Får in betydligt fler transistorslutsteg i verkstaden än rör. Reparera dem är inget problem men jag skulle vilja ha lite djupare lärdom om funktionen på varje del. De innehåller ju en myriad av transistorer och jag förstår inte exakt vad allt gör egentligen. Jag har försökt hitta något via google men har inte lyckats så bra. Kanske använder fel sökord vad vet jag. Någon som har en bra länk till en walktrough av basic uppbyggnad? Antar att det är ungefär samma uppbyggnad som en operationsförstärkare men den förstår jag ju inte heller till fullo....

http://award-session.com/pdfs/SG75_Sche ... ctions.pdf

Schemat för dessa 80-talare finns en bit ner på sidan. Jag tror att du som bygger och reparerar förstärkare kan få ut något ur Sessions scheman. Jag vill minnas att det är låg upplösning på bilderna, men att det mesta går att tyda.

Jag har en fungerande SG75 och en där försteget plötsligt fungerade i nyårshelgen efter flera års brummande och ett par års besök hos reparatör i oförättat ärende.

Det jag sökte var alltså inte scheman på olika förstärkare utan en lärobok i hur det är uppbyggt.

Tex...... transistor 3 är till för att.....kondensatorn över X bidrar till att osv.......

Jag vill int epåstå att jag förstår dem, annat än på ett ytlight plan. Men från min tid på braun fick jag fram
ett concept som fungerade :
Transistorslutsteg uppfattar jag är kopplade i en självförstörande krets, pajar en transistor så tar den med
sig de andra. Kunskapen i mitt fall var att veta vilka jag skulle byta. I en CSV500 var det 5 st, sluttrissorns,
drivtrissorna och en till, dessa 5 byttes direkt utan vidare fundering, sedan vidtog att dra igång den med en
vridtrafo och ett ammeter inkopplad i stället för säkring. Om strömmen inte skenade kunda man dra
upp för fullt och justera "bias" .

Jag inbillar mig att detta är hållbart i dag också, arbetskostnaden är dyrare än transistorerna, och att
byte "en för lite" medför kanske att man steker en uppsättning sluttrissor till.

Vidare lärde jag mig att det är skillnad på transistorer, t.ex. 2n3055 från RCA och motorola
var de enda jag ville använda, nonames verkade paja mycket snabbare. Dagens fabrikat vet jag inget om, men
misstänker att man bör handla välkända fabrikat och inte jaga "billigaste". Och undvik "ekvivalenter" om mojligt.

Alltså, byt rubbet när ändå lödkolven är varm, starta upp med en vridtrafo för att inte bränna flera om problemet finns kvar.

"Solid state guitar amplifiers" av Teemu Kyttälä:


http://deewm.com/Webcache/Teemu_K_Solid ... ifiers.pdf

Jo jag byter hela skiten vågar inte chansa på sånt om det är helt bränt. Inte alltid det felet dock. fast var väl mest sugen på att verkligen förstå alla trissor och kondingar ......ones and for all.

Ja den verkar ha lite matnyttigt om slutsteg, får läsas.

Stackars sate ... kisel döden.....
tyvärr så lagar jag sånt med nu .. för att överleva.... denna vecka skrämde jag liv en ampeg ba115
En sessionette 75 o en harley benton bascombo (den sist knappt värd o fixa)

Tja vad säger man i ampeg bara 17 lösa komponenter o skenande bias..... nya sluttrissor omlödd kort..
byte av drivsteget mje340 350.... vips bara stälal in bias o spele

Jag får 90% transistorprylar. Baskombos och PAsystem och en o annan gitarrförstärkare. Ibland ärt det julafton och man får in en röris.......

Häromdagen snek kunden med en gammal dolby surround hemmabioförstärkare när han skulle lämna in ett PA.....

Då kan jag fylla på med en mer specifik fråga i ämnet, nämligen hur man bäst ställer bias i ett transistorsteg utan att ha säkra uppgifter om spänningsfall över ett visst motstånd?

Jag ersatte säkringen med en "adapter" kopplad till en multimeter, och då jag drog på med en vridtrafo
undvek jag strömspikar. När full spänning var uppnådd så var strömmen == tomgångsströmmen.
Visseligen för hela steget, men det enda som drar mer ström är sluttrissorna.

Detta funkade på hifi stegen från braun, men det kan vara ett undantag.

Adapteran var en blåst säkring med pålödda tampar och banankontakter som passade i universalinstrumentet, detta
funkade då man genomgående hade kretskorts monterade säkringshållare.

Det är ju egentligen inte så konstigt, det finnas massor av transistorsaker ute i stugorna som börjar bli gamla nu, och där är elektrolytdöden m.m. lika aktuell som i rörisar.

Det som kan vara svårt att förstå idag är att under 80-talet var snacket mycket att det kommer bara vara transistorstärkare som gäller i framtiden, allt ska bli digitalt. Sedan har det alltid funnits rörförespråkare, men man fick mycket mothugg då... (detta är förstås min bild, andra kan ha helt andra upplevelser).

Själv har jag elektrolytsanerat bl. a min första gitarrförstärkare, en japansk ELK 30-wattare från tidigt 70-tal. Jag tror att jag betalade 1200:- för den typ 1974, lätt begagnad. Härom året började den låta illa och till slut inte alls. Ett byte av alla elektrolyter i maskinen löste detta, och den fungerar utmärkt efter det bytet. Inte världens roligaste ljud dock, men har jag haft den så länge så...

Misstänker att antalet levererade transistorstärkare är betydligt större än antal rörisar, eftersom det är när man blir mer seriös i sitt spelande som man satsar pengarna för att köpa en röris. De flesta blir aldrig så avancerade, utan lägger av efter ett par år etc.

Som företagare tror jag man ska passa sig att hålla sig för "fin" för sådana reparationsobjekt, den dagen det står folk i kö för att få sina färstärkare ombyggda kan man förstås välja, men det är nog få förunnat...

Hej
I min yngre medelålder (dvs slutet på 1970 talet) så byggde/diskuterade jag rätt mycket transistorförstärkare för HiFi bruk (det var ju HiFi nördarnas guldålder).
Har t.o.m. några effekt-förstärkarbyggen fortfarande i drift.
Vad jag kommer ihåg av justering av övergångsdistorsion/Crossover distorsion var att man brukade ju sätta tomgångsströmmen upp till några 10 tal mA (vilket ju bara är några % av max strömmen).
Det flesta slutsteg brukar ju ha några lågohmiga motstånd i serie med emittrarna på slutstegstrissorna (sitter i strömbegränsningsskyddet). De kan man bias strömmen över.
/Kalle

Skall väl ställas med scoope till minimal crossover?

Om du kan hitta någon crossover. Ofta(alltid) är motkopplingen omöjlig att koplla bort och den gör att du aldrig får
någon synlig crossover ( såvida du inte är låååångt på förlite-sidan). Risken är alltid att dra för mycket ström
så man får en katastrofal rusning när det bir varmt.

Det jag tycker är störande och krångligt är att stegen verkar hämta DCspänning från plus och minus från en massa olika komponenter resistorer o trissor för att sedan tillsammans landa på DC spänningen på sluttrissornas BAS. Det räcker med att en av en massa komponenter fallerar så kan DC spänningen skjuta i väg. Allt från max DC+ till max DC- och allt därimellan. Och bara någon enstaka volt fel får sluttrissorna att brinna upp.
Varför inte bara ha "en" biasDCpunkt till basen som i en rörförstärkare......????

Sen verkar det inte gå att mäta så spänningarna ligger rätt med sluttrissorna ur heller.........som det gör med rör.....

Såg inte skogen för alla träd var i vägen. Är ju bara att låta bli att koppla in kollektorn på sluttrissorna så går det kolla så biasspänningen sköter sig.

Dubbel info
Kalle

Funkar fint att bara löda dit en diod med där bas och emitter ska vara. Blir inte exakt samma men man ser att biasen är på någorlunda låg livå.

Fick ju in ännu en H&K PA här och kan bara säga att dominoeffekten är bara absurd i denna om en komponent pajar. Tom ingångstrissan till slutsteget ryker om biasen till slutrören fallerar, via feedbacken. Nu kan jag dock deras krets utan och innan så mindre pust och ryckta hår nästa gång en sådan kommer in.