Vi (Sara framförallt såklart) tog oss igenom behandlingen. Galet men sant.
14 cytostatikakurer, dryga 120 st nätter på Astrids, 3 operationer utav olika slag, 30 strålkurer, mängder utav blodprov etc etc. Vi har ett mindre apotek här hemma med diverse läkemedel. (Så man skulle nog kunna börja deala lite
)Just nu håller blodvärdena så sakteliga att sega sig uppåt och har i de flesta fall tagits sig över den nedre referensvärdesgränsen. Men hon är färdigbehandlad som det heter. Det är ett väldigt underligt ord minsann.
Många barn (samt framförallt föräldrar) har man mött under året och alla har inte klarat sig. En del andra har avslutat sina behandlingar och har nu fått återfall vilket sänker överlevnadsprocenten något hiskeligt. Men men, det är ju så det är. Man kämpar vidare helt enkelt.
Just nu så är det en rätt lugn månad som mest innebär lite skola, rehabilitering utav benet och att njuta utav våren. Förra sommaren försvann ju liksom... Sen blir det diverse kontroller, röntgen, provtagningar för att kolla hur kroppen påverkats/skadats utav behandlingen. Sen så är det 5 år utav regelbundna provtagningar innan hon friskförklaras. Så ifrån fighting mode till worring mode helt enkelt haha.
Näe, nu ska jag ut i träningslokalen med Sara, sen är blir det rep och slutligen VM-final i hockey.
