Ber om ursäkt -att det blivit lite latsida av mig; med att posta här på Bojen sista tiden.

Den här skapelsen blev klar för ca en månad sedan. En lite större och rundare fräsning (lite mer åt Flying V hållet) -på övre hornet bak -på kroppen. Gick Deluxe med en custom designad halsinfästning: 6 skruvar med infällda bussningar. Gav en ordentlig knuff upp -i sustain och klang stabilisering. -Den här rackaren ringer ut längre än någon av mina Gibson Les Paul Customs.
Fick en liten förkärlek till Gibsons Pelham Blue -kulör. Nitro cellulosa lackat så klart.

Väldigt snygg och ful på samma gång, om det är begripligt….
Färgen är ypperlig!
Inget jag skulle våga/vilja visa mig med….. Har haft en Explorer för massor av år sedan, tyckte den var för modern, trots att designen är från 1958….

Klart Rock'n Roll.....

Tuff!

Rätt lamt intresse för den här typen av instrument här. Väntat -då skuggan av den inte ens på något sätt matchar de mer 'klassiska' designen. I grund tror jag att dessa mer kantiga instrument; lider av en lite för skev 'bum rap'. Typ: De är för extrema i design -oftast byggda av skitmaterial; endast till för att pumpa, runda och tjuta över 10 sammanlänkade distpedaler. Och den antagna musikstilen: Snabbast moppskalle i bandet som slutför låten först vinner.

Men det finns givetvis en annan sida. Idag refererar nog inte de flesta dessa stjärnformade instrument till musiker som: -Edward Van Halen, -Chris Holmes, -Gus G eller -Roope Latvala. Att dessa typer av instrument även kan vara byggda av hög kvalitet -eller vara riktigt homebrew, souped UP och vintage. Att även dessa instrument kan vara lika kvalitativa, exklusiva, dyra -som de mer traditionella dito.

Få kan exempelvis knappt relatera till; hur (i H) någon skulle montera dyra mickramar tillverkade av cellulosaacetatbutyrat i någonting så fult och kantigt?! För att dessa mickramar endast sitter på orginal Pållar från 50-talet. Inte heller att det är i princip omöjligt att hitta 22-bands Jacksonhalsar -med kantlist runt om till ett bygge av denna typ. Hur man är HELT tvungen att designa ett instrument bygge -ur nästan en omöjlig kravbild -samt grund förutsättningar.

Man ser formen; men ser sällan fördelarna med dessa. Men vad är det för trä; och hur kvalitativt eller tjockare är massan? Krav på balans + spelbarhet; då den ändå bara skall hänga vid knäskålarna? -Nope... Inte intressant...

-Nåväl. Gitarren låter toppen tog ca 8 månader att bygga ihop. Och jag är i fas; på att ganska snart börja montera ihop en syster med Floyd till denna.

Och vad förväntade du dig från gubbarna här som tycker att Gibson eller Fender är de bästa gitarrerna som gjorts och är snyggast?

Tanken var väl egentligen att bara känna med käppen på Bojen här. Det var väl troligen på grund detta som jag bara postade en bild på det färdiga resultatet. En hel hel bygg tråd hade nog varit kontraproduktivt.

Håller inte med jag gillar sånna gitarrer också.

Snyggt!

Det där gillar jag, en mick och en ratt!
Känner mig dock obekväm när jag hänger på mig en gitarr med den formen, men snyggt helt klart.
Jag är nog lite gubbig av mig även om jag tuffat till mig med en Ibanez S-modell på äldre dar.

Trevligt. En aning öppenhet om kanske lite abstrakt hopp här.
Nu senast när vi repade; använde jag gitarren till RHCP's 'Suck my kiss'. Skar helt klart ett nytt rövhål till låten med en slags over the top Slash/Wylde vibe. Hade jag försökt samma sak med en av mina vintage Strator; hade nog de övriga grabbarna slutat att spela innan låten var slut. Ni istället blev det: Fan; va häftigt! -Bara en sån grej.

Vad jag försöker att säga är: -Är man även öppen för saker man kategoriserar som 'annorlunda'; ger ganska intressanta alternativa sätt att 'vibba på' -på.

Äntligen nånting vettigt!

Tackar för alla Era positiva kommentarer.
Vad tror Ni? Borde jag skruva ihop den här högen med delar också snart?

Vad jag rent elektriskt har att invända mot är avsaknaden av tonkontroll.
På enmickade gitarrer är det ett måste, tänk en LP Junior utan tonkontroll… eller en Esquire… Det är ju med den man varierar soundet, tänk Leslie West utan tonkontroll….
Att vad jag, och flera andra, ogillar med kantiga gitarrer är ju att de ”utsöndrar” heavy metal, och det är ju inte precis min grej, även om jag gillar hård rock typ Swans eller Sonic Youth. Otänkbart att de gubbarna skulle ha en kantig gitarr.
T o m Clapton sågade av det värsta från sin Explorer, oklokt naturligtvis.

Jodå kul med gul gura.

Vi är väldigt många som aldrig någonsin använt tonkontrollen. Totalt onödig funktion. Som bystandknappen på rörhäckar.

a) Hur många är vi? och, b) vad spelar du på för grejor?

och så kommer den där som ska spela dum och låtsas som han inte vet något och därmed diskvalificerar sig från något som helst svar på sina dumma frågor.

Vilket är mest dumt?

A: den som spelar dum

B: den som tycker att alla andra är dumma för de inte tycker likadant

Fan! Fräck tyck ja, som sen te partyt!

When Bobby King played on reversed V's and played his reversed blues 12's he couldn't fathom the long time... yeah

https://youtu.be/1j-R_sZHXsg?si=Vkf4-jsWzIpwGkAY&t=75
Apropå gitarrutseende: Rick Derringer med värsta Bessie Rich och för mycket dist, men karln spelar hur bra som helst.

Först tänkte jag, i dumhetens tecken, skriva Behövs kanske en ny tråd på temat vad eller vem är värst? Typ den som:
1) spelar dum?
2) är dum?
3) är dum och oförskämd?

Sedan tänkte jag att oförskämdhet, tykna inlägg, mm är ett av skälen till att Ljudbojen tynar bort. Därav detta, mitt något tidiga, Fridens, God Jul och Grått Nytt Hår!

NGD

Äntligen efter en massa annat som hela tiden kommit emellan; blev min andra 'stjärna' klar. Gitarren är av samma koncept som den tidigare gitarren i tråden -fast med låsbart svaj. Den enda skillnaden i övrigt är att denna har GOTOH H.A.P -knoppar -istället för Schaller M6. (stål vs. mässing.) Har inte hunnit testa fullt ut än. Återkommer om det senare. Anywayz: -Så här blev den:

Cool som fan! Rockar du riktigt hårt under en längre tid med den så kan du få den att se ut som Chris Holmes gula Star!

Det är det som är tanken. Gitarren är grund designad just för detta. kroppen är mörkt mahogany betsad under + samma bets blandad i porfyllaren; så det KOMMER att ske över tid. Flera ville att jag skulle relicera den direkt; men jag föredrar att relicera the old fashioned way: Genom att använda den. Fast jag kommer ALDRIG låta det bli så jävla över jävligt vanvårdat -som Chris gula. Dock är denna kropp i swamp ash -istället för basswood; som Chris gula är.

-Undra om man skulle köra MED bälte på redan under första riktiga testet i repan...?

Det här spekulationen ligger mig ganska varmt om hjärtat: Vad i instrument -väg räknas egentligen till 'vintage' inom hårdrock -och metall branschen idag?

'vintage' rent allmänt ska gärna vara de bästa årgångarna av något, äldre (utan specifika årsangivelser) och ha hög kvalitet.

Vad gäller Elgitarrer används begreppet främst för de amerikanska märkena och tillverkat före 1970, vissa har 1965 som gräns och vissa 1975...
Det är en tolkning i begreppet som medger flexibilitet, man ser även gitarrer från 80-90 tal benämnas 'vintage' av vissa personer som gjort en egen tolkning.

En del lever i tron att det är förknippat med termen 'veteranbilar' som är äldre än x antal år (är det 30?) i så fall skulle något tillverkas på 2000-talet snart kunna räknas in.

För gitarrer igen, termen 'Japan Vintage' har använts, likaså modernare designer har fått samma stämpel vilket blir ännu mer förvirrande.

Du kommer säkert få hundra olika svar, för det finns inga generella regler....

Men om du pratar med en erfaren handlare/samlare och beskriver tex en Ibanez hockeyklubba från 80-talet som 'vintage' kommer dom skratta gott åt dig.

Inressanta synpunkter.
Som en motvikt till detta: Ett av de absolut mest åtråvärda instrumenten idag för hårdrock/metall samlarna; är faktiskt en gitarr från 1980: Grover Jackson Rhoades Concorde. (Den vita pinstripade i lönn; som Randy skissade på en servett.) Även modernare Jackson kopior av denna gitarr; betingar rena vansinnes pengar.

Frågar man samlarna: Är det just i början av 80-talet som denna aktuella musikgenre exploderade. Och samand med detta dök de 'bättre' kantiga instrumenten upp. Gibsons mer futuristiska modeller; som Flying V och Explorer; som inte alls hade varit så åtråvärda på marknaden tidigare: Gick 'RÅ-boom' i samband med det här.

Jag tror att det är ett vanligt förekommande misstag; att blanda ihop traditionell instrument vintage och hårdrock/metall instrument vintage. Dessa två har helt olika grunder. Den ena är ofta mer baserad på ålder av tiden som stränginstrument har tillverkats; medan den andra är baserad på när en viss 'ny' musik kultur slog igenom. Ingen annan musik kultur -eller genre; har haft kraft nog -att rucka på de klassiska, traditionella instrument designen som dominerade hela världen innan. Det enda undantaget är just hårdrock/metall -genren. Och den lever och växer i allra högsta grad än idag.

Förenklat kan man säga så här: Många förknippar nog Stratocasterns genombrott till Ex Hank Marvin. Metall folket förknippar man instrumenten till de första artisterna/banden som hade kulorna att spela med de aggressivare, kantigare varianterna. Och idag: Är det MÅNGA FLER äldre som har pengarna: Som växte upp när hårdrocken slog igenom. Dessa går inte igång på en Strata eller en Pålle från 50-talet; endast på Flying V's + Explorers från den epoken. Däremot på de tidigaste customshop modellerna från exempelvis: -Jackson, -ESP, -Charvel, -Ibanez, osv osv...

När det gäller den tekniska nivån i vintage HR/Metall plankor: Ger dessa oss Techs ofta väldigt svåra nötter att knäcka. Det var här som de låsbara svajjen slog igenom i världen. Och många av dessa låsbara svajsystem i början var ju rena skräpet. Man måste verkligen ha koll -för att Ex få ett Pro Rocker II -svaj att hålla stämningen; när det är ABSULUT FÖRBJUDET att göra något som tummar på orginal skicket. Detta är en stor orsak (tror jag personligen) -att customshop instrumenten med de första Floyd Rose och Kahler -varianterna tillhör till de mest åtråvärda för samlarna. Dessa är instrumenten som man KAN våldföra sig på -utan att dessa tappar stämningen. För att våldföra sig just på låsbara svajen är ju i princip heligt -för de riktiga metal headsen. Och ju längre i tiden man backar = Ju svårare är det att hitta kvalla instrumenten som verkligen håller stämningen på riktigt. Och de ENDA som gjorde detta i början; var de custom beställda gitarrerna ALLA beställde efter att de första gången hört Eddie Van Halen lira.