Körde nyss ut från Bilprovningen med blankt papper, fyfan vad skönt det känns!
Bilen? Jo det är en -89 Toyota för 4500:- det gäller att hålla nere omkostnaderna så man har råd med gitarrer..

Det händer nte ofta. Inte för mig i alla fall...

När jag tänker efter har det nog bara hänt en gång för mig - och det var första gången jag besiktade en Audi jag köpt ny...

Jag har förresten en bra besiktningshistoria från min ungdom..

Av någon oförklarlig anledning (förmodligen penningbrist) så hade jag köpt en Ford 15M, en röd, framhjulsdriven historia med v-4 motor tillverkad -67 tror jag. En sommardag så blev det då dags att besiktiga och då jag visste att den var rejält rostig så åkte jag dagen innan hem till en kompis som ägde en svets, vi tänkte lappa ihop den lite hjälpligt bara så den skulle passera Svensk Bilprovnings nålsöga.

Då bilen hade bromsar a la Flintstone så bestämde vi oss för att börja lappa ihop rosthålen i golvet först, vi började svetsa fast några plåtar men det var svårt att fästa dem någonstans då alltihop bara bestod av kex, då övergick vi snabbt till att popnita istället men det tog inte lång stund för oss att inse att projektet var dödfött, det fanns inte en frisk plåtbit på hela bilen, hur skulle detta gå? Ångest och bottenlös förtvivlan följde, men det blev inte långvarigt..

Nu hör det till historien att kompisen hade hästar och i närheten fanns en rejäl dyngstack med hästskit, när min blick då plötsligt råkade falla på en tom hink med en murslev brevid så föddes en genialisk ide. Nu jävlar! Det är värt ett försök i alla fall (ja något sådant sa jag), så tog jag mursleven och började sleva ner hästskit i hinken, vi fyllde på med lite vatten och rörde om för att få en lämplig konsistens, sedan slevade vi på skiten under bilen som om den varit gratis (och det var den ju). När hela bilens underrede var täckt av ett tjockt lager hästskit så körde vi några vändor efter grusvägen för att dammet skulle binda fast skiten.

Dagen efter åkte jag till Bilprovningen och körde in i besiktningshallen, när besiktningsmannen sedan tog ett par handskar och en hammare för att knacka på underredet så bet jag mig i läppen och höll fingrarna korsade, han tittade runt på det skitiga underredet, drog till med ena handsken så att skiten dammade när den rasade ner, sedan tittade han runt en gång till och gick därefter upp utan att ens ha lyft hammaren.

Den livsfarliga skrothögen gick igenom och jag skrattade hela vägen hem.

Ha ha underbar historia !!! det måste ha luktat gott
den får min Åsa Nisse aproval !

jag svetsade rost på bilar som extraknäck i min ungdom och såg en del liknande grejer bla betongfyllda sparklådor (!)