a och en 9a, två bestar som skall tyglas.
Det är helt underbart att känna sig som en nybörjare igen, träffa fel sträng, tycka på fel sträng, behöva tänka för att fatta vart man är osv. Helt fantastiskt kul och inspirerande!

Jag har en Meshuggah 8a sen tidigare, men den köptes med som en titta på/inspireras av grej (och för att supporta en vän). Dessa är däremot tänkt att användas, förhoppningsvis så att någon av dem kan bli ett av mina huvudinstrument.
Värsting 9:an har inte kommit ut en, så det fick bli den billiga.
8:an är en Tosin Abasi signatur, en gitarrist jag verkligen inte gillar, men gitarren är bra (och den är inte svart).

En greppbräda som en normalstor landningsbana, spela med tummen över halsen är bara att totalglömma.














Inspiratören till det hela, Ibanez RGKP6.
Verkligen en makalös ocean av inspiration.


Vad tror ni? Är man på rätt spår?

/Magnus

Nja,du lär nog vara vilsen ett tag Lycka till och lycklig flygtur

Oj!

Men rätt tänkt! Heja den unge mannen! Någon gång ska jag nog ha en 7:a, men än så länge har jag fullt upp med 6...

Det ser ut som att de extra strängarna fyller på nedåt. D v s att de inte går högre upp med t ex en extra A-stämd diskantsträng t ex. Är det så?

/CM

Japp, helt vilsen. Och det är precis vad jag vill uppnå.

Och i förläggningen instrument som jag kan spela nästan allt jag kan på mina sexor och massor av utrymme kvar som inte finns på sexorna.

/Magnus

9 strängar, det är jävligt många strängar

Sjua har jag haft i +10 år, det är skoj ingen direkt omställning från en sexa.

Det stämmer, det blir bara lägre på båda.
Jag har experimenterat med ett högt A ganska mycket men de går bara av.
Som en kompromiss stämmer jag upp 9an ett helt tonsteg, 10-46 + 54, 75, 90 på en 28" hals känns i fingrarna

/Magnus

Ja, dyrt att stränga om

Man måste ju försöka hänga med lite, tycker jag.

/Magnus

Fast 12-strängade elgitarrer fanns väl redan på 60-talet?

Nu tänkte du inte riktigt klart

Helt rätt.

Nu är det bara att stämma i c6 och köra slidelicks hela dagen!

Hur spelar man på dom egentligen

Anders

Man börjar med att förlänga fingrarna med 5 cm + en extra led

Det blir dyrt och smärtsamt

Anders

Japp, skall ha dem till blues licks bara.

/Magnus

8an börjar bli greppbar, även om hjärnan inte är med på de lägsta riktigt än och högerhanden hittar lite fel.
9an är svårare, man måste läggaupp vänsterhandstekniken en hel del för att det skall funka, men det går.
Man måste slå an med plektrumet lite annorlunda också på de lägsta strängarna, mer som en slapping på bas än som ett vanligt plektrumanslag.

Men det är verkligen grymt ball att spela ackord och sen lägga till en väldigt mycket lägre bas än man är van vid, mäktiga klanger blir det.

Min plan är inte att ha dem till heavy metal, jag tänker försöka spela cover gigs på dem för att tvingamig att få in det inte spelat.
Grymt spännande! Kommer att låta lågt ett tag

/Magnus

9 strängar?

Hur stämmer man en sån? Bas-krig med basisten?

Inget krig, han behövs inte längre

De tre lägre är B, F#, C# (väldigt lågt sådant).


/Magnus

Lågt... ja det kan jag tänka mig. Men är det mest chugga-chugga, eller är det snygga rena ackord man lirar med de tjocka?
Funderar på om man övht har någon nytta av extrasträngarna vid solospel, för man ser aldrig någon med fler än 7 strängar spela solo, det är bara en massa djent-tjafs... *kräksmiley*

En demo kanske?

Bara att applådera, gillar när man utmanar sig själv och hittar nya vägar. Själv gick jag andra hållet, köpte en tenorgitarr på Helltown till mig själv i 60-årspresent. Det är min själv klurigt det med, två strängar färre. Men så kul med en helt annan klang, verkligen inspirerande för den insomnade låtskrivardelen av hjärnan.

Min tanke är bastoner på ackord, eller udda ackord lägningar.
Även singlenote grejer (som på en baryton).

Fredrik i Meshuggah spelar massor av solo på 8or, men på det stora hela håller jag med dig.

Måste nog bemästra men lite mer innan jag ger mig på en demo, hitta en kostym för ett användande (annars blir det bara chugga-chugga och det är jag inte intresserad av).

/Magnus

Ja, precis. Utmaningen gerinspiration som ger en idéer till nya låtar.
Speciellt den sista kaoss pad gitarren gör det galet mycket.

Jag skaffade också en tenor gitarr, AK, för någon månad sen. Grymt häftiga klanger.
Dubba en vanlig AK med en sån blir grymt ball.

/Magnus

Fyfan, 9-strängat kommer jag nog aldrig att ge mig på, gränsen går vid sju strängar för mig. Fast jag kan nog tänka mig att skaffa en 8-strängad nån gång också bara för att många band jag gillar använder det. Jag hade planerat att köpa den billiga Messuggah-gitarren men jag ångrade mig efter att ha läst en del recensioner om den. Nästa gitarr blir nog en Ibanez ändå, kanske en 7-strängad RGD Prestige.

Jeff Loomis
Per Nilsson
John Petrucci
Paul Wardingham
Francesco Artusato
Steve Vai
Dave Weiner
Rusty Cooley
Tony MacAlpine
och till och med MAB dessa dagar
dessa solar på så in i helvete med sjusträngat. Vilket även Fredrik Thordendal i Meshuggah gör dock så blir det ju inte så mycket picking från honom, så man associerar ju inte honom som nån "shredder" direkt.

Plus en del andra duktiga gitarrister som inte är lika kända.

Poängen med fler strängar är ju att man ska kunna lira solon på samma sätt som med en vanlig 6-strängad utan att behöva stämma ner den. Inte så mycket att inkludera extrasträngarna i själva solospelet i sig, men det kan man ju också göra när man ändå är i gång. Spelar man med mycket tapping och arpeggios och sånt så är det rätt så användbart.

"Snygga rena ackord" blir inte så snygga med de allra lägsta feta strängarna, man behöver definitivt ha lång skallängd då, som Meshuggah-gitarren har. Däremot så kan man ju lägga till bas med dessa, då låter det bra.

Jag blev rädd bara jag såg första bilden. Hahahh

Ja, man blir lite rädd och får svårt att sova, helt klart.



/Magnus

Grattis! Sjuka guror. Jag tror jag har för små händer för att ens kunna spela på den 9-strängade

Man har ju 10 fingrar så varför nöja sig med nio strängar liksom. Nästa jul hoppas jag att du har uppgraderat till en 10-strängad

Tack!

Jag har också väldigt små händer, flickhänder, men det går.
Verklig medfödd talang för gitarrspel är att födas med långa, smala, fingrar

/MAgnus

Ha, ha!
Jag också, faktiskt jag tror att det skulle vara ospelbart. 9 är verkligen på gränsen.
En tionde sträng måste hur som helst vara en högre, det blir bara "uuuuuu" där nere annars.
Det slutar vara tungt där nere för tonen är så låg att det inte blir någon stuns i den, det tar ett tag för örat att etablera vilken pitch det är på den.


Konstigt att ingen kommenterat den sista gitarren, den är den riktigt roliga grejen i tråden.

/Magnus

vad är den sista gitarren ?
den ser sköj ut....