Jag har aldrig satt mig in i SG-världen och har inte haft någon tidigare eftersom de alltid känts så svajiga och instabila när jag provat en. Men efter att till slut bestämt mig för att lära mig spela på en utan att bända den för mycket, har ju nu skaffat mig en Standard med litet plektrumskydd a'la '61.

Jag är helnöjd och lärde mig snabbt att hantera gitarrens mekaniska vekhet, så att den inte låter surt på grund av min ibland omilda spelstil, så nu är jag nyfiken på att sätta mig in lite mer i SG-världen.

Så vad skiljer en CS (Historic) SG Standard mot en vanlig Gibson USA SG Standard med litet plektrumskydd? Stallet förstås och kanske materialet i stränghållaren. Men vad mer skiljer? Och finns det några vanliga SG Standard eller Special som har ABR-1 fästa med pinnbultar direkt i kroppen, eller är det bara CS som har det?

Läste om Rolf Wikström som hade problem med SG för han spelar så hårt. Lösningen var Malmberg. Såg precis en artikel från 2009 om instrument som stulits när han skulle spela in en skiva. Bl.a. en SG från 1965. Kanske inte var han som skulle spela på den

Annars så ska väl Custom Shop vara bättre på alla vis. Åtminstone på papperet.
Läste nånstans att de använder extra svett från älvor i limmet.

Jag tror att det skiljer väldigt mkt på detaljnivå, olika halsprofiler, annan elektronik och mickar, olika material i plektrumskydd, olika lack och träråvara osv osv. Sen är ju Historics i olika grad ollade av Murphy.

Standard ligger på massproduktion och det är mer en gitarr "inspirerad av" än en "klon av". Specar kan ändras från år till år.

Hej, har dessa hemma i båda varianterna...

följande gäller nyare än 2019 och CS jämfört med den 'vanliga 61' std, finns ju 2olika.

CS har kropp i AAA mahogny i 1 bit ofta med ådring, man ser klar skillnad på träet.
CS är limmade med hide glue ist för tite bond
CS är lackade med Anelin så de bleknar lättare
CS har en annan kroppsform med kurvigare kropp och spetsigare horn.
CS har ovaxade mickar, 'custom buckers'
CS har annan plast tex 'wide bevel' plektrumskydd, annan font på rattar mm
CS har en mörkare typ av greppbräda som liknar mer Bz
CS har mer 'vintageliknande' elektronik med 'phonebook' kondingar, gul kabel.
CS har åldrad lack på huvudet som gör pärlemoren lite gulare
CS har 8 mm mekanik med push in bussning istället för skruv
CS har Lifton case
CS har (oftast) VOS paket, 'Vintage original sheen' dvs lite mattad lack och lätt åldrad hårdvara

Halsprofil och vikt är ungefär samma, men kan ju variera från ex till ex.
Säkert glömt något.

Hej, har dessa hemma i båda varianterna...

följande gäller nyare än 2019 och CS jämfört med den 'vanliga 61' std, finns ju 2olika.

CS har kropp i AAA mahogny i 1 bit ofta med ådring, man ser klar skillnad på träet.
CS är limmade med hide glue ist för tite bond
CS är lackade med Anelin så de bleknar lättare
CS har en annan kroppsform med kurvigare kropp och spetsigare horn.
CS har ovaxade mickar, 'custom buckers'
CS har annan plast tex 'wide bevel' plektrumskydd, annan font på rattar mm
CS har en mörkare typ av greppbräda som liknar mer Bz
CS har mer 'vintageliknande' elektronik med 'phonebook' kondingar, gul kabel.
CS har åldrad lack på huvudet som gör pärlemoren lite gulare
CS har 8 mm mekanik med push in bussning istället för skruv
CS har Lifton case
CS har ABR-1 med stolpar skruvat i träet, inga bussningar
CS har (oftast) VOS paket, 'Vintage original sheen' dvs lite mattad lack och lätt åldrad hårdvara

Halsprofil och vikt är ungefär samma, men kan ju variera från ex till ex.
Säkert glömt något.

Tack. Jag hade hoppats på att Bojens SG-expert skulle rycka in.

Det var ju en hel del skillnader. Har inte vanliga standards en-bitskroppar? Min SG Standard T från 2017 är svart, så det är svårt att se. Jag ska spela på den här ett tag och så får jag se om jag går vidare med en CS framöver om rätt ex dyker upp. Men den jag har är kul, så jag kanske nöjer mig med den. Vi får se. Stort tack i alla fall.

Jag håller absolut med om att de upplevs lite svajiga och instabila. Men det är ju något visst ändå med att de har så tunn kropp. Jag känner strängvibrationerna på en SG mycket mer än när jag spelar på en Les Paul, vilket blir...inspirerande när man spelar. Däremot är jag extremt på eller av när de gäller deras look. Jag skulle aldrig kunna köpa en SG med batwing plektrumskydd, men tycker de är ursnygga med litet plektrumskydd!

Inget av detta är ju större funktionella skillnader
Utan estetiska.

Därav funkar det lika bra med den vanliga modellen.
Dock som frågan var ställd, ja det är många små skillnader
Som kan uppskattas av inbitna ägare.
CS är mer än dubbelt så dyra så om det är värt är väl upp
till var och en.
En eloge till Gibson som gjort underverk med modellprogrammet sen 2019 jämfört med hur det såg ut för 15-20 år sen.

Intressant att du tycker att en vanlig funkar lika bra som en CS. Men det är ju inte bara kosmetika i din lista. Det är ju en del mekaniska och elektriska skillnader i din listning.

- Stallinfästning
- Annat stall (och kanske också annan lättare stränghållare som du i och för sig inte skriver något om, men på Les Pauler är det så).
- Annat lim i halsinfästningen. Det kan förstås påverka hur det kritiska halsfästet vibrerar och fortplantar vibrationer emellan hals och kropp. Om det sen när det i praktiken vet jag förstås inte.
- Om rosewooden i halsen är annorlunda och mer påkostad, så skulle det kunna påverka hur gitarren låter och känns.
- Om kroppen är gjord av annan dyrare mahogny och i en bit istället för flera, så borde det kunna påverka.
- Den annorlunda lacken kan också kanske påverka.
- Sen var det en rad elektriska skillnader inkl mer påkostade ovaxade mickar. Men sånt går ju alltid att byta på en gitarr. Det mekaniska är svårare att uppgradera.

Men om du känner att dina vanliga SG är lika bra som instrument som dina CS så är det ju ingen idé att köpa CS om man inte är supernoga med vintage-korrekta gitarrer, utan bara vill ha en så bra SG som möjligt.

Menar du att SG-modellerna har blivit bättre sedan 2019? Isåfall både CS och vanliga?

Dom har hittat rätt med modellerna och kvaliten är genomgående hög, skulle absolut satsa på en nyare SG.
Om man vill betala för CS är ju en personlig grej, visst den är lite mer påkostad men inte jättestor skillnad.
Mickar och stall kan man byta, sitter aluminium på båda modellerna förresten.

Sen finns det ju modeller och gitarrer från andra år som också är helt underbara, har 2 standards från 2011 också som är bra
en 60´s limited edition i dark cherry (tänk Angus young) och en signature Derek Trucks som är den som spelar och låter bäst av alla jag har just nu.
Signature serien är ju typ mellan den vanliga produktionen och Custom shop, blir oftast bra pga att artisterna är krävande...
DT hade ju väldigt höga krav på sin. första serien från slutet 2011 till 2013 är galet bra gitarrer om du lyckas hitta en.


Mina vintage sålde jag för några år sen och saknar faktiskt inte så mycket, kanske ska hitta en custom igen....

1961 Std m bigsby
1963 Custom
1970 Custom
1971 Std
1965 Special

Tänk vad man kan tycka olika…

Kompisen ville prompt sälja sin Derek Trucks SG från 2014 till mig, så jag lånade hem den under någon månad. Ville verkligen gilla den, men halsen var märkligt platt på baksidan - nästan åt square neck-hållet - skallen var stor, kroppens kurvor och bevels var grova, och den vinröda färgen var helt fel. Jag upplevde gitarren som gräslig. Kopplade inte ens in den.

Har haft några SG under 1900-talet men det dröjde sedan ända till 2014 innan jag fick fatt på en ’61 Special VOS som föll mig på läppen, efter mickbyte till Lollars P90s (det var dåligt bett i Gibsonmickarna).
Och för ett år sedan bytte jag till mig en CS ’61 Standard stop bar från 2018, en jättebra gitarr med gott ljud i Custombuckersarna.
Båda gitarrerna är väldigt spelbara, utan vare sig neck dive, döda band eller wobblande halsar. Visst, halsarna är något tunnare än på R9 men inte markant, tycker jag.

Milsvid skillnad jämfört med Derek Trucks-gitarren. Kan det vara så att det finns en billigare och en dyrare variant av denna signaturgitarr?

Tydligen är det stor skillnad på första versionen och den face lift dom släppte 2014 och lades ned samma år
Den blev billigare också.
.
Har bara testat den tidiga modellen och den har inte de egenskaper du beskriver alls.

Aha, det gäller alltså att ha koll på årgångarna.

Jag hade en Custom Shop SG .... alltså 1st till antalet.
Den var kungligt dålig, alla sustain försvann vid ca femte bandet.


Däremot har jag haft 34 liter med vanliga Gibson SGS.
Och speciellt dom från 2015 med bredare hals.
De har hela bunten varit kanon.


Och jag som en dumdum ångra att jag sålde varenda en.

Jag hade även en Standard från 1999 som var riktigt killer.

Problemet med SGs är att dom lätt kan sakna Sustain.

Så prova HELST före ni köper.

Men en killer Gibson SG är en jäävla häftig gitarr.

Min största grund kravbild över en Gibson SG, handlar inte om det är en standard -eller en Customshop. Hela min entusiasm och nyfikenhet över instrumentet antingen börjar eller upphör över halsprofilen -på instrumentet. Det första jag gör -när jag ser en intressant Gibson SG: Är att omgående -och direkt hitta orden som står efter Neck Prolfile. Står det typ 'Slim Taper' (eller liknande); upphör mitt intresse för instrumentet där & då. Ibland kombinerat med sakta huvud skakning -samt en nedvärderande muttring. Är det en '59 rounded; är detta inte heller någon favorit; men då läser jag iaf igenom de övriga specifikationerna på instrumentet. För att ett äkta 'ha begär' -skall infinna sig; bör det stå att det är mer välutrustat: I stil med: '54, '55, '56, '57 '58, Fat neck eller Monster Fat neck. Och då skall tjockleken på 1:a och 12:e bandet även vara specifierat. Har för länge sedan slutat att komma i brallan; bara för att det står 50's eller 'Rounded' -utan några som helst mått specifikationer.

I affärer och på mässor; greppar jag nog mest tag i halsar: Men det brukar stanna där. Det man själv har i brallorna är ju oftast mycket manligare. Kort: Spaghetti pinnar med enkelverkande dragstänger ÄR ENDAST ett slöseri med min tid. När det gäller tunnare hals profiler; MÅSTE dessa halsar ha MINST dubbelverkande dragstänger: Och HELST även extra grafit förstärkning utöver dragstången -ifall det överhuvudtaget skall vara attraktivt för mig.

Jag har för länge sedan avyttrat alla mina Slim Taper SG:s. Och skulle ALDRIG i hela mitt liv någonsin mer betala skäliga pengar för en sådan idag. Hur bra de än ser ut -eller hur gamla och vackra de än må vara; är det ändå i princip bara skräp funktions mässigt -i mitt personliga tycke. Hårda ord av mig: Jag vet. Men: 'just keeping it real' här.

När det gäller bla Gibson SG -gitarrer; så vill jag tro att jag ändå har koll på dessa. Och då snackar jag inte om att runka över årtal och sånt; utan vad dessa kan göra och vad de inte kan göra. Detta till en grad -som även kostat mig vänskaper. Inte pga av att jag betett mig som en idiot; utan endast att jag bara varit helt ärlig mot dem. Jag har tagit mig tiden att beyond minsta tvivel i A/B tester mellan 4 ögon bevisa att det tyvärr är så. Men samtidigt måste man väl även förstå att det är svårt och ta in; om någon har investerat i ett helt lager med gamla prylar: Och verkligheten kanske är lite annorlunda -än vad dessa individer tidigare upplevt.

Short and sweet: -Jag har än idag inte haft äran att spela på en traditionell Gibson SG; med tunn hals -som inte klang dör i mitten av brädan. -Ny eller gammal = Samma sak. Jag är idag så upp över öronen LESS på att höra: -Min SG har inte några som helst problem -bla -bla... Och: När det kommer till kritan; så är det ju exakt samma problem de har på just sin SG. Numera skiter jag i att nämna det här. Trots att jag VET bättre. Numera dö-nickar jag bara; och rullar med. Jag skriver endast det här inlägget här; för att upplysa eventuella SG spekulanter om instrumentets konstruktions brister. Även tunnhalsade 335:or lider lite av liknande tondödhet.

Nu låter det här jävligt mörkt och nattsvart av mig. Så nu till de goda nyheterna: Man behöver ju definitivt inte vara 'rökt' om man vill ha en SG -eller 335:a; som tonar och klingar som andra Gibson -instrument gör: Det viktigaste att förstå -när det gäller dessa instrument modeller är: Att halsen behöver ha extra massa -för att kompensera för den mindre massan i kroppen.

Enkelt: Kan man få G-strängen att leva lika långt från band 7 till band 17 = Då är det bara BUMS att hugga den SG:n där & då.
Räkna dock inte med att bli fattig -när det gäller spaghetti pinnarna; då även rounded halsarna har liknande problem. Men dessa kan oftast efter modifieras för att funka korrekt. Men detta innebär förståss merkostnader...

-En SG -eller en 335:a -med '58 hals: DET vore grejer det! Problem solved så att säga. Men för många ovetande små händer; med små pittar -styr väl den största efter frågan på marknaden? För dem verkar det vara viktigare att; kunna sträcka på sina baby labbar och spela så där Yngwie fort; än att ha ett instrument med en acceptabel klang och tonbild....

Till slut några frågor till Vintage Gibson expertisen här på bojen:

-Under en tid på 00-talet släppte Gibson några 335:or; som hade '58-halsprofiler. Vill minnas att dessa ej hade kantlist runt brädan.
-Gibson Custom Shop 335 Fat Neck '59 Reissue with '58 neck profile. Vet någon av en sådan gitarr till salu idag?
-Äger någon här den nya läckra Gibson ES-335 spearmint? Skulle gärna vilja höra halstjockleken på 'Rounded' halsen -på just den 335 färgmodellen. (-Hört rykten...)


/ Jonken

Livet är bra hårt om man förlorat vänner pga halsprofilen på en SG…

Jepp. Men vad är man för en vän -om man inte är ärlig och kör sanningen till sina vänner?
Samtidigt har man ju fått nya vänner; som uppskattar en för ens ärlighet och uppriktighet gällande exakt samma ämne.

Tack för att du berättar sanningen.
Nu kan jag kassera alla mina SG och leta efter japanska hockeyklubbor istället.
Posta gärna detta på FB SG owners så alla 30.000 medlemmar
Får denna viktiga information.

Ps
Varför man inte normalt har 50-tals halsprofiler på 60-talsgitarrer
är väl ganska uppenbart. Har förresten haft en 2009 med 50's rounded och en på köpet brant halsvinkel och framtung Den såldes inom en vecka.
En vecka

Detta är en hel vecka av dålig andedräkt -majestätiskt dåligt komprimerat in i 6 jävla meningar! Att först börja med att ironiskt tacka mig; för att sedan ägna alla efter följande meningar till att pissa på mig. Kan bara be om ursäkt -att mitt förra inlägg tydligen sved NÅGE DJÄVULST.......

Och för alla Er som tvivlar på att man kan tappa vänner pga halsprofiler på instrument: -Do the math here! Ingenting om själva problemet -utan endast hur jävla 'körd' jag är; och hur lätt en hel jävla omgivning på Facebook kan vändas emot mig...? Dessa typer av reaktioner är faktiskt ej ovanliga av personer som äger flera dyrare exemplar av dessa instrument.

-Please excuse my ass -for beeing so OVER FUCKIN' WHELMED...

Visst är det härligt med lite olika åsikter och känslor.
Jag har förövrigt just en SG med deras absolut den smalaste halsen ever som de använde under en tid på slutet av 60 talet. Den får de sk 60s slim neck att framstå som baseball bats.
Jag personligen upplever den inte dålig men om nån skulle visa i verkligheten så skulle man säkert förstå vad som menas med de döda områdena. Jag är som sagt inte jättenoga med saker låter och beter sig längre utan försöker omfamna varje instrument egenheter. Ibland går det och ibland inte.

Om din kompis är nöjd med sin SG, då är den väl tillräckligt bra? Det räcker väl att gitarrens ägare är nöjd, eller måste du också gilla alla andras gitarrer?
Eller missförstår jag någonting?

Du skulle ha lämnat in alla dina SG's till en någorlunda habil gitarrtekniker, så hade det säkert blivit ordning på dom.

-'Nuff said...

Tack för alla svar. SG var en större djungel än vad jag trodde. Men känner jag att jag kan navigera där lite bättre nu. Det som triggade mitt köp var AC/DC på Ullevi som fick mig att fundera på att prova SG igen efter det senaste misslyckade testet för många år sedan som istället resulterade i ett Flying V-köp, eftersom jag inte kunde tygla en SG. Så efter att ha lånat en av en kompis en tid, köpte jag mig till slut min första SG.

Jag tycker att den har en unik ton som är användbar och som jag gillar. Mitt ex är extremt resonant. Jag vet inte vad som är normalt mot andra SG, eftersom jag inte spelat på så många men den här är livlig och kul klangmässigt. Greppbrädan och bandningen känns typiskt Gibson-bra.

Men som andra SG jag provat kräver den en annan teknik att spela på, eftersom det är lätt hänt att man bänder den så att tonhöjden svajar, vilket var det som gjorde att jag avstod förra gången jag var sugen på en SG. Halsen känns jättelång och banden sitter inte alltid där man instinktivt tror att de ska sitta och jag får nog en konstig kroppshållning när jag spelar på den, eftersom jag konstigt nog får ont i ryggen av den trots att den är fjäderlätt. En Les Paul Custom på 4,5kg är inga problem, men den här får jag kämpa med. Men det ger bara motivation att gå iväg till rehab-gymmet igen.

Jag har redan det jag gillar bäst (gitarrer och förstärkare), men köper ibland grejer för att vidga vyerna och prova nya vägar. Att köpa Fender-förstärkare för några år sedan var en sån grej. Att prova slipade strängar (flats) på bas var en annan. Att bygga en traditionell '52-specad Tele med några moderniseringar var en tredje och nu vill jag veta vad jag kan göra med en gitarrklassiker som en SG.

Ibland kör en del diskussioner i diket och så gick det den här gången. Jag tycker att alla inlägg, positiva som negativa var intressanta fram tills det blev bråk. Men jag vet mycket mer om SG nu och jag är tacksam för allas input.

Jag spelar vidare med den jag har, men jag kommer nog på sikt att titta efter en med djupare urfräsningar eftersom en sån nog skulle sitta bättre på min lätt utbuktande mage, eller också så ordnar gymet och lätt justerade kostvanor att den jag har känns bekvämare. Ha, ha!

Så! Nu får ni röka fredspipa och stå ut med att vi trivs och vantrivs med olika instrument.

Och vad blev det för SG?

Själv är man sugen på en svart SG igen, denna gång med lilla plektrumskyddet.
Får se om rätt gitarr dyker upp till rätt pris.

Det blev en "SG Standard T" från 2017. Original bortsett från en Lundgren Revolver i stall-läget (HB-stor P90). Micken är bra, men den ska bytas till något PAF:igt. "Standard T" verkar vara en SG '61 Standard fast med låsbara Grovers och Classic 57. Andra skillnader mot '61 Standard är helsvarta rattar och avsaknad av Rhythm/Treble-bricka. Den har tydligen också en annan halsbindning också som är mer avrundad vilket skulle förklara varför den känns så bra i handen.

https://archive.gibson.jp/electric-guitars/5154

Snygg!

Grattis till SG'n
Själv har jag en cherry, classic med P90, stora plektrumskyddet, från -00 om jag minns rätt
trevlig sak
humbuckers e inte min grej

Tack. Jag har alltid varit inne på att en cherry, men när den här dök upp i en bytesannons som resulterade i ett köp till ett pris som jag tyckte kändes rimligt, blev det en svart och det funkar fint för mig bortsett från stallmicken som behöver bytas mot en PAF-ig humbucker med nickelkåpa.

Jag gillar också P90, men den här gången ville jag ha en med humbuckers.