Jag har varit i kontakt med den svenska vården på ett skrämmande sätt.
Jag har en svåger som har problem med en psykos och alkohol och vi har jobbat ett halvår på att försöka få hjälp antingen på psyket eller vanliga vården. Men det visar sig att alla bara skyller på att det är alkoholrelaterat och att han själv måste skriva in sig annars så går det inte.
Jag vet inte hur många ggr vi har varit uppe i staden ifråga och plockat rätt på honom och försökt att få hjäp men det är som att köra huvudet i väggen, det har varit frugan och jag, hans son, hans bror, hans mor och hans före detta fru som har varit i kontakt med vård och socialen och beroende kliniken, men det verkar vara stopp hur vi än försöker göra med dom uppgifter och råd om hur vi ska gå till väga.
Det ska vara möten utredningar osv, och det vet man ju hur lång tid det brukar ta, under tiden så håller svåger på att supa ihjäl sig och han förstår inte att det är det han håller på att göra.
Han är precis som ett litet barn idag och kan inte koppla ihop olika saker med varandra och undrar tex varför han skakar ibland och att han har 3 promille alkohol i blodet fastän man säger till honom att det beror på att han super då får man till svar att han inte super, det otäcka är att han inte förnekar att han gör det utan att han inte förstår, det är lite svårt att förklara men känner man honom så vet man vad som händer.
Jag menar att om man kommer och behöver hjälp med vård för en anhörig så räcker det ju med att en läkare tillbringar en liten stund med honom så ser läkaren att det är någonting som inte stämmer. Men dom tittar i journalerna och säger att det beror på alkoholen, men det hemska i det hela är att han har varit inlagd för vård av psykos för ca 1 år sedan och den vården har blivit avbruten av någon anledning som vi inte vet.
Till historien hör ju att han har varit en framgångsrik företagare i många år men har skilt sig från sin fru och träffat en annan som inte har varit bra för honom, hon har supit ätit tabletter och misshandlat honom till det stadiet som han är idag och det är skrämmande att hon är lärarinna, hon jobbar alltså med barn och det finns tydligen uppgifter om att hon har misshandlat till och med barn i sitt tidigare äktenskap.
Dom ligger i skilsmässa nu och det ska gå till tinget osv. Hon är ute efter att knäcka honom helt och hållet och tro att hon ska få allt han äger och har vilket troligtvis inte är så mycket idag för han har inte jobbat och haft någon inkomst på mer än 1 år. Hon bor hos sin syster nu tills skillsmässan är avklarad men går till honom ofta och förser honom med alkohol och vi tror att det är andra droger inblandade, men hur ska man kunna att få hjälp med att få vård till honom innan det är för sent, jag kan inte komma på någon lösning just nu men vi ska kontakta ansvarsnämden på måndag och prata med dom och se om dom har någon lösning.
Den före detta frun var med honom till akuten igår och lyckade få dom att förstå vad det var och han blev inlagd och vi skulle inte få prata med honom på dom 3-4 första dagarna, vi blev så glada att äntligen så händer det någonting men vad händer idag svåger ringer till oss och säger att han är hemma och han sa till läkarna att han inte ville vara där och dom skrev ut honom. Det var ju nya läkare idag, inta samma som skrev in honom igår.
Nu sitter han hemma och gråter och förstår inte vad det är som händer, han har ingen koll på vad det är för dag och om det är natt eller dag. Man kan prata med honom och man ser att han inte förstår vad man säger och det spelar ingen roll vad det handlar om, han är som avstängd. Det är troligtvis en kombination av alkohol och några andra droger. Jag förstår inte hur läkare på olika vård avdelningar kan säga att det inte är deras problem och skjuta över det till en annan avdelning, varför inte samarbeta lite så skulle saker och ting gå mycket lättare. Det spelar väll ingen roll vad det beror på, alkohol droger eller psykiskt, eller om han gått in i väggen men överallt så säger dom att om inte han vill det så kan dom ingenting göra, det måste vara frivilligt.
Min svärmor var uppe hos svågern för ett par månader sedan och fick ringa efter ambulans för att han slog ihop på golvet och kunde inte ta sig upp, dom kommer till akuten och hon vill ha hjälp med honom och dom konstaterar att han har 3 promille i blodet den gången med, vad säger dom ? Jo att dom inte tar hand om honom för att han är full, då skickar dom hem henne med en person som är full och hon ska ta hand om honom, till saken hör det att svärmor är 85 år gammal.
Där sitter hon med sin son som är borta och själv är hon ledsen över att det är som det är och inte fick någon hjälp, min slutsats är att är man full och behöver vård så får man inte. Men som läget ser ut nu så får vi tydligen låta han ligga på sitt golv och sakta tyna bort till dom på socialen har haft sina möten och beslutar om en tvångsintagning, som kanske tar flera veckor eller månader, byråkratin maler ju långsamt som alla vet men vi vet att det inte tar så lång tid för honom och bli helt borta pga situationen.
Alla vi anhöriga finns ju inte i närheten och kan ta hand om honom, den som bor närmast är hans son och det är ju i Stockholm, han har ju ett eget liv och arbete som måste skötas. Det kan hända att han mår bättre om har blir tvångsintagen för alkoholen och att det andra ordnar sig så att han mår bättre. Men varför ska det behöva gå så långt innan det händer någonting.
Jag får känslan att det inte går rätt till och att dom inte vill ta ansvar, jag vet inte varför men jag tror det
http://www.knirken.com<img src=icon_smile_sad.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_sad.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_angry.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_angry.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_shock.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_shock.gif border=0 align=middle>
Edited by - knirken on 15 July 2006 19:16:05
Edited by - knirken on 15 July 2006 21:55:10