Hur många har inte varit med om det?
Jag har rattat och tweakat; fixat och trixat, köpt, sålt och köpt igen.
Oändliga trådar på forum om vägen till det perfekt gitarrljudet.
När sen alla bitar är på plats, står vi där på scenen med tomma bankkonton och blossande kinder, bandet börjar spela, det fladdrar om byxbenen, allt stämmer, jävlar vilken botten!
Och vilken skimrande topp, det bara sjunger och kvittrar!
Änn-o-ess kåtesextisexer, 1800 på ibej, vicken fjång!
Efter första låten kommer kompisen, själv gitarrist och med guldöron, fram, formar händerna framför munnen till en tratt, och ropar upp:
"Hörru, haru glömt å slå på standby?"
Vafan tog ljudet vägen?
Jag har ju för fan tjackat en Stilleto, hundrafemti Mesawatt, trettisju papp med låder?
Å helt nya inälver från Ceriatone, Howard Dumbles brorsons katt har ju själv pissat på kondingarna!
Skämtaru eller?
Vad hände?
Ja, vad gör man när det tycks som om watten inte räcker till?
Är det kanske så, att det ljud vi själva smäller av på, är helt oanvändbart i verkligheten?
Vad är det för parameterar som avgör hur du låter i en bandmix?

Undrar en luttrad farbror Martin, som i själva verket inte har hört, verkligen hört, många gitarrsolon i sitt liv.
Men sett väldigt många.

"The Tone is in your fingers": HA!

http://kuhnamps.com

Helt klart så är det ju skilnad på vilka sound som funkar i en live situation med ett band, och vad som funkar när man sitter hemma och spelar själv.
I ett band så ska ju gitarren sammsas med trummor och cymbaler, vinande Hammond orglar,pluppande syntar mm, så många av dom mera subtila klangerna äts ju upp.
Sen verkar det som att många glömmer musiken som ska spelas, vill vi alltid ha det där snygga, Eric johnson/ Robben Ford soundet? Är t.e.x solot i Rolling stones "Sympaty for the devil" ett snyggt gitarrsound?
Nej men onekligen så passar det låtens karaktär!

pudas

Du kan tweaka och trixa och fixa hur mycket som helst med ditt gitarrljud, men det är inte där problemet ligger. Problemet är inte att din gitarr inte tränger fram, utan att allt annat också gör det. Om bas, kompgitarr, klaviaturer och annat ligger och har lika feta ljud allihop blir det inget utrymme kvar att sticka ut i.

Om man tänker på hur en normal ljudtekniker prioriterar ett soundcheck (45min baskagge, 30min virvel, 15min övriga trummor, 10min bas, 1 minut per gitarr, eh resten får vi ta live...) så är det inte så konstigt att det blir så här... [;)]

Erik Runeson

[:D]

Jag kan inte hålla med mer! Det är lite för nära verkligheten, tyvärr. [B)]

Jag har dock hört ett antal gitarrsolon som faktiskt gått fram också, men det är ju endast i större sammanhang, inte på scenen på Folkets park i Avesta...

/Tom-Andrew
<hr noshade size="1"><font size="1">Låter det bra så är det antagligen bra...</font id="size1">

TACK för dagens garv.... [:D][:D][:D]


fast eg. är det ju inte roligt.....bara sant.... men sanningen kan väl få vara rolig.....

b (In search of the lost chord-fritt efter Moody Blues)

1: Köp en gammal Marshall utan mastervolym
2: Vrid upp ALLA rattar på fullt
3: Koppla in dubbla 4x12 med greenbacks
4: Nu hörs du i vilken bandsituation som helst [}:)]

----------------------------
<font color="green"><b>"Men inte fan finns det nåt vackert i att dö, av en överdos på en offentlig toalett"</b></font id="green">

Men inte de andra i bandet tyvärr....[B)]
Tyvärr har du rätt Pudas. Men låt oss få leva i våra drömmar-Leta efter drömampen- och se'n ställa om (dröm-)stärkarn efter våra kompisar när vi behagar spela med dem[B)]

Ja, som du säger, man ser att gitarristen spelar utav bara h-e, men det låter inget...[:D]

Som jag upplever det är det som jag skrev i den närliggande tråden, man har ställt in ett tjockt, fett ljud, snyggt runt osv.

Problemet är att det ligger i samma frekvensregister som allt annat, om man lämnar det feta till basisten/ keyboardisten/ bastrumman, och koncenterar sig på mellanregister/diskant i första hand så kan man nog få ett ljud som går igenom...

Själv har jag ofta använt wa-wa-pedalen drygt halvvägs, för att få en genomträngande ton vid solon. Vet att bl.a Michael Schenker använder samma metod. Däremot är det kanske inte så snyggt om man spelar gitarren ensam med den tonen. Det är ganska många gitarrljud man hör på skivor som ensamma låter skit faktiskt.

Vilka högtalare man har spelar också roll, jag har alltid använt JBL D130F, vilka är ganska utskällda för hårdhet m.m. Men igenom går de...
Dock skulle jag gärna vilja testa min stärkare i en 4X12" Celestion el liknande, skulle vara intressant..


/Lennart

http://www.specter.se

Är inte en del av problemet att vi är alltför för många halvkassa gitarrister (och jag ställer mig först i det ledet, men jobbar i alla fall på saken trots att jag kommit upp i den där åldern där inlärningsförmåga inte är min främsta egenskap... [B)][:o)])?

För att över huvud taget kunna lira ett solo på något vettigt sätt tar många gitarriset till mkt dist, komprimerade sound, kapar dynamik - med pedaler eller genom att ratta in sin stärkare så att den slutar andas. Många moderna stärkare erbjuder just sådana egenskaper in absurdum och det är väldigt frestande att lira solo med dessa "självspelande sound". Man får flyt. Missar hörs inte. Ja, man hörs väl inte över huvud taget. Till och med jag kan nog shredda lite med sådan utrustning.

Hur många stärkare har en lead-kanal som ger mindre dist och mer dynamik, headroom [:0]?

Nä, jag säger att en lösning är 475V i slutsteget, max två gainsteg i preamp, stilstudier av BB King och andra gitarrister som äger förmågan att lira low gain-solon som hörs och sedan övning, övning...

/Gunnar

Se där, några praktiska knep att ta till. Det där med Wah-wah är nog ett bra knep. Jag har en gammal Morley med långt svep som faktiskt är lysande för att frasera vid solon. Kanske är det dags att damma av någon gammal treble booster också.

Hur är JBLerna? De är väl inte bara hårda utan även effektiva och därmed högljudda? Har du alukåpa eller papper på dem?

Jag har en gammal kompis som vid ett tillfälle dunkade mig på axeln och sa - "Handen på hjärtat, har någon någonsin hört en synth live?". Är det verkligen likadant med gitarr...

Vackra/snygga gitarr/stärkarljud funkar nästan aldrig live...möjligtvis i dansbandssvängen....

Kan tänka mej att det är därför som en tube screamer är så jäkla populär och användbar, den funkar mycket bra live även fast den oftast låter öken när man lirar på en sådan utskälld "mellanregisterpedyl" ensam....men live kommer sådana pedaler oftast till sin rätt och det gör även V30-elementen som också är fula i karaktären, men men live är live

[url="http://www.theboogiecats.com/"][/url]

Som tur är, är det många år sen jag senast var med om Martins
beskrivna situation. Förmodligen för att jag oftast spelar
i sättningen en elgitarr, en akustisk gitarr, bas och trummor.
Nu, när min nuvarande grupp spelat ett antal år tillsammans
vet vi precis hur vi vill att vår totala ljudbild ska låta;
hur mycket och lite de enskilda instrumenten ska gasa.
Det underlättar att vår trummis egentligen är en
sofistikerad singer-songwriter/icke-trummis som ofta föredrar vispar.

Alla kan ju inte ha det så och därför gäller samma på scen som vid inspelning;
instrumenten ska enskilt låta mer eller
mindre djävligt för att passa, och låta intressanta, i mixen.

Problemet är att lyssna sig fram till vilket djävulsljud som
är det rätta. Dessutom fordrar det lagom egobefriade musiker
som vill jobba främst för totalljudet...

Oftast beror det på att man soundcheckar på ganska låg volym för att ljuteknikern skall vara nöjd, sen vid giget när lokalen (förhoppningsvis) är fylld med folk så dämpar det helt otroligt mycket... ljudkillen höjer kaggen och sången , men inte guran....

Om man inte mickar ut gitarren OCH har en bra mixerkille är det väldigt svårt , brukar ha ganska bra volym på stärkarn vid check och rulla av volymen på gitarren till c:a 7...

När man smäller igång går det till 10, har nästan aldrig hört någon klaga på att gitarren är för hög, däremot blir det ett ännu större problem om sången dränks, det är inget kul varken för sångaren elle r publiken

Är det bara solona som skall fram så kör 2-kanals topp eller någon booster typ Micro-amp , då gäller det iofs att man har några watt bakom ryggen , kör man på en 18 wattare gör det ingen skillnad.

Kör man omickat beror det också väldigt mycket på var man står i lokalen hur det låter , på ett visst ställe hörs INGEN gitarr alls.

Intressant det dära....många glömmer att bandet är till för sångaren och inte tvärtom

[url="http://www.theboogiecats.com/"][/url]

Fet, mulligt och dyrt sound.. jo låter oftast bra när man är själv.

Hur många ggr har jag inte suttit hemma med ny stärk eller den befintliga och rattat fram "det där" soundet med stort S!

Sen kommer man ner till repan och hör ingenting av det?!

Som nämns av fler här.. Wah är kanon för att höras igenom!

Tror att volymen är inte det stora problemet, det är vilka frekvenser man rattar fram..


"Har man slagit yxan i båten får man ro som fan"

Jag tycker att detta låter som ett klassiskt fall av "det bortglömda mellanregistret".
Scoopa mellanregistret lite på några instrument, öka det på din förstärkare.
Intrsument som bas bör inte ha mycket diskant eller högt mellanregister om man nu inte spelar funk eller något liknande, för annars kommer basen att ligga långt fram i ljudbilden, istället för en bit bakom.
Trummor kan man dra bort lite mellanregister(runt 400hz) för att få dem punchigare, vilket är jätte bra live, och detta gör även att instrument som avger mer vid 400hz hörs mer.

En annan sak som är att tänka på är att effekter som chorus, flanger, delays, reverb gör att man inte hörs lika mycket(Less is more.).

Så ja, det handlar om att plocka bort register lite här och där, och lägga till dem på andra ställen, vilket resulterar i en kompromiss för det individuella ljudet, men ett bra resultat för publiken.

Akustiken i lokalen brukar också ställa till mycket problem. Det blir ofta resonanser och slaskande eko i basregistret. Det i sin tur dränker ut mellanregistret och då är det helt kört att försöka få fram någonting. Tyvärr brukar ju de flesta försöka kompensera detta genom att dra på ännu mer, vilket bara ökar problemet.

Här måste man gå in med en EQ på hela PA:t och försöka hitta resonansfrekvenserna. Det hjälper ju dock tyvärr inte om volymen på stärkana på scen är tillräckligt hög för att vara en väsentlig del av utljudet. Det blir lätt ett moment 22, eftersom det blir mer resonanser i mindre lokaler...



Erik Runeson

Har en kompis som byggt ett "värstingrack" med <i>"de allra bästa""] stompboxarna, <i>"de allra bästa""] rackeffekterna, <i>"de allra bästa""] switchsystemet (av Steen Skrydstrup) samt <i>"de allra bästa""] förstärkarna+lådor.

Han har ganska nyligen åkt på en lång turné, med en stor produktion, bara för att upptäcka att han inte riktigt hörs...

Tillbaka till ruta "ett"...

JBL är väldigt effektiva, jag har någon siffra i huvudet på 105db/1W. Kanske inte stämmer, men det blir väldigt mycket ljud av dem, de är dessutom 15" så det blir en mustig ton. Dock, som jag sa, det är inte botten gitarrister ska ha i första hand...

Jag har två gamla element som satt i högtalarlådan till min Dual Showman när jag köpte den, de har aluminiumdom. Sedan har jag ett element som ska vara efterföljaren till D130-F, heter ngt 1026 eller liknande, den skar jag bort aluminiumdomen på och ersatte med papper, för att mjuka upp den. Den låter en anings mjukare. I dagens läge hade jag helt enkelt satt dit en Beamblocker, detta var dock 1983...

Det var innan jag förstått att en Dual Showman <u>är</u> vass med dist i vibratokanalen, oavsett högtalarelement pga sin konstruktion.

Nu har jag inte provat "papperselementet" på ett tag, senast tyckte jag att det var lite murrigt... Det sitter i en basreflexlåda som jag dämpat med skumgummi (urkasst!). Skumgummit ska ut, sedan ska vi se hur det låter. Den lådan är lite behändigare om man till äventyrs skulle spela ngnstans än originallådan, som dock låter <u>mycket</u> bra.



/Lennart

http://www.specter.se

Ett exempel på detta var på en Rush-konsert på Konserhuset i Göteborg runt 1980. För de som inte känner till det har Göteborgs Konserthus en fantastisk akustik, det behövs ingenting för att höras.

Jag satt på första raden, rakt framför Alex Lifesons Hiwattstackar, fyra stärkare. Förväntan var bara förnamnet...

Jag har aldrig upplevt varken förr eller senare hur hjärnsubstanserna kom i svängning när han började spela, det var så urbota högt att jag i ett mellanspel skrek till min "gitarrgud" "Turn that bloody amplifier down!" Det satt naturligtvis långt inne för mig att säga något så förfärligt. Han pekade på PA-t...

Efter att ha flyttat oss lite i lokalen förstod vi att de för att ta bort lokalens eko drog på så mycket de orkade, vilket som Erik påpekar bara gav ännu mer oljud.

Kanske ett lite urspårat inlägg, men det visar att även de riktiga superproffsen har svårt att hantera olika lokaler ibland.


/Lennart

http://www.specter.se

Efter mina senaste tidens exerciser skulle det ligga nära till hands att svara HÖGTALARELEMENTET!

Jag tycker det beror på många saker. Om vi skippar variabler som ljudtekniker, lokal och andra yttre omständigheter så tycker jag att jag själv och många andra gör och har gjort misstaget att utgå från fel sak, nämligen gitarrsoundet.

Vad jag menar är att vi halvdåliga gitarrister börjar ofta med att skruva till det sound vi själva eftersträvar och efter det börjar vi använda soundet i de låtar vi spelar.

Man borde kunna "kill your darlings" och offra sitt idealsound och istället lära sig att utgå från själva låten. Lyssna på låten och på resten av bandet först och fråga dig sedan hur skall gitarren låta för att den skall fylla någon funktion. Försök tänka som en producent.

Precis, och inget gitarrsound i värden kan rädda en sumpig låt!





pudas

det är precis det jag kom på.. år 2001 när jag lirade 70 tals orgel/BAS/trummor/ 2 ggr:Gitarr..... hederlig hårdrock
med ett par killar .. var med i en rockbandstävling o vann "nästan"
vi vann publiken[:p][:p] men inte juryn kom 2:a[V][V]

sak samma den andra gitarristen lirade på en les paul o en silver jubilee topp o fyrtolva... o hade ett riktig fett distat ljud som jag faktist gillar i bland
jag lirade på 61:a bassman topp o fyrtolva o en squier stratta -83:a no pedals[:D][:D]
min intsällning var brutal...skala 1 till 12 ...

bas "2" middle "9" terble "10" precence "8" volym på ca: rakt upp
anledningen till detta var att vi annars druknade i orgelns ljud o det blev en rejält ljud kaos annars jag lärde mig att lira med mindre bas o mer ton i stället..o no distpedals[:D][:D] o vips så hördes alla


<font face="Comic Sans MS"><font size="3">Zvenamps</font id="size3"></font id="Comic Sans MS"> Hobby rörförstärkartekniker

[<font size="1">quote]<i>Originally posted by Boogiecats"]

Vackra/snygga gitarr/stärkarljud funkar nästan aldrig live...möjligtvis i dansbandssvängen....

Kan tänka mej att <u>det är därför som en tube screamer är så jäkla </u> <u>populär</u> och användbar, den funkar mycket bra live även fast den oftast låter öken när man lirar på en sådan utskälld "mellanregisterpedyl" ensam....men live kommer sådana pedaler oftast till sin rätt och det gör även V30-elementen som också är fula i karaktären, men men live är live [size=1](quote)</font id="size1">

+1

Precis, orgel är ett gissel att få till i ljudbilden, iof säkert till följd av min oförmåga att skruva mix. Låter så underbart när det är rätt men i regel när man försöker få till det så geggar instrumentets frekvenser precis i övertonerna på gitarren vilket får gitarrton att platt och uddlös, lite som om man lirar med blöta läskiga lovigavantar.

Ni som ägnar er åt rör-service borde väl förböveln sluta att serva dessa hiskliga hammonds så vi som spelar riktiga instrument får ha vårat frekvensband för oss själva, ställ upp för konsten! =)

/Peder

Signature deleted due to offencive remarks

Det där låter bekant. Just nu har vi förutom bas och trummor också fiol, orgel och dragspel. Och då är de upprörda över mig för att jag valt att inte spela nästan något i låtarna.

Men va fan skall jag göra? Låtarna låter redan nu som späckade tåg i Indien. Inte blir det bättre av att jag också är där och klottar.

detta är ju ett intressant ämne som oftast inte kommer fram ofta nog! ofta är det om "den perfekta tonen", man sitter själv hemma eller i repan å hittar ett jävla guld ljud, å det låter väl så där när man jammar loss i repan, och när man väl kommer ut å spelar, så kommer det fram nån jävel som säger, " ja det var ju bra spelat, men grabben, ditt ljud suger.." haha,.[xx(]

å det spelar ju ingen roll om man e 20 eller 40, så är detta svårt som fan för de flesta iaf! mitt band har två gitarrister, å det måste vara samma sak som med gitarr/orgel, och det är svårt att hitta rätta frekvenserna att ligga på. vi har diskuterat detta mycket och ofta och det är jävligt svårt at behöva lägga ner egot å ratta det bästa ljudet för bandet.[V]

vore kul ifall dom som har hållit på mer än en själv kunde printa ner nått om detta. det är svårt, men riktlinjer vore ballt..

http://www.myspace.com/roselinegroup

Mycket vist sagt, det är väldigt sällan jätteljudet Allan får plats helt enkelt.
Lyssna på t.ex Brian May, det är oftast förfärligt fula ljud, men de passar väldigt bra ihop med resten.

För att inte tala om gitarrljudet på Beatles "Revolution", vem skulle vilja spela med något sådant i högtalaren???!! Men man vet direkt vilken låt det är när man hör första ackordet.

Det svåraste är tycker jag att få till ett bra ackordljud, som passar ihop med de andra ljuden, samtidigt som det sticker ut lagom mycket. Sololjuden brukar, (med hjälp av Wa-wa-pedalen) lösa sig själv. Det är så mycket mer än ljudet som gör ett solo, känsla, teknik, m.m...


/Lennart

http://www.specter.se

Mycket klokt har sagts ovan men en sak fattas: När en sångare/ett instrument ska lyftas fram, kan man naturligtvis öka volymen på detta. Men, minst lika effektivt är om övriga i bandet backar något. Det är mycket vanligt att alla harvar på och lyssnar efter sig själva, och inte lyssnar så mycket på helheten.

Om samtliga utom soloinstrumentet, backar lite i volym och intensitet hörs allt mycket bättre. Nästa steg är att låta olika. Om två gitarrer av samma typ, samma distnivå, lirar lika mycket samtidigt, blir det grötigt. Lägg därpå en distad hammond och gröten är färdig.[V] Lite luft i kompet och backa tillbaka i ljudbilden löser många problem som ljudteknikern inte har så stor chans att bemästra.

Gäller förstås inte vissa metalvarianter där en kompakt ljudmatta är målet.[;)]

Ett litet tillägg kanske...många tänker inte på vad de spelar, utan lirar helt enkelt "över" varandra

[url="http://www.theboogiecats.com/"][/url]