Jag har haft en Ganson en gång. Sämre gitarr än den jag hade får man leta efter.
Plockade isär den och det visade sig att den limmade halsen var skruvad under greppbrädan.

Det är precis denna typ av innovativt tänk som "vinyl" vill ha !
Det står ju "made in Japan", och då e det fett

Tar man med 'pre war' gitarrerna och mandolinerna kan man räkna 1906 som start då CMI köpte företaget av Orville , 107 år alltså, startades 1894 men tog 12 år att bygga upp ryktet.

Nuvarande ägare är ju faktiskt själva gitarrister , åtminstone Henry J. Många lever i en villfarelse att Gibson är ett stort börsbolag , men så är det ju inte utan privatägt av entusiaster sen 1986.

Nej. Det spelar ingen roll var gitarren är byggd för mig. Jag gillar gamla Japan-gitarrer, ja. MEN, inte för att de är byggda just där utan för att de är bättre än Gibson. Och då snackar vi givetvis inte om Ganson, Duke och annat skräp, utan om Orville, Navigator, Greco mfl.

Om någon fortfarande undrar vad "herr stor i käften" spelar på kan jag meddela att min gitarrarsenal består av både japaner och amerikaner men även tyska och svenskbyggda gitarrer. Men inte en enda Gibson.

vänta här nu, Orville byggs ju av Gibson väl?

Skillnad på Orville och Orville by Gibson. Och båda varianterna är bra. Och det finns även gitarrer det står Gibson på som är bra. Men det är en annan fråga.

men bägge är Gibson, right?

Bildligt talat: ja. Han hette ju Orville Gibson.

Bokstavligt talat: nej.

Nej

Den här tråden...

jag har bara skummat lite i ämnet så jag kan naturligtvis ha fel men enligt vad jag förstår så var Orville och Orville by Gibson en serie gitarrer som beställdes/specades av Gibson och som tillverkades av externa tillverkare under supervision av Gibson. Precis som Fender gjorde med Squier. Därmed är en Orville "en Gibsongitarr" på samma sätt som Epiphone eller på samma sätt som en Squier eller en DeArmond är en "Fendergitarr". Formellt sett är det ju inte en Gibson så länge det inte står så på skallen, jag uttryckte mig bara lite provocerande eftersom Vinylen tog Orville som ett exempel på en icke-Gibson ala Greco

eller det kanske bara är så som jag skriver i min signatur nedan...

Rätta mig om jag har fel men var det inte så att den fabriken som tillverkade Orville (utan tillägget "by Gibson") byggde så bra gitarrer (läs:kopior) att Gibson till slut ville casha in på det hela?

Det blir inte en 'gibson' även om den tillverkats i samma fabrik av samma människor med samma material. I detta fall handlar det faktiskt om vad som står på skallen.

Jag har INTE läst in mig på detta , men som jag kommer ihåg det så var det så att när Gibson stängde Kalamazoo 1984 så följde inte många med till Nashville utan en del av arbetarna och förmännen köpte ut själva fabriken och tillverkade sen Orville där.

Njä. Nu pratar du Heritage, Mike.

Orville och Orville by Gibson är japanare, det finns trådar om det här på Bojen - har bestämt för mig att det var Haraldrig som redde ut begreppen.

(Fan också! Jag som bestämt mig för att inte delta i tråden...)

Just ja , Du ser jag har bevisligen ingen koll , speciellt inte på japs.

Nu är ju inte Heritage japs, ingen koll där heller.

Ful form på skallen har de i alla fall, Heritage.... då hjälps det inte att de är bättre än Gibson...

Detta får du gärna visa lite källor på, och då vill jag inte se en Wikipedia-länk.

Gibson kontrakterade tillverkningen av både Orville och Orville by Gibson. Orville var lite billigare med "sämre"(läs japansk) hårdvara medan "by Gibson" hade bättre hårdvara och riktiga mickar från Gibson USA.
Om jag inte minns helt fel var det Terada och Fujigen som tillverkade Orville och Orville by Gibson, båda fabrikerna tillverkade båda typer av gitarrer

Jag gillar skallen på Heritage. Men det är väl att gå utanför mallen för en LP-kopia. Om jag ser Heritage i mina ögon är det ingen kopia, utan ett annat märke/brand. Nu diskuteras inte byggkvalitet, bara namn.
/Roger

Alla Orville, Navigator och Greco är alltså bättre än alla Gibson? Det är hårda ord..

Jag har haft ett tiotal gibson, och kanske fem st japanska Les Pauls. Endast en av de japanska (en Orville By Gibson, som även är den enda jag har kvar) har varit i samma liga som Gibsongitarrerna, och då har det varit allt ifrån billiga fadeds till svindyra Custom Shop Historics.
Jag har även provat hundratals både japs och gibsons, jag håller verkligen inte med om att japsen på något sätt skulle vara bättre.

Möjligtvis ibland om man hittar ett riktigt bra exemplar kan de anses som mer prisvärda (t ex LP Custom som ju är en dyr modell går det att få en jappe för ca en tredjedel av priset beggad vs beggad). Detta var ju speciellt sant för 5-10 år sedan när Gibson betingade mycket högre priser på begmarknaden. Men när man nuförtiden får en LP Standard för ca 10 000 ser jag ingen som helst anledning att snåla 3-4000 och köpa en japs istället, som sannolikt INTE är lika bra.

Observera att min fråga om vad du spelade på för gitarrer inte var för att köra något "min gitarr är mycket dyrare än din" utan att jag ville veta vad du spelar på när du kommer med ett så konstigt uttalande som att en Les Paul skulle låta grumligt, grötigt och dovt? Spelar du Telecaster i en Twin Reverb?

Jag kan på rak arm inte komma på någon, känd eller okänd, gitarrist som spelar på les paul som har grötigt grumligt och dovt ljud. Skulle vara något stonerband i så fall?

Tvärt om brukar många LP gitarrister snarare ha ett ganska vasst ljud. Tänk Jimmy Page t.ex.

Eller Steve Jones, Randy Rhoads, Zakk Wylde, Joe Bonnamasa, Brian Robertsson, Scott Gorham, Gary Moore, Slash osv..
Är det grumligt ljud för dig?

själv tycker jag att LP låter gött, här i Sean Costellos händer:

http://www.youtube.com/watch?v=_4mMYqr__K0

Jad det där är riktigt bra, 54 Les Paul med P90 .... dom där gamla P90 har ett visst ljud helt klart , sen i rätt händer så börjar det hända saker

Faktum är ju att det testats flera ggr med att plocka ut olika gitarrer bara utifrån ljudklipp, och det är otroligt svårt , folk tar fel på strata /LP osv.

En kompis tyckte Jimmy Pages gitarrljud solot till Stairway to heaven är det ultimata LP 59 ljudet, men det är ju inspelat på en Telecaster....

Det är ju så många fler faktorer som är inblandade i det slutgiltiga ljudet , tex förstärkaren, coh hur man rattar den.

Får man som VJ bara grumligt ljud så kan man inte ratta helt enkelt.

Sen att en humbucker ALDRIG får samma strängseparation som en single coil , det går ju inte att ändra på.

Du får gärna visa källor själv. Jag säger inte att jag är 100% säker på det jag skrev. Allt är ju så mystiskt kring detta ämne, kanske därför "lawsuit" är så spännande. Plus att det gjordes så många bra gitarrer såklart.

Men åååååååhhhh!!!! Vad tror du annars att jag menade?

Naturligtvis var det tillspetsat och lite medvetet provocerande. Men ok, jag ska försöka svara mer konkret och hoppas att du blir belåten.

En Les Paul är gitarren framför andra om man söker grumligt och grötigt ljud och genren stoner är ett extremfall vad gäller dovhet. Mahogany, humbucker och rosewood kontra lönn, single coil och lönnbräda. Klart det blir skillnad. Fattar ju vem som helst....

Jag gillar personligen klarhet och snärtigt ljud, i alla fall för tillfället. Mina två huvudgitarrer just nu för rep och gig är en Ibanez RG570 och en Guild S-300D som jag kör genom en Marshall JMP combo. Guilden med mahogany i kropp och hals och ebenholtsbräda låter bättre men eftersom jag vill ha svaj ibland så blir det oftast den inte fullt lika välljudande Ibanezen som används.

Jimmy Page körde väl för övrigt på en tele på de tidiga plattorna. När han började använda Les Paul blev hans ljud grötigare.

Anledningen till att jag frågade om källa var för att jag aldrig tidigare har hört att Orville skulle ha varit i produktion innan Gibson hoppade på tåget.
Det jag skrev är, såvitt jag vet, den allmänt vedertagna "sanningen" om Orville och ObG.

Strunt samma, den här tråden handlar ju om frässkägg

Hittade en prislista för Gibson-gitarrer från 1964, som kan vara intressant att titta på.

http://forum.gibson.com/index.php?/topi ... list-1964/

Vet inte om det rör sig om grossistpriser, eller om det är vad man betalade i affär. Den är dessutom från England och visar därför priserna i guineas, dvs pund plus några pennies.

I vilket fall kan man se att Gibsons finare instrument, som L5, kostade cirka 400 guineas/pund 1964. En Gibson ES175 omkring hälften, dvs 200 pund och strax under. ES355 och ES345 var ganska dyra; 335 och 230 pund. En vanlig ES335a var däremot billigare än så: 175 pund. En SG Standard kostade nästan lika mycket: 165 pund. Och det var väl de senare mellanprisgitarrerna som många spelade på. Kanske inte så konstigt då att en ”vanlig” ES335a från 1963 också hade frässkägg? De ”vanliga” gitarrerna har nog aldrig gjorts med yppersta kvalitetskontroll, orden från Gibsons ägare att man kanske inte ska tala i magiska termer om standardbyggen framstår som insiktsfulla. Ville man ha ett instrument av absolut toppkvalitet fick man väl köpa en 345a eller 355a. De var ju dyrare; samma modell och material egentligen, men förmodligen med god kontroll av varje ingående del – gissningsvis hade de inget frässkägg?
Och om man då tittar på vad en SG Standard kostar i Sverige idag, ca 10 000 kronor, jämfört med en ES335a, 20 000 kronor, så är det något som hänt. Kanske en SG Standard av idag inte är av samma kvalitet som min Les Paul-SG 1961, för den har en kvarts millimeters stränghöjd med 9-38or och det finns inte ett skrammel eller skrap någonstans, och den spelar och låter som en dröm – efter 52 år (!). Men eftersom en ES335a av idag kostar dubbelt så mycket som en SG, så borde väl byggkvaliteten, kollen av varje ingående del, vara åtminstone dubbelt så bra som på en SG Standard? Men det är den tydligen inte, och det är väl detta som flera i denna tråd pekar på. Jag har två Gibson: en Les Paul-SG 1961 och en Howard Roberts Fusion 1997, och båda är av absolut toppkvalitet. Men när jag skulle köpa en ES335-modell, så tänkte jag mig först en nyare begagnad ES355a, men de är sällsynta och kostar en 20 000 begagnade. Det blev istället en Yamaha SA2200; bättre kvalitet och halva priset för en begagnad, jämfört med en begagnad ES355.

kul länk!

och en annan som fanns längre ned på samma sida: http://www.vintageguitarandbass.com/gibson/catalogues/ Vilken guldgruva!

Hmm.... det var så jag hade hört det innan jag blev medlem här på Bojen.

Låt tråden leva! Med eller utan skägg!