Jaaahapp. Då var det fart i den ena av de två iaf. Vart inte då dumt det här när man adderar de möjligheter jag nu valt att installera. Faktiskt.
"Work in progress",mao det ligger lite huller om buller. Men med allt sagt,mjo...vart ordning på kablage å vad de nu e...så e re.
Jopp. Nu blev det en del pottar och switchar. Så e re,men tro mig när jag säger att varenda en av dem kan försvara sin plats i chassit.
Mm. Skall försöka förklara det här. Som de flesta av er vet är jag glad i ngt man kallar för James network som tonkontroller. I det att jag nu börjat utmana den lösningen som effekt av att framför allt Aleks sparkat på mig lite så har liksom det hela växt. Så e sant.
Så switchen längst upp till vänster,vid inputjacket,är till styrningen av den LDR som skickar signalen antingen rakt på första triod ELLER till den rysktillverkade EF-86 variant som kan läggas framför hela mullevitten.
Väl med det.
Sen har vi midshift och basshift switchar å se MELLAN dem då...nyheten...sitter en trimpot som alltså blir justerbar från faceplaten där man kan variera motståndet för den "separationsresistor" som normalt sitter mellan bas och diskantpotten på en James. Det där är en trimpot på 500k lin....å man kan enkelt förklara det som så att det är en form av "förfördelar pot". Dvs,den ser till vilken av bas och diskantpotten som får störst ansvar för tonen. Vrid åt ena hållet så lägger man tonvikt på diskant,vrid åt andra...bas.
Det där..var kort sagt en höjdare! Varför trimpot? Ptja..det kändes helt enkelt vettigt. Det där är inget jag ser att man har behov att justera "on the fly" varför MIN tanke är att man sätter sig å kranar...letar reda på "sitt" ljud.. I sammanhanget är det därför viktigt att förstå att justering av trimpotten påverkar hur HELA James kontrollen gör sitt jobb.
Mången ggn är det ju så att man använder kanske ett...till två ljud på scen. Det potten gör är att bredda möjligheterna för gitarristen ifråga att helt enkelt styra tonbild på ett HELT annat sätt än man normalt är van vid.
Jag har sagt det förut,och jag säger det igen.. Häri ligger en James storhet. Genom att variera komponentvärden kan man i effekt verkligen ha kakan och äta den.
Klockrent tillägg i min mening detta med den trimpotten.
Sen har vid den sista switchen och det är en brightswitch som sitter över gainpotten som ligger direkt efter James kontrollerna..å styr mao det som skickas in på sista triod. Funkar bra,och man kan medelst den där mkt enkelt variera tonbild även med tex cleant ljud,även om det nu inte direkt är det maskin är tänkt för.
Sinusmaskinerna e nu inte stora. Som en Tinyterror i storlek ungefär,varför plats mao blir en bristvara till slut,framför allt när man nu skruvar ihop skrotet point to point.
Innerst där,vid "väggen" sitter EF-86 flaskan och i de andra två novalerna sitter där då 6n2p.
Mm. Behöver säkra polerna på choken...så e re. Nåja,den där nättrafon då. Med allt sagt och gjort och med 6V6 flaskorna justerade till ~20mA per flaska så landar B+ på konservativa 350VDC. Lite? Mjo,lite. Samtidigt är det så att sviktet begränsar sig på fulla skaft till ung 25VDC. Mao..inget att erinra om direkt.
Tweaks? Ja..jo. Det får det allt bli till.
Förvisso e det ibland påkallat att sätta ihop maskiner,i min mening,som kan drivas "över gränsen" i måtto att de rent av kan fås att låta direkt illa...så länge det sker i de absoluta ytterlägena på de justeringar som finns. Grundtanken min är upplösning,givetvis,på de olika justermöjligheterna men även att man på så vis kan komma att behöva beteenden som andra beteenden,genom justering av pottar mm,skulle kunna förhindra.
Ni som tagit del av det schema jag la upp förleden inser kanske hur LITE skit som "ligger ivägen" för signalen. I grund och botten är det eg James kontrollerna...å bra där,detta med en baktanken givetvis.
I det att jag den sista tiden kommit att slåss en del med småsignalspentoder så driver det där saker och ting till sin spets. Helt klart,och primärt då vad avser instabilitet i form av oscillation. Som det visat sig kan väldigt mkt av det hanteras genom tex det man kallar "lead dress" mm,men icke desto mindre sätter småsignalspentoder helt klart specifika både krav och arbetsparametrar som vanliga trioder inte ger för handen. Inte mkt mer med det egentligen,men..man skall vara medveten om de bitarna innan man ger sig i kast med just småsignalspentoderna.
I min mening är det då utan ett uns av tvekan värt jobbet för pentoderna ifråga tillför verkligen någonting. Som det getts uttryck för,helt fantastiska "solo rör".
Detta e vidare första ggn jag nu provar de ryska EF-86 ekvivalenterna och..det är så långt bara att ge dem den bästa kvittens man eg kan. Dvs,det var händelselöst. Dvs,de agerar som alla andra diton,bara med en helt annan prislapp.
Så?
Tja,enkelt summerat...detta lovar stort så långt. Skall nu bli intressant att dra igång den andra helt parallellt till den ovan...å kunna jmfr de rygg mot rygg.
