Sitter och tittar i en sådan nu. Den har alla de vanliga rören man kan tänka sig, försteg, fasvändare och slutrör. Men utöver det så sitter det flera transistorer i signalkedjan också. Jag fattar inte varför? Det känns som att det hade funkat alldeles utmärkt utan dessa??
Någon som har en förklaring till detta?

Schema: http://imageshack.us/f/837/voxac15c11.gif/

Ser ut som det är för att mixa in reverbet. Buffer från preampen följt av förstärkningssteg. Är man inte rörtaliban så är detta helt okej.

OK, men varför inte göra som Fender? De har ju klarat sig utan transistorer. Finns det något att vinna utav att ha alla dessa?

Tycker i övrigt att trots en helt vanlig tonstack så funkar den konstigt. Drar man treble på fullt så stryper den så mycket bas att det låter helmysko, och baskontrollen gör liksom inget mer efter halvvägs på ratten..

Dom flesta tillverkare kör nog med transistordrivna reverb och effektloopar så även fender. Det finns ju handwire serien om man vill slippa transistorierna.

OK. Jag kanske har tittat i för dyra Fenders då..
Men ändå, så många? Det sitter ju säkert 10st såna där fyrkanter med 8 ben på kretskortet..

Rör funkar bäst där det blir mycket distortion. Annars kan man gott använda trissor eller opampar som i detta fallet. Det går att bygga mindre billigare och det håller ofta bättre än rör.

OK, tack för infon!

Mjaaaa, det går att bygga billigare med transistorer. Men låta bättre ?
rör är mycket mera linjära än bipolära ( och andra halvledare), de har även andra egenskaper vid överstyrning.
Rör är (oftast) så linjära att man tom kan bygga förstärkare utan motkoppling, något som inte går med halvledare, där
är man helt beroende av motkoppling för att få acceptabel ljudkvalitet.

En annan egenskap är att rör låter annorlunda vid överstyrning, de har "mjuka" gränser så man får ett gynnsammare övertonsspektrum. En rörförstärkare "sjunger" när en motsvarande transistor "fräser".

Varför skulle det vara en fördel att använda samma koppling för transistorer som rör? Man anpassar väl konstruktionen efter vilka komponenter som används. I effektloopar vill man (åtminstone jag) inte att signalen ska dista, och då kan man ju bortse från rörens annorlunda övertonsspektrum. Varför inte använda billigare, mindre, effektsnålare och mer tillförlitliga komponenter där det går?

Nu undrar jag bara varför de flesta rörförstärkare blev ganska hårt återkopplade så fort teoretiska grunder för återkoppling publicerades, långt innan transistorer uppfanns. Bipolära transistorers kollektorström som funktion av basströmmen är hur linjär som helst. Elektronrörets motsvarande anodström som funktion av styrgallerspänning är långt ifrån linjär.
Jag tror att det musiker och lekmän kallar för linjäritet har inget gemensamt med den teknisk-matematiska definitionen av detsamma.

Man ser självklart till att distortionen är minimal med hjälp av hur man kopplar i detta fallet opampar. Och då är det många fördelar med att använda dessa framför tex 12ax7 och 12at7 som brukar vara det vanliga i detta fall.

Och som jag sa så funkar rören bättre vid hög distortion eller överstyrning som du kallar det pga att distortionen låter just bättre.

När det kommer till att rören är så linjära att det går att bygga en förstärkare utan motkoppling stämmer ju inte en sekund. Du kan bygga en förstärkare som inte låter obehagligt pga de jämna övertonerna, ja, men inte en med låg distortion om den ska vara så linjär som möjligt. Lycka till med det.