Av mer än en anledning,hur mkt av en bluesbreakers karaktär-alltså det gamla ursprungets,sitter i KT66;orna samt GZ34;an?

Väl medveten om att en del av er närmast har ett personligt korståg mot rörlikriktare ( ) så...ptja...ni hajar.

Senare reissues tex har ju 6L6 alt 5881 i rumpan. Vad ger vad här?

Intressant fråga.

Jag vet inte hur dåtidens KT66 lät, men jag tycker jag kommer närmare med dagens 6L6WGC-STR än Shugangs KT66. Det är en stelhet i KT66-orna som jag inte blir överens med. Svikten och krämigheten kommer bättre fram med dessa kina-6L6or.

GZ34 har nog viss betydelse, när man verkligen gasar på, över 7 på volymen. Men nästan lika stor har antagligen spänningarna. Det är rätt stor skillnad på en Bluesbraker som hasar runt på 400-420V och en som studsar fram med 470V. Jag vet inte vilka spänningar dåtidens BB kördes med, om det var som 45:orna kring 420V. Idag finns ju alla varianter.

/Gunnar

Jag blir inte klok på vad du menar, Gunnar.

Du vet inte hur dåtidens KT66 lät men du tycker ändå att du "kommer närmare"....
Närmare vad? Dåtidens KT66? Ditt eget ljudideal eller egna fantasins bild hur de gamla KT66 borde ha låtit 1966?
Själv vet jag inte hur de grekiska gudarnas Ambrosia smakade men tycker jag kommer närmare med litauisk Krupnik än med tjekisk Becherovka. Det en beskhet i Grönstedts Cognac som mina smaklökar inte kommer överens med. Men tänk om Ambrosia smakade precis som Arrak

Here we go...

Förlåt att jag gjorde ett försök att säga något om frågan som Jesper ställde.

Jag menar att från de gamla inspelningar jag hört där jag tror mig veta att man använt Bluesbraker, oftast är det Claptons sound man menar, får man en bild av hur en Bluesbraker lät. Och ofta kopplar man ihop med det med KT66, vilket kan var fel. Och det är väldigt vanskligt. Lika vanskligt som att koppla ihop det soundet med GZ34. Kanske snarare Pre-rola-Greenbacks och en 335:a eller pålle med avrullad tonpot?

Jag vet inte hur gamla KT66 lät. Om de påminner om hur dagesn KT66 uppför sig. Däremot vet jag hur gamla fina EL34:or låter i jämförelse med dagens EL34. Det är lite skillnad, inte ENORM, men bra gamla sådan som Mullards har en mustighet i ton och dist som man inte riktigt får med nyproducerada EL34:or. Kanske är det liknande skillnad mellan gamla och nya KT66. Jag vet inte. Vet du?

Jag vet lite om hur nya Shugang KT66 låter och beter sig. Jag har precis, bara för någon vecka sedan, bytt fram och tillbaka mellan Shugang KT66, TAD 6L6WGC-STR och nya Sovtek 5881 i min JTM45:a + gamla greenbacks. Och då tycker jag att KT66:orna är svåra att få vika sig på ett mjukt sätt. De känns lite stela. Har ändå testat att ställa dem rätt hett, 75%. Men när jag langar i dessa 6L6WGC-STR viker stärkaren sig tidigare, enligt min subjektiva uppfattning crunchigt på ett elegantare sätt. Den sjunger bättre. Det känns lättare spela när man maxar den. Bra midskjut. Möjligen att disten blir lite mer aggressiv, vilket man ju inte förknippar med det gamla Claptonsoundet.

Så.

//Gunnar

Inget att ta åt sig Gunnar. Mitt inlägg handlade bara om det lite pradoxala i ditt svar. Inget annat.
Om jag vet hur de gamla flaskorna lät? Jo, jag har ett svagt och dimmigt minne av hur en på den tiden relativt färsk Blusbreaker med KT66 lät. Dessutom hanterad av självaste EC 1967 i London. Som sagt, det är bara ett svagt minne från tiden då man som 17-åring inte brydde sig om sådant utan bara lyssnade till musiken. Och på skivorna hör man en inspelning som har gått genom mastering behandling med EQ, kompression mm. Det låter inte alls som det jag hörde live i den där lilla klubben i London 1967. Jävla minnet, det är så flyktigt...

Men vad är det med er...
Till frågan så är det väl ytterst svårt att svara vetenskapligt exakt. Rimligtvis har väl både likriktare och slutrör nåt med hur originalet lät. Hur låter ett par NOS Gold Lion från mitten av 60-talet?
Det vet inte jag, men när det gäller nytillverkade håller jag med om Gunnars uppfattning - skarp övergång till dist, lite "hårda" i ljudet.

Den bästa Bluesbreakern jag hört var en Reissue från 90-talet (tror jag). Den hade en seghet i attacken när man pressade den, det man väl brukar kalla "sag" och förknippar med likriktare som inte riktigt orkar. Lät originalet så? Inte vet jag. Men det lät definitivt gammal Bassman, fast lite mer förfinat. Vilka slutrör som satt i reissuen vet jag inte ens.

Ja,jag har iaf spenderat lite tid med en Bojares RI. En vad jag förstått tidig 90 talare just.

Det som gjorts e framför allt att installera en PPIMV av det enklare slaget i form av en 500kA dubbelpott via avkoppling.
Ngn har varit å härjat lite i denna tidigare,men iaf installerades även en omgång 1 Ohms motstånd,och mkt riktigt stog de 6L6 som sitter i mkt mkt kallt i bias.
Nu visar det sig att maskin efter att ha stått på ngr timmar uppvisar ett lite elakt "sprakande" oavsett kanal som e "öppen" varför jag misstänker att antingen andra flaskan alt PI flaskan e lite ledsen.
Den installerade mastern,som sitter i ena inputjacket,funkar iaf som tänkt.
Mycket riktigt kan man nu komma åt det "göttiga" utan att bli döv,vilket åxå var den initiala tanken.

Däremot får sägas att jag vette fan om jag direkt ser en -62 RI BB som ngt jag ringer hem om. Juste maskin,men min initiala upplevelse e att det hela känns lite hypat.
Däremot kan det med en PPIMV bara rekommenderas,och detta varmt. Gör maskin till ngt bra mkt mer användbart i min mening.

Har inte det att göra precis av just den anledningen till varför KT-rören uppfanns, d.v.s. att få bort "kinken" och därmed ge renare ljud?
Har själv noll erfarenhet av KT-rör, men ju mer man läser om dem, ju mer känns det som att de hör hemma i hi-fi sammanhang snarare än i musikaliska applikationer, speciellt om man ska lira crunchigt/distat.

Kinken har inget med ljud att göra eftersom i belastningslinjer förstärkartillämpning hamnar aldrig i de arbetsområden där den uppträder. Däremot ställer den till problem i spänningsregulatorer. Det som händer i kinken är att tetroden beter sig som negativ resistans. Det gör inte äkta pentoder.

Är du helt säker på det här?
Jag vill inte sitta och säga att du har fel när vi kommit ut på för djupt vatten för mitt kunnande, men det känns som jag läst tusen gånger om att det är så. När jag var på besök på Matamp-fabriken så fick jag dessutom en genomgång i just hur KT-rören påverkar ljudet, specifikt break-up.
För övrigt verkar ju Gunnar beskriva just detta ljudfenomen.

Jag är nog så säker. F.ö. en högaktad förstärkar "guru" over there som förde fram diverse okonventionella påståenden kunde inte peka ut kinkområdet i 6L6 karakteristiska kurvor. Pinsamt.
Och vem brydde sig om crunch och break-up hos slutrören på 1930-talet när K-tetroden utvecklades i GB? Den första hade beteckningen KT33 och togs fram av Marconi 1937 eller däromkring och efterföljaren KT66 bara några månader senare, nästan samtidigt. Grejen var inte bara att konstruera en kinkfri tetrod utan även att kringgå amerikanska tetrodpatent, därför tillkom både KT och EL pentoder.

Jo, det var ju det han gjorde, eller vad menar du?


Nej, det är sant. Uppfinnandet var säkert av andra skäl, men det i sig behöver inte betyda att det inte funkar så.
Sk!t samma. Jag har alldeles för lite kunnande själv för att argumentera för min sak, så jag ska inte göra det..