Fender verkar vara mycket mer rädda om sitt varumärke än Gibson, i mina ögon, frånsett kvalitetsfrågor så häpnar man över en del vansinnigheter som kommit från Gibson;

Den där Firebird-liknande saken som kom i fjol
Les Paulen som stämmer sig själv
SG i plywood samt glada färger.

Men inga Mexico-Gibsons än så länge.[;)]

/R


"Art is the last thing I'm worried about when I'm writing a song. As far as I'm concerned, art is just short for 'Arthur'." - Keith Richards

<font color="red">Men inga Mexico-Gibsons än så länge.</font id="red">[;)]

/R


"Art is the last thing I'm worried about when I'm writing a song. As far as I'm concerned, art is just short for 'Arthur'." - Keith Richards

Nej så är det och det är väl därför Gibsons är rätt så dyra. Dessutom är ju t ex en Les Paul avsevärt mer invecklad att bygga än en tele, för att inte tala om en Super 400….

Jag tycker dock att Fenders Mexico-drag var ett klokt beslut, de MIM jag testat/ägt/äger har alla varit väldans prisvärda och jag har inte märkt några direkt klantigheter på gitarrerna.
Ser man på en Custom Shop byggd Fender och jämför den med en MIM Classic så är det en enorm prisskillnad, men man får betala en rejäl slant för kvalitetsskillnaderna (som naturligtvis finns där).

Jag har inget ont att säga om kvaliteten på MIM men det måste svida i själen på gitarrtalibanerna att den inte är tillverkad i USA.

En 'amerikansk' gitarr som är tillverkad utanför USA blir i mångas ögon aldrig lika bra som en USA-tillverkad hur bra den än är. Fördomar? Javisst.[:)]

För en motorcykelentusiast är en motorcykel tillverkad i England eller USA, inte i Japan oavsett hur bra de än är. Spelar ingen roll att en gammal HD läcker olja, det bara är så. Det blir mer ett ställningstagande, identifikation och en livsstil - inte vad som kvalitetsmässigt är bäst. (Nu får jag på moppo men ni förstår liknelsen?[;)])

/R


"Art is the last thing I'm worried about when I'm writing a song. As far as I'm concerned, art is just short for 'Arthur'." - Keith Richards

Intressantare är väl frågan hur mycket made in USA made in USA egentligen är?

"Det är aldrig försent att ge upp"

Made in japan v.s crafted in japan...

"One chord is fine. Two chords
are pushing it. Three chords
and you´re into jazz - Lou Reed"

rätta mig om jag har fel:
men va jag har läst nu ( är lite småtrött )
Så vinner fender lite pga deras "enkla" bygge?

Så vare man köper en squire, MIM eller made in USA så får man ett rba intrument?

Ps Reserrverar mig för kokade frågor [:D]

Dessutom är de är lätta och oömma att ha med sig. Går att laga med gummisnodd och tejp och är lätta på kroppen.
Ett arbetsverktyg av guds nåde, men som instrument föredrar jag mina gibsongitarrer.

Eftesom Fendertråden mest verkar handla om hur dåliga och fula gibsongitarrerna är...

Jag gillar Gibson, men de går bort helt enkelt därför att de är för tunga för mina axlar och nacke.

Eftesom Fendertråden mest verkar handla om hur dåliga och fula gibsongitarrerna är känner jag det påkallat med ett inlägg från en som både spelar på gibsongitarrer och fendergitarrer och som inte är odelat positiv till fender. Jag lär väl få mig en ordentlig omgång av fendertalibanerna nu.[;)]
En Fender kan man väl skruva ihop lite varstans: USA, Korea, Indonesien Kina, Japan, Mexico, Det är ju en Meccanogitarr.
Varför skulle det spela roll om den är gjord i USA med sin dåliga kvalitetskontroll eller någon annanstans? <font color="red">Träbitarna är med dagens teknik lätta att kopiera så därför har vi nu Gould- och J&D-strator som är mycket välbyggda och prisvärda gitarrer.</font id="red">
Om man nu bortser från de allmänna tokigheterna som en Fender är behäftad med: Stratans eldragning, Telens inputjack, Telens felvända reglageplatta som gör att man byter mick utan att vilja det, Svaj som stämmer ur sig, brummande mickar etc., så kan man väl ändå konstatera att Fenders gitarrer är praktiska arbetsverktyg. Oömma och lätta att reparera.
Om man ser till kvaliteten så kan jag bara uttala mig med säkerhet om mina egna gitarrer. En Am´57 RI, en AM ´62 RI, en Tele Mex ´97 och en US Tele´95.
Sämsta gitarren ur kvalitetsynpunkt är utan tvekan US Telen. Köpt för tio år sedan beggad i mycket fint skick men med en embarmligt dålig ton. Första Tele för mig och jag trodde dom skulle låta så. Först vid setupen kom förklaringen: Halsfickan var fylld med från fabrik istoppade papperslappar och gummiskivor. (Det var amerikanska papper). Det var den beramade fendershimsningen. Gitarrmecken hade påsar med liknande material han plockat bort från halsfickor på fendergitarrer. Varje gitarr hade fått sin egen påse. Det var verkligen "man tager vad man haver". Efter att halsfickan justerats blev det ett helt annat ljud i gitarren. Den här halsfickan gick att justera, men jag har sett massor av Telefickor som haft stora springor vid halsinfästningen. Man har kunnat rucka halsen i sidled på flera ex. De flesta gitarrer verkar inte ha fått halsen ordentligt åtdragen från fabrik.
Mextelen är ett guldex förutom kassa stämskruvar.
Bägge reissuestratorna är köpta beggade och åtgärdade innan jag har köpt dom. ´57:an hade bandstavar som gem som nu är utbytta mot fetare variant. Bägge stratorna kör jag med låst stall, men är ändå känsliga för vilken typ av strängar man använder. Efter ombandningen sticker inte bandstavarna ut på ett lika otäckt sätt som på dom med originalband. Jag tror inte det enbart beror på klimatet, tittar man på bandsluten så är dom avknipsade på ett rått sätt utan efterbearbetning.
Prismässigt tycker jag att US-gitarrerna är för dyra. Man kan ju få en beggad LesPaul för samma pris som en ny Am Stand. [;)] Och då är valet lätt för min del.
Varför äger jag då ett antal fendergitarrer? Jo, för att om man spelar i coverband så behöver man för det första Fendersoundet på de flesta låtarna. Dessutom är de är lätta och oömma att ha med sig. Går att laga med gummisnodd och tejp och är lätta på kroppen.
Ett arbetsverktyg av guds nåde, men som instrument föredrar jag mina gibsongitarrer.

Oavsett om det heter Fender eller Gibson så får man ju vad man betalar för så enkelt är det! Att det sen finns bättre alternativ för samma pengar i låg och mellanprisklassen hos andra märken är ju en annan historia.

"Det är aldrig försent att ge upp"