Arslet är delat i två.....

sitt varumärke

Jag tror att ingen försvarar ifall Gibson släpper iväg defekta gitarrer ut på marknaden och lurar unga köpare, där är vi alla överens? Sedan är min uppfattning att Gibson kan bygga bra gitarrer men också gitarrer som inte är speciellt roliga, framförallt deras budgetgrejer som dom bokstavligen verkar vräka ut, synd tycker jag.

Men Gibson hade aldrig haft den position dom har idag om märket över tid hade släppt iväg undermåliga instrument, jag tycker inte heller att man kan säga att Gibson över tid har strösslat marknaden med skräp. Idag så kanske verksamheten är så pressad att det många gånger går för fort vid tillverkningen? Tycker också att deras grejer blir dyra här hemma, iaf i förstaläget.

/Ulf

Nänä utbud och efterfrågan är det som gäller.
Nu är den värd 5 tusen.

Jag är beredd att betala extra för många sorters produkter, men inte för bara varumärket, någon egenskap som skiljer den från andra likvärdiga produkter får det minsann vara.
Jag är beredd att betala extra för t.ex en BMW, då jag får en produkt som är den roligaste serieproducerade bilen på marknaden att köra med en fantastisk detaljkvalitet och känsla, eller för en Mercedes med sin oslagbara komfort, eller för Gilette med sitt sylvassa men ändå mjuka ingrepp vid rakning!
När jag provar en Gibson och jämför den med likvärdiga produkter så upplever jag överhuvudtaget ingen egenskap som trumfar över t.ex en Eastman som kostar halva priset av Gibban och dessutom slipper jag slarv som frässkägg och skador som sprickor, för mig blir ekvationen enkel, för andra går varumärket Gibson hem med segern och det är OK för mig.
Grejen med denna tråd, för mig, är ju att bristerna avslöjas och konsumenten kan göra ett val med fakta på bordet, det tycker jag är kanon, Gibson lär inte informera om frässkägg och sprickor.

Vilken halvakustisk gitarr menar du för 6666 kr, tillverkad i Usa, med cellulosalack och mickar likvärdiga gibson classic 57 samt groverstämmisar?

Det går inte att jämföra krona för krona när det gäller asien/västvärlden, VAD ÄR SÅ SVÅRT ATT FÖRSTÅ MED DET?? Dessutom har billiga asienguror inte ovan nämnda attribut som visserligen är en smaksak, men de allra flesta föredrar nog, grovers, nitro, märkesmickarbosv.

Jag tar mig friheten att jämföra Västvärlds produkter med produkter tillverkade varsomhelst i världen och gör mitt val utifrån det, och det här gått jättebra varje gång och kommer att gå jättebra framöver också!

Jag tror det kallas utbud och efterfrågan.

Det frågades om man har omvärderat sin syn på Gibson pga av denna tråd. Saken är den att problemet är väl känt om man brukar besöka en del gitarrsidor på Internet. Här t ex en färsk tråd från Lespaulforum, där folk ändå är Gibson-fanatiker.

http://www.lespaulforum.com/forum/showt ... p?t=186400

Killen i tråden har alltså köpt en ES335 50th Anniversary, som väl lär kosta ca 4000 dollar i USA, och när han kommer hem och börjar spela så märker han att:
"It shows up timely, but when I start giving it the workout, I notice there's a really odd ridge along the back of the neck, like it wasn't properly sanded. So I bring it to the store, show my guy (he agrees) and he takes that one back." Sen märker han att den han fick istället har "fel" stallsadlar....

Och jag sa tidigare att jag har en Howard Roberts Fusion från -97 som är helt perfekt. Det stämmer, men det var den inte när jag spelade på den första gången, för då fungerade inte tonkontrollerna. Tog den till Åke Björnstad som konstaterade att det var kallödningar. Förmodligen pga att det gått lite för fort, menade Åke, som lödde om kopplingarna på tre minuter. Kunde man inte ha tagit sig tre minuter extra hos Gibson?

Självklart så kan du jämföra produkterna i sig, men du kan ju inte jämföra prisvärdheten. Vi befinner oss i väst, fattar du? Vi har mer pengar än de koreaner som bygger dina älskade ibanezer. Därför så är det helt irrelevant att jämföra vad som är prisvärt och inte.

Men en rättvis jämförelse kunde ju vara med t ex Edwards/Esp´s högre serier som har märkesmickar, mekanik och cellulosalack. Men vad kostar en sån då? Inte fan är det en tredjedel av 20 000 i alla fall, möjligen två tredjedelar. Jag går med på att Gibsons "logga" kanske betingar ett snäppet högre pris än andra likvärdiga instrument, men inte fan snackar vi om det tredubbla, snarare 10-15 procent..

Du har i mina ögon fel, det är högst relevant att jämföra som man själv tycker är fördelaktigt, och jag tror jag fattar.
och du får jämföra precis hur du vill, och gå med på vad du vill, helt upp till dig!

Cellulosalack anses av en del vara rena stenåldern och är i slutändan en smaksak, mekaniken som numera tillverkas i Kina, Korea och andra låglöneländer är producerade i minst lika avancerade och högteknologiska datastyrda maskiner med samma material och toleranser som i väst, mikrofoner är ingen rocket science och en fråga om smak det också.
Fler och fler blir medvetna om detta.

Vi lever i en global ekonomi, producenterna konkurerar på en världsomspännande marknad, konsumenten tar inte hänsyn till vart produkten är tillverkad, om producenten inte uppfyller konsumentens krav kommer producenten till slut duka under i konkurensen, finns otaliga exempel på detta, så ser det ut.
Saab dukade under för att koreaner, tjecker, slovaker, spanjorer etc producerade lika bra eller bättre bilar till ett lägre pris, Kodak dukade under för att de inte fattade att digitalt var framtiden, detta kan mycket väl hända vilket välrenomerat företag som helst om konsumenterna så att säga underkänner deras produkter.
som företag måste Gibson jämföra sig och konkurera med alla producenter, kan möjligtvis vara så att Gibson har överlevt på sitt namn och att de är made in USA hittills men ser de inte upp så blir de utkonkurerade, jag tror inte det håller i längden med det vi ser i Racings inlägg. Och jag är en av de konsumenter som inte vill köpa nåt liknande, finns uppenbarligen fler.

Till sist, jag älskar inte specifikt Ibanez, de jag äger har jag köpt för att jag när jag provat runt och jämfört kommit till slutsatsen att de var de bästa instrumenten jag kunde hitta för ett rimligt pris, jag äger flera Gibson, Fender, Squier, Godin etc också som jag också valt ut på samma sätt.

Frågan jag ställer mig nu, holmis63, är varför du köpte dina Gibsons? Fanns det verkligen ingen kopia som var billigare och bättre?

men nu vet vi i alla fall vad Gibson-loggan är värd. Om en ny es-335 kostar 20.000 och en kopia från Kina som enligt uppgift är minst lika bra (vi säger att den är lika bra för enkelhetens skull) kostar 10´. Då kostar Gibson-loggan 10.000

Om det istället är så att Kina-kopian är bättre en frässkäggsgibban, ja då är Gibsonloggan värd kanske uppåt 15.000

Nånstans går väl rimligtvis brytpunkten, en Kina-kopia för 3000 är säkert bättre än Gibban den också men säg att gränsen går vid 2000 då. Där vinner es-335an. Då vet vi att Gibsonloggan är värd 18.000! För en CS-LP lär ju på samma sätt loggan vara värd ännu mer, kanske runt 30.000?

Helt onödigt nonsensresonemang, ingen tror att en 3000 sek kina-335:a är bättre än en Gibson för 20000 SEK.

Men kanske en 12000SEK Eastman gjord i Kina (om det nu är där dom görs) är det. (OBS enligt uppgift med cellulosa för detta pris.) Kent Armstrong pick ups, Gotoh Japan hardware.

http://www.tiptop.se/tiptop2010/tillsal ... RER&hc=132

EDIT.) Rätt ska vara rätt, de flesta Eastman 335 lookalikes tycks gå för närmare 17.000 SEK med cellulosa, men ändå.

nonsen eller ej, jag försöker bara ringa in var gränsen går.. Dessutom avslutade jag med ett

Lönerna i Sydkorea är numera högre än i Frankrike, Kanada, Tyskland, Australien, Japan, Italien och Spanien
med flera. Ska vi räkna dem som låglöneländer också?
Sydkorea ligger tia, inte långt efter Sverige som är sjua på lönelistan i världen.

Det är otroligt vad känsligt det är detta med Gibson, det enda jag försöker säga är att det finns konkurenter till dem som säljer produkter som är tillverkade med väldigt liknande material och egenskaper, till ett lägre pris, med synbarligen minst lika hög kvalitet, i de flesta andra sammanhang skulle det uppskattas med alternativ, men icke

Som sagt jag gör mina egna val, ibland blir det Gibson (men inte för 20 000 med frässkägg och sprickor) ibland Ibanez och det retar uppenbarligen väldigt många, liksom racings Gibsongate retar upp många

Jaha, då blir det ju ännu märkligare att de kan bygga gitarrer för de priser de betingar då i jämförelse med Gibson, fast USA kanske är ett låglöneland numera och då blir det ju ytterligare ett kliv märkligare med prisskillnaderna!

UUUUUUUNDERBART!!
Tack

Helt klart e det en å annan som tar sig själv lite väl allvarligt i denna tråden,å det må stå för dem,men samtidigt kan jag inte annat än fascineras av hur många det är som på i mitt tycke halvt om halvt tar Gibsons agerande i sak i försvar.
Ta nu inte detta fel,men som uppväxt i det aktuella landet smått ler jag lite inför hur vissa vad det förefaller verkar vara av åsikten att amerikanskt tillverkade prylar e bra skit rent kvalitativt överlag.?
Humor.
De kan ju fan inte ens bygga ett normalt småhus som en större varg inte klarar av att BLÅSA omkull (å nä,de e fan inget skämt!)

Att vi kan betrakta hantverk olika,det e ju bara att ta,men att förklara att man just för 20 000 spänn inte har rätt att sätta krav på hantverk i en träbit?
Humor.

"Klass mickar,Grover stämmisar...yadda yadda yadda".

För er uppenbart inte helt up to date vad avser info kan jag berätta att de där bitarna sitter hart när på varenda Korea yxa av nån form av rang idag.
Buzz Feiten å gud vet vad annat.

Kort sagt? Stå upp å räknas in i ledet Gibson eller bli ifrånkörda. Jävla enkel mattematik

Jag vet inte vem som i denna tråd, utan att vara ironisk då, har påstått att Gibson är den bästa gitarren i jämförelse med valfri asiat

Jag vet inte heller vem som har påstått att de högsta lönerna betalas ut till gitarrarbetarna i USA

inte jag i alla fall

Vad jag däremot har hävdat hela tiden är att Gibson har ngt som inget annat märke har, dvs ett immateriellt värde, för väldigt många gitarrköpare, som vida överträffar det värde en valfri asiat kan ståta med.

Det handlar således inte alls om kvalitet, hantverksskicklighet eller lackfinnish. Det handlar om mojo och andra värden som inte går att sätta fingret på. Det vet Gibson och kan ta betalt därefter. Inte svårare än när en Springsteenbiljett kostar mer än en biljett till en Jill Johnsonkoncert. Den kostar mer för att det finns folk som är beredda att betala mer. Inte för att Springsteen nödvändigtvis är "bättre". Det är sannolikt också pga detta som en del av Gibsongatemaffian själva har en eller annan Gibsongitarr; inte för att de inte hittade ngn asiat som var lika bra till samma pris. De köpte sina Gibsons av andra skäl..

En stor anledning till skapandet av dettaa immateriella värde, eller "mojo" om ni vill, bortsett från att "alla" ungdomars gitarridoler spelar på Gibson eller Fender är att dessa två tillverkare har en marknadsföringsapparat som även den vida överglänser valfri asiat. Jämför tex websidorna http://www.yamaha.com och http://www.fender.com så förstår ni möjligen vad jag menar. Enligt min mening finns det bara en asiat som kommer i närheten av sina amerikanska förebilder när det gäller marknadscred och brand image, det är Ibanez. Betyder det då att Ibanez är en bättre" gitarr än Yamaha? Förvisso inte

För ordningens skull, blanda inte in mig i ngn "Gibsonmaffia", jag har inga problem med vare sig koreaner eller kineser. Jag spelar fö gärna och ofta på ngn av mina minst sagt yxigt tillverkade asiatiska Danelectros. Men jag förstår varför Gibson är det största gitarrmärket genom tiderna och fortfarande är. Jag tycker det är märkligt att inte alla förstår detta uppenbara sammanhang

Några eller får ni inte från mig, möjligen ännu ett

Jo, Josh tråden handlar om kvalitet och kvalitetssäkring, läs Racings första inlägg så förstår du.

För övrigt så hittar jag Mojo i alla gitarrer jag fastnar för, annars skulle jag aldrig köpa den.

OBS, inga eller i detta inlägg, helt neutralt.

ja tråden handlar (ursprungligen) om kvalitet och kvalitetssäkring. Jag försökte bara förklara varför Gibson som märke av många anses som bäst. Då handlar det om en mängd faktorer där kvalitet bara är en av pusselbitarna

En del i denna tråd skulle för övrigt inte köpa en gitarr med mojo om den hade frässkägg. Problemet som då uppstår är hur de ska förhålla sig den dag de upptäcker skägget (kanske efter flera års mojospelande på favoritgitarren). Då är det bara att sälja gitarren antar jag. Mojon försvann liksom.. För mig sitter mojon varken i lack frässkägg eller logga

EDIT: jag tror att anledningen till de upprörda känslorna emellanåt i denna tråd beror på den i mitt tycke våldsamt överdrivna reaktionen TS gav uttryck för i inledningen, jag citerar:

"Det e SÅ dåligt,SÅ illa att jag för min kamrats vägnar tamigfan rakt upp å ner blir förbannad. Det e under all kritik,å jag anser ärligt nu att Gibson är hårresande nära rent skärt jävla lurendrejeri. Rena begagnade bil å bondfångarfasoner"

Nej det är ju inte märkligt , man betalar en del för varumärket, försäljningspriset står inte i direkt relation till tillverkningskostnaden, det gör däremot materialet som jag befarar är dyrare ofta i en Gibson jämfört med tex en Tokai elelr Edwards som tex har lönnhals.

Rättvist eller inte, En Eastman ny för 17000:- eller en Gibson för, säg 25000:-, vad blir andrahandsvärdet? Ska man snacka plånboksvis måste detta också vägas in, och det är ju helt klart lättare att sälja en beggad Gibson än en japan/korean/kines-kopia för vettiga pengar.

En sanning med modifikation, vissa japsare är väl så lätta att sälja, typ Tokai 335:or (lägre pris ja, men också lägre nypris). Och om du skiter i hur mycket du förlorar i procent och bara ser förlusten i en summa, så är jag inte så säker på att det är en mindre förlust att sälja Gibson/Fender begagnat (om du köpt nytt).

Precis så är det, det finns ingen 'bästa' gitarr längre utan det finns många bra märken som bygger top notch-gitarrer (inkl Gibson). Vissa märken blir också dyrare, delvis beroende på kostnadsläget men också som du säger dom mjuka värdena, det känns bättre att gråta i en Ferrari än i en Folka.

Det som Holmis63 är inne på, så kan man se Gibson som vilken vara eller produkt som helst och sköter man inte sina kort rätt så kan det vara över. Om man tar en yxig jämförelse med Bosch handverktyg, så finns det numera en promaskin som är blå och sk konsumentmaskin som är grön till färgen. Båda grejerna är bra men för den snickare som mekar mycket kanske väljer den blå, lite bättre delar, lager osv.

Tidiga Gibsongitarrer vara alla blå, det fanns ingen annat, man gjorde vissa modeller lite enklare men dom var fortfarande 'blå'. Idag bygger märket både blå och gröna gitarrer, dom sk CS-gitarrerna är egentligen ingenting annat standardgitarrer på level blå. Det 'gröna' segmentet kostar på extrapris här hemma från två tusen spänn upp till fullpris runt 20k, alla modellerna har exakt samma logga på huvudet.

Jag tror att många gånger skapar det en förvirring, kanske inte just här men på andra forum, man tycker sig ha betalat ett visst pris men inte fått den 'Gibson' man har förväntat sig och det görs det jämförelser kors o tvärs mellan olika modellprogram. Jag tror inte att Gibson's blå serie är hotat eftersom den har sin kundkrets, men däremot den gröna serien som konkurrerar med andra lägre prissatta märken, där kan det nog hända grejer. En variant är att Gibson lyfter ut det segmentet och gör som alla andra, dvs snickrar grejerna där lönerna är som lägst.

/Ulf

Det är alldeles för mycket generaliserande i tråden. Jag tycker också att kvaliteten på Gibson varierar för mycket i förhållande till priset, men när dom är bra, är det riktigt bra. Tre Gibson är i min ägo f.n:
- SG Standard RI VOS, faded Cherry från Customshopen, helt fantastiskt bra gitarr. Känslan i den har jag nog inte uppnått tidigare. Dyr, men mer än valuta för pengarna. Svårt att värdera ett perfekt instrument! Frässkägg? Har inte en susning, couldn't care less!
- MM Joan Jett. Bra ton för inga pengar alls! Bara caset och miken kostar ju lika mycket som hela klabbet. Finishen är ju inte kul, och det såg inte heller så kul ut invändigt när jag bytte från den för mig för heta BB3 till en PAF-klon. Resonant och helt OK mekaniskt. En röjargitarr, som låter och lirar riktigt bra, för lite pengar. Jag har inte testat någon kopia för dom pengarna som låter lika bra.
- En '74LPC, i sluttampen av Kalamazoo-eran, som efter TLC från Arne A är skitbra, med Voodoo '59 mikar låter den guld, och inget frässkägg.

Jag sålde tyvärr i totalt oförstånd min 335 DOT RI, en vacker blonde från -91 som jag köpte ny. Grabbarna i butiken där jag bytte in den, rådde mig att behålla den, och lära mig att gilla ljudet, men det var inte min bag just då. Det tog bara en vecka, så hade en av killarna köpt ut den och lever lyckligt med den fortfarande. Sadeln var något hög som ny, enligt butiken inte helt ovanligt vid den tiden, Gibson "fegade lite" för att inte riskera att hamna för lågt.

Min poäng? Att Gibson levererar många riktigt, riktigt bra gitarrer, som man kan älska på riktigt som instrument. Samtliga ovanstående har ton och spelbarhet som möter eller överträffar priset. Att generalisera om Gibson som genomgående dåligt/sämre än kopiorna, eller överlag enormt överprisade, som många inlägg i tråden hävdar, är ju varken sant eller speciellt insatt. En bättre kvalitetskontroll är ju dock önskvärt, men frässkägg, kom igen nu...

Mina Gibsonliknande japaner/koreaner är också bra, men en bra bit från t.ex. SG:n ovan. Att generalisera om den asiatiska överlägsna kvaliteten blir ju inte rätt heller.

Det är ju i stort sett alltid fel att generalisera, men i mitt exempel tror jag att Gibsondealen vinner.

Jag håller med om det du skriver, man brukar säga att ett tvåfrontskrig riskerar att bli en front för mycket, här handlar det om tio fronter samtidigt. Det är helt omöjligt att hänga med i svängarna. Folk köper Gibson för 2000 spänn på 4sound och tycker det är kanon eller skit, eller en Gibson för 12k och jämför den med en PRS för 45k. Det blir en villervalla som inte går att hantera (om man inte gör det på heltid).

Jag brukar säga att Gibson är inte en gitarr utan väldigt många olika nivåer på grejerna. Det kanske blir så när man vill täcka in alla tänkbara prissegment?

/Ulf

Men hur man än vrider och vänder på det så bör en gitarr för 20 000:- ha ett detaljarbete som känns genomarbetat och färdigt. Oavsett märke på huvudet. Det är min starka åsikt i saken och den kommer aldrig att ändras.

Så enkelt kan man också sammanfatta det hela, håller med till 100%!