Företaget jag jobbar åt håller på och minskar sina personalkostnader på alla enheter. Hos oss ska en halv tjänst bort, och eftersom vi bara är tre tillsvidareanställda och jag med mina 6.5 år på firman kom in sist så är det jag som drabbas. Inga oegentligheter där, det är helt enligt LAS och allt görs enligt protokollet. Jag har vetat om ett tag att detta är på gång, men jag fick det på papper först i fredags. Jobbar nu kvar på heltid 3 månader framåt under uppsägningstiden, sen erbjuds jag en tjänst på 50% som jag väl måste ta för att inte förlora min a-kassa, och får enligt 75-dagarsregeln stämpla upp till heltid i 75 dagar, dvs 150 halvdagar. Sen får jag antingen jobba vidare på 50% utan a-kassa eller säga upp mig utan att förlora a-kassan. Snabbt räknat hamnar vi i slutet av september innan detta sker.

Jag har nu tappat all motivation att göra ett bra jobb. Det är inte det att jag medvetet vill göra ett dåligt jobb, men det är OTROLIGT svårt att finns energin att göra det här "lilla extra" som man hela tiden gjort för att allt ska löpa smidigare. Jag har nu jobbat halva fredag plus lördag/söndag sedan jag fick papperet, och visst, jag håller ihop det och sköter mig, men inte på något sätt med samma geist som tidigare.

Nu är det december och eftersom jag jobbar inom handeln, dessutom i en typisk "julhandelsbutik", så går vi snart in i de 2-3 veckor som är allra tuffast på året. Man jobbar som en jävla iller och stressar hela dagarna för att att allt ska gå friktionsfritt, och förutom att man missar en stor del av det som är viktigt med julen - dvs julefrid & umgås med släkt, familj och vänner - så när man väl ÄR ledig (på juldagen t.ex, när det är stängt) så är man så slut att man bara vill stänga in sig och sova.

Tidigare år har jag gladeligen vänt ut & in på mig själv och jobbat stenhårt, men det känns OTROLIGT motigt i år. Jag skulle ha jobbat julafton men lyckades faktiskt byta bort den dagen så att jag kan få vara hemma med familjen, men förutom det är det fullt ös.

Jag måste nu försöka hitta en balans; jag vill inte slita ut mig själv som man alltid gör, men jag vill inte heller uppsåtligt göra ett dåligt jobb eftersom det inte finns några fördelar med det. Det bästa är väl att försöka "go with the flow" och styra undan från alla specialfall. Försöka att så långt det går bara stå i kassan och se glad ut trots att det normalt bara är 50% av arbetsuppgifterna. Säga "nej tyvärr" på alla specialfrågor istället för att vända ut och in på sig själv och gå utanför ramarna för att hjälpa kunderna.

Inga konkreta frågeställningar i detta inlägg, jag ville nog mest bara gnälla lite.

(Någon kommer naturligtvis att skriva "sök nytt jobb" och det ska jag naturligtvis. Jag vill dock INTE ha ett annat butiksjobb om jag kan hitta något annat. Jag vill ha tillbaka mina vardagkvällar, helger och helgdagar. Jag är trött på att få skäll varje dag för saker som inte är mitt fel. Jag är trött på att jobba stående 8-10 timmar varje dag och ha ont i fötter och fotleder varje kväll. Så om man ska se det från den positiva sidan så är det skitbra att jag blivit uppsagd så att jag kan gå vidare i livet, det är inte det som är problemet just nu, utan att hålla motivationen uppe så länge jag nu är kvar.)

Du är väl inne på rätt väg, lämna stället med gott renommé, utan att slita ut dig. Vad du bör få OK på är att söka nytt jobb på arbetstid, det är väl mer eller mindre standard vid uppsägningar.

Tack Kjelle. Det tror jag inte är några problem. Jag står på mycket god fot men min närmaste chef.

A-kassans 75-dagarsregel för deltidsarbete är inte så generöst! På varje stämpelkort (7 dagar) som du deklarerar arbete dras det 5 dagar från dina 75. Detta även om det bara är några timmars arbete under en vecka!

Det är en tråkig sitts du hamnat i, helt klart om man tänker att arbetgivaren å ena sidan tycker att du är övertalig, men sen å andra sidan vill att du ska prestera lysande resultat på halvtid! Mitt råd är ändå att inte släppa anställningen och sök nytt deltidsjobb för dom övriga 50%.

Motivation under de förutsättningarna kan vara svårt. Paradoxalt nog kan man ju under uppsägningstiden uppleva att en börda fallit från ens axlar. Man kan också uppleva att det precis mot slutet inträder en slags sentimental period där alla är så snälla och trevliga, just innan man slutar.

Har man tur kan man kanske se fram emot fördelarna med mer tid för familjen, hushållet och musicerandet. (Välj prioritetsordning själv).

Kolla dock reglerna för deltidsarbetslöshet noga. Ibland kan man sträcka ut ersättningsdagarna genom att jobba hela veckor och vara arbetssökande (ledig) hela veckor istället. Det är väl efter de 75 dagarna, om jag fattat rätt. Om du har en hygglig arbetsgivare kanske du kan snacka med dem om detta? De kanske t o m kan undvika att erbjuda dig en halvtid, om du inte vill ha det?

Eftersom jag kommer att ha en fast sysselsättningsgrad på 50% men ett schema som varierar från vecka till vecka kommer jag enbart att fylla i sysselsättningsgrad 50% på kassakorten. Detta enligt Unionens a-kassa.

"Sysselsättningsgrad
Om du har en anställning med en fastställd arbetstid på 50 procent ska du kryssa i sysselsättningsgraden på kassakortet varje vecka. Det betyder att du får 2,5 dag i ersättning per vecka och lika många dagar av ”deltidsdagarna” förbrukas per vecka.

Om du skulle arbeta i samma omfattning kan du alltså göra det i 30 veckor innan deltidsdagarna tar slut."

Edit - källa:

http://www.unionensakassa.se/arbetslos/for-dig-som-far-ersattning/kassakort/sysselsattningsgrad/

http://www.unionensakassa.se/arbetslos/75-deltidsdagar/
(se "vanliga frågor)

Tack! Jo jag håller på att sätta mig in i reglerna för deltidsarbetslöshet då jag aldrig kommit i kontakt med detta tidigare. Det mesta verkar dock rätt logiskt även om man kan ha synpunkter på 75-dagarsregeln. Jag förstår dock varför den finns.

Just ja, glömde detta! Det kommer bli svårt att kombinera denna 50%-anställning med en annan eftersom schemat ser olika ut från vecka till vecka. Dessutom får jag inte kombinera denna anställning med någon sorts "konkurrerande verksamhet" vilket utesluter många ställen där jag idag har kontakter. Det som SKULLE fungera är någon sorts frilans där man reglerar sin egen arbetstid, men det är ju en utopi.

Egen firma kan fungera, men det äventyrar a-kassan i allra högsta grad.

När jag arbetade på "timme", utan något fast schema blev utfallet av dagar så som jag skrev tidigare.
Det här snuddar ju ämnet politik och det är ju NO-NO här på Bojen, men helt klart är det ett visst avstånd mellan folkvaldas visioner och den verklighet som många har tvingats att leva i!

Om du inte får syssla med konkurrerande verksamhet, bör du begära ersättning för den förlorade inkomsten från din nuvarande arbetsgivare. Det är väldigt svårt för denne att hindra dig från att jobba, om dom inte erbjuder full lön eller kompenserar likvärdigt på annat sätt. Det är inte meningen att du skall förlora inkomst p.g.a. Antikonkurrensklausuler. Om du inte har skrivit på något om detta, kan du för övrigt strunta i det.
Arbetsgivaren har inte någon stark juridisk position, om dom har sagt upp dig p.g.a. Arbetsbrist.

jobba på som vanligt och försök trotsa bristen på motivation. Det kan ju mycket väl hända att saker och ting ändrar sig under din uppsägningstid och du får tillbaka jobbet, ett ngt annat jobb. Man kan aldrig förlora på att göra ett så bra jobb som möjligt, däremot kan man ju förlora mycket på att inte göra det

Lycka till!

-Nej det kan inte fungera om du arbetar 50%.
Ledsamt med sorgligt att behöva bedöva den drömmen.

A-kassan kommer slå bakut om du har frilans om du samtidigt uppbär a-kassa på 50%.
Du kommer bli återbetalningsskyldig, det blev nämligen jag, och det är ingen rolig erfarenhet att
bli skyldig 14,000 SEK det kan jag ju säga.

Mitt tips är att istället acceptera 50% se över din ekonomi, gör en budget, dra igen,
sälja gitarrer du inte behöver. Köra en minimiuppsättning av gears, eventuellt sälja allt eller fråga
andra hälften (om sådan har införskaffats). Eventuellt begära en löneförhöjning på ett par hundralappar
om arbetsgivaren godkänner det, så mycket kostar inte maten, det är hyran och elen som kostar idag.

//

Vad Freppezon nog totalt missade var att poängen med att kombinare nuvarande 50% med andra deltidsjobb är att SLIPPA gå på a-kassa. Alltså slippa vara arbetslös överhuvudtaget, bara jobba och tjäna pengar som vanligt - men på fler olika ställen än vanligt.

Om det funkar fine!

Själv skulle jag aldrig orka med det men det är (för att citera en gammal bekant) en smaksak!



Allt är ju roligare än AF:s ändlösa tråkiga lunchmöten...

Jag har lekt med tanken på att försöka klara mig på 50% arbete, men det blir nog svårt med tanke på att det blir 50% av en "handelslön". Åtminstone under en period får det bli de 50% plus utfyllnad i form av en annan deltid (kanske), frilans (kanske), eller a-kassa om jag måste.

Tjatar lite igen, din arbetsgivare har väldigt svårt att hindra dig från att täcka de saknade 50% med liknande jobb. Den typen av klausuler är mest till för att hindra en anställd med viktig kunskap att självmant dra vidare till någon konkurrent. Hur skulle det bli om du var 100% uppsagd, varför skulle du då inte ha rätt att gå till någon annan i samma bransch, det är ju just det som är din erfarenhet. Den typen av arbetsförbud håller inte juridiskt.
Om du nu har så god relation till din arbetsgivare, och han inte har råd att behålla dig till 100%, borde det väl vara ok att snacka ihop sig om en sådan lösning?
Och framför allt, gör ett bra avslut, om det blir bättre tider, kanske du vill vara påtänkt för återanställning? Bränn aldrig några broar.

Visst, det kanske i teorin går att lösa trots att det står i anställningsavtalet, men det är ju inte bara från vår sida utan även från andra. Nu har jag inte hela bilden, men det verkar vara vanligt. En polare som går som timanställd hos oss vid behov sökte en deltidstjänst hos en annan större butikskedja och fick under anställningsintervjun beskedet att om han fick jobbet så var han tvungen att sluta hos oss. Så det är inte bara "min nuvarande arbetsgivare hindrar mig" utan även regler hos andra som ställer till det. Sen vet jag inte om jag VILL in i samma branch igen om jag ändå ska byta (eller skaffa fler) arbetsgivare. Om jag ändå ska byta jobb är detta en chans att få göra nåt helt annat.

Vill också förtydliga att min närmaste chef som jag skrev att jag har en god relation till har ungefär lika mycket att säga till om som jag har när det gäller såna här frågor. Besluten fattas högre upp i kedjan då det är ett redigt toppstyrt företag.

edit: Och visst ska jag göra ett snyggt avslut. Det är att hitta motivation till att göra det utan att bränna ut veken som är problemet. Jag TROR jag kommer att hitta en balans där jag slipper vända ut och in på mig själv men ändå gör ett (tillräckligt) bra jobb.

Hej,

Nu vet jag inte hur gammal du är, och för tio år sen skulle jag bara sagt: kör på halvtid, du fixar ett till halvtidsjobb,det fixar sig. MEN, det är satans svårt att få ett nytt jobb, speciellt om man närmar sig 50 eller är däröver. Sverige är inte vad det har varit kan jag säga.

Så jag skulle verkligen råda dig att vara taktisk och suga ut varenda krona som du fortfarande kan tjäna på ditt jobb, dvs. jobba så mycket som möjligt den sista tiden. Se det som att det kan bli A-kassa under en ganska lång tid framöver, det är ju också ett slags motivation .

Jag vill absolut inte måla fan på väggen, du kanske har jättelätt att få ett nytt jobb, men det finns en uppenbar risk, det är inte bara på ditt jobb som man skruvar åt kan jag säga.

Du sitter i en obehaglig sits, helt sant.
Men se det så här: för din egen skull skall du göra så bra du kan varje dag. Största orsaken är att hålla ditt egen självförtroende uppe och bevisa för dig själv att "jag är bäst, jag borde vara kvar etc". Oavsett om din arbetsgivare märker detta ( det kanske han inte gör) så mår du själv bäst av att då töjer på dig varje dag.
Tro mig, att sitta av tiden bryter ner självkänslan och den egna uppfattninge.

Detta är inte samma sak som att du skall jobba mycket, du kan mycket väl vara med familjen men se till att när du är på jobbet så jobbas det, och du får resultat!

Din självkänsla är viktig, både för ditt välbefinnande men det märks även på dig när du t.ex. söker jobb.

Rak i ryggen, var stolt !

Det löser sig. Lyckan ( jobben ) kommer !

God Jul förresten!

Själv tyckte jag det var rätt gött att gå på deltid perioderna jag hade såna anställningar. Det blev liksom "OK, då har jag gjort mina timmar, då går jag hem" och ingen kunde säga nåt. Enda gången det blev nåt knot var när folk omkring en förväntade sig en heltidsprestation på hälften av tiden/lönen, men gick ju att förklara för kollegorna. Och dom som jag var tänkt att arbeta för (studenter i mitt fall) gick att engagera sig för/i även om anställningsvillkoren periodvis var skit. Så i mitt fall var det själva jobbet och dom jag mötte som höll ångan uppe, och själva arbetsplatsen och allt konstigt som hände med den blev mindre viktigt. Men jobbigt på familjeplanet att inte veta hur det blir ekonomiskt om sex månader.

Jag hade nog löst situationen med att lägga i overdriven och köra järnet ända in i kaklet.
Förvåna arbetsgivaren med sin arbetskapacitet under rådande förutsättning.
Sedan skulle jag tacka ja till halvtiden, med ett bra förhandlingsläge när man ska förhandla upp lönen, som ett villkor för att man ska stanna kvar
Den arbetsgivare som inte går med på det i detta läget ska ha en hård pungspark!

Jag tackar er för alla glada och positiva tillrop!

Och ja... vem fan försöker jag lura egentligen? Redan igår var huvudet egentligen uppe över ytan igen och jag tycker jag gjorde ett bra till mycket bra jobb under rådande omständigheter. Jag kommer nog att köra på precis som vanligt och försöka att inte tänka så mycket.

Helt rätt! Sätt bara av tid för att söka jobb från dag 1. Får du napp på något intressant, kom ihåg att lojaliteten är i första hand mot dig själv och familjen, inte mot föregående arbetsgivare.

Skulle poängtera min poäng att acceptera halvtiden!

1. Du kan alltid gå upp
2. Så mycket kostar inte fritiden, det är maten och hyran som kostar idag.
3. Du kan eventuellt gå upp igen (det gjorde jag till 60%).
4. På 60% klarar man sig och kan köpa gitarrgrejor, 50% inte.
Smaksak..bara tipsar lite...=)

Folk får skrämselhicka när dom säger 50% det är klart man överlever på 50%.

Dessutom får man jättemycket tid över till gitarrspel...

Om du kan tänka dig att jobba åt ett bemanningsföretag så har du rätt stor chans att få göra något helt annat än vad du gör idag, der brukar ju även kunna leda till en ny tillsvidareanställning.

Om man bor hemma hos mamma kanske...

Folk får skrämselhicka när dom säger 50% det är klart man överlever på 50%.