Jag har bland allt "skrot" jag samlat på mig denna gamla pjäs. Av allt att döma en svensk konstruktion, en förstärkare med inbyggd tuner. För vilket band vet jag inte, med inte är det FM.
Ovanligt slutsteg, vad tror man om det? Slutrören är 6P25, Oktal-pentoder på 10W anodförlusteffekt, normal koppling.
Om inte schemat syns så finns en länk under bilderna. Schemat sitter f.ö. fastklistrat på insidan av bottenplåten. Det är tacksamt.
(EDIT: Skrev fel beteckning på slutrören, nu är det rätt.)

Ett par bilder som bättre visar kontroller och anslutningar.

är det inte 6P25 slutrör ??

Jomenvisst, 6P25 och inget annat! Tack Sven.

Det där var en riktigt kul apparat. Kan det (möjligen lite långsökt) vara en tidig anläggning för trådlösa mikar? I och med att det inte finns nån frekvensangivelse på avstämningsratten antar man att det är ett förbestämt frekvensband och att ratten är för finjustering av mottagningen från en sändare med fixerad frekvens. Kanske. Eller att det är nånting med det som en gång (när den sortens grejer byggdes) kallades LUFOR (luftförsvarsorientering), en sorts flyglarm via radio (långvåg), fanns på alla vanliga rundradiomottagare under tiden efter kriget.

Jag spekulerar bara lite, ursäkta om det blev OT. Om nån vet vad det är mer exakt är det ju jätteintressant.

Håller med ang LUFOR. Känns som ett teater- eller bio-PA, LUFOR-mottagning för att kunna utrymma snabbt. Kolla vridkondensatorn som sköter avstämningen. Den är med säkerhet mycket liten (a la trimkonding, med kanske 25pF), precis som spolarna ikring den. Det indikerar just att den ska stämmas av inom ett mycket litet frekvensband, i det här fallet ett par hundra kilohertz. En "vanlig" mottagare med hela frekvensband har många hundra pF för avstämning, och hyfsat stora spolar. Plus rejäl utväxling på kondensatorn och en tydlig skala.

Kul pjäs.

kliar i moddarhjärnan

Enligt en bekant så är det en förstärkare för skolradiobruk. Radiodelen är en lokalmottagare för mellanvåg.
Slutrören 6P25 motsvarar ungefär 6V6.

Jaha, det där var ju en intressant teori om radiodelen!
Här finns alla bilder jag har av den, i full storlek, ifall någon vill botanisera:
https://goo.gl/photos/a8ngaaZ4p9cCTrJz6

Hursomhelst så tycker jag att den har en läcker design, så nog vore det kul att göra något av den.

Asfrän!

Fick mig att kolla lite rördata... Hm.
Med viss insikt i sammanhanget så hade jag nog gjort soprent under huven. Riktat den som renodlad gitarrmaskin.
I det vette fan om jag hade behållit slutstegslösningen utan det hade jag nog gjort om till ett push/pull steg.

Radiodelen av den kan man ju då både ha och mista. Frågan e vilka spänning som skulle ligga för handen?

Optimera för gitarr, behåll radiodelen och bygg en sändare till gitarren...

Slutsteget visar en intressant koppling som blivit modern nu igen för de som bygger single-ended :
för att undvika likström i OT kopplar men trafon med en konding till slutrörens anod(er). Samtidigt
är anoderna kopplade till B+ med en drossel.

Men jag håller med racing : bygg om till push-pull, rensa bort det mesta men behåll skalet.

En märklig del i konstruktionen är ju att de två slutrören inte är likadant kopplade vad gäller anoderna. Det förstår jag mig inte på.

Schemat igen om någon missat länken bland bilderna. Det här är lite upprensat.

Du menar V6 och V7, där V6 har ett motståndsserie paralallet med drosseln ?
R47 är på 100k så det lär inte påverka så mycket.

Jag har tittat dåligt! Hade inte noterat att anoderna är sammankopplade, var inne på att ena röret hade motstånd, det andra drossel...

Parafeed vill jag minnas att man kallar detta, och det har en stor finess när man kör single-ended, OT
får ingen DC . Men det kostar en drossel till. PP är ju ( naturligtvis) mycket bättre, man får högre effekt
och kan minska tomgångsströmmen. Man kan verkligen undra hur de tänkte.

Såg just denna på Facebook:
https://www.facebook.com/GuitarsTheMuseum/photos/pcb.995400163866041/995398847199506/?type=3&theater