https://www.youtube.com/watch?v=AmRVjAQ ... oA&index=1

Jag vet många kommer nog inte hålle med mig ?
För mig som är uppväxt med DP så tycker jag dom gör ett bra jobb med fortfarnde låta DP.
Visst Gillans röst är inte som den var 30-40 år sen, men han sjunger ju, mer än vad man säga om Coverdale.

DD? Eller du kanske tänkte på någon som har DD-kupa när du skrev? Det ska väl vara DP?

Och de gör dessutom ny musik, spelar inte bara sina gamla låtar. Denna var ju riktigt bra! Äkta DP!

Det är imponerande hur Deep Purple återuppfinner sig varje gång man gör medlemsbyten. När Evans/Simper byttes mot Gillan/Glover så gjorde man milstolpen In Rock. När Coverdale/Hughes ersatte Gillan/Glover så resulterade det i Burn. När den oersättlige Blackmore ersattes av Bolin så fick vi den soul-funkiga Come Taste The Band.

När MkII återförenades så fick man till Perfect Strangers. När Gillan ersattes av JLT så gick det inte så bra. När Gillan kom tillbaka igen så fick vi i alla fall låtar som Enya. När Morse ersatte Blackmore pånyttföddes Deep Purple och släppte den starka Purpendicular och var riktigt bra live igen.

Svårare var det när Airey ersatte Lord. De två första skivorna var svaga och live funkade det heller inte till en början. Men så släpper man Now What?! Än en gång har man återuppfunnit sig när Airey vågar vara sig själv helt plötsligt passar perfekt Det blir två riktigt bra album till. Nu när Morse ersatts av McBride så får vi se hur han kommer att passa. Live funkar det ganska bra. Han ligger närmare Blackmore än Morse, men sin ganska aggressiva irländska stil. Morse-låtarna funkar inte så bra, men Blackmore-låtarna som ändå dominerar live funkar bra. Jag tycker att nya släppet är bra, men jag är inte helt säker på vad jag tycker om gitarrspelet. Men jag tror att de får till det på albumet. Det får de alltid.

Bra sammanfattat!

De är ett av väldigt få gamla band som fortfarande verkar vilja säga något och uttrycka sig.
De fortsätter göra kanon plattor, självklart mer eller mindre i ens egen smak, men det är aldrig kass eller tråkigt upprepande.
Och de är alltid mer eller mindre kanon live.

Plattorna med Morse, speciellt de första (men alla) är tveklöst de bästa de någonsin gjort i mina öron.
Förbjudet att säga men mycket av de riktigt gamla (det de är mest kända) tilltalar mig inte ett dugg (även om det finns guldkorn där också).
Purpendicular är den bästa skiva de gjort.

//Magnus

Jag har nog inte lyssnat på någon av deras plattor som släppts efter Stormbringer (1974)! Låter som jag har en del att lyssna in mig på!

Purpendicular är ett mästerverk, den är min favorit också, tillsammans med Stormbringer.
Lite lustigt med DP för mig, tycker de varit bra, men det bästa som medlemmarna åstadkommit har de gjort på annat håll, Blackmore i Rainbow, Gillan i Ian Gillan Band, Lord/Paice i Whitesnake m.m

Du bör bara lägga tid på det om du uppskattar att band förändras och utvecklas och att man själv är öppen för att lägga tiden att ta till sig det nya.
Många är ju inte så och avfärdar det direkt för att det inte låter som skivan de upptäckte bandet med.

/Magnus

Det röda där håller jag verkligen med om. Rainbow var verkligen det bästa Blackmore gjort.

Whitesnake gillar jag dock inte alls.

/Magnus

Dio och Blackmore skapade Magi!
Har du lyssnat på Ian Gillan Bands Clear Air Turbulence?

Portable Door är en rolig överraskning. Paice och Glover håller ju fortfarande ihop kanon och full respekt för Ian Gillan eftersom han fortfarande låter som sig själv och behärskar sig uttryck så väl trots sin ålder.

Tappade tråden med Purple efter "Battle Rages..." så jag får väl kolla in Purpendicular.

Ok nu testar jag purpedincular.

Vill bara tipsa om en DP konsert som finns på DVD, Perihelion.
Det är nog det bästa som blivit filmat med DP enligt mig.
Njut av Steve Morse på detta spår, helt mästerligt!
https://www.youtube.com/watch?v=ad_PVz0wONc

Ja, den är makalös!
Finns ju med på Purpendicular-plattan i originalversion.
Morse är en av de största i min bok, har älskat hans gitarrspel och hans kompositioner sedan jag första gången hörde Freefall och What If med Dixie Dregs 1978.