Insikten om att ens "små telningar" helt plötsligt blivit vuxna är som att få en gjutjärnsstekpanna svingad med full kraft mitt i planeten... När de sedan flyttar hemifrån inser man att livet aldrig mer kommer att bli sig likt.
Från och med den dagen har man en "vuxenrelation" till sina barn. Men jag noterar med förtjusning att varje gång familjen samlas så faller ungarna tillbaka i sina gamla roller - som barn!
Att få uppleva sina barns steg in i vuxenlivet innebär att man lyckats som förlälder. Grattis till dig också grabben!
