Så kom äntligen min Traynor Mark 3 Total Make Over igång. Stärkaren är helt ombyggd från grunden med det bästa från Traynors konstruktioner, men en Marshall Super Lead-kanal och i princip en Laney GH100L-kanal. Allt skickar signal till ett Super-Lead-liknande slutsteg med 4xEL34 genom en Marshall OT.

Stärkaren låter väldigt lovande. Mkt skön Marshallsk crunch när man drar på. Dess bättre är volymen uthärdlig. En Super Lead är nog ett eller två snäpp kraftfullare, av något skäl. Kanske är det lite lägre B+ som "spökar", kring 415V här.

Hur som helst. Behöver lite hjälp och inspiration att få till high gain-kanalen ännu bättre. Den är lovande, men vi är inte i hamn. Det jag söker är en kanal som ger en komplex dist men med tydlig sträng, förhållandevis djup botten och bra sprätt på toppen. Jag vet inte vad jag ska hitta på som referens, men kanske lite Satriani-stuket.

Tubis föreslog att utgå från Laney GH100L vilket jag tog fasta på. Dock utan katodföljare för att driva tonstack. Jag har få diskanthöjande kondingar (endast på gainkontroll). Men jag fick först en hel del oscillation. Satte på test dit två 500pF, en på V1A anod-katod och en från signal till jord efter andra gainsteg. Nu är oscillationen nästan borta, men det är på gränsen att det kommer när gain går uppåt 8-9.

Soundet i kanalen är lovande. Men det känns lite pappigt. Tonen lyfter inte riktigt. Saknar lite övertoner och bett. Disten räcker till, men sustain är inte perfekt ännu. Skulle vilja ha djupare botten men det kommer gegga om jag öppnar de första signalkondingarna (de är 3.3nF för jag hade sådana Mustard-kondingar...). Precis på gränsen nu.

Jag funderar mkt på placeingen av det assymeteriska tredje steget. Jag har tidigare i andra stärkare lagt det redan som andra steg och gillat det. Marshall 2203 som fyrtaktare, liksom. Men är osäker här vad det innebär mer teoretiskt. För-/nackdelar?

Borde jag höja B+ mer? Jag kan koppla kanalen direkt till den punkt där fasvändaren får B+, splitta där. Då får jag upp B+ kanske 10-20V till.

Kanske borde jag lyfta diskant på något mer ställe. Men oscillationsproblematiken gör att jag tvekar.

Kom med god råd! Här finns mkt att pilla på... Schemat:




Så ser den ut just nu...:



/Gunnar

Fixa oscillationen först. Det är helt meningslöst att tweaka en visslande krets. Du kanske måste revidera kabeldragningen? Det ser visserligen jäkligt snyggt och prydligt ut, men elektronerna skiter tyvärr i utseende. Tvinna, skärma, och kanske flytta en del komponenter närmare rörsockeln. Hur är jordningen?

PS: Hur har du fått till det prydliga schemat?

"The Tone is in your fingers": HA!

http://kuhnamps.com

Du behöver möjligen en gridstopper innan andra rörsteget.
Vad har du för layout på den? Fick samma problem som du av att kablarna till gainratten hade för nära position till något.

Testa om inte det löser the roundabout.

Angående basresponsen så är det ju svårt att ha massor med botten och massor med dist samtidigt, den som lyckas får gärna meddela mig.
Det man kan testa är att mata på fullt på andra 3n3 och istället sänka värdet på 22uF på första katoden. Det ger en annan kurva. Istället för att botten bara fortsätter att rulla av som med kopplingskondingar så planar avrullningen ut med en katodavkopplingskonding. Det blir mer att midden o diskanten lyfts medan basen ligger kvar.

Men för att få riktigt bra separation och tighthet så har jag funnit att rulla av rejält innan alla diststeg. Sen släpper man på fullt genom resten av kretsen och drar på mer botten efter i eq och även i slutsteget. Man kan tom boosta botten i slutsteget om man har NFB.
Men allt är en kompromiss.

Angående sustain och övertoner. Det hänger ju på hur hört du driver rören till dist och kompression. Skulle testa att slopa spänningsdelaren 220k/330k helt och ersätta den med en 1M.
Detta ger både mer sustain, övertoner och bett. Men som alltid är detta en kompromiss mellan separation och övrigt. Har kommit fram till att det är det tredje diststeget som grötar till det mest om det har överdrivet mycket dist(se Engl Powerball)
Ska man ha sustain utan dist och gröt får man nog bygga sig en kompressor utan dist.

Angående flytta runt katodresistorerna. Man får tänka på lite saker. En oavkopplad 10k distar mindre än en avkopplat 2k7 för att utan avkoppling så blir det en intern motkoppling. Ett 10k ger dessutom lägre signal ut pga av att det helt enkelt förstärker mindre och att headroomet drastiskt minskar. Men om nu nästa steg istället är 2k7/68n så kommer det steget att dista mycket mer så det kompenserar för den lägre utsignalen. Men sista steget kommer dista ännu mer och man förflyttar det hela till att sista steget distar mest.
Du får en mer trappuppbyggnad mot det sista steget
Det kommer dock innebära mindre dist från det assymetriska steget i slutändan. Vill man maximera disten från det assymetriska steget kan man testa att sätta det först och avkoppla katoden.
Ju mer man maxar möjlig dist ju mer utrymme har man att labba med signalätande filter för diskant och basrespons.
Det hela blir väldigt komplext och jag blir snurrig själv bara att tänka påt.

Jag skulle testat att sänka 5k6 först för att få upp B+ lite närmare vad man gärna vill ha för mindre gröt.

Men lös oscillationen först. Det ska inte behöva runda med rätt layout. Gainmängden i denna är ju ingenting om man jämför med vissa andra tokkretsar.

Ja vad är det för program? Har inget jag känner mig helt nöjd med. Allra helst skulle jag vilja att det såg ut som nya Marshallscheman men det där är ju hyfsat det med.

Kollade lite mer på layouten din och där finns ju mängder med potentiella rundgångar. Alla oskärmade kablar tex. Kablar som ligger nära varandra. Kondingar som ligger nära varandra eller nära kablar.
Alla kondingar vända åt samma håll. Treblebleedkondingen/bascutresistorn kan man gärna smälla direkt på poten(ser inte om så är fallet?) för att minimera överblödningar osv.

Tänk på att lika som man har rundgångsalstrande motkopplingar så kan man ha tondödande motkopplingar. Detta är ett problem med PTP kopplingar med dessa avstånd där man slänger signalen farm och tillbaka i chassit. Det är därför lite svårt att veta exakt vad man får utifrån det teoretiska schemat. Något som blir jädrigt bra med bra layout kan bli pajas med dessa problem.

Tack för inspelen! Schemat är gjort i Photoshop. Jag lånar ngt eller några scheman från Weber som grund, klipper och klistrar runt komponenterna. Det blir ju inte som när man kör cad. Och det är ett helt manuellet jobb att rita om och ändra värden etc. Men jag är som sagt inte kontruktör utan jobbar med grafisk form då och då... man tar de verktyg man haver.

Självklart ska jag jobba med oscillationen först! Känns helt rätt. Layouten är ju gjord efter de möjligheter som chassit medgav, utan att borra om osv.

Jag tycker det är rätt gott om plats för komponenterna och bra avstånd mellan kabalarna. Men layouten har en del kompromisser.

V1 i ligger precis innanför/nedanför inputjacket, vilket är lite ovanligt. Det ger väldigt korta tåtar till gainpot osv, men längre tåt till anod- och katod-komponenter på kortet.

Anodmotstånden sitter dolt på bilen, lite invikta under avkopplingskondingarna. Kankse ett problem.

Har använt skärmad kabel för signalen på några känsliga ställen, till och från gainpot, men det är fullt möjligt att köra skärmat på några ställen till. T.ex. från kortet och in i V2a och i V2b.

Det finns för övrigt inget jordsurr alls. Bruset är mindre än från någon stärkare med mer än två gainsteg som jag byggt hittills. Inget brum. Inget rippel (vad jag kan höra). Så det behöver vi inte bekymra oss om.



Jag ska kolla lite på era förslag så får vi se var jag landar. Ska nog testa med lite olika förstegrör också så att jag inte råka ha ett som är känsligt.

Edit: Kom på att jag tidigare haft problem med någon av de små 0.68uF-elektrolyter jag brukar använda som katodkondingar. Ska byta den lilla blåa som nu sitter på V1b-katoden. De där är gamla kondingar som jag köpte från Timlogg en gång. Tyvärr är det svårt hitta 0.68-uF som elyter nummera.

/Gunnar

Du har enormt långa anod och katodkablar till V1.
Tonstackens kablar stryker förbi V1, major risk för motkoppling långt fram i kretsen till tidigt i kretsen här.

Okej. Jag tror jag identifierat var oscillationen sitter. Det är tåten från treblekondingen till treblepoten som kommer för nära input-jack och ingången till V1a. Jag får bygga om där. Både input (sätta gridmotståndet dikt mot rörsockeln) och kankse skärma tåtarna till tonstacken. Sen ska det nog vara fixat.

Jag drog om B+-matningen. Satte den före 10k motståndet till fasvädnaren, dvs. vid skärmgallret B+-anslutning. B+ åkte upp rejält. 80V upp vid gainstegens noder och cirka 60V på anoderna. Det ger nu vid de tre filterkondingarna: 360V - 370V - 380V och på gainstegens anoder 245V - 275V - 330V - 217V. Är det ok elle´r för högt? Hur högt kan ha? Det låter klart mkt bättre, mer samlat, separerat och inte alls lika blött. Kanske för hårt. Jag vet inte än.

/Gunnar

Bulls eye [^]
Exakt vad som händer.
Du hann före min empiriska studie.
/Gunnar

Oskärmade kablar till tonstacken där signalen är som störst i hela peampen kan vara ett major problem. Likväl som det här har lett till rundgång så kan det även hoppa tillbaks till tidigare steg och döda signalen lite i det steget. Tex kan kabeln till tonstacken från anoden blöda tillbaks innan gallret eller till katoden och därmed ge negativ motkoppling. Jag skärmar alltid denna kabel.

Tja, så högt så att inget går sönder enligt datablad.
Tycker inte man vinner så jättemycket med tokhöga värden. Bara man får bort det grötiga och det dassiga.

Mycket intressant tråd och SNYGGT bygge och ritning!!!

Angående oscillation i tonestacken skriver Gerald Weber i "Tube Guitar Amplifier Essentials" att detta är vanligt förekommande i Fender. Hans kur mot detta är att sätta kondingarna på eller så nära som möjligt pottarna. Själv sätter jag ett lödstöd nära pottorna och ansluter Treble condingen och sloperesistorn på den och resten löds direkt på pottorna.
Och stämmer värdet på sloperesistansen- jag läser 5,6K i ditt bygge men i ritningen är det precis som det "brukar vara" 100K ???? [:)]

b

Jo, det är 100k slope, både på ritning och IRL.

Intressant tanke med tonstackens kompenter nära potarna. Finns risk att den långa kabeldragningen från V2b anod i så fall ställer till det, men det går ju skärma. Jag börjar dock med att skärma lite tåt sdå får vi se. Det är inget stort problem nu när jag flyttat på kablarna lite. Det kommer precis uppåt 9 på gain. Men det ska förstås bort helt.

Stärkaren får åka med på rep i morgon så får vi tweaka vidare efter det. Det är enda sättet att vet åt vilket håll man ska.

/Gunnar

Jag har gjort så mina senaste byggen och kan inte annat en rekomendra det, sen får man ju lite plats på kortet för bättre layout med [^]

Häls
Owe Johnson
http://www.amphealer.se

Satriani använder en distpedal på rena kanalen för allt sitt skitiga ljud, som jag förstått det. [:0][;)]

Det är inte omöjligt. Men det kan ändå funka som en slags referens för det jag far efter.

Jag läste förresten någonstans att han tidigare, före Pevaey-tiden, gärna körde på en Marshall 6100. Jag har ju en sådan, men den ger ett lite för surrigt, midpappigt ljud i förhållande till det jag vill uppnå.

En "detalj" i sammanhanget är förstås vad man kopplar in framför. En pålle med feta buckers låter ju helt annorlunda än om jag kör min junior med P90. Viktigt är att den här dist-kanalen förmår lyfta fram p90-gitarrens sprätt och dynamik (ooops...).

/Gunnar

Så. Då haver man pillat och tweakat lite. Några steg framåt.

Kabelomdragning kring V1 och skärmning av kabel från tonstack till potar tog bort oscillationen helt. Jag kunde då även ta bort 500pF-kondingen från anod till katod på V1a. Puts väck. [^]

Gjorde en del av de justeringar som Tubis föreslår. Bytte 220k/330k mot ett 1M, men satte en 68k gridstopper på V2a. V1b fick också en 68k gridstopper. Det kanske inte behövdes, men nu sitter den där. Höjde spänningarna rejält genom att kopppla om B+-matningen till punkten där slutrörens skärmgaller hämtar B+. Det känns rätt. Mkt klarare och mindre blöt, geggig dist.

Ja det var väl det hela. Så länge. I morgon är det rock'n roll. Sen får vi se. Här är vi nu:



/Gunnar

Jaha, slank förbi repan på morgonen och drog några chords på rejäl volym. Hm, inte så tokigt. Men <u>inte</u> klart och färdigt.

Det är för mkt botten i kretsen där det distar, så att säga. Det finns en tendens att gegga lite blött när disten ökar. Kan en första åtgärd då vara att sänka kondingen på V1a katod, typ till 1.0-2.2uF? Jag tror det är klokt. Kanske att man ska göra första signalkondingen ännu lite trängre också, typ 2.2nF?

Funderar därutöver på om det borde göras ett mid/trelbe-lyft någonstans. Det är inte så att kretsen är murrig eller avrullad. Det finns diskantreusrer. Men det saknas något lite gnitter på toppen och skjut i övre mid. Kanske uppnår man det bara genom att fokusera botten bättre? Men jag funderar på om man inte borde ha ett lyft på 470k/470k-delaren före V2b, t.ex. en 500pF? Andra alternativ?

Det är rätt mkt gain i kretsen och det distar mustigt redan vid gain-pot uppåt 3-4. Tycker samtidigt inte att kretsen cleanar upp tillräckligt på gitarrvolymen. Funderar på om de tweak-åtgärder jag skissar på här ovan bör kompenseras med att minska disten i sista steget? Kan det vara lämpligt? Hur gör man då det bäst? Öka katoden till 1.5k? Minska anodmotståndet? Men då bör man även justera sloop-resitorn, eller hur?

(Sedan får det nog bli nya slutrör. Den kvartett Rft som nu sitter i känns lite trötta. Men det är en annan sak.)

/Gunnar

Naggar du bort lite mer bas brukar det bli mer fräsh mid/diskant. Basen äter liksom upp ljudet. När du är nere så lågt på gainpoten som 2-3 så är det inte mycket till basrolloff med 3n3 iom att 330k inte kickat in så mycket där nere. Men jag skulle börjat med att sänka 22uF.
Varför förstärka det man inte använder?

Det kan ju varit lite grovt av mig att du skulle slänga dit 1M istället för spänningsdelaren. Kanske blev för mycket in i nästa steg. Blenden med rätt signal in i stegen är så jädra viktig. Kanske en 1M pot mellan varje steg och trimma hade varit i sin ordning?

Det här med att kunna cleana upp med volymen på guran är ju alltid en balansgång med hur kretsen ska låta med full gitarrvolym. Kan låta lite väll torrt/okomprimerat om man gör alla diststeg helt gitarrvolymföljande. Då måste man ju begränsa signalen kraftigt mellan stegen.
Men sätt dit potar och trimma till rätt kompromiss.

Byter du Anod/katodresistorer börjar du ändra blenden av soundet på varje steg vilket inte är fel och testa det heller. Det kommer att låta annorlunda helt klart.
Sänker du Anodresistorn behöver du inte ändra sloperesistorn för att det ska funka. Men du kan göra det. Utgångresistansen blir ju lägre och då kan man ha lägre last helt enkelt.

Gunnar ,om du vill ha mycket sträng i en fyrstegare, så hade jag valt motsatts till vad du är inne på nu.
Öka anodemotstånden på steg 2 o 3 och minska späningsdelaren mellan dom, mer sving ala´dumble med andra ord [;)]
Kolla i TUT på "standard" så förstår ännu tydligare vad jag menar.
Tror det är lätt att stirra sig blind standard värdet 100K,personligen kan jag tycka att 150K borde vara mer av ett "standardvärde" med dagens krav av ljud.

Hade en Soldano inne nyligen och blev väldigt impad på hur pass mycket sträng den hade trotts dist mängden

Häls
Owe Johnson
http://www.amphealer.se

Det är riktigt svårt och tidsödande att bygga en dist från scratch, om man inte har tidigare referenser....
Min rekommendation är att bygga en klon av något som du tror ligger närma ditt ljud och tweaka därifrån [;)]

...angående schemat...byt 3.3nF till 2.2nF .... först efter steg 1...lyssna...sen kanske steg 2....fast Satriani blir det inte...

Du kan också öka Anodmotståndet på V1a...Finns t.ex. Soldano som har 220k/1.8k på steg 1...

mvh/Hasse

Nu var det ett bra tag senn jag var med i sånna här dikussioner,
så ursäkta om jag är fel på det, men jag kan inte hjälpa annat än att slås av två saker:

1. Det som Owe var inne på: varför är alla anodmotstånden 100k?

2. Varför har du så stora katodmotstånd över lag?

Symetrin i signal-swinget, och därmed också till viss del distortionens karaktär
kan ju utläsas genom att jämföra anodspänningen (under anodmostståndet) med B+en (ovanför anodmotståndet), där 50% ger största möjliga signal-swing (och symetrisk distortion), det som slår mig är att samtliga stegen i din krets verkar vara assymetriska åt samma håll (har en en anodspänning som är mer än hälften av B+)

Störe anodmotstånd ger mer gain, lite annan karaktär på ljudet i sig och en annan symetri,

Störe katodmotstånd ger mindre gain genom mer lokal återkoppling (om den inte är avkopplad med en kondensator, då den istället påverkar "lutningen" på frekvenskurvan på den boost som det ger) och ändrar symetrin.

Signalnivån ut från varje steg kan regleras antingen med spänningsdelare mellan stegen (som du gjort), eller genom att dela på anodmotståndet.

Så förutom att prova med större anodmostånd och mindre katodmotstånd, så kan du prova att sätta nya motstånd (50k, 100k, kanske t.o.m. 220k) mellan signalkondingen och anoden på de olika stegen för att se hur det påverkar ljudet. Då får du teoretiskt mer gain och annan symetri, men utan att få mer signal ut från gainsteget.

Generellt så tycker jag att samma sak gäller för diodkretsar i dist-pedalar som i förstegskretsar,
varje steg låter bäst när det inte går in i hård "clipping", alltså slår i taket/golvet från ett oscilliscope sätt (som jag upplever det är det just "strängljudet" som tar stryk när signalen "slår i taket")
Jag är ju dock en sånn som mest gillar low-gain ljud och vill ha så mycket som möjligt av dynamiken i mitt gitarrspelande bevarat, så detta idealet kanske inte riktigt passar denna typen av krets.

Som jag ser det så är väll det här någon sorts försök att kombinera, genom att ha både ett väldigt assymetriskt (3e) steg och ett mer symetrikt (4e) steg, men samtidigt så undrar man ju, för mig ser det ut som 3e steget kommer bottna på tok för snabbt,
jag menar du har ett (3e) steg med 40V signalswing, följt av ett med 160V.

Du kanske skulle prova att göra sista steget assymetriskt åt andra hållet? minska katodmoståndet till bara några få ohm,
kan vara kul att prova i alla fall. =)

Tja, det var mina tankar. Hoppa dom är till någon nytta. [:)]

Tidigare kännd som Toolfreak på gamla planket, för dom som minns =)

Hur mycket sving man behöver är ju relativt till hur stor insignalen är. Att ändra anodvärdena skulle jag snarare påstå är ett fråga om sound. Det låter hårdare med 220k. Och vill man eftersträva det så är det mer därför man gör så tippar jag på. 220k på soldanons ingångssteg är ju förmodligen för att få mer signal till första diststeget så det distar mer. Soldano har ett filter mellan steg 1o2 som äter signal....det behövs således mer. Katodvärdena är ännu mer avgörande av soundet och en highgain med bara låga katoder brukar oftast dissas av många. Att blanda olika katodvärden i de tre diststegen brukar oftast låta mycket bra. Här i Izzys har vi tre tämligen olika värden.

Att höja Anodmotståndet på V1a använder du som sista utväg....om disten börjar bli för torr efter all tweakning ... man kanske skall skriva det man tänker....men viktigast av allt..
Prova dig fram...alla tycker vi olika...

/Hasse

Jag läser med stort intresse alla er inlägg efter en helkväll i repan med stärkaren i ngt tweakat skick.
V1a katod fick sig en 1uF-konding istället och det var ett klart lyft. Mycket tightare bas förstås och disten blir snyggare.
Jag gick tillbaka till en mindre spänningsdelare efter V1b (220k/330k) och langade på en 500pF på nästa spänningsdelare (470k/470k).
Konstaterade att sista steget, V2b, bidrog till lite av geggan, så som du tubis var innne på. Höjde nu katoden till 1.5k och steget går lite mindre hett. Det var positivt. Även om det nu var i motsats till "verktyg":s förslag.

Efter detta lätt stäkaren helt ok, men den är inte klar. Vill komma ännu mer mot mitt eget sound.

Jag kommenterar inte alla er olika förslag och idéer nu, utan måste labba vidare själv och testa lite olika saker. Fast jag läser förstås noga det ni alla skriver. Många bra tankar. Inte minst kring assymetri och sving. Hm, får kanske tänka om på några ställen.

Till farbrortäpp: bygget är inte från scratch utan jag har utgått från Laney GH100L, som en slags bas. Men vi kommer nog landa i något som skiljer sig från den. Jag har kikat runt på andra fyrstegare men är lite osäker om jag ska snegla på något annat eller bara finjustera. Mitt intresse fångas av t.ex. Soldano SLO, Bogner Ecstasy, vissa Marshall-kretsar m.fl.

Assymetriska steg - ja här är det väl olika skolor, olika preferenser. Jag är själv förjtust i 2203/2204-kretsen, men kanske är det inte det assymmetriska andra steget i den kretsen som är "hemligheten", utan dess mid/treble-lyft? Jag tänkte annars att den här Laney GH100L-kretsen var lite som en 2203, med ett gainsteg till.

När jag byggt liknande krets förut, har jag testat att sätta det assymmetriska steget redan som andra steg och då tyckt att jag fått en helt annan karaktär på disten, mer mitt sound. Funderar på att snabbt kolla på det.

Blir sugen på att labba med anodmostånden som flera föreslår.

I övrigt lät stärkaren helt okej på repet. Det är bra flås och grymt skönt chunk i bottenregistret tack vare fyra slutrör och bra effekt. Disten var lite för fokuserad i övre mid-området för att passa mig. Och den cleanar upp sisådär på gitarrvolymen. Det finns en rätt hård elak ton i övre mellanregistret som jag behöver arbeta bort.

Jag hoppas kunna göra ett ryck i morgon.

/Gunnar

För att vara ärlig så var det där med assymetri på sista steget inte min första tanke
utan mest något jag lite slängde till med på slutet,
min första tanke var just bästa möjliga symetri och signal-swing för sista steget,
på med 220k motstånd och öka katodmotståndet tills man har 50% av b+ på anoden (runt 2k nånting skulle jag tro).

Mest logiska stället att testa med extra lågt katodmotstånd borde vara på andra steget (V1b?),
där motståndsvärdet ju inte påverkar gainen i vilket fall, utan bara symetrin (och diskant-boosten,
mindre motstånd kommer ju ge mindre låg mellan och diskant också...)
Det skulle ju förändra distortionens karaktär rätt rejält dock
(till skillnad från ändringarena på sista steget som mest skulle göra det lite mindre geggigt)

På det sättet klipper det ju liksom på alla tre håll, assymetriskt åt bägge hållen,
och symetriskt på slutet, senn borde det ju mest bara en fråga om att trimma in signal-nivåerna
så att dom distar samtidigt också...

En annan tanke som slår mig är att flytta 10k katodmotståndet till andra steget
byta V2 mot en 12at7, justera upp signalnivån in till v2a, ta bort grid-stoppern mellan v2a och v2b och innan v2a, köra 220k på anoderna och rejält stora oavkopplade katodmotstånd (man kan lätt komma upp i 20k med 12at7or), för att få bästa symetri, det borde ge en massa kompression och sjung och samtidigt en mycket renare mer dynamisk distortion över lag (mycket större swing/område innan hård clipping uppstår), samtidigt som man ju behåller den där assymetriska marshall-förstegs grejen med första två stegen. Det borde bli mindre high-gain och mer extra-mycket-lowgain, eftersom det ju kanske var lite det du var ute efter....

[:)] Kul att leka krets-tweak-associations leken igen =)
God morgon föresten [:D]

Tidigare kännd som Toolfreak på gamla planket, för dom som minns =)

Testa en 680pF i serie med en 47k till jord efter 220k spänningsdelaren. Det sänker övre mid och diskant men 47k blockar så man inte får den kraftiga avrullning som gör det dovt. När man slänger en konding direkt till jord kan det ju gärna bli lite dovt om det samtidigt ska ta ner i övre mid.
Annars är det väl lägre treblekonding i eq som gäller och/eller presencekondingen om sådan finns.
En sak när man gör något som sänker diskanten är att har man precis lyssnat på hög diskant så låter det ofta dovt bara för man är van. Lätt att luras och alltid modda alldeles för mycket diskant.

Bra grejor igen. Tack båda två! [^]

Jag tror inte jag behöver röra tonstacken, ännu. Den tar mycket balanserat i "rätt" områden för varje kontroll. I princip kan jag vrida bort de frekvenser jag inte gillar, påverka väldigt mycket. Men jag tänker att om jag måste göra så och rätt extremt för att få det bra så är inte kretsen i balans. Därför är din lösning med 680pF-47k intressant. Ja, man får väl labba med värdena för att hitta rätt.

Jag funderar så här på morgonkvisten om det möjligen är så att problemet sitter i den här asymmetri-åt-samma-håll-grejen i flera steg. Att den bidrar till en näsighet i tonen i övre mid.

Återkommer med rapport. Skulle gärna spelat in några klipp men min inspelnings-porta har havererat. Får försöka fixa på annat sätt lite senare.

/Gunnar

Jag tycker alltid att jag får rulla av högmidden i sådana här kretsar. Det blir en lite hård slamrig ton annars. Rullar man bort låter den mer behaglig....fet...mindre punk...mer...hårdrock.

Men du brukar rulla av bas också. 1nF/1M-filter kör du väl med? Åsså rullar du av mkt diskant här och var... Hm, blir det något kvar [;)][:D]
/G