Hade JTM45 och 1987 samma typ av OT?

Jag frågar eftersom jag en gång i tiden köpte en Mojotone JTM45-byggsats. Utgångstrafon är specad för EL34:or, d v s den ger rätt last för EL34:or. Transformatorn är märkt med ett nummer och JTM45.

Kitet levererades med 6L6 av någon anledning. Men JTM45 byggdes väl oftast med KT66, om jag förståt det rätt?

Förstärkaren har byggts om ett antal gånger och är nu helt 1987-kopplad.

Men vad jag funderar på är om det var någon skillnad på JTM45-trafos och 1987-trafos. Och om det är någon poäng att byta den jag har mot någon riktigt bra 1987-utgångstrafo?

Förstärkaren låter riktigt bra som den är, men det är ju alltid intressant att se om man kan ta den längre. Min Super Lead blev ju väsentligt bättre när jag bytte Marshall-transformatorerna mot Metroamps-trafos, så då får man blodad tand. Jag har glömt vem som gjorde Mojotone-kitets transformatorer, men jag vet att de är amerikanska och jag tror att det är Heyboer.

/CM

Såvitt jag vet så är det mer än dubbelt så hög primärimpedans på en JTM45-trafo mot en "JMP"-trafo.
Jämför databladen på t.ex. Hammonds ersättningstransformatorer.
http://www.hammondmfg.com/guitarLineOT.htm

/Sixten

I så fall har jag någon bastardvariant eftersom primärimpedansen matchar EL34:ornas behov, samtidigt som den är märkt JTM45, trots att JTM45 aldrig byggdes med EL34:or.

/CM

Hur vet du att nuvarande ot är specad för el34?
En jtm45-ot är rätt annorlunda. 6.6-9k. Men en del av de där kiten verkar säljas med typ universaltrafos. Du har väl en Heyboer i den där. Bra grejor. Möjligen att du skulle tycka att en Mercury vore kul. De är dock väldigt distinkta och klara i tonen. Vad vill du uppnå?
/Gunnar

Och vilka är EL34:ornas behov, då?
EL34:or körs med allt från 3k upp till 9k, vilket är nu det rätta?[;)]

"The Tone is in your pants"

http://kuhnamps.com

För några år sedan, så trodde jag att jag hade mismatch emellan mina EL34:or och OT:n eftersom den var märkt JTM45. Men vid koll av OT:ns spec, så visade det sig att den faktiskt hade rätt primärimpedans för EL34. Vad jag nu funderar på är om den trafo jag har liknar de som Marshall använde i slutet av 60-talet till 1987:orna. Om inte så kan det vara värt att testa en fin 1987-spec OT.

Vad jag vill åstadkomma är att ta ett steg framåt. Ett alternativ är t ex att köpa fina NOS Mullard EL34:or. Men eftersom jag bestämt mig för att inte vänja mig NOS-rör (annat är möjligen "billiga" RTF etc), eftersom jag vet att de kommer att bli dyrare och dyrare. På samma sätt som jag tycker att bättre rör är ett steg framåt, d v s inte bara "annorlunda". Och på samma sätt som Metroamp-transformatorerna tog min SL framåt, så tänkte jag att ett trafobyte kanske skulle göra en förbättring, om den jag har inte är idealisk för 1987. Men förstärkaren låter riktigt bra, så jag måste inte göra något alls. Jag är mest lite nyfiken.

Vad hette förresten din Mercury som var lite brajt? Den är nog inte ett alternativ, men de har ju lite andra modeller som kanske skulle passa bättre. Eller kanske en Metro, deras SL-OT gillade jag ju.

Antingen tänkte jag börja med det långsiktiga "17 watt 1987:an" eller pilla lite med 1987:an, för att se om den kan bli ännu bättre. Jag kommer nog göra både och, får se i vilken ordning det blir bara.

/CM

Får kolla upp det. Jag tror det vara samma som 1987:ans spec. Minns inte värdet, eftersom det var några år sedan. Jag ska kolla upp det. Jag trodde inte att EL34;or trivdes i så stort spann som 3-9k. Intressant,

/CM

Jag köpte en Merren Audio "RS" JTM45 utgångstrafo med 6,6k primär,dvs "rätt" för KT 66:or.Den trafon låter kanon med EL 34:or,lite tightare med mindre bummelbas,en keeper helt klart!

3.4k är ju standard för 2xEL34. Who cares. Det är ju mest siffror. Men jag vet ju ungefär vilket sound du letar efter. Och jag kan tro att ett typiskt 1987/1959-sound är det du vill ha. Och då är väl en bra plexi-trafo med 3.4k primärimpedans helt rätt.

Min Mercury-OT är en O50JM, dvs. Tone Clone Plexi. Har använt den i ett par andra byggen också.

Jag minns att jag första gången tyckte den var oväntat klar och fast i tonen. Jag ska inte säga bright. Men den levererar hela registret utan att det låter illa någonstans. Även om du drar på med mkt diskant och rejlät distat så levererar trafon det på ett snyggt sätt. Det är en bättre beskrivning av egenskaperna. Skulle nog tro att den låter mkt likt en original-Drake.

Metros trafo är troligen lindad av Heyboer. Man kan anta att den inte skiljer särskilt mkt från den du redan har.

Fast å andra sidan - Marstran får visst också sina trafos lindade av Heyboer, med lite egna specar. Och den plexi-trafon låter inte alls som Mercurys OJ50M, mindre påträngande och något murrigare i tonen men på ett behaglgit sätt. Hade den tidigare i min JMP 1987/2204. Kanske kan vara något för dig?

/Gunnar

Frågan uppstår om det är värt/sant att labba med primärimpedansen i trafoträsket? Vad händer om man går utanför ramarna? Är det detta som största ljudskillnad kan uppnås?

"Novis inom trafrar"

Prova!

"The Tone is in your pants"

http://kuhnamps.com

NEJ[}:)]Svara istället om du har ett hum...

SÅ du litar mer på mitt omdöme än ditt eget?[;)]
Skämt åsido, har du ingen stärkare med impedansväljare?
Kör lite "mismatch" så hör du ju direkt vad som händer.
En 3,4k trafo blir ju 6,8k om du kör 8 ohm på 4-ohmstappen.
Inget kommer att gå sönder, jag lovar.

"The Tone is in your pants"

http://kuhnamps.com

SÅ du litar mer på mitt omdöme än ditt eget?[;)]
Skämt åsido, har du ingen stärkare med impedansväljare?
Kör lite "mismatch" så hör du ju direkt vad som händer.
En 3,4k trafo blir ju 6,8k om du kör 8 ohm på 4-ohmstappen.
Inget kommer att gå sönder, jag lovar.

"The Tone is in your pants"

http://kuhnamps.com
[/quote]

Jag har testat det Martin skriver flera ggr. och det är rätt intressant.
Kört allt ifrån 4 ohm högt på 16 ohm tapp till tvärt om.
Mitt intryck är att det finns lättare sätt att tweaka ljud än att
fibbla med primärimpedansen. [:)]


Mot Sherwoodskogen ->

I alla fall är det min erferenhet, efter att även genomfört vetenskapliga A/B-test med utgångstrafos, att skifte av impedans ger en ljudförändring som oftast är större än att skifta trafo (givet att vi håller oss till en sorts minimikvalitét på trafon).
Det ställs oftast alldeles för stora förhoppningar till trafobyten, och det är i princip omöjligt att avgöra skillnaderna, eftersom det tar sån tid att byta trafo. Ljudminnet är för kort, och skillnaderna sublima.
När man hoppas på t.ex tajtare bas ger det kanske mer att t.ex öka kapacitansen i nätdelen, än att byta till en fetare trafo.
Ettt annat exempel: Weber har en mycket mycket bra "Plexi-trafo", WOT45.
Den finns i två utföranden, med "High" och "Low headroom". Den ena komprimerar lite mer. Impedans och plåtar är samma. SKillnaden i komprimering åstadkoms med lindningstråd och geometri. SKillnaden mellan de två trafosarna är ändå inte större än skillnaden mellan, säg, 1k eller 2k2 SGM.

PS: Ett hyfsat utfört trafotest skulle ge värdefull upplysning till många tweakers.
Därför planerar forskningkonsortiet Kuhn/Lehnert (förhoppningsvis med stöd från vår forskningsavdelning i de östra provinserna) att utföra ett sådant test inom en snar framtid. Vi återkommer.

"The Tone is in your pants"

http://kuhnamps.com

Jag håller verkligen med dig Martin. Det finns en massa andra saker som är oerhäört mkt enklare rent praktiskt att tweaka för att uppnå förändringar i hur stärkaren beter sig och som liksom ligger i samma område som ett trafobyte kan ge. SGM - absolut. Ändra på impedansväljaren - ja, ingen tvekan. Glättningen - ja för böveln.

Dock finns det några saker som jag menar icke går att fixa till om man har en OT som inte håller måttet. Och det är just det som jag tycker t.ex. den Mercury-trafo jag numera har i min JMP lyckas med.

En mindre bra OT håller inte ihop soundet/tonen när man pressar den hårt. Diskanten flyger iväg i något oharmoniskt sprätt och disten låter trasigt fult i höga regsiter. Min Mercury klarar att leverera hela registret även under högt effektuttag och disten är balanserad, tonen håller ihop utan att man tappat diskant.

Med en mindre bra OT kan basen bli otydlig, fuldistande murrig. I min Merucry, åter som referens, hörs allt tydligt, basen håller ihop och disten låter snyggt, på gränsen till påträngande, rakt på.

Jag tycker t.ex. att den Weber WOT45 HHR som du referar till <u>inte</u> klarar dessa saker, när man verkligen pressar den med mkt effekt och en hel del dist! Jag tyckte det var rätt uppenbart när jag bytte ut den OT:n i min 45:a mot en Metro-klon (Heyboer tror jag). Kanske att LHR-OT:n är bättre?

Så jag lovar att vid en A/B-test mellan t.ex. den där Weber-OT:n och t.ex. min Mercury kommer skillnaden i hur snygg disten blir och hur tonen hålls ihop var lika stor som när du byter mellan ett par gamla schyssta Tesla EL34 och par nya ryska EH EL34. En del hör inte den skillnaden förvisso.

Men inget av detta spelar någon roll om man inte blåser på rätt rejält. Det först då agnar och vete skiljs åt, vilket alla bönder vet.

Sedan tror jag precis som du att det finns ett gäng OT på marknaden som säkert håller måttet. TAD:s grejor (US) har jag inte haft några negatvia erfarenheter av. Hammond. Heyboer. Merucry. Ja, även Ceriatones kina-trafos har låtit mkt bra.

/Gunnar

Intressant! Kan mycket väl tänka mig att mängden plåt börjar göra sig gällande med ökande effekt.
När vi testade gjorde vi det med ganska hög volym, men med Power Scaling. Först utvärderades det rena ljudet, sedan med rejält komprimerat slutsteg. Att blåsa på fullt vid en större A/B-test är helt enkelt omöjligt, man tappar ju hörandet direkt. Då måste man ta så lång paus mellan trafobytena att hörselminnet är helt bortblåst.
Jag menar att en seriös trafotest bör genomföras med PS:ad stärkare, eftersom de allra allra flesta aldrig kommer att blåsa på fullt.
En Power Soak skulle förstås ge ett annat resultat, eftersom man då mättar trafon mer. Problemet är att enas om en som inte färgar ljudet, så att vi inte lyssnar på powersoaken i.st.f. trafon. Så PS är nog smartare ändå till en test.
Den där webern vi snackar om klarade vår test bra såtillvida att den klarade att leverera både ett gött rent och ett bra distat ljud. De andra var bra på det ena eller andra, men aldrig på både/och.

"The Tone is in your pants"

http://kuhnamps.com

Iso-box funkar åsså fint för dylika tester.

Jag tror i vilket fall det är viktigt att OT:n arbetar med full arbetseffekt, dvs. stärkaren går på typ halv vol o uppåt. Det händer grejor i skrot å tråd när strömmen rusar på. Bandbredden ändras med effekten.

Jag kan tänka mig, utan att veta, att den faktiska effekt som olika OT:s kan hantera skiljer sig även om de är tänkta för t.ex. en 50w Marshall. Det skulle kunna vara en av anledningarna till att OT:s låter olika. Vi tänker ju hela tiden att en OT till Marshall 50w liksom är en 50w-trafo. Men jag vet inte hur man specar det där och hur noga man är.

/Gunnar

Ja ska man använda den på den effekten är det ju tämligen värdelöst att testa med powerscalad förstärkare. Det är ju när man kommer upp i effekt som trafon får bekänna färg.

Kanske, men min poäng är att knappt nån använder en trafo på det sättet.
En test måste, för att ha nåt värde, ta hänsyn till både möjligheten att kunna bilda sig ett omdöme, och genomföras under realistiska förhållanden. Och fullt blås uppfyller inget av kraven.
Kör du fullt blås kan du aldrig bilda ett säkert omdöme p.g.a ljudstyrkan. Med Power soak isolerar du trafon/rören från flybackeffekten, som färgar ljudet en hel del. Med PS får du med allt utom ev. mättnad.
Så jag tycker nog att PS ger de bästa förutsättningarna trots allt. För att testa hur trafon förmår hantera slutstegsdist.
Dynamiken, kraften och botten i trafon märks faktiskt också vid rent ljud. Så jag vet inte om jag kan påstå att en trafo bekänner färg först när den kroknar.
Eller kanske det är mer användbart att testa med nån pedal, eller distkanal?

"The Tone is in your pants"

http://kuhnamps.com

Kloka tankar från er...

Men om få använder sina stärkare så att OT:n verkligen får bekänna färg går det antagligen lika bra med selleri. Alltså inte så kinkigt vad det sitter för OT i. Kanske.

Tycker dock inte man behöver pressa OT:n på full volym/max effekt för att den ska bekänna färg. Redan på halvfart blir karaktär och egenskaper ofta rätt tydliga. Men det är förstås uttröttande högt också många gånger, i varje fall med 50-100w Marshall-stärkare.

Äh, jag tycker det funkar rätt bra även med en HotPlate på -8-12dB för att få lite feeling för egenskaperna.

/Gunnar

Nu kanske jag inte menade att den skulle krokna. Trafon hanterar väl distorterat och rent ljud på samma sätt så om den får rent eller distat ljud spelar väl ingen roll egentligen. Vad som spelar roll är frekvensresponsen vilken väl förändras både på ljusa toner och mörka toner vid ökad effekt. I alla fall har jag fått lära mig att det krävs fler interleavings ju mer effekt för de höga frekvenserna och större kärna i förhållande till antal lindningsvarv för de låga frekvenserna. Vilket får mig att tro trafosar låter mer lika ju lägre effekt man kör på vilket jag tycker man upplever.......

Konsortiet kan räkna med stödet från öster!

------
Dom låter alla lika

Helt rätt fast ändå kanske eventuellt inte. Tvärtom, mera. Typ. [;)]
En OT "bekänner färg" redan på låg volym, till skillnad från högtalare. Så det betyder minst lika mycket om man spelar rent/lågt, kanske mer. Lägre volym ger mer detaljrikedom till lyssnaren/spelaren.
Drar man på så högtalarna bottnar blir ju allt ett misch-masch av reflexer, inte minst. Frånsett att det slår lock för öronen.
Lägg märke till att jag inte snackar sängkammarvolym, utan mer uthärdlig/hanterbar scen/repvolym. Som ändå gör att man måste avstå från go slutstegsdist.
Skit samma, utesluter vi extremsituationer är vi ju irriterande överens, eller?[;)]

"The Tone is in your pants"

http://kuhnamps.com