Hade en tråd för ett tag sedan där jag efterlyste 2st potar (500K och en dual250K med lång skaft).
Jag hittade tillslut potar av okänd tillverkare fast dualpoten (master) var på 220K istället. Nära tänkte anser jag.

Hur som helst så beter sig stärkaren annorlunda nu, det är liksom mycket mer drag nu, mer total volym och mer headroom och ljudet känns lite klarare på nåt sätt. Helt klart en förbättring iaf.
Både de nya och gamla potarna var logaritmiska.

Vad tror ni. Kan det vara den lilla skillnaden på masterpoten som gör det eller kan olika potar av olika tillverkare verkligen låta olika?

Skulle tippa på olika bra kontakt mellan släp och kolbana och eller kontakt mellan kolbana och lödöron.

Jag har haft liknande upplevelser och då kommit fram till att det berott på olika "logaritmik" på potarna.

Intressant. Tack för svaren.

Håller med R.U., det hänger nog bara på annan typ av kurva.

Finns ingen logik i att potens kurva skulle ändra ljudet på det viset. Däremot är det ju precis så det brukar låta när man byter gamla sunkiga potar mot nya eller lyckas renovera upp de gamla.

Hum, intressant, tänker du allmänt gamla pottar eller sådana som helt klart glappar, skrapar och har sig?

Jag tänker på min gamla Fenderstärkare från -76, det mesta står med samma inställning år efter år... Lite förebyggande sprayande typ 5-56 har jag förstått inte är poppis, blir mer en gegga i pottarna.

Egentligen är väl frågan, som är på gränsen till en ny tråd, hur man bäst renoverar pottar, och när?

Jag har aldrig förstått varför olika pottar skulle låta olika. Den enda parameter som kan påverkas (förutom ovan nämnda kurva) och rimligen har någon inverkan på ljudet är väl resistans. Visst, det finns väl lite knappt mätbar kapacitans men utöver det har vi bara resistansen mellan de fasta ändarna som brukar vara inom +-10% och sedan resistansen till mittuttaget och är det något problem med den så märks det nog först med skrap och dropouts.

Sen har jag ju varit med om pottar i en gammal Fender BF där det varit några kOhm mot höljet (=jord) med det måste betecknas som ovanligt. Verkade vara nån sorts järnfilspån i pottarna, vet inte var det kommit ifrån.

Jag tror det rör sig om placebo. Ungefär som en kund som lämnade in en Boss DD-3 för att switchen glappade, när han fick tillbaks den var han så glad för att den lät mycket bättre.

Jag kan ha fel men tills motsatsen är bevisad står jag fast!

Nämen, för tusan, det är ju hur vetenskapligt som helst. Klart det låter bättre när man äntligen fixat en pissig pot, och njutit av att fått bättre kontroll över tillvaron. Välljud kommer ur välmående. Glasklart. Den där Placebo tror fan han vet allt.

Kanske är placebo men jag tycker det låter klarare och fräschare med nya potar eller väl rengjorda även om de inte uppvisat några direkta glappsymptom. Precis som jag tycker det låter bättre om man får bort smutsten på telejacket på ingången som brukar byggas upp med åren även om det fortfarande kommer signal igenom.

Placebo och självinbillning är när min rostiga Alfa Romeo både låter bättre och motorn blir piggare varje gång jag har dammsugit i kupén.
Vad gäller trådens ämne så förhåller det sig som följer:
För volympotentiometrar brukar absoluta resistansvärdet inte spela större roll och avvikelse på upp till 30% från nominellt värde kan akcepteras. Däremot är "logkoefficienten" viktig då den talar om hur resitansbanans fördelas när ratten visar den delad i 2 halvor. Då kan förhållander vara 5/95 till 30/70 (procent av totala resistnsen). Då blir det olika hög volym beroende på vilken pot man har fått leverat. F.n. är det många som förespråkar 30% med argument att det gör förstärkaren piggare och ger högre volym. Tror fan det, ställer man en sådan på kl.12 så får man samma volym som på kl 16 med en 10% logkurva.
Absolut resistans har derämot betydelse för potentiometrar i tonkontrollerna då den tillsammans med kondensatorerna bestämmer stackens frekvenskarakteristik. Samma tonstack med potentiometrar utbytta mot nya med avvikande resistans och annan karakteristisk kurva (även linjära potar kan bete sig olika i vridningvinkel vs. resistans hänseende) så kommer förstärkaren låta olika med samma rattinställning som innan byte/rengöring.
Ingen placebo eller mystisk voodoo, bara rena fysikaliska fakta.

Att man ändrar tonstackens frekvenser med olika världen på potarna är det nog igen som betvivlar. Dock så tänker jag fortsätta att tro att ljudet påverkas av att färdas genom ett ren kolbana över till ett oxidfritt släpp vs en koldammbana genom ett oxidlager över till släp vidare genom en nit med halvkass kontakt över till lödöglan. Ofta när folk har sprutat vissa sprayer in i poten så är koldammet i stället en kolgegga. Hur påverkar alla dessa effekter när det kommer till kapacitans, induktans, linjäriet. Har någon provat vad en kolgeggakomponent med oxidskikt uppvisar för parametrar utöver resistans?

Kolbanan i potentiometern slits på djupet, det medför viss ändring av resistansen.
Glapp, rent mekanisk slitage påverkar elektriska parametrar. Nitar som lossnar, det händer och det blir glapp.
Jo, inget ljud färdas genom potentiometern eller ngn annan komponent i förstärkaren, bara elektriska strömmar. De omvandlas till ljud av högtalaren, men bara om det finns luft eller annan gas kring den. I rymden kan ingen höra dig spela.
Hur som helst, slutsatsen är densamma att det oftast är inga placeboeffekter eller inbillningar
.

Mm Lennart.
Jag anser att mången äldre pot har en annan kvalitet än det vi ser idag. Summeringen torde vara att man kan bygga kolbanans resistans på mer än ett sätt,varför det ibland kan vara lönt att just "renovera" en gammal pot istället för att byta den.
Att muttra isär dem brukar inte vara världens ände,men är det en typ man inte skruvat i förr lönar det sig att göra det på en ren arbetsbänk. Av den enkla anledning att från ggn till annan används ett löst grafitstift i släpan och detta kan trilla ur..å se stora e dem fan inte!
Vad avser bruket av oljor i alla dess former i pottar är jag mer eller mindre övertygad om att varenda tillverkare bokstavligt står upp och skriker nej.
Jag brukar iaf göra så att jag gör rent pottens detaljer med alkohol,alt iso, och en pensel samt tops. Går förhållandevis mycket fort..å sedan lufttorka. Alt som jag gör då..tryckluft.
Tryckluft i sin tur skall man ha klart för sig att det knappast är "rent" det heller. Där finns ibland stora mängder vatten framför allt..
På det FÖRSIKTIGT "vika till" pottens "släpor". Dvs de fjädrande delar som står för kontakten mellan de olika delarna. Att dessa delar tappar spänst över tidens tand antar jag skäligt borde stå alla klart.

Lagringen av själva axeln..lite universalfett,med betoning på LITE. Den rent elektriska sidan av potten dock..bara renlighet. Varken mer eller mindre.

Nu skall samtidigt sägas att jag ibland sprayar pottar med tex 7-78 jag med,men ju mer jag håller på desto mer införstådd blir jag med att det enda riktiga eg är att pilla isär eländet och göra det rätt. Där nu så är möjligt.

Jag tycker det är roligt att min tråd skapade en sådan här intressant diskussion. Det känns skönt att det inte bara är jag som varit med om en sådan här skillnad iaf.
Vill påpeka att jag normalt inte brukar vara den där snubben som påstår mig "höra skillnad på en säkring till en annan".
Tvärt om så resonerar jag rätt ofta att små skillnader i ljudet från t.ex. en komponent till en annan inte har någon betydelse ändå när man väl spelar en mix med andra instrument. Bara en sådan sak som att man inte ens hör att man har glömt att stänga av reverbet förrän man drar sista ackordet och först då hör efterklangen i fjädrarna.

Men i detta fall så får jag ställa volymkontrollen ganska mycket lägre än vad jag fick göra förr och det hela förvånade mig lite.

Skulle inte förvåna mig om det visar sig att du fick potentiometrar med högre logfaktor än de gamla. Kanske 20% istället för mera vanlig 10%.

Tack för en utförlig beskrivning Jesper!

mastervolympotten, med switch i,mår inte bra, klart skräpigt och ojämnt när man petar på den. Dvs mellan 2 och 2,5 högre kan jag inte ha i hemmastudion, blir fruktansvärt högljutt. Bara den lilla rörelsen är kraftigt skrapframkallande.
Nu är det ju switch i den, så det kanske inte är så enkelt att göra något åt. Får bli ett litet projekt framöver...

Jag pryade en gång på en firma som bland annat renoverade (svindyra!) mätinstrument. Krassliga potentiometrar (och det var inte några tusenkronorsgrejer, utan rätt "normala" potar) fixades genom att man använde koltetraklorid och en "Topz" på kolbanan (och ev metallkontaktbana för glidkontakten), kollade kontaktfjädringen och alla nitningar och satte ihop dem. Problemet var oftast ackumulerat fett och damm, mycket sällan slitageskador. Just det rengöringsmedlet är ju inte nåt som rekommenderas idag, men det finns nog nån sorts elektronikrengöring som ersätter. Fettlösande och fett-/oljefritt är kravet! Nåt som dunstar utan spår, typ. Olikheter i ljudbilden känns inte riktigt som det borde uppkomma, men det kan ju bli väldigt olika resultat vad gäller volymen om man byter till en pot med avvikande karakteristik (resistanskurvan).