Skrev ett helt annat inlägg först, under annan rubrik, men ändrade sen rubriken till ovanstående, i sann ksmb-anda, och då passade inte inlägget längre.

Tidens tempo just nu är att vi sparkar på dom sjukskrivna, sparkar på dom arbetslösa, ser till att dom inte får ut sin sjukpenning/a-kassa i tid vilket gör att dom hamnar efter med räkningar, får betalningsanmärkningar och vissa blir vräkta.

Själv har jag avklarat 5½ månad som sjukskriven innan försäkringskassan tvingade mig att säga upp mig för att istället anmäla mig till a-kassan. Väl i a-kassan så dröjde det 3 månader innan pengarna började komma. Själv har jag klarat mig genom att jag kunnat låna från närstående och på vissa besparningar, men hur går det för andra då det inte kommer in en enda krona på tre-fyra månader? Utgifterna består ju!

Själv har jag klart med nytt jobb, efter två långa hårda intervjuer med mera. Men det hade jag gjort allt för att skaffa även om försäkringskassan och a-kassa inte hade pissat på mig.

Förhoppningsvis så har jag gjort min sista sväng med sjukskrivning och arbetslöshet. För där existerar inte medmänsklighet och förståelse.

Fler som haft problem?

------------------------------------------------
6 strängar är 6 för lite

Tråkigt att höra.
Jag har klarat mig än så länge.

Bara byråkrati tyvärr. Idiotiska politiska beslut är det som styr.
Jag undrar fortfarande vad våra skattepengar går till.[V]

Som relativt högavlönad så bidrar jag med en hel del till det allmänna. Jag har aldrig försökt smita undan med en enda skattekrona utan har alltid tyckt att jag har råd att hjälpa de som behöver hjälp, vare sig det är av tillfällig eller beständig art.

Men utvecklingen de senaste åren har gjort mig mer och mer tveksam. Om inte mina skattepengar används för att hjälpa de som verkligen behöver hjälp utan man istället sätter igång någon form av häxjakt på dem som jag vill hjälpa, varför ska jag då betala skatt?

känner igen det där för väl tyvärr...

gick 6 månader utan att få in en krona av varken fsk eller a-kassan.
Var ganska påfrestande när man redan var i en utsatt situation.

Det ordnade upp sig till slut men fyfan vilket helvete det var ett tag, och tyvärr så är man ju bevisligen långt ifrån ensam att ha råkat ut för skiten.

Jag tycker du säger många sanningar i din post top5rec, verkar vara viktigare att klämma åt några få fuskare än att ställa upp för folk som verkligen behöver hjälp, tragiskt och jävligt kortsiktigt tänk av pöbeln.
Alla kan bli sjuka, alla kan hamna i kläm i dagens sverige.

De flesta politiker som bestämmer om neddragningar i välfärdssystemet har väl själva aldrig varit i närheten av att behöva gå på a-kassa. Många är dessutom "yrkespolitiker" som är livstidsförsörjda av oss skattebetalare, oavsett om de är odugliga och blir avsatta.
Skulle vara intressant att veta hur mycket politikerpensioner och -fallskärmar kostar varje år.

Klas

...all the times I've had to play while people sat there drunk...

+1

Är själv relativt högavlönad (även om jag inte börjar jobba igen förrän 1:a april[;)]). Jag betalar skatt på allt enligt alla regler, och tycker det är helt OK, när pengarna går till utsatta av olika slag. Jag är t.o.m. fortfarande medlem av svenska kyrkan och betalar den skatten, därför att det finns så många inom kyrkan som ideellt gör ett fantastiskt jobb för alla som tillfälligt eller definitivt råkat illa ut i samhället.

Efter många år i elektronikbranschen har jag sett ett antal neddragningar, och har många f.d. kollegor som vart ute i kylan en längre tid. Jag håller flitigt kontakten med flera, och en sak är klar: Från att ha haft AF som ett stöd, uppfattas den nya attityden som hotfull och obeveklig. Och detta av personer som söker jobb mellan 8-17 de flesta dagar, och inget hellre vill än att få ett nytt jobb. Koppla ihop detta med de stora företagens åldersrasism (Ericsson/Sony Ericsson anställer i princip ingen över 50 idag, samma gäller många andra företag) och en iskall stämning kommer över mig.

När man sedan läser om riksdagsmäns och kommunalpolitikers fallskärmar/pensioner, och deras försvarstal för dessa (tungt jobb, svårt att få nytt jobb inom området, kan behöva en viloperiod, fundera på en annan inriktning, svårt att rekrytera politiker annars ...[V]) kan man bara konstatera att landets ledare inte ser sig som en del av landets befolkning, och inte accepterar att leva efter samma villkor. Varför skulle en högavlönad politiker inte behöva byta bransch eller börja om från början utanför politiken, när man kräver det av befolkningen? Tryggheten inom industrin är idag mycket lägre än inom politiken, finns idag inga företag som har "säkra" perioder motsvarande en mandatperiod.

Landets VD-löner har samma utveckling: Ökningarna per år är tvåsiffriga procenttal, även om företagen inte går bra! Och bank- och försäkringsbranschens toppar är i en division för sig själva, snacka om att girigheten fått ett ansikte. Samtidigt som lojaliteten mot sina egna anställda sjunkit lågt. Man håller varandra om ryggen och motiverar med att man måste hålla en internationell nivå för att attrahera rätt toppar. Som om alla dessa svenska företagsledare plötsligt skulle flytta utomlands, och att ickesvenska företag ständigt scannar av svenska marknaden ... bullshit.

Det är bara att inse att landets ledande politiker och företagsledare har tappat kontakten med verkligheten. Då kan förstå att det är lätt att inför begränsningar i a-kassa och sjukförsäkringssystemet, som slår hårt och blint! Lite spill får man ju ha överseende med om den totala effekten är positiv ... Man mår illa!

Självklart inser jag att det finns engagerade, rättrådiga samhällsledare med bra avsikter, men trenden är inte bra! Jag tror inte att framgångsrika företag som Ericsson och Scania hade kommit dit dom är idag med dagens kortsiktighet och "you are on your own" attityd.

Så, nu fick jag skriva av mig och kan återgå till planeringen av lördagsmiddagen! [:I][8D]

Politiker har inte haft någon kontakt med verkligheten på flera årtionden och det är därför vi är där vi är. Handläggningstiderna var väl knappast bättre under sossarnas styre? Tjänade socialdemokratiska politiker mindre? Hade styrelsemedlemmar och direktörer lägre löner?

Såhär har det alltid varit.

[url="http://www.diskantforum.se"][/url]

Visst! Så har det alltid varit. Men det har inte bedrivits en sådan häxjakt på sjuka och arbetslösa tidigare. Det är skillnaden!

Mitt inlägg hade ingen egentlig politisk slagsida. De förändringar inom sjukförsäkringssystemet och A-kassan har dock enbart kopplingar till nuvarande regering. Företagsledarna har väl alltid varit allierade till högerpartier, nu är ju regeringen i desa frågor definitivt inte på de utsattas sida. Min poäng är att besluten haglar nu för en tuffare attityd, men konsekvenserna fattar man inte förrän dom inträffar, och tar tydligen ganska lätt på det.

Jag ser inte "häxjakten" faktiskt.


De problem som trådskaparen tar upp har ju inget med det att göra. Att man inte får sin hjälp i tid är ju inget som den sittande regeringen ordnat på sistone antar jag. Den tuffare attityden tycker jag är utmärkt annars.

[url="http://www.diskantforum.se"][/url]

Att en sådan här debattartikel överhuvudtaget ska behöva skrivas räcker för mig...
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_926475.svd

Allvarligt talat så anser jag att det där är vansinne. Fyra månaders "arbetsoförmögenhet" för att en anhörig gått bort??? Vad är det för fasoner att resten av samhället ska betala för att man ska kunna gå och sörja i ett tredjedels år? En vecka är naturligtvis för lite, men en månad borde vara absolut max. Det säger sig självt att man INTE börjar må bättre för att man är hemma och sjukskriven när någon anhörig dött.
Det är sån här överbeskyddande mentalitet som under väldigt lång tid brutit ner det svenska folkets karaktär. Jag är i grunden socialist, men någon måtta får det ändå vara. Man ska ha så att man klarar sig om man är utsatt, men inte mer än så. Det är orättvist både mot den utsatte och mot de som för denne ska betala. Man ordnar inte upp sitt liv genom att sjukskriva sig för saker som hör livet till. Folk dör, varenda dag hela tiden. Det är inte en rimlig anledning till understöd under mer än en kort period efter det inträffade.

[url="http://www.diskantforum.se"][/url]

Jamen det är ju just det som är knuten! Försäkringskassan bedömer på avstånd arbetsförmågan hos någon som förlorat sitt barn. För vissa är det bästa att gå tillbaka till jobbet efter några dagar, andra blir knäckta för livet. Men i dagens samhälle så slår man upp regelboken och konstaterar "förlust av barn, max 5 dagars sjukskrivning"....

Och hur hamnade trådskaparren i A-kassan där det sedan uppstod ett glapp med utbetalningarna? Förändringar har skett i A-kassa, AF:s hantering och sjukkassa. Att det är ett glapp mellan de olika systemen får väl ändå ses som en brist som man inte har koll på?

För övrigt undrar jag vad du grundar bedömningen att föräldrar som förlorat sitt barn i leukemi, och dessförinnan kämpat med barnet mot sjukdomen en tid, borde vara fit for fight efter 2-4 veckor? Jag har själv ingen aning om hur lång tid det tar att komma igen, och vill inte få den erfarenheten, men gissar att det är individuellt och att en läkare är bäst på att bedömma det.

Tuff attityd mot fuskare, självklart. Får väl hoppas att det var det du menade, makten!

Reglerna används tyvärr som ett sätt att inte behöva ta ansvar för sitt egna beslut vilket gäller hos dom flesta myndigheteter och handläggare.

Man använder sej av oredovisade(som inte finns i skrift och går att ta reda på)polycis och motstridiga regler för att slippa ta ett eget beslut.
Man hittar också på egna "tillfälliga" regler som när man vill ha regelverket i skrift inte visar sej finnas.

Dessutom blir det bara fler och fler begränsade regler som man är skyldig att känna till samtidigt upplysningskyldigheten har luckrats upp och är i dag ett minimum. Vad som är en fullgjord upplysningsplikt är dessutom upp till myndigheten själv att bedömma.

Verkar att ha blivit någon form av praxis[xx(].

Hur menar du att det annars ska gå till? Det skulle kräva oerhörda resurser att försöka "kolla upp" sådant utan att samtidigt släppa igenom fusk. Självklart kommer 99% av alla att försöka få så lång sjuktskrivning som det bara går och hävda att de behöver det. Varför ska samhället betala för att man blir knäckt av att någon dör? Som sagt, sådant hör till livet och det får vara hur tufft det vill. Jag anser inte att det är ett gott skäl att vara sjukskriven i mer än ett par-tre veckor. Faller man in i depression eller liknande så det det man får sjukskriva sig vidare för, och då måste man få den diagnosen. "Knäckt" är ingen diagnos vad jag vet.


Ja, det är möjligt.


Det är klart som fan att det är enormt jobbigt, men livet är jobbigt och i mitt tycke är det inte ett tillräckligt skäl för att vara sjukskriven en längre tid. Jag tror inte att en läkare kan göra någon bedömning alls i den frågan eftersom det inte handlar om sjukdom.


Jag menar i allmänhet. Svenskar måste vara det sjåpigaste folket på jorden. Och det har man blivit för att politiken gett oss möjlighet till det. Vi har en väldig "välfärd" men vi är ändå enormt sjuka. Är inte det väldigt konstigt?

[url="http://www.diskantforum.se"][/url]

För mig känns "knäckt" och depression rätt nära besläktade. Om det tar två dagar eller flera månader kan nog inte bestämmas i förväg. Det är självklart att en läkares bedömning inte ska överridas av administratörerna på försäkringskassan, om inte dessa läkare ständigt sticker ut med för långa sjukskrivningar. Då är det läkarna som ska granskas. Den kontrollapparaten borde inte vara så svår att klara av, med all statistik som går att vaska fram ur moderna system.

Det positiva med förändringarna är väl ändå att läkarna fått riktlinjer, som hjälper dem att stå emot fuskare som vill förlänga och förhala. Om läkaren trots det gör en bedömning om längre sjukskrivning, bör man lita på läkaren och godkänna det. Om någon är sjukskriven långa återkommande perioder bör man som arbetsgivare ta en seriös diskussion med den anställde. Naturligtvis funkar det inte för ett företag att ha anställda som kommer och går.

Makten: Att svenskar skulle vara det sjåpigaste och sjukaste folket är snudd på förolämpning, och helt utan belägg. Eller har du bestämt det också, liksom sjukskrivningstaket för "knäckta"?[;)]

Depression är ett sjukdomstillstånd som inte går över av sig självt. Att vara "knäckt" kan ju inträffa kortvarigt av vad som helst.


Jag tycker att det snarare är systemet som tillåter dem att agera så som ska granskas, vilket är precis vad som gjorts, och åtgärder vidtas nu för att ändra vansinnet. När det är praxis att sjukskriva alla som klagar över minsta lilla bekymmer så är det för svårt för läkaren att säga nej om det inte finns stöd för det.


Det är min personliga åsikt och jag vet att väldigt många blir förolämpade av det. Folk ser det som nån slags rättighet att slippa ansvar så fort det krisar lite. Det har lett till att man ser sig som nån slags förlorare redan från början som "bara utnyttjar sin rätt" när man sjukskriver sig för något som egentligen är trams. Tror du att en fransos skulle vilja sjukskriva sig i ett halvår när en närstående gått bort? Det tror inte jag, helt utan belägg. Svenskar har ingen stolthet. Allt är statens fel hela tiden.

[url="http://www.diskantforum.se"][/url]

Nu går du för långt med dina förolämpningar av det svenska folket![V] Du plockar ut brottstycken och vrider till det på ett illvilligt sätt. Det är ingen mening att fortsätta det här. Om du inte gillar Sverige eller svenskarna, står det dig fritt att bo någon annanstans.

Ett par forumregler:
§1. Ljudbojen strävar efter att hålla en hög nivå och vill att forumet ska vara en <b>positiv</b> upplevelse för alla våra besökare. Forumets regler är till för att främja dessa mål och som registrerad användare förbinder du dig att följa reglerna.

§5. Genom din registrering accepterar du att inte använda forumet för att posta material som medvetet är felaktigt, <b>angrepp på person </b> eller företag, eller på något annat sätt som är olagligt eller <b>stötande</b>.


Slutdiskuterat.

Oj vad mycket repons det blev på mitt lite feberyra inlägg efter tre dagar av magsjuka och feber. Många saker jag känner att jag vill respondera till, och jag orkar väl ta några.

Men till att börja med så vill jag påpeka att det inte är särskilt synd om mig. Jag har en underbar flickvän som jag bor med, och en familj på lagom avstånd, och dessutom så har jag haft lite vett att stoppa undan lite småpengar också, så det är ju inte som att jag har ramlat genom jorden och sovit på en parkbänk.
MEn frågan är ju som tidigare, varför ha ett system som skapar den möjligheten? Ett system som gör att fler och fler tvingas ge upp, knäcks totalt när dom överöses med räkningar medan inkomsterna slutar. Hur ser depressions och självmordstalen ut i denna kategori människor?

Min egen friskskrivning gjordes av en läkare på försäkringskassan som jag aldrig träffat. Han konstaterade att min skada inte utgjorde ett hinder mot att ta ett arbete som itne var fysiskt betyngande, vilket jag kan köpa. Att det då ska göra mig arbetslös, ta bort min inkomst, semestermöjligheter, arbetskamrater mm, det är fan inte okey! Det jag däremot kanske blir mest förbannad över är ju att min skada kunde ha avhjälpts i ett tidigt skede med ett mindre ingrepp, men än idag så väntar jag på att få besöka ortopeden, det är nu ganska precis 12 månader sedan jag ådrog mig skadan.

Tror det var Makten som tog upp hurvida detta är ett problem som alltid funnits eller om det tillkommit vid regeringsskiftet så kan detta bringa klarhet.
Sossarna startade jakten på fuskarna. Man skulle klämma åt dom som simulerade för att slippa arbeta. Borgarna fortsatte på samma linje, men la till ett flertal saker, som att ersättningsnivån skulle sänkas (som att den inte var tillräckligt låg) och efter sex månader så ska man friskskrivas om man kan ta ett annat arbete, oavsett om du kanske har 3 år kvar till pension, har jobbat på samma ställe i trettio år och det innebär att du blir av med viktiga förmåner (för det är fan viktigt) som semester, plus tryggheten.

Sen är det ju som oftast Makten som står för dom mer radikala åsikterna i detta forum.

För det första så säger du att du gillar den tuffa attityden, men du säger inte om det är mot dom sjukskrivna eller mot fuskarna, men att utdömma av dina övriga inlägg så kanske du anser att dom är samma grupp?? (observera, jag tillskriver inte dej detta påstående, utan jag har med hjälp av ett frågetecken formulerat det som en fråga)

Att förlora ett barn (det handlade om ett barn, inte en närstående) Tror inte jag att någon kan relatera till innan man upplevt det. Men jag kan väl säga såhär att min bror har en dotter som är sju månader, och skulle hon råka ut för något så hemskt att hon inte skulle överleva så har jag svårt att se att det ens skulle gå att prata med honom de närmsta 5-10 veckorna. Och då pratar vi om en stabil 29-åring med fast arbete som lärare, med övrigt stadiga förhållanden och alla möjligheter till stöd av utomstående man kan ha!
Jag tror inte att du tänkt dig för den här gången Makten, för att det skulle räcka med en månad är bara löjligt i de flesta fall. Vad gör man för nytta på sitt jobb då??

Sen så har handläggningstiderna för a-kassa ökat med de nya reglerna, så det får faktiskt borgarna ta på sig.

Vad Jobbar du själv med Makten?

Det du säger om knäckt och deprimerad är sant, knäckt blir du inte sjukskriven för och ordvalet i en sjukskrivning kan vara kritiskt. Men visst förstår du väl svenska i dagligt tal och därmed fattar vad (jag tror det var) Kjelle menar?

Avslutningsvis vill jag påpeka en del intressanta siffror.
Det fuskas med bidrag för ca 1 miljard svenska kronor om året!
Hissnande siffor

Men hur mycket fuskas det med skatten genom att placera pengar utomlands? 63 Miljarder varje år!

Vilka fuskare borde vi börja att jaga?
Reinfeldt har redan valt ordning, först bidragsfuskarna, sen semester.


NÄR BLEV LIVET ETT JÄVLA ARBETSLÄGER?
-man ska väl hinna må bra och ha kul också?

------------------------------------------------
6 strängar är 6 för lite

Jag gillar Sverige och det är just därför jag är utled på tycka-synd-om-politik. Det är inte bra för varken landet eller folket.

Tillägg: Och då menar jag naturligvis INTE det som trådskaparen talar om. Långa handläggningstider och noll anpassning för respektive persons problem är aldrig bra.


Och vad har detta med saken att göra? [:0] Är det förbjudet att inte vara vänsterinriktad här? Var har jag angripit någon person? Bestämmer du vad som är positivt eller negativt? Jösses.

[url="http://www.diskantforum.se"][/url]

Allt detta är för mig självklarheter. Ibland verkar det som att vissa tror att alla tycker att regeringen gör fel. Varför ska man inte arbeta under tre hela år för att man "snart går i pension"?


Ja, det är väl inte så konstigt med tanke på klientelet här. [;)] Gitarrspelande äldre medelålders män är väl inte direkt lagda åt det högra hållet antar jag. [:D]


För det första så tycker jag att det oftast inte rör sig om någon "tuff attityd" alls. Kan man arbeta så ska man arbeta och kan man inte det så kan man inte räkna med att man ska ha det lika bra som om man arbetade. Trist för den som inte kan arbeta, men jag ser det som rättvisare.


Jodå, jag har tänkt mig för. Hur gjorde man för hundra år sedan om ens barn dog? Det måste ha varit väldigt mycket vanligare än nu. Inte slutade man arbeta i flera månader? Nej, man stretade nog på. Det är klart att det går, även om det är sjukt svårt och jobbigt.


Det vet jag inget om, men det kan säkert stämma.


Jag studerar. Jobbade tidigare som mekaniker.


Ja, men jag håller inte med om hur det ska hanteras.


Hmm, varför tror du att folk placerar pengar utomlands? Kan det vara för att vi har ett så fördelaktigt skatteklimat? [:D] Och det försöker Reinfeldt inte göra något åt menar du?


Den dag man bestämde sig för att se sig som en förlorare.

[url="http://www.diskantforum.se"][/url]

Detta är ett känsligt ämne för många, men försök att hålla en vänlig ton och visa respekt för varandras åsikter.

"Den som har flest prylar när han dör vinner!"

Eftersom du inte förstod vad jag menade med reglementet, får jag väl förtydliga mig i ett definitivt sista inlägg i denna tråd:

Citerat från dina inlägg (plockat ut sitt sammanhang, men korrekt citerade):
"Svenskar har ingen stolthet."
"Svenskar måste vara det sjåpigaste folket på jorden."

Jag kan inte med bästa vilja koppla dessa citat till vänster eller höger. Har inte med saken att göra. Det är direkt stötande, och eftersom jag tillhör svenska folket, uppfattar jag det som personligt angrepp på mig.
Det finns inte något i dessa uttalanden som bidrar till en positiv upplevelse. Dessutom är tonen i dina inlägg i denna tråd för mig stundtals rätt otrevlig. Jag tror inte jag är ensam om att tycka det.
Vad har situationen för hundra år sedan med dagens att göra? Vill du verkligen tillbaka dit?

Over and out, från en gitarrspelande medelålders man som aldrig bidragsbelastat staten med annat än barnbidrag, höger när det gäller gitarrer, politiskt ... ja det är min ensak.[;)]

Du har missuppfattat begreppet "personangrepp". Ett personangrepp borde alla begripa att det är ett angrepp på en person, vilket det du citerade under inga omständigheter är. Möjligen skulle det kunna vara "hets mot folkgrupp", men nu är svenskar inte en etniskt eller kulturellt homogen grupp så det stämmer inte heller.
För övrigt är jag svensk själv.


Jag tycker att det verkar som att du tolkar det så bara för att jag säger emot utan att linda in orden. Jag tycker att vänsterpolitik är otrevlig.


Det var en jämförelse. Kunde man jobba då så kan man jobba nu, garanterat.


Jag tycker att det är fånigt att dra sig ur en diskussion bara för att man får hårt motstånd. Hade du väntat dig att alla skulle hålla med? Ungefär hälften av folket har politiska sympatier till höger om mitten, så det torde inte komma som en shock att jag tycker som jag gör. Hur det kan vara stötande är fullständigt obegripligt.

Tillägg: Jag vet att jag skriver "kort och hårt", men det är inte i avsikt att vara otrevlig även om det kan se ut så. [8)]

[url="http://www.diskantforum.se"][/url]

För det första så vill jag berömma dig Makten för din ork och övertygelse. även om jag många gånger finner den puckad så tycker jag att alldeles för få människor uttrycker vad dom verkligen tror på, och det är synd. Sen är jag imponerad att du orkar göra flera quotes för att förtydliga, det orkar jag inte själv.

Men sen:

Jag skrev inte att Mannen/kvinnan ska gå hemma i tre år. Jag skrev att dom blir tvingade till arbetslöshet efter ett halvår. Det jag menar är att denna person kanske står och väntar på en höftledsoperation, eller som i mitt fall en axeloperation som gör att dom inte kan jobba - ÄN, men så småningom. Det måste vara mer i statens intresse att denne person kan återgå till jobbet och jobba kanske sina två sista år, få känna sig som en människa och må bra, istället för att avsluta sina sista 2½ år som arbetslös. Vi vill ju att dom äldre ska spendera sina pengar på kapitalvaror, men det går inte när inkomsterna är för små. Sex månader är ofta en för kort sjukskrivning!

Sen skriver du att man ser det som en rätt att få sjukskriva sig osv. En människa som arbetar från dom är 18 tills dom är 65 gör alltså 47 år i arbetslivet. Hur mycket är egentligen säg 9 månader av det? Nada - that's it

Tycker man inte att försäkringskassan och a-kassan har en tuff attityd så har man mest troligt aldrig ha haft med dom att göra. Senaste för mig var att a-kassan höll min utbetalningar eftersom jag ärligt kryssat att jag jobbat fem dagar en månad. Man ville ha papper som kunde bevisa att jag jobbat fem dagar, varken mer eller mindre, eftersom jag kan ju ha ljugit...hade jag ljugit hade problemet alltid uppstått...då är nåt fel.
Låt mig översätta till Studentspråk. CSN ringer och bestämmer ett möte, och på det möte så förklarar man att man inte tycker att du borde studera eftersom du faktiskt är arbetsför och istället skulle kunna ta ett arbete. Därför vägras du nu studiebidrag och csn-lån och hänvisas istället till banken om du vill fortsätta studera.

För hundra år sedan så var majblomman på väg att göra sitt andra försäljningsår. Man hade startat det hela för att samla in pengar för att stoppa tuberkulos, sjukdomen som då stod för ca 25% av alla dödsfall i Sverige. Det var en helt annan tid då än nu. T ex så fanns inte sådana skyddsnät som sjukpenning, vilket gjorde att en förälder som just förlorat ett barn dagen därpå var tvungen att gå ut och ställa sig med yxan ute i skogen och fortsätta arbetet. Hur han mådde? Det är ju tydligen inget att bry sig om, eftersom han kunde arbeta...för det är ju det viktigaste, eller har jag missförstått dej?
Personligen har jag inga problem med att delar av mina skattepengar går till mamman som just fått beskedet att hennes sjuåring blev påkörd när han klev av skolbussen. Kanske påkörd av någon som ägnade sig åt mobiltelefonen och bilstereon istället för att ha uppsikt över vägen. Men det är jag.

Men nu till något jag finner korkat:
Du säger att anledningen till skattefusk är att vi har för mycket skatter, och därför ska vi lätta skatteklimatet (för dom stackars miljonärerna som har det så jobbigt. För itne fan är det vanligt folk som flyttar pengar utomlands för att slippa beskattning) Så att man inte ska fuska längre, alternativt göra fusket lagligt kanske.

Bör man inte då också lagliggöra eventuellt bidragsfusk så man tar bort den problematiken också????

Sen vill jag avsluta med en historia från arbetsörmedlingen, där en man stod framför mig i kön. Han förklarade att han jobbade 75% av heltid på ett företag och om tre månader så skulle hans anställning utökas till 100%. Men för att stämpla upp de sista 25% i tre månader så skulle han behöva utarbeta en plan tillsammans med en handläggare hur han ska hitta ett arbete som ger en heltidsanställning...

Korkat och resursslöseri i min mening



------------------------------------------------
6 strängar är 6 för lite

Tja, jag har inget vettigt liv, så jag skriver och läser väldigt mycket på nätet. Det är helt okej att tycka att jag tycker puckade saker förresten. Det är lite dåligt med skinnet på näsan hos vissa i såna här diskussioner tycker jag. [;)]


Det här håller jag med om, men det finns ju ett väldigt stort problem. Hur ska arbetsgivaren agera? Att anställa en till utan att säga upp den som är långtidssjukskriven är ju dumt eftersom man aldrig vet när eller om den sjukskrivne kommer tillbaka. Att låta bli att anställa betyder att övriga får ökad arbetsbörda. Om man ser det kapitalt i det stora hela så vinner nog "staten" (det vill säga vi) på att man kickar den långtidssjukskrivne, eftersom man ju då istället anställer någon som också annars är arbetslös.


Nu var det väl inte så jag uttryckte mig. Jag menar att det inte egentligen finns några skäl att låta bli att jobba dessa 9 månader om det faktiskt finns jobb och man kan jobba. Många bäckar små vettu. Allt sånt här "svinn" blir tillsammans en stor förlust för samhället. Man mår ju inte bättre av att vara arbetslös än att arbeta och det finns heller ingen ekonomisk vinst med det.


Jag är i just denna situation just nu faktiskt. Jag har varit djupt deprimerad under ganska lång tid (men nu är det bättre) och har därför inte lyckats få tillräckligt många poäng för att kunna få låna mer av CSN för tillfället. Jag lånar då på annat håll, men jag tittar också efter halvtidsjobb. Om jag inte kan fixa mina studier så ska jag heller inte studera. Just nu är det på håret, och jag är mycket medveten om att jag kanske måste sluta. Så funkar det. Jag har ju inte nån sorts rätt att fortsätta. Nu lever jag på "existensminimum" vilket är ungefär vad jag förtjänar. En arbetslös kan ha det mångdubbelt bättre ställt.
Men visst, det är konstigt att rent byråkratiska saker ska behöva sätta käppar i hjulen helt i onödan. Jag vet inte om jag tycker att det har med attityden att göra dock.

Tillägg: Förresten har jag fått krav på att börja betala tillbaka det jag lånat redan innan jag slutat studera. Det är ungefär lika idiotiskt eftersom jag om detta inte går att bestrida MÅSTE sluta plugga på grund av CSN, trots att jag annars kan finansiera studierna på annat håll. Ingen vinner på detta. Byråkrati suger.


Nu tror jag att du missförstår mig igen. Det jag menar är att folk verkar tro att sjukskrivning är en bra lösning så fort saker och ting blir för jobbigt, för tungt eller liknande. Jag tror inte att man mår ett dugg bra av att vara sjukskriven i ett halvår när ens barn gått bort. Tvärtom. Ju snabbare man kan komma tillbaka till livet, desto mindre risk för depression. Visst ska man få ett tag på sig att hämta sig, men jag tror att folks uppfattning om vad som är bra för dem är direkt felaktig. Det "ordnar sig" inte för att man slutar jobba.


Jag läste nånstans att skattefusk var mest utbrett hos vänsterpartister. Jag vet inte om det är sant, men det skulle inte förvåna mig. Vilka det är som fuskar bryr jag mig inte så mycket om. Fusk som fusk. För min del kunde man gott ha ett grundavdrag på hundratusen om året och sen platt skatt på allt över det. Jag tycker att det är helt idiotiskt att man ska betala skatt samtidigt som man ligger på gränsen till bidragsberoende. Allt det här är bara ett sätt att trolla med siffrorna så att det ska se ut som att man inte betalar så sjukt mycket skatt som man faktiskt gör.


Fusk som fusk, som sagt.


Ja, "Arbetsförnedringen" kan man gott lägga ner helt eftersom de mest verkar syssla med "arbetsmarknadsmässiga åtgärder" (för att arbetslösheten ska se lägre ut än vad den är) istället för att förmedla arbeten.
Byråkrati har inte så mycket med själva systemets grundtanke att göra. Det är en defekt till följd av ineffektivitet, fel människor på fel plats och dåliga prioriteringar. Detta har sossarna främjat väldigt länge i min mening. Ut med skiten. Minimera alla instanser, verk och byråer. Förenkla skatte- och bidragssystemen och gör reglerna klara och otvetydiga. Sen ska det nog inte vara något problem att ge folk vad de behöver. [:)]

Nu ska jag försöka lista ut hur jag ska ha råd att betala en kommande elräkning. [B)][:D]

[url="http://www.diskantforum.se"][/url]