Från och med i morgon är livet inte längre som det varit. Då är jag inte längre tonårsförälder, när min yngsta dotter fyller 20. Kan man säga att en epok går i graven?

Minstingen blir nu "stor" och har flugit ut ur boet sedan en tid. De två äldre barnen har sedan länge varit "spårlöst försvunna". Det känns som att det nu kommer en tid med melankoli och eftertanke. Jag har alltid levt för mina barn - vad ska jag leva för nu?

Man får nog börja invänta barnbarnen. Jag borde varit både farfar och morfar redan, men så här långt handlar mina "barnbarn" om en bortadopterad Bostonterrier vid namn Viktor och Oliver, the cat.

Skål! [;)]


<font size="2">/Janne i Själevad – Suffering severely from honkieritis. </font id="size2">

Enligt min käre far(som inte haft någon yngling inneboende på 3 år nu), så spelar det ingen roll hur gamla vi barn blir. Vi kommer alltid förbli hans små barn, och det ligger det någonting i.

Glöm aldrig det, så ska du nog se att det inte är så stor skillnad sen innan.

Dessutom fick mina föräldrar nöja sig med ett gäng illrar som barnbarn i många år, tills min käre systers bioklocka började ringa hejdlöst. Då tog det inte lång tid. [;)]

Under tiden, skaffa en ny hobby? Res lite kanske? Har du verkligen gjort allting du velat göra i livet?

__________
"I´m not just another brick in the wall."

Så sant. Mina ungar kallar mig "hönspappa", men jag tror nog dom uppskattar min kärleksfulla omtanke. [:)]

När det gäller min och min hustrus vardag, så har vi upptäckt att vår livsstil sakta övergått till det liv vi hade innan vi fick barn. Mer aktiviteter utanför familjen så att säga. [^]

För min egen del lirar jag mer musik nu än tidigare. Det är min "lunga" i livet numera. [8D]

Man anpassar sig nog, men för bara en 5-6 år sedan hade man tre barn hemma. Tre hormonstinna tonåringar under samma tak är inge lek, kan jag säga. Jag har haft svårt att hantera tystnaden som följde... [;)]


<font size="2">/Janne i Själevad – Suffering severely from honkieritis. </font id="size2">

Det har definitivt inte jag. Jag är så nöjd att det numera är lugnt och fridfullt hemma, precis som innan man skaffade barn. [:)]

å jag som alltid har uppfattat dig som gubbe.. där ser man[:I][;)]

skämt åsido, att barnen flyttar ut kan vara traumatiskt för föräldrarna, men det är snabbt övergående i så fall.

rock on!

-------------------------------------------------


The beat goes on and I´m so wrong

Jag tycker att det är sunt att man känner sorg när ens barn flyttar ut, det visar på att det betyder något, sedan får man hoppas på att relationen till barnen är bra. Ibland hör jag andra föräldrar som tycker att dom har en ganska liten kontakt med sina vuxna barn och det tycker jag låter j***igt tråkigt.

En sak som är påtagligt när man har barn och det är att man aldrig behöver fundera på vad man skall göra med sin tid..

/Ulf

Snart kommer barnbarnen sen är det lugnt igen... under tiden: skaffa en telecaster (eller en till om du redan har)!

[:)]

Nu inträder perioden då du förväntas stödja dina barn, framför allt ekonomiskt, utan att ha något att säga till om.[:p]

Jotack, där har jag varit redan med de två äldsta. Men som tur är har de varit duktiga på att klara sig själva. [:)]


<font size="2">/Janne i Själevad – Suffering severely from honkieritis. </font id="size2">

Hehe, om jag inta misstar mig alldeles så är jag <u>väsentligt yngre</u> än dig! [;)]


<font size="2">/Janne i Själevad – Suffering severely from honkieritis. </font id="size2">

Min erfarenhet är, att när barnen flyttat hemifrån så ser man aldrig röken av dom första tiden. Som om de vill bevisa sitt oberoende eller nåt. Men efter ett tag återknyts kontakten och man får en relation igen. [:)]


<font size="2">/Janne i Själevad – Suffering severely from honkieritis. </font id="size2">

Det är positivt….först vill dom inte alls vara lik oss, sedan kommer dom på att vi är visst ganska lika och så kan vi umgås igen (ser förstås lite olika ut).[:)]

/Ulf

Hehe, när sonen var i tonåren var han övertygad om att en förväxling skett på BB - att han egentligen var son till Arnold Schwarzenegger. Detta eftersom han var så snygg och jag så ful... Nu är han pinsamt lik sin far - och skojar om hela grejen. [8D]


<font size="2">/Janne i Själevad – Suffering severely from honkieritis. </font id="size2">

Härligt…när man är mitt uppe i alltihop så kan det vara svårt att hinna med och njuta, jag var hemma mycket när barnen var mindre (nu, hon 9 han 11)…är glad för det.

En sak som är tacksamt med familj är att man inte hinner fundera på livets mening, man får det gratis…;).

/Ulf