Till alla er som blev nervösa,arga och oroliga över Gibsons kvalitet tack vare frässkägget; Nu tänkte jag skrämma upp er rejält Ta era dyra märkeskläder,skor och bilar m.m. Varför inte den älskade Chesterfield-fåtöljen? Plocka isär dem,ta er för pannan och trilla baklänges med en rejäl duns och inse...NI HAR BLIVIT GRUNDLURADE! SKINNADE!! Det ser inte estetiskt tilltalande ut utan snarare ofärdigt och slarvigt ut under allt prål. Det måste varit en chimär att jag kunnat njuta av att använda dessa möbler,kläder o.s.v. under alla dessa år. Jävla leksaker helt enkelt!!

Nu är jag en ingen gibsonsnubbe, och det här är inte om vad topicen egentligen handlade om.
Men jag var för ett tag sedan med om en pånyttöppning av en butik i närheten, som tidigare den veckan hade fått in ett dussin av varje brand new fender och gibsons.

Alla fendrar, både strator och telear var i princip ospelbara.
Vissa var givetvis en setupfråga, men en av stratorna hade jag låtit nog låtit gå med till sopstationen.
Uselt.

Däremot var alla gibsons hur bra som helst. Förutom en sg, men den hade fraktats nedstämd till a eller nåt, så halsen hade nog inte hunnit sätta när jag stämde upp den.

Prismässigt sett blev alla slagna av en ibanez för 2700, men det är ingen bojen-story

Jag har två Gibson (SG samt 333) och jag har inte en jävla aning om
hur de ser ut under huven och jag skiter högaktningsfullt i det också.
Det är varumärket Gibson jag vill åt, inte så lite frässkägg som möjligt.
Hade jag prioriterat det hade jag kunnat handla en kines för en tusing.
Skål.

jösses vilken kul tråd

Ja. Verkligen.
Det mest intressanta just nu e för min del inte Gibson alls. Där har jag min uppfattning helt klar,utan Bojares mkt delade reaktioner.
Kanske framför allt att de av oss som ser ett kvalitetsbegrepp på det sätt vi tydligen gör...vi har fel. Ur alla perspektiv bara fel.
Intressant må jag säga.

Vidare kan vi uppenbarligen dra slutsatsen att amerikanskt laminat flisar sig mkt kraftigare och mycket mer än koreanskt dito. Just amerikanska laminat e mycket motståndskraftiga å viker sig fan inte i 1a taget...skärande verktyg har inte kommit så långt i utveckling. Helt uppenbart.
Så e det.
Bevisligen. Om inte fotografierna av Vox´en e photoshoppade förstås. Eller flisorna avhyvlade. Med 5;ans sandpapper. Så kan det åxå vara. Sprickorna i stocken på 335an ifråga har jag lite svårare att förklara. Än så länge.

Det väsentliga e hur som helst att Gibson sätter ur alla perspektiv standarden. Alltid och i alla former vad avser gitarrer.
Vi andra,som konsumenter,skall mest tiga och samtycka. Så e det. Mä.

Ja det är just det som får mig att utbrista "jösses vilken kul tråd"


Har själv 2 gibson, 1 kramer(Korea) en Fulkines och ett ombygge, spelbarhetsmässigt är båda gibson klart bäst av dessa men så är alla utom gibson & kramer'n låglåglågbudget. Fast karmer'n är nog fan sämst. Att gibson gör dålig kvalite är väl föga förvånande, hela det kalleankalandet svettas dålig kvalite.


Så nu har jag spätt på med mer dumheter i denna tråd

Det tycker jag faktiskt är ett ganska ogrundat påstående, om man kollar på amerikanska (alltså nu bra grejer) så finns det sannolikt inget land som har levererat så mycket bra musikutrustning som stärkare, instrument, pedaler osv och för att inte tala om studiogrejer som over there.

Frågan blir också vad är ens egen referens, är det en Gibson på extrapris för 2k hos MB eller någonting svindyrt och allt där emellan. Det är en brokig värld men också gitarrer med en lång historia, där det kan se olika ut över tid...

/Ulf

Riktiga Gibson ÄR dyra. Och detta främst pga varumärket. Speciellt 335:an som ju inte består av några höjdarmaterial direkt. Men så har vi det där med "mojo"... En Epiphone Dot för 2699:- känns helt enkelt inte som en äkta 335:a, trots att de har i princip samma specar. Sen är det svårt att bortse från skrytvärdet i att äga en äkta Gibson. Plus att vi har ett andrahandsvärde att ta hänsyn till. Personligen är jag övertygad om att exempelvis en Eastman klår en Gibson rent "specmässigt", men då måste man också vara beredd att förklara för folk att "visst det är ett Kinabygge, men egentligen är den så mycket bättre, osv, osv". Med en Gibson slipper man den diskussionen. Och till alla som har funderingar på att skaffa en 335:a... Per Gessle spelar på en sån. Det brukar dämpa den värsta GAS:en hos mig i alla fall

Ponera att detta har en minimal inverkan på ljudet, är det något som tyder på att det skulle vara till det sämre?

När jag öppnade min PRS och även min Tyler så reagerade jag på att det såg sjukt snyggt ut. Alla kablar och lödningar var extremt prydligt gjorda. Oavsett om det påverkar ljudet eller om det syns utåt så ger det en känsla av genomgående kvalité. När även det som inte syns är välgjort så höjer det intrycket av bygget. Så jag håller med om att det sänker helhetsintrycket på Gibson som byggare även om det inte påverkar ljud och spelbarhet.

I all respekt,du förstår att jag precis fick 18år gammal whisky ut genom näsan?

(Den som nu nämner Håkan Hellström kommer jag personligen leta upp å...som broder Fotogeno myntade...cykla ikapp på en trehjuling å välta ner ett par kilo sur gös i byxorna på)

Och vad kostade din polares CS? Fortfarande har du inte föreslagit något alterntiv i samma prisklass som de gitarrer som du sågar.



Jag har provat Ibanez AS-serien, och man får helt klart mycket för pengarna. Men tyvärr; det känns plastigt. Tjock lack som verkar ämnad att dölja enkelt exteriört träarbete.

HÅKAN HELLSTRÖM!!!!


Varför vill du inte att Gessle eller Hellström förknippas med Gibson på magen?

Det är ju precis det allt handlar om egentligen!

Attityd!

Inte om några jävla fliser...

Så med din logik så är kvarlämnade frässkägg inget kvalitetsproblem men tjock lack är ett kvalitetesproblem?
Jag har ett antal vintage ibanezer och de har sprayat på den här polylacken sen 70-talet, väldigt beständig lack som bevarar och skyddar trät i decenier som lack är tänkt att göra, inte något mer än så.
Ibanez AS har ju sällan solida färger utan betsat eller naturellt trä under lacken, hade det varit dåligt träarbete hade detta synts väldigt tydligt, så rent skitsnack!

Angående Gibsons rykte som kvalitetsinstrument. För ett tag sen läste jag om Truman Capotes In Cold Blood som gavs ut i mitten av 60-talet. Som ägare av två Gibson av hög kvalitet förvånades jag över att Capote nånstans i boken råkar säga att en av huvudpersonerna hade en gitarr, men "inte någon fin, det var bara en Gibson" (!?). Under -50 och 60-talen var de flesta Gibson-gitarrer nog ganska billiga byggen av acceptabel kvalitet. Inte helt billiga, men ändå inga lyxinstrument, så de gick att ta med på turné. En ES175a var en jazzgitarr byggd av laminat, vilket inte var riktigt fint i jazzkretsar där locket kanske skulle vara i riktigt trä för att ge fin ton. Likadant med ES335orna byggda i laminat. En Les Paul var ett tungt och stabilt bygge som, liksom Fender Tele/Strata och Marshall förstärkarna, inte gick sönder av att åka turnébuss. Och många berömdheter spelade därför på dem, och sen gick hypen igång om att det rörde sig om fina kvalitetsinstrument, där "tonen" i sig själv var magisk. Men tonen har vi väl vant oss vid sedan flera decennier. Och instrumenten var bra och framförallt stabila byggen, som ändå inte skulle kosta en förmögenhet. Och när de numera gör det, och framställs som den absoluta toppen av kvalitet, så kommer väl några till slut att säga att kungen inte har några kläder?

Den här ser ju clean ut http://www.mylespaul.com/forums/histori ... 013-a.html

Ska kolla i min es135 vid tillfälle. Har för mig att den var lite fransig när jag var där inne och rotade ngn gång men jag utgick nog bara från att det skulle vara så. Oavsett så är den en helt suverän gura som låter och spelar fantastiskt.

Det där är ganska intressant, dock är det svårt att uttala sig om hur pass mycket 'gold', The golden era var när det begav sig?

LP'n som modell var som jag förstår en 'misslyckad' jazzgura som inte inte slog till en början utan den kom igen i början på sextiotalet som rockgitarr med legender som Clapton, Kossoff mfl. Men är det inte så ofta i historien, att det är svårt att förutse vad som skall hända utan många gånger är det "fel" som leder en rätt, som tex distljudet ('53 första gången på en record?).

/Ulf

Så länge man själv är medveten om att det är just varumärket man är ute efter så har jag inga problem. Bara jag själv slipper betala för nåt annat än en bra gitarr...

Alla betalar vi för vår image även om en del har svårt att medge detta faktum. Vi bryr oss i regel väldigt mycket om hur vi ser ut och uppfattas av andra. Då är markörerna en viktig del av vår outfit. Det kan vara den sprillans BMW som iofs är leasad men signalerar välbergad medelklass på villauppfarten. Det kan vara den lilla loggan på tröjan som signalerar att du minsann tycker att det får kosta lite (mycke) extra med "kvalitet"

Omvänt kan det också vara så att man koketterar med sitt ointresse för kläder. Man väljer sina beggade skinnjackor på secondhandaffärerna, men man gör detta med omsorg. Det gäller att passa in i sin image och sitt sammanhang. Man kör en gammal risig Fiat eftersom man ju hävdar att man bara har bilen för "att transporteras från A till B"

Dom enda som trovärdigt kan frikännas från ovan är ju de som bevisligen lever sitt eget liv och skiter i hur man uppfattas rent visuellt. Ingvar Kamprad är ett sånt exempel (tror jag)

Tillbaka till gitarren då: jo vi köper Gibson för att det normalt sett är en bra gitarr och inte minst för att den har det där som är så svårt att sätta fingret på. Det vi brukar kalla mojo. Det som gör att en 70-tals jänkare är betydligt mer åtråvärd än en sjuttiotals Volvo

Blev lite off topic här, jag ville bara påpeka att vi (de flesta) inte väljer gitarrer enbart efter hur bra de är att spela på eller hur välbyggda de är. Detta är bara två av fler viktiga faktorer. Priset och mojon är två andra. Jag har haft en USA PRS. Skitsnygg och skitbra gitarr som var underbar att spela på. Har den inte kvar ändå och varför. Jo för att den var apful i mitt tycke

Josh, jag säger inte emot dig på något sätt vad det gäller det rent visuella. Det är märket i sig jag hänger upp mig på. Det betyder ingenting för mig. Men jag vill ha en snygg gitarr som låter och känns bra.

För 20.000 spänn kan man få en gitarr byggd helt enligt sina egna önskemål. Utan frässkägg och utan att betala extra för en logga. Det är sunt för mig. Att betala extra för en logga är i min bok så dumt att jag inte fattar nåt. Men det behöver jag kanske inte.

nope, du behöver in fatta:)

Din gitarr för 20.000 är säkert alldeles utmärkt, men vad händer när du blir fåfäng och vill sälja den till förmån för en R8? Då har du inget vidare andrahandsvärde på din specialbyggda gitarr

Sådär kan man inte tänka. Då blir man affärsman. Farliga saker.

Naturligtvis. Det förstnämnda syns inte och påverkar inte gitarren ett jota.


Inte vet jag varför billiga gitarrer har tjock lack, men fult som fan är det. Dessutom är de oftast utseendemässigt bara dåliga kopior på andra gitarrer istället för att ha en egen design. Trist.

Öh?
Så en HDC-77 med listpris på 14 å nått när det begav sig e inte jämförbart med en 335a för 20? De lirar inte i samma division?
Okey.

Polarns CS gick fö på 35´.

Ja det här börjar ju bli trist det också, men eftersom du framhärdar så måste jag ju fråga hur tjock lack kan vara ett kvalitetsproblem?

Fult eller inte ligger ju helt och hållet i betraktarens ögon, så det tycker jag inte kan vara ett argument för att diskvalificera nåt från att vara ett alternativ.
Ibanez AS är väl inte en kopia på nån annan gitarr mer än vad alla gitarrer är som inte är exakta kopior är, en gitarr är ju en gitarr liksom, i så fall är ju i princip alla akustiska gitarrer kopior på varandra, de är ju förvillande lika varandra vad det nu än står på headstocken.

Grejen är ju att man kan få en semiakustisk gitarr för en bråkdel av kostnaden av en Gibson es335 och inte försaka någonting, om man nu kan fördra den fula tjocka lacken, men då slippa skägget, och så har man en rejäl summa pengar över att köpa öl för

Vad är en HDC-77 och när begav det sig?


Och du förväntar dig att en för 20 ska vara lika fin? Märkligt.



Det har jag inte påstått. Det ser billigt ut och känns billigt. Förmodligen för att det är billigt.


Med samma resonemang kan man köpa en Skoda istället för en BMW. Funkar säkert precis lika bra trots att Skodan är sjukt ful och tråkig i jämförelse.


Det övergår mitt förstånd hur man kan föredra en fulare gitarr för att slippa frässkägg på insidan som inte syns.

Jag skulle vilja skriva något här. Men jag är tamejfan stum av häpnad:mrgreen:

Är det förresten någon som har lite frässkägg och stickor av Gibsons tillverkning över så jag kan pimpa mina billiga gitarrer?
H/
Bosse Östman