En tanke som dök upp: kan man i stället för att byta ut en 50uF smoothing-konding i en nätdel,
"simulera" t.ex. en 25uF konding genom att montera en lämplig resistor i serie med sagda 50uF?

Nå'n som gjort det?

Om det funkar så borde man med en switch kunna ändra mellan "stiff" och "loose" nätdel.

/Mats

Principiellt så går det inte att göra så, i strikt mening. För att halvera kapacitansen ska man seriekoppla med en lika stor konding. Förmodligen vore det lika lätt som att koppla in en resistor.

Tack för svar! Jo, jag vet det med seriekopplade kondingar.
Men en elyt-konding är oftast fysiskt större än en resistor, och det skulle också kräva ett par resistorer för spänningsdelningen mellan de båda kondingarna.
Om det skulle gå att genomföra med en enda resistor... Och det behöver inte vara halvering.

Tänkte på liknande princip som man använder med in-/urkopplingsbar eller variabel avkoppling av katodresistor.

/Mats

Jag är nog tyvärr mer tekniker än musiker och inte helt säker på vad som kan uppnås med den föreslagna ändringen. Med en resistor (eller en mindre konding) blir ju nätaggregatet "vekare", dvs tappar mer spänning när lasten ökar än i grundutförandet och rippelspänningen ökar. En lösning med seriekonding kommer att ha lite annorlunda egenskaper än om man sätter en resistor i serie, men mycket översiktligt kommer den också att göra nätaggregatet vekare och öka ripplet... Vad som blir resultatet av detta kan jag inte riktigt sätta mig in i; normalt vill man ju inte ha ett vekt nätaggregat, utan det ska ge stabil och välfiltrerad utspänning i alla belastningsfall. Meeen, du kanske kan prova med en serieresistor som har samma resistans som kondingens reaktans vid rippelfrekvensen (100 Hz), för att simulera en halvering (1 delat med [frekvensen X 2pi X kapacitansen]). För 100 mikrofarad blir det väl typ 15 ohm (men jag kan ha räknat fel... )

Vad som tänkt uppnås är att stärkaren ska börja "frusta" och sagga tidigare, alltså vid lite lägre volym än normalt.
Tack för formeln, jag ska kolla mer där.

/Mats

Elektrolyterna handlar väl inte bara om resistans vid olika frekvenser utan uppladdning med. Det där tycker jag rent instinktivt känns knas. Blir ju som att sätta en konding som blivit trasig och fått otroligt hög serieresistans.

Kanske bättre då att ha två mindre kondingar med den ena i- och urkopplingsbar?

Roligt med synpunkterna! Jag har funderat lite till på det här utan att använda räkneformler.

Fall 1: Konding i nätdel med diodbrygga, laddas upp fullt vid varje 100Hz puls, en last gör att den avger säg 1% av laddad energi mellan pulserna.

Fall 2: Samma som ovan, men kondingen seriekopplad med resistor.

I fall 2 resonerar jag som så: resistorn har ökat tidskonstanten och förhindrar att kondensatorn laddas upp helt mellan varje puls,
den kanske laddas upp till hälften. Tidskonstanten har också ökat vid urladdning, kondensatorn kan inte avge laddad energi lika snabbt som tidigare. Först kan kondensatorn inte "svälja" lika mycket puls som tidigare, se'n kan den inte heller avge det den lyckats "svälja" i samma takt som tidigare. Tänker mig att det skulle resultera i en massa 100 Hz rippel-brum, och att ett oscilloskop skulle visa nå'n sorts kurva som börjar likna en trekantvåg.

Då tror det är bättre idé att göra som Sustain föreslog
Eller kanske ännu enklare: en 150 Ohm 25-50W effektresistor i serie ut från likriktarbryggan, före första elyt.

Men jag ville slänga ur mig den knasiga tanken i alla fall

/Mats

Jag tror inte det är specielt knasigt, men frågan är om du kan få det du önskar med dessa speciallösningar... Det beror ju på hur förstärkaren är byggd, framför allt hur slutsteget är inställt. Är det ett klass A (även P-P) kommer det inte att spela nån roll, ett sådant steg drar lika mycket ström i vila som i fullast. Är det däremot klass AB eller t.o.m. B, så drar ju slutsteget mer vid fullast och om man gör kraftaggregatet vekare kan man nog få en del intressanta effekter vid hög last, det knepiga är att förutse dem. Men att experimentera är ju oftast rätt kul... Risken är att det mest blir oförutsägbar distorsion i slutsteget när drivspänningarna glider iväg, men jag gissar bara här.