http://www.blocket.se/stockholm/Gibson_ ... ?ca=11&w=1

COA serialnumber ???? R4:a
Scamagain

Hur ser du det, jag får inte upp bilden så stort? 4 och 9 är ju ganska lika också.

Jag tror inte att det är bluff, har varit i kontakt med den här snubben förut, han har enligt utsago bostäder i både miami och sthlm och tar hem demoex av dyra gibsons och säljer här till bra priser med jämna mellanrum. Jag är själv MYCKET sugen på den gitarren men det är inte min familjs ekonomi

Ingen susning om scam eller ej men en zoomad bild kan jag lägga in
Ser ut som 43371 i den övre och 933 i den nedre tycker jag, men så klantig är man väl inte !?!?

Den stora frågan är om den har frässkägg. Enda sättet att veta om den är äkta.

Exakt, det var det jag menade med fel COA....
Han kan ju ha sålt så många och mycket att han har blandat ihop sina jpg:s


//

COA finns att köpa fake på Ebay , med valfritt nr , så det är ingen garanti alls för äkthet längre.

Dom får börja chipmärka sina CS guror

Är det inte ett chip i dem redan men hur kollar man en misstänkt gitarr?

Ok? SÅ det finns chip i?
Bra fråga annars -hur fan ser man att det inte är scam?
Är man amatör på detta kan man ju bli rejält lurad upp på rad 209/läktarplats....

//

Ja du....

Om Du menar kollar i verkligheten?

Det första Du ska kolla är inte gitarren utan säljaren, vad är det för figur och hur mycket kan han
om gitarren, kom gärna med några halvnördiga frågor. Påstår han då att han ärvt gitarren , vunnit den i poker eller annan story så har du nog svaret redan där.

De flesta kinakopior är lätta att avslöja, fel hårdvara, fel träslag, taskig lack osv, sen finns det ju bättre försök också och där krävs erfarenhet för att avgöra. Man tittar p å gitarrens alla egenskaper och delar , kanske 30 ställen och jämför med vad man sett tidigare, hittar Du ett enda fel här så är det ju kört.

Jag skulel rekommendera att om man inte är erfaren är det säkrare att köpa av en handlare man litar på , om man ändå vill köpa privat så verifiera och granska alla papper samt serienr , be att få se ev Kvitto också på var gitarren komemr ifrån. Finns inte det eller förefaller 'skumt' så dra dig ur.

COA + bild på gitarren kan Du maila till Gibsons kundservice och få svar på.

De flesta bedrägerierna är nog däremot konstruerade så att bilderna i annonsen är korrekta och tagna från nätet , sen är själva blåsningen att sätta ett lågt pris och få av flera tänkbara köpare en handpenning.

Ibland blir folk giriga och vill göra klipp , och då glömmer man bort att vara lite misstänksam.
Ofta stressar säljaren genom att påstå att flera är intresserade ,man måste svara innan kl 5 , sätta in pengar direkt mm.. På telefon kan de vara urtrevliga och charmerande , men backar direkt på svåra detaljfrågor , eftersom de eg inte kan något objektet som inte går att googla sig till.

Håller med om Mikes inlägg, köper man en sådan pass dyr gitarr som tex R9, då är man redan lite gitarrnörd, eftersom det är (nörd)detaljerna som uppgraderas, som bättre hantverk, mer vintagekorrekt osv. det är bara att ställa (nörd)frågor om wirings, potar, mickar, no have frässkägg osv.

Jag skulle nog inte köpa en Gibson med bara certifikatet som underlag.

/Ulf

Sen kan man ta med valfri kopia själv helst så billig och prisvärd som möjligt och är den bättre tillverkad än objektet man ska köpa så vet man att det är en äkta Gibson man kollar på

En 335 utan frässkägg är en real fake..

/Ulf

Nu var det ju en R9:a så det borde inte finnas "skägg" inte ens skäggstubb??
Men risken finns att man fastnar med skägget i brevlådan om man handlar fake...

//

Det är väl supernördar främst men också en del kostymjeppar som köper sådana här gitarrer? Den senare kategorin har väl inte alltid full koll på grejerna.

Men, dom har råd med 'riktiga' grejer...

/Ulf

Nja , jag vet inte, man ser dessa CS gitarrer rätt ofta i yrkesmusikers nävar på TV och lite varstans, pga priset är det inte några direkt nybörjargitarrer kanske.

'Kostymjeppar' , tja beror ju lite på vad man jobbar med , men att det finns något större antal bankdirektörer som inte spelar men ändå köper gitarrer och hänger på väggen tvivlar jag på, det är en gammal myt som dyker upp här och var.

Däremot tror jag i likhet med andra hobbys, som motorcyklar , golf ,båtar, jänkare mm att det finns en kategori som är i medelåldern och vill ta upp sin gamla hobby igen och då har råd att köpa dyrare grejer än när de var unga och kanske pluggade.

Den där tesen om att det bara är 'dom som inte kan lira' som köper dyra instrument stämmer inte enligt min mening.

Jag är varken supernörd eller kostymjeppe, men det skulle inte förvåna mig alls om det finns folk som är både och. Kanske till och med bland bojarna.

På t ex my les paul forum så finns det nog en hel del "kostymjeppar" dvs medelålders män med välbetalda jobb som spelar endast eller mest hemma i musikrummet, och har dyra cs-guror minst lika mycket som hobby som att spela på. Men det är ju inget fel med det, man disponerar ju sin tid och sina pengar hur man själv vill.

Snart kommer vinyljunkie och säger att riktiga musiker endast spelar asiatiskt och vips så är tråden femton sidor lång.

Av nån konstig anledning är det oftast de med välbetalda jobb som har dyraste gitarrerna, bilarna, husen och osv osv

Dom som har det riktigt bra ställt har ofta mer av ALLT , dvs både stort hus, sommarstuga på utlandsresor, dyra bilar, kläder ja ALLT.

För oss andra som får prioritera så kan man ju avstå thailandsresan , pubbesök mm för att istället köpa den gitarr , MC eller vad man nu är intresserad av.

Har man taskigt ställt så kan man inte ens det , då har man få valmöjligheter.

Min poäng var att det nog är FÅ (även om de finns) som köper dyra gitarrer utan att spela på dom , oavsett om det är avancerade licks eller på Dylannivå, musikintresse och lite klinkande räcker däremot för att skaffa en R9.

Att köpa en bil för 700 000 > 800 000 som tappar 20% i värde varje år, ses som ett normaltillstånd. Köper någon en gitarr för tex över 20k så blir det genast debatt om vad saker o ting får kosta.

Vad man är beredd att betala handlar också om en själv som person och vad man prioriterar, det kan ju vara härligt att få göra/äga något som är riktigt bra (en njutning i sig). Är man tex vinintresserad så föredrar man säkert 'bättre' viner eller fina skor som Josh...

/Ulf

Bil för 700k anses nog inte normalt för de allra flesta Svenssons..

De här gitarrerna är säkert falska men hur som helst är jag lite intresserad av de där chipet. Hur gör man eller vart vänder man sig om man vill kolla huruvida det finns ett sådant och om det stämmer.

Någon som vet?

DET FINNS INGET CHIP (men snart blir det nog popcorn)

...eller fina byxor som FenderBender

Ok hade bara för mig att jag läst det på Les Paul- forumet i någon lista över förändringar på R- linjen.

Vet inte hur det skulel gå till, nån typ av RF ID men någon måste ju ha utrustning för att kunna scanna det om det sitter inbyggt i gitarren, dessutom alla äldre saknar ju det.

Går säkert att förfalska också.

Om man hanterat ett antal såna här tar det inte längre än 30 sekunder , knappt det, att se omdet inte stämmer , speciellt i verkligheten.

Fendrar däremot är kluriga , riktigt kluriga. Det går inte att plocka ihop en Gibson på samma sätt.

Det är säkert så, men det finns tämligen många BMW o Mercabilar på våra vägar. Vad kostar inte en bättre Volvo med lull lull?.. 500 000 och det är säkert samma värdeminskning där. Poängen är att vi har lättare för en viss typ av 'pengaförstöring' men väldigt svårt för andra. Köper man en gitarr på rätt sätt så ligger pengarna ofta kvar i instrumentet.

/Ulf

Man kan lägga massor av aspekter på varför man vill ha 'fina' saker, jag tror inte att man skall underskatta njutningsmomentet. Ju mer man kommer in i något desto fler infallsvinklar. Jag tror att många här skulle uppskatta en gammal 'skäggig' 335 genom en old growt Fender Twin istället för en Epifån genom en kines-Champ, fast grejerna på ett visst plan låter lika. ELLER man går inte fortare i ett par handsydda skor, men känslan kan vara annorlunda (fråga Josh)..

/Ulf