Detta är den tredje PRS jag köper osedd, så jag var inte särskilt orolig - PRS har en grymt hög lägstanivå. De gör dessutom de stabilaste, eller hur man nu skall uttrycka det, gitarrerna jag känner till. De känns nästan oförstörbara på något sätt som jag inte kan beskriva, det måste upplevas. DGT:n känns som en väldigt lyckad modell i alla avseenden och jag valde en standard eftersom jag redan har en Custom, med fåglar och allt. Den låter något middigare och mjukare än den med lönntopp, utan att det för den sakens skull känns som om man går miste om någonting, den lägger sig bara på ett annat ställe i mixen typ. DGT-pickuperna är väldigt klara och klangfulla, med en touch av single-coil karaktär faktiskt, och väldigt perkussiva i själva anslaget. Det faktum att man har två volymkontroller gör att man kan krana in sköna ljud i mittläget. Halsen, som är åt det fetare hållet, passar mig perfekt, du vet en sån där gitarr där fingrarna bara landar på rätt ställe direkt hela tiden - men detta är naturligtvis en högst individuell iakttagelse.

Har precis skaffat en PRS DGT Goldtop. Den har ju till skillnad från Standard en lönntopp. Dom här minkarna är förmodligen dom bästa Pafar jag har spelat på. Öppet ärligt luftigt. DG säger ju att det tog ett år innan han var nöjd. Splitlägena är också väldigt användbara, mer P90 än fender skulle jag säga. Halsen som också är DG:s egen variant är inte så fet, mer åt Gibson 60:s skulle jag säga. Sammanfattningsvis, en grym gitarr. Grattis till oss

Detta är den tredje PRS jag köper osedd, så jag var inte särskilt orolig - PRS har en grymt hög lägstanivå. De gör dessutom de stabilaste, eller hur man nu skall uttrycka det, gitarrerna jag känner till. De känns nästan oförstörbara på något sätt som jag inte kan beskriva, det måste upplevas. DGT:n känns som en väldigt lyckad modell i alla avseenden och jag valde en standard eftersom jag redan har en Custom, med fåglar och allt. Den låter något middigare och mjukare än den med lönntopp, utan att det för den sakens skull känns som om man går miste om någonting, den lägger sig bara på ett annat ställe i mixen typ. DGT-pickuperna är väldigt klara och klangfulla, med en touch av single-coil karaktär faktiskt, och väldigt perkussiva i själva anslaget. Det faktum att man har två volymkontroller gör att man kan krana in sköna ljud i mittläget. Halsen, som är åt det fetare hållet, passar mig perfekt, du vet en sån där gitarr där fingrarna bara landar på rätt ställe direkt hela tiden - men detta är naturligtvis en högst individuell iakttagelse.

Har precis skaffat en PRS DGT Goldtop. Den har ju till skillnad från Standard en lönntopp. Dom här minkarna är förmodligen dom bästa Pafar jag har spelat på. Öppet ärligt luftigt. DG säger ju att det tog ett år innan han var nöjd. Splitlägena är också väldigt användbara, mer P90 än fender skulle jag säga. Halsen som också är DG:s egen variant är inte så fet, mer åt Gibson 60:s skulle jag säga. Sammanfattningsvis, en grym gitarr. Grattis till oss

Nja, jag skulle nog säga Gibson 50s. Den är lika tjock som "Wide fat", men inte lika bred.

Attans då
Du har inte möjlighet att mäta bredd och tjocklek vid första band, så jag kan jämföra med min Trad Les Paul?

Efter att ha läst hur alla och det verkar faktiskt vara ALLA höjer denna gitarr till skyarna så blev köpsuget för stort. Hittade en i England till skapligt pris. Så nästa vecka dimper den ner

Grattis!!
Vilken modell? Vanlig m lönetopp el Standard?
Bilde!

De skall vara i samma linje. Det är viktigt att eggen på stallet är exakt mitt i skåran på skruvarna. Mina PRS:er håller stämningen perfekt även när man svajar flitigt. Som det är nu på din gitarr hänger hela stallet på de två yttersta skruvarna.