Gibson och Fender är de två stora, alla vill ha deras gitarrer.
Båda föddes i USA, men det är bara Gibson som exklusivt tillverkas där. Fender har även tillverkats i andra länder. Som Japan, Mexico, Kina, Korea och Indonesien.
Vill man verkligen urvattna ett märke på det här sättet?
Tänker de inte på arvet? Traditioner.

Made in USA. Som det var från början. The real thing.

Släpp det!

Hmm är din kommentar made in usa? Annars är jag osäker på om den räknas :p

Det är nog ingen som tycker att "tillverka i annat land" är att urvattna något.
Så länge man inte är en sån som tror att "Made in USA" betyder något mer än att det är tillverkat där, "Made in USA" har inte varit en kvalitetsstämpel på +50 år.

Det är inte tillverkningsland som avgör kvalitet, det är vad prylen skall kosta ut till kund som avgör (och bara det).
Indonesien skulle lätt kunna bygga en Gibson Les Paul, lika bra på alla plan, till en fjärde del av priset som en från USA kostar.
Kina skulle kunna göra det för en tiondel av priset.

//Magnus

Samma skrot och korn..på sina sätt, å båda tar extra för att göra sitt jobb så bra en önskar att de som jobbar för en alltid gör...det blir en märklig ekvation...kan jag tycka...Gibson är en annan häst på sitt sätt än det varit, på gott och som ovan ont som alla undermärken..som nu behöver minst vara vissuellt en kopia av sig själva......fender mer allmänt utbrett...men sticker iväg som en raket när det är något som en kan tycka borde göras med samma åtanke från samma träbit och utförande...maskinen gör jobbet å många gitarrer blir det...lite hmm tänkte inte på det över det..å kvantitet är målet för båda märken till priset av kostnad spekulativt..högt som lågt! så är det...kavlité är bra hos nästan alla idag med deras sätt att snika in eller överglorifiera en produkt som borde vara av bästa standard som startpunkt..om världen var perfekt

Jag vill nog mena att det finns ett värde i "know how" och det är inte bara pengarna som avgör om man kan tillverka någonting och hur bra det blir.

Mindre statusmärken som Tyler, Andersson, Suhr, Ruokangas eller kanske en svensk JG guitars bygger väl helt på att de kan ett och annat om gitarrbygge och vad som i slutänden får ett instrument att låta bra.

Kanske blir än mer uppenbart när det är akustiska instrument.

Jag kan ju t ex inte lika många tricks om hur man mekar med gitarrer som exempelvis en Jonken t ex så oavsett hur mycket pengar jag hade till handa så skulle jag inte fixa till ett lika bra instrument helt enkelt för att jag inte vet hur man ska gå till väga med finliret.

Sen håller jag dock med att USA eller Indonesien inte avgör utan det är personernas kunskap + pengar/pris

Önskar jag kunde. Ena dagen känner jag att jag borde skaffa en Fender American Standard Stratocaster och en Gibson Les Paul Standard.
Då har jag riktiga grejer. Är med i klubben.
Nästa dag tänker jag "äh, jag behöver ingen Gibson. Min kopia låter ju bra och känns bra. Strata spelar jag knappt, varför måste jag ha en USA-Strata då?"

Har sagt det förr och säger det igen, köp en Gibson/Fender och se till att få det ur systemet.

Gibson såldes till nya ägare för över 50 år sedan..

Ja. Verkar som jag inte kan sluta grubbla annars. Hade en Fender Tele men från Korea, så det räknas inte.
Lärde mig spela på en Les Paul kopia för 41 år sen och det har varit min favoritmodell sen dess, så det borde vara dags att ha the real thing.
En gång i livet i alla fall.

Ja, men de tillverkas fortfarande i USA åtminstone. Heritage har man funderat på ibland. Men det är inte Gibson...

Det är bara ett firmamärke.

Släpp det säger jag med.

Du tror du vill ha, men hade du velat haft hade du köpt för länge sen.
Något inom dig gör att du inte vill ha.

Så gå vidare slappna av.

Och för fan sluta lyssna på tomtar på youtube.
Du har all erfarenhet här på forumet som du bara kan önska dig.



PS

Fuck jag föll dit igen......

Om man bortser för detta med tullar som kan ställa allt på ända, så har Fender möjlighet att nyttja sitt 'know how'
och ändå tillverka instrumenten i låglöneländer, enklast såklart i Mexico som startade som 'assembly factory' dvs man skeppade dit
allt material och skruvade ihop och lackade sen lokalt, bara att köra över gränsen och 'hämta och lämna'.

Sen kan man ju inte jämföra 'byggare' som gör en handfull gitarrer per år med en tillverkning i industriell skala.
Även om man gör många moment för hand fortfarande så är det ju helt olika processer, dom gitarrbyggare Du nämner kanske inte
är så duktiga på industriell produktion som de är på sitt eget gebit.

Helst skulle man såklart vilja kalla gitarrerna för 'Amercican heritage Series' eller något lika luddigt och ändå tillverka i Vietnam, Indonesien eller
där man har billig arbetskraft, mindre krävande regelverk etc.
Det är nog mer hur mycket man vågar utmana (med tanke på reaktion hos kunderna) än vad man gör med Varumärket.
Förresten, har dom inte gjort det tom redan?

'Made In Usa' är heller inte längre något kvalitetsstämpel längre, bara bland amerikaner kanske.

Du kan jämföra med andra produkter, turkisk yoghurt tillverkad i Tyskland med bild på en grek.
'Svenska köttbullar' med flagga på förpackningen, tillverkade i Danmark....

Fender har ju också sitt andramärke 'Squire' så det är väl ingen riktigt stor skillnad mer än att med Gibson vet man att de alltid är tillverkade i USA.
dock kommer ju tex hårdvaran från Asien osv.

Sant, vet man bara "hur" så kan man ju i princip lägga tillverkningen var som helst om bara kunderna accepterar det och den image man vill förmedla hålls intakt så det går att sälja.
Det är ju rätt vanligt numera inom mode och kläder att designen görs i ursprungslandet men resten av själva produktionen i kina/vietnam etc.


Sant, dessa kanske är mer jämförbara med customshop och sån tillverkning kanske inte lämpar sig för industriell skala.

Fender har ju byggt i USA, Kina, Indonesien, Mexico mfl. Jag har aldrig förstått varför inte Gibson testar något liknande. Det är väl bara att dra tillbaka utomlandstillverkningen om det inte faller väl ut? De har ju chansat med andra idéer tidigare…

De tycker nog att det urvattnar märket och traditionerna. Jack Daniel's kommer nog också alltid tillverkas endast i USA.
Coca-Cola, McDonalds och Fender verkar man inte lika noga med.

Jag vill ha, men är velig. Köpte faktiskt en Gibson för 4 år sen. Som tur var så blev jag uppmärksammad på Brexit av en medlem här.

Jag vet att det är fånigt att jag vill ha en Gibson, och att det inte är säkert den är bättre än nån billigare Tokai t ex. Förstår också att amerikanerna vill stödja sina inhemska produkter.
Men det är nåt med att veta att det är the real thing.

Om jag förstod det rätt har du aldrig ens spelat på en Gibson. Kanske bäst att börja där?

Jag kände lite snabbt på en Flying V. Kan inte säga att den kändes jätteannorlunda att spela på. Det gick inte som en stöt genom kroppen, blev inte ett med rockhistorien, det kändes inte magiskt. Det var en gitarr bara.
Men minns det var kul att äntligen fått känna på en Gibson. Och den hade väl nitro antar jag.

Du har nog rätt. Kollade på en Gibson SG, då är det i alla fall Made in USA. Men samtidigt så har jag redan gitarrer som täcker upp alla ljudbehov jag har. Jag gillar att spela på dom. Det är ju det det viktiga. Oavsett var de är tillverkade. Man ska nog vara nöjd med det man har. Kollade lite videos med Andy Martin och han spelar olika märken, flera jag inte hört talas om. Nån japansk Strata-variant med fult huvud, men säkert skitbra gitarr.

Jag tror inte man ska förvänta sig något adrenalinrus bara för att man köper en Gibson eller Fender US, ungefär som när man var tonåring och köpte en dylik. Möjligen skulle det bli en del pirr om man kom över en riktigt gammal goding eller något extra utsökt från custom shop
Men en ny fin eller annorlunda gitarr kan bli en boost för inspirationen .

Köper man en begagnad Gibson i vettigt skick av populär modell så är det svårt att förlora några större pengar så det kan väl vara värt att prova bara som upplevelse och erfarenhet.

Det man vet är ju också att det är bra och vettiga material, hårdvara , elektronik och förhoppningsvis en vettig kvalitetskontroll, PLEK mm De kostar ju en del pengar så det har man ju rätt att kräva

Men många gitarrer i budget-mediumskiktet prismässigt är ju riktigt riktigt bra instrument idag så det man kan göra med en Gibson funkar absolut bra med instrument i de prisklasserna också.

De timmar man lägger på att träna, spela in och utvecklas eller bara spela en massa gör större skillnad.

Precis. Om man har maximal otur kanske man i värsta fall förlorar någon mindre slant, men det kan det ju vara väl värt för att prova. Något kan det väl få kosta att äga en gitarr en period...

Varför?

Jag vet inte. Jag tror inte ungar som spelar nu bryr sig så mycket om det står Gibson på huvudet. Tror det betyder mer för äldre. Mina favoriter spelade Gibson.
Såg en video med Robert Baker och han sa att man får själv avgöra om det betyder nåt för en att det står Gibson på huvudet. Finns många alternativ och man betalar för märket. I en låt så kan man nog inte avgöra om det är en Gibson eller ett annat märke, det låter som en Les Paul.
Jag tycker det vore coolt att nån gång i livet få äga en Gibson, så jag borde väl få det ur systemet.

Men skriv Gibson på din gitarr då om det är firmamärket som är det viktiga. Annars kan man koncentrera sig på ljudet också. Limmad hals med mahogny som bas i gitarren, rosewood i greppbräden och med eller utan lönntopp, mickar som låter som Gibson och inte plastlack (!), så både låter det och läser som dina gamla favoriter.
Jag menar, det är ett instrument vi pratar om väl och inget generiskt skrytobjekt?

Det finns absolut ett värde i "know how", ett stort värde rent av.
Men det är ett "know how" man ganska snabbt kan flytta till andra platser och människor, speciellt vid industriell serietillverkning.
En kort inkörningsperiod för att kalibrera ihop allt men sen är det ingen skillnad. Kina, Indonesien osv är långt förbi den inkörningsperioden.
Japan är ju ett bra exempel, först var det rätt kass och billigt men nu är det ju det bästa som byggs (plus att det var en helt annan tid då).
Hur bra något blir är vad saken skall kosta i slutänden (och en dos slump).

Hade Kina fått bygga gitarrer som skulle kosta 40K ut till kund skulle de bli minst lika bra som vem som helst som får bygga i samma prisklass (troligen skulle det bli mycket bättre då de kan lägga mångdubbel mer tid och resurser).

Små handbyggare är en annan historia, självklart.
Men det är sällan mycket bättre gitarrer, skillnaden är mer att de aldrig är dåliga gitarrer.

//Magnus

Blir ju inte samma sak Måste vara en äkta Gibson, och helt original. Skippat många Les Paul bara för man bytt mickar och annat på gitarren.
För mig är det lite skrytobjekt. Man visar andra att man lyckats. Nu har jag en av de mest kända och eftertraktade gitarrerna någonsin. Nu är jag gitarrist på riktigt.

Jag är nöjd med min Vintage V100, den är byggd 2009 och jag köpte den 2010. Såg en video med Dave Simpson där han sa att den LP han skulle behålla är V100 (och då har ändå en Gibson Les Paul Standard 60s), den är också ungefär lika gammal som min. Han sa att de var bättre då.
Det är nog mest det att veta att det är en riktig Gibson. Känslan av att den är byggd i USA och att det står Gibson på huvudet. Den är gjord som de ska vara gjorda, med rätt mickar, rätt lack, pottar m.m.
Jag har bara haft kopior av Les Paul tidigare. Det smarta är nog att skita i märket. En bra gitarr är en bra gitarr.

"Funny guy - right here!"