kan man fortfarande prata om att det finns ideologier inom politiken på det viset det var förr, eller är ideologins roll för länge sen utspelad? Kan ideologi öht påverka utgången av ett nationellt val i framtiden?

Ideologi i betydelsen övergripande idéer om hur samhället ska fungera minskar nog allt mer och ersätts av olika inställningar i enskilda frågor som ibland kan stå i motsatsförhållande till varandra.

Ett exempel är jämställdhet vs. liberalism, de är i princip inte kompatibla med varandra men det finns de som förespråkar båda ideologierna samtidigt.

/R

Ja, min tanke är att det var här sossarna tappade regeringsmakten till alliansen.
De blev lata och förlitade sig på att ideologin skulle räcka för att hålla högerspöket borta.
Undrar vad deras strategi blir vid nästa val...

Känns som "ungdomen" av idag inte har en politisk ideologi utan en mer ekologisk ideologi så jag tror den kan vara positiv och "gräns" överskridande
Inte bara snabba cash som nu.....

Intressant fråga. Jag tror att den politiska utvecklingen sker trappstegsvis, iaf vår känsla är så. Som tex den ”moderna” människan efter WWI tom. slutet på WWII. Efterkrigstiden tills nu, eller pre 2008 som jag skrev hösten ’08. Jag tror att med perspektiv så kommer 2008 vara en vändpunkt. Europa har nu ca. 5.5 miljoner arbetslösa ungdomar, många är rädda idag för att göra en omvänd klassresa.

När problemen finns eller den bristande förmågan att kunna vända utvecklingen till något positiv. Så kommer det öppna upp för nya synsätt (helt övertygad). Hur det sedan kommer att se ut kan man spekulera om eftersom ingen vet.

/Ulf

Min uppfattning är att den ideologiska aspekten är (själv)död. Den var ett vänsterfenomen, då man också påpekade att mitt- och högerpartierna var ideologilösa och opportunistiska. Idag kan man nog med fog säga att alla partier blivit mer eller mindre opportunistiska - är det då korrekt att säga att ideologi och opportunism står i motsatsförhållande till varandra?

När en arbetare satt i en för trång hyreslägenhet och körde omkring i en skruttig gammal bil och fick vända på varenda krona för att få det att går runt, så var det nog lätt att anamma ideologins kraft och vision. "Lika för alla", etc. Idag har den genomsnittlige arbetaren ett egnahem, han kör en hyffsat ny och snygg bil och han har råd att åka på utlandssemester någorlunda regelbundet. Det mesta finansierat via ökad skuldsättningsgrad, iofs, men ändå!

Arbetarna har blivit "uppkomlingar" i vårt nya samhälle och har därmed glömt vad solidaritet, ideologi och människors lika värde betyder. Därför tror jag inte att ideologin har så stor inverkan på hur vi väljer idag. Av den anledningen har "Nya Moderaterna" lyckats marknadsföra sig som ett "Arbetarparti", något som stör en gammal vänsteranhängare som mig...

Folk skiter i ideologi och röstar med plånboken. I synnerhet de som saknar bildning.

Ideologin minskar proportionellt med den egna förtjänsten. Det gäller inte bara väljare utan också de valbara.

George Orwells citat 'Alla djur är jämlika, men några är jämlikare än andra.' (Djurfarmen) och 'Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.' (1984) kanske inte ligger så långt från sanningen trots allt.!?

/R

Det där är ett oerhört cyniskt sätt att se sina medmänniskor IMO. Att känna solidaritet och människokärlek har verkligen inget med världsliga ting, prylar och radhus att göra. Att insinuera att en människa med tjock plånbok skulle känna mindre för sina medmänniskor just pga den tjocka plånboken är ju direkt oförskämt och jag förutsätter att du inte har ngn grund för dessa insinuationer. Jag har mött skitstövlar i alla samhällsskikt och ser inget som helst samband med deras inkomster eller samhällsställning. Däremot ser jag ett samband mellan dessa puckon och deras allmänna intelligensnivå, detta samband går nog dessutom att leda i bevis..

Bill Gates har skänkt bort 28 miljarder dollar av sin förmögenhet och Warren Buffet har själv lovat att ge 99 procent (några källor säger 85 %) av sin förmögenhet på runt 50 miljarder dollar till bland annat Bill och Melinda Gates stiftelse.

Vår egen Stefan Persson (H&M) har en förmögenhet på runt 25 miljarder dollar betalade ca 825.000.000 kronor i skatt 2011. Totalt de senaste 10 åren har han betalat mer än 5 miljarder kronor till den svenska skattkistan.

Den ideologiska frågan blir: Ska vi ha fler eller färre Stefan Persson i Sverige?

Mitt svar blir att det är bättre att bekämpa fattigdom än rikedom.

/R

Tja, var och en får ju tolka det dom läser på sitt sätt. Mitt tidigare inlägg var främst baserat på min egen "resa" från att ha varit svetsare och grovplåtslagare som såg det som självklart att vara organiserad i facket och rösta på VPK eller S. Idag (efter en akademisk examen och en veritabel parabel i inkomstrymden) är jag handelsanställd och tjänar betydligt sämre än en svetsare, men jag är inte fackansluten och röstar inte annat än blankt.

Jag känner själv att jag tappat ideologin - och jag kan inte säga att jag bryr mig om något annat än att ha ett arbete att gå till och mat på bordet. Jag kanske är cynisk, vad vet jag. Men så uppfattar jag den verklighet jag lever i. Vad har du för ursäkt?

är det ngt jag behöver be om ursäkt för?

att vara fackansluten och rösta på VPK eller s har väl knappast något med ideologi att göra? Förr var man ju dessutom tvångsansluten till s om man var ansluten till ett LO-förbund (kanske är så fortfarande förresten?) Vad ger det för ideologiska signaler?

Visst finns det dom som röstar på S eller SD av ideologiska skäl, men jag tror nog att de flesa röstar på dessa partier av andra orsaker. Jag tror vidare att det finns procentuellt fler ideologiröstare i KD än i S tex, man röstar av gammal vana snarare än genom att läsa på. Detta gäller säkert alla partier. Ideologi my ass

Sakta i backarna! Jag har svårt att se hur en röst på KD kan vara ideologiskt betingad. Möjligen teologiskt betingad, men mycket till ideologi finns det inte i något av center/högerpartierna.

En ideologi om hur samhället skall se ut finns alltid men den ser olika ut över tid. Om man tänker sig den klassiska Sosse-iden som jämlikhet, lika lön, vi är alla lika, staten fördelar eller omfördelar resurser till individen osv. Så ser dagens ide annorlunda ut, dvs vi är inte lika, vissa är jävligt eller tom extremt rika medan många har förhållandevis små ekonomiska resurser. Ekonomisk tillväxt är också en bärande ide men att staten inte alls omfördelar på samma sätt som tidigare.

En stor väljargrupp är medelklassen som inte har samma behov av att tex staten skall bestämma hur det skall se ut. Folk planerar och formar sina liv efter eget huvud och har inte alls samma behov av att bli ”ledda”. Många är idag välutbildade och klarar sig själva. Det är nog ett ganska bra svar på frågan om den ”gamla” ideologins död.

/Ulf

som vanligt duckar du för det obekväma i att behöva försvara sina uttalanden

dessutom behöver du uppenbarligen läsa på vad ordet ideologi innebär

Tycker det framgår i denna tråden att om ideologin inte är "till vänster" så är den ingen ideologi enligt Ljudbojens tyckare.

För ett decennium sedan släpptes en bok som hette Nätokraterna av ett par herrar som heter Bard och Söderberg som var nån slags modern analys av samhällets förändring a la Marx. Marx analyserade samhälls paradigmer fram till och med industrialismen. Nätokrat-författarna gick vidare och förutspådde där att vi ungefär nu skulle se den kapitalistiska erans död (och i detta innefattas både det vi kallar kapitalism och kommunism - motpolerna i det industriella samhället). Som en del av dödsryckningarna trodde de vi skulle se att alla politiska partier (utom några få små extremistiska partier) skulle bli nån sorts variant på socialliberaler.

Det sistnämnda verkar ju stämma - alla partier springer benen av sig för att förespråka frihet , entreprenörskap och ett omhändertagande av samhällets svaga. Vänsterpartiet värnar om företag, åtminstone så länge de är små. Moderaterna vill införa obligatorisk A-kassa. Alla är socialliberaler.

(läs gärna boken, den kostar bara 39 kr http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=918842085X )

Jag har utöver 'till vänster' även sett 'liberaler' i tråden.

Karl Marx kan sägas ha rätt i inget samhällsystem varar för evigt men 'målet' är inte det klasslösa samhället utan en maktstruktur ersätts av en annan.

Information och förmågan att sprida den har alltid varit en maktfaktor. Ibland kan det vara opinionsbildande men även en tjänst jag behöver (t ex kan jag av 'lathet' låta någon skapa spellistor eller matrecept för att jag inte vill/orkar/har tid). SKillnaden är att idag behövs ingen tryckpress för att nå ut utan det räcker med en uppkoppling.

För att återkoppla tilltråden är skillnaden stor hur vårt samhälle är idag jämfört med förr. Vi har gått från svält och elände till en generellt högre levnadsstandard, torrdass har ersatts med vattenklosetter. Det betyder att de politiska frågorna flyttar sig och allt färre ropar 'klasskamp' när partierna mer eller mindre flyttar sig mot mot mitten. För att föra en 'klasskamp' idag måste 'klassen' skapas och den blir med den högre levnadsstandaren mindre relevant för de flesta.

Än så länge har politiker inte riktigt fått bekänna färg som de tvingas till när man måste prioritera och det bara finns ett alternativ - olika grupper kommer i större utsträckning att ställas mot varandra när alla inte kan få allt. (Det har varit en förklaring till Socialdemokratiska partiets långa maktinnehav - att alla kan få allt men inte just nu. Nu har de inte den dominans som krävs för att lova lika mycket och blir därför 'ett parti som andra'. Det är här fantomsmärtorna sitter.)

Ideoligi kommer att spela mindre roll i framtiden utan partierna kommer att genom underökningar ta reda på vad väljarna vill och anpassa sig efter det. Det är min framtidsspaning.

/R

Jag tror Media har stor påverkan på utgången , likaså partiledaren (som exponeras just i media)
det gäller att sälja sig själv helt enkelt, lite röster får man nog på olika typer av valfläsk, ibland kanske lite för
desperat (Butler i tunnelbanan) ibland rätt på plånboken som Alliansen.

Väljargrupper är ju olika , finnd de 'cementerade' som alltid röstar på sitt lag oavsett innehåll etc , man tillhör helt enkelt ena eller andra sidan , kan gå generationer tillbaka. Det är väl de då som kan anses följa någon slags ideologi

Andra söker förnyelse och hoppar gärna på när något bryter av (Ny demokrati, SD etc)

De som avgör valet är de ombytliga som kan 'tänka sig att rösta på honom eller henne' som leder S , M ,C , MP...
man kanske inte bestämmer sig före valdagen , där tror jag medias bevakning har stor roll och 'även 'säljsnacket' i debatterna.

Betänk också att partierna skickar riktad 'information' i din brevlåda, de som bor på landet och är + 50 får en helt annan broschyr än de som ex är 30 och bor i stan. Tom var det ibland rakt motsatta åsikter.

Man kallar det för att 'fokusera' på vissa frågor... eg handlar det om att 'ge kunden vad kunden vill ha'

Tror partierna också skiter i ideologier , det handlar om att ta makten för att kunna utföra sin politik till varje pris.

Viktig poäng! Det har sedan 80-talet (nyliberalismens inträde) pågått en ganska lyckad strävan att försöka ge ett sken av att högerpolitik inte är politik. "The death of politics" osv.
Man försöker utmåla vänstern som "politisk" - vilket då skulle vara nåt fult, medan det högern sysslar med skulle vara nån slags objektiv realism.

När det gäller allmänna val har parti/ideologi den funktionen att det (åtminstone i teorin) finns en förutsägbarhet i hur ett parti kommer att agera i olika frågor och vägval. Väljaren kan resonera att "om jag röstar blått kommer åtminstone inte skatterna att höjas väldigt mycket", "röstar jag grönt kommer åtminstone miljön att beaktas" osv.

Ensaksrörelser är mindre förutsägbara, och vilket kan vara en (av flera) orsaker till att de förblir marginella och ganska kortlivade.

Jag tror mycket på växelverkan, är allting gott och alla tycker att utvecklingen går framåt och man känner hopp om livet. Så ökar det ens benägenhet att vara ”liberal” eftersom man själv tjänar på systemet. Under dom sista trettio åren har människor generellt fått det hyggligt bra i vårt land, ta bara alla miljonärerna tack vare sina bostäder (köp för en miljon och sälj tio år senare för tre millar).

Poängen är att folk åsikter eller ideologi speglar hur livet ser ut, var man träl under tidigt nittonhundratal i Ryssland, så fanns det självklart underlag för at ha radikala politiska åsikter.

Om det i dagens Europa finns 5.5 miljoner ungdomar utan arbete och den siffran dubblas till 11 miljoner, så ökar sannolikheten för att ungdomarnas politiska åsikter kan komma att radikaliseras. Ett annat scenario i Europa eller varför inte i hela västvärlden är att medelklassen minskar vilket leder till en ökad polarisering, dvs en liten grupp har väldigt mycket medan den stora gruppen inte har något, eller väldigt lite.

/Ulf