Jag skall ärligt sagt säga att jag vet inte. Vette fan om de e ngn som tagit på sig ansvaret att spela in en Meks när den gör det den skall.?
Någon annan kanske vet bättre än jag?
Oavsett. Skall försöka måla i ord.
Stärkaren "serieproducerades"(nåja..) av ett par tvättäkta entusiaster i Boxholm strax utanför Mantop/Mjölby/Linköping som jag förstått det. Den ena av designerna,den som jag förstått det e den som bar den huvudsakliga elektriska kunskapen,var Jarnemyr.
En man som vid tillfällen bla har besökt Bojens rörforum varför jag aktar mig mkt noga för att härleda influenser. Det får isf han och/eller Mikael Greco stå för om de kikar in.
(Ingen av herrarna e på ngt sätt omöjlig att varken nå eller komma till tals med)
Om jag förstått det rätt så var en del Meks "ändamålsbyggda". Dvs,de ändrades allt eftersom av hur kunder ville ha dem. Som sagts ovan,mer dist,mindre botten,mer skimmer osv osv osv.
Jag har originalutkastet,eller vad jag iaf TROR e det,ifrån Mikael Greco. Jag har även det senare "ritade" schema som jag fick av Amphealer(Owe) här på bojen å även om det inte skiljer friskt i specs så skiljer det iaf.
Meksarna e ganska tufft filtrerade vad gäller likspänning vilket normalt ger en ganska "stiff" stärk(läs-tråkig) men så e inte fallet rent praktiskt. Snarare tvärtemot. En Meks känns både levande å spännande i jmfrls med mkt annat,å det kan man nog säga med eftertryck idag då iaf 30 år gått sedan de byggdes.(En del av det e jag helt övertygad om sitter i den handlindade nättrafona(I denna med serienummer 391 fö))
Cleankanalen på DENNA e lite som en riktigt riktigt bra Fender Twin...bara det att den saknar lite av skimmret/strösslet längst upp. Vad den har istället,by the shitload,e en nedre mellan å en botten som jag ALDRIG upplevt i en annan röris. Det...å en dynamik av sällan skådat slag å där tror jag just mängden filtrering e till fördel för den "skiter aldrig på sig". I clean...liksom bara levererar den å det då med en anslagskänslighet som den inte delar med många andra stärkare.
Rent elektriskt/mekaniskt e den inget märkvärdigt eg. Snarare skulle vi nog idag se den som gamla nyheter,men...grejen e att karaktären i en Meks e det mkt mkt få andra stärkare som gett sig efter. Den e extremt "närvarande" å extremt direkt.
Lead så. Om jag förstått det rätt var det lead som "individualiserades" mest av div kunder (läs-Jarnemyr försökte skräddarsy). Vissa med mer dist andra med mindre-som jag förstått det av de andra ägare jag talat med(hela vägen till både Tyskland,Norge,Danmark osv). Just det exemplaret jag har...e nog mest,ur Meks perspektiv,att betrakta som ett mellanting. Funkar svinbra sett ur perspektivet dist hela vägen upp till sen 80 tals metal ung,men där tar sagan slut åxå. Som jag skriver ovan har de på utgången av leadkanalen ett mkt smart,å enkelt,tonfilter där man då som lite elektriskt kunnig kan justera "bas" tonbilden för tex olika gitarrer.
Som min står i dagsläget....skulle jag ha svårt att jmfr den med någonting ärligt sagt. Den har distmängd som en tidig Mesa...fast med mkt mer "sträng" i ljudet vilket gör att den aldrig upplevs som grötig.
Jag å "FergusonAnders" här från Bojen har tillbringat ngr timmar ikväll med att skoja runt med bluestoner från den lite djupare änden av bassängen,han då på en Fender DLR från -65 i moddad form,å Meksen rent ut sagt dränker Fendern. Där finns överhuvudtaget ingen jämförelse,så "stark" e Meksen i tonbild om man nu tittar på båda samtidigt.
(Märk då väl att Deluxe Reverben e en stärk,iofs mkt av vintage anledning,för i storleksordningen 20 papp)
Trots att tonstackarna för både clean å lead ligger på Fender maner efter första gainsteget så....känns det inte som när man justerar en Fender. Det händer MYCKET MINDRE på Meksen,vilket väl kanske skulle betraktas som dess svaghet.? Inte lika illa som presence på en Marshall,men...det e då fan inte effektivt iaf.
-"Story tells...."- att cabbarna tillverkades i Grecos fars snickeri verkstad å att samtliga tillverkade stärkare provades av bla Greco som enl sägnen inte kunde spela gitarr. Alls. Men....lika fulla fast testade varenda en av dem på fulla spjäll....ut över nejden...(Å ehuruvida det e sant eller inte...lämnar jag återigen till Bjarnemyr,som som sagt då å då gästar bla vårt rörforum)
Men att Meks ihop med Nilson´s transistor stärkare...å Halkans combos...å för ALLT i världen allas vår gode Dankos "Cuntroller"(fittrullare i folkmun) samt Tommy Elfs alster hör till svensk rocknroll historia e att ställa bortom allt tvivel.
Efter att ha testat dem allihop,ingen skugga över nån,så kan jag kallt konstatera att Meks ihop med Dankos alster samt Elfs valbara 50/100 watts monster e dem som håller måttet än idag.
De e högljudda,de e skräddarsydda...å rördrivna så IN i helvete. Perfekta? Nä fan. Inte nån av dem,de e småserie alster av entusiaster,men SATAN I GATAN de äger karaktär. Varenda en av dem.
Å INGEN AV DEM e tillverkade för att liras som "bedroom amp". Glöm det. De e varenda en..tänkta att gå på fulla blås,eller nära intill iaf.
(Å ja...jag äger flera av dem..varenda en...
)
De e alla gjorda för scenbruk i en tid när digitala medier fortfarande var långt borta. När musiker var musiker...å Britney Spears inte ens var påtänkt. Uttryckt på ett annat sätt,de handlar ALLA om "long live rocknroll".