Igår provade jag något jag velat prova ganska länge. Jag gjorde om fasvändaren i min Princeton Reverb-klon till typen Long Tail Pair (Schmidt) istället för den Cathodynefasvändaren (Consertina) som det är original.

Just denna stärkare har, för övrigt, 12-tumshögtalare, trafos för Deluxe Reverb och Cathodynefasvändaren var fixad med högre anodspänningar än original och hade en avkopplingskondensator över 1k-katodmotståndet.

Satan i gatan vilken himla stor skillnad det blev ! Fasvändaren i Princeton Reverb är lite speciell mot många andra stärkare med Cathodyne eftersom den saknar en egen triod som förstärker innan själva fasvändartrioden. Här är fasvändaren direkt efter reverbmixertrioden (som ihop med 3M3-motståndet inte förstärker något nämnvärt). Därför är nog förstärkningen innan slutrören extra låg i dessa. Med Long Tail Pair-fasvändaren blev förstärkningen (gainen) ofantligt mycket större! Samma ljudtryck och upplevda totala distmängd med volymen på ungefär 3 som det var på fullt tidigare.

Dessutom förändrades ljudet, framförallt det distade, rätt mycket. Som med många andra stärkare med Cothodynefasvändare var disten rätt trasig, grötig och komprimerad på låga frekvenser. Nu är det ett helt annat ljud i skällan! Betydligt jämnare, mindre trasig, mer dynamisk och mer anslagskänslig dist (som jag upplevde det). Och så mycket mer dist. På full volym är det betydligt mer dist än t.ex. en Tube Screamer med gainen fullt uppvriden...

Detta får mig att fundera på vilka steg som egentligen distar. Jag har inte kollat det, men jag misstänker att det med original Cathodynefasvändaren i huvudsak var försteget (andra triodsteget efter ton- och volymkontroller, och reverbmixersteget) och möjligen fasvändaren. Med Long Tail Pair undrar jag om det istället i huvudsak är fasvändaren och slutrören som distar. Det är i alla fall tämligen stor skillnad på distens karaktär.

Kommentarer?

Du kan väl testa olika rörtyper i LTPn för att se hur mycket gainfaktorn där påverkar signalen till slutrören. 12AU7 vs 12AT7 ex. Det kanske inte
är nån större vits att skicka på en signal till slutrören som ligger utanför slutstegets arbetsområde.

Mmm....

Sen skall sägas att det som många talar om just i form av att det låter taggigt å trasigt med en concertina e lätt att bygga bort. Kraftig gridstopper gör mkt mkt gott,å tillika kan man med hjälp av att variera katodmotståndet på concertinan bestämma graden av "värme" i steget.
I sin tur betyder driversteget MASSOR för concertinan. Kort summerat behövs det verkligen,å även driversteget påverkar ljudBILDEN i mkt mkt stor grad.
Det jag tycker e den största skillnaden e att man får ett slutsteg som förlåter mindre med en concertina. Skit in= skit ut i mkt större grad än med en LTP.

Å andra sidan..kan man vrida runt en LTP mkt genom att leka med katod samt svansresistor. Ta som AC-50n med sina 1.2k i katod. Genom att enbart byta det till 330-470 Ohm tror man ju fan inte det e samma förstärkare! Adderar man på det då att man leker å labbar lite med svansresistor å kanske framför allt att man delar svansresistor å leder in feedback samt en presence så nog fanken e en LTP mkt mkt "justerbar" i vad den kan fås att åstadkomma.
Nackdelen med en LTP som jag upplevt det e att ljudet den skapar alltid e lite slätstruket vs en väl uppsatt concertina eller paraphase. Floating såväl som vanlig.

Självklart! Har än så länge bara provat med fasvändare av Fender Blackfacetyp (med 12AT7) och Fender 5F6-A/Marshalltyp (med 12AX7). Från andra sammanhang har jag bra erfarenheter av Long Tail Pairfasvändare med 12AU7 och komponenter anpassade för det, men det är nog(!) inte det ljudet jag är ute efter nu.

Förutom att det är ett 500 ohms motstånd istället för en drossel för skärmgallrens glättning, är nu kretsen i stärkaren i princip som en enkanals Fender Deluxe Reverb (reverbkanalen), så det är ingen high gainkrets...

Det jag fraperades över, och ville diskutera, var skillnaden mellan de två fasvändartyperna! Min första reaktion var att det blev mycket bättre med Long Tail Pair. Ett byte av volympotten till en som är "mer logaritmisk" kommer antagligen råda bot på att det händer så mycket i början. Kanske även sänka värdet på potten till 500k.

Även om det är ganska mycket dist på full volym, låter det förvånansvärt bra även då. I alla fall för att vara en stärkare av denna typ.

Hmmm... Du menar triodsteget som ofta är precis före själva fasvändaren? I Princeton Reverb kan man, som jag ser det, säga är det i princip inte är något sådant steg. Det sitter en triod där, men så som Fender löst reverbkretsen har det steget i princip ingen, ellet mycket låg, förstärkning av signalen.

http://ampwares.com/schematics/PRINCETON_REVERB_AB1270.pdf
http://ampwares.com/schematics/bandmaster_5e7.pdf

Precis. E det jag menar.
Poängen e att man kan variera bilden väldigt mkt i en concertina genom att leka med hur man sätter upp driversteget. Tittar vi vidare tex på de gamla italienarna typ Eko,FBT,DNS osv så har de ofta anodmotståndet från helvete vilket givetvis gör driverstegets inverkan på ljudbilden än mer dominant.
Om man kikar på concertinan som "komplett enhet",dvs driversteget ingår i setupen,så e det väl fasvändartypen med kapacitet till appselut högst mängd förstärkning.
Antar att vad jag säger e att jag tycker concertinan har ett oförtjänt dåligt rykte.

Jag förstår inte riktigt poängen med din "jämförelse"; du har ju i princip lagt till ett gainsteg när du installerade LTP?
Å andra sidan är din iakttagelse med dålig bas på concertinan intressant, det KAN ha med balansen att göra, genom att du får olika utgångsimpedans på anod-katod på concertinan vilket påverkar balansen när gallerströmmen sätter in. Detta kan kompenseras i viss mån genom att sätta ett motstånd i serie med katoden. Problemet är av någon anledning större med motkopplade slutsteg, med vem håller på med sånt fjoll? Annars är min iakttagelse generellt att obalansen ger en väldigt snygg dist med jämna övertoner. "Trasig dist" ska du inte behöva få från en concertina menar jag.

Visst! Jag är medveten om det. Kanske rubriken var obra formulerad. Med tanke på inläggen i tråden lyckades jag bevisligen inte få fram att min största fråga egentligen var "vilka steg som egentligen distar" i de båda olika fallen. Inte jättesvårt att kolla, men jag har nog inte tänkt att löda tillbaka till originallösningen för att kunna kolla och mäta skillnaderna i var och hur det distar .

Hmmmm... Kanske inte alla, men de allra, allra flesta stärkare med consertinafasvändare som jag har spelat i, har en trasig dist och en ful kompression i de lägre frekvenserna som jag inte gillar. Enligt min erfarenhet finns detta inte tillnärmelsevis lika mycket i stärkare med Long Tail Pair (vilket, i och för sig, kan bero på andra saker).

Jojomensan! Jag har verkligen velat tycka om stärkare utan negativ återkoppling, men återkommer alltid till att mer gilla de som har rätt mycket sådan över slutsteg och fasvändare. Så det så...

För övrigt hade stärkaren ifråga en något modifierad Cathodyne enligt ett tips från Alex för flera år sedan (på GMF-Plankettiden). Jag tyckte det var bättre ljud med denna lösning än med originallösningen. Principiellt enligt detta schema, men med värden på komponenterna enligt Princeton Reverb:

Det principschemat saknar utan tvivel en rejäl stopper. Rent praktiskt brukar det vara den som ser till att det blir tjong i buljongen.
Sen,100nF ut?
Va ska du lira? Nedstämd Doom med en baryton eller?

1. Det schemat var avsedd som illustration av principip: avkoppling av 1.5k självbiasresistorn för att minska osymmetrin i utsignalerna.
2. Inget som jag själv har hittat på. Det är gammal skåpmat från tiden före uppkomsten av audiofoolreligionen.
3. Gridstopperns betydelse och storlek i AC kopplad fasvändare med delad last och bootstrappad bias kan debatteras tills öronen blöder. I DC kopplad till drivsteget och utan bootstrap är den väsentlig speciellt om överstyrning av fasvändaren förväntas.
4. Symmetrin kan trimmas intill perfektion med en trimpot i serie med nedre resistorn.

Ha, ha, ha, ha, ha! Självklart! Kristen progressiv death metal... Nä, skojar bara...

Som jag skrev är värdena jag använt annorlunda (schemat är en principskiss). Fender använde ju 20 nF som kopplingskondensator innan fasvändaren och den kan man minska... 100 nF efter fasvändaren är ju typ standard i massor av vintagestärkare.

Menar du ett gallerspärrmotstånd INNAN fasvändaren? Vad jag minns har jag inte sett en enda vintage-typ-stärkare som har det. Dissar du alla de designerna, eller konstatterar du bara att de inte designades för att köras till överstyrning?

Du har alltså provat det? Vilken resistans menar du då med "en rejäl stopper"? Då har det väl varit ett separat triodsteg (drivsteg) före fasvändaren som det brukar vara (utom i t.ex. blackface Princeton).

Citerar Martin från den andra fasvändartråden: "I eftertankens kranka blekhet slår det mig"...

Som sagt, vid närmare eftertanke har t.ex. den så upphaussade Narrow Panel Tweed Fender Deluxe 5E3 och alla dess kloner/kopior/efterapningar också en på tok för trasig dist i de lägre frekvenserna, och de har ju Long Tail Pair...

Det är väl en massa faktorer som spelar in; signalen från drivsteget , LTP:ns bias, slutstegets gallerläckagemotstånd, mm.I min "basvärld" vill jag ha det optimerat för headroom utan att det distar i förtid. "Trasig dist i de lägre frekvenserna" skulle ju kunna vara för stor signalamplitud från drivsteg i förhållande till vad LTPn klarar av. Gäller alla signalkedjor iofs.

Just så. Det gäller att se helheten och hur systemets olika delar samarbeter och påverkar varandra. Everything is connected, som det sägs. Och sedan sitter djävulen i de små detaljerna.

Känns som att det var precis det jag antydde i mitt ursprungsinlägg...

Kommer ihåg mitt Clean King-projekt som jag höll på med för några år sedan. En stärkare som skulle spela så rent som möjligt, men "rörsnyggt"... Då jobbade jag för att varje steg skulle överstyra så sent som möjligt och ungefär samtidigt. Fasvändaren (LTP med 12AU7) fick rätt mycket tid... Det visade sig då att när stärkaren till slut distade, gjorde den det väldans snyggt och dynamiskt

Utan att ha kollat, antar(!) jag att det är precis det som hände med Princeton Reverben ifråga. Att de olika stegen, så att säga, passar bättre ihop med varandra.