En lite så där lagom diskussion till maten med sina barn, blev det när nån av juniorerna började fundera över hur blir det när man gått ur skolan(gymnasiet)...

Frågan blev:
"Barnet" har passerat 18år, gått ur skolan och blir arbetslös.
För att klara sitt uppehälle(anser jag) skall vederbörande söka och få försörjningsbidrag(mat/hyra etc).

Rätt/fel... funkar det?
..eller ska man köra upp dom till soc med väskan under armen och säga:
- Var så god, nu är det er tur[;)]

<font size="1">

// I never claimed that I could play guitar.. but I look like a RockStar //

http://www.myspace.com/attitudemusicalproject</font id="size1">

Vet inte om jag fattar din fråga. Söka soc är i min värld endast något man gör om man är totalt utblottad [:)]

öräldrarn har väl ingen försörjningsskyldighet efter att barnen fyllt 18 år (om de inte går i gymnasiet).

/R

<img src="http://i14.photobucket.com/albums/a308/torn_and_frayed/red-tonguesmaller.gif" border=0>
"Art is the last thing I'm worried about when I'm writing a song. As far as I'm concerned, art is just short for 'Arthur'." - Keith Richards

så vitt jag vet är föräldrarna försörjningsskyldiga fram till 21 års ålder om barnen fortfarande går i skolan. oavsett om det är gymnasie, högskola eller vad det nu kan va.

annars finns ju faktiskt alfakassan. lite osäker på deras anslutningskriterier dock. man måste nog vara 20 fyllda.

_____________________________
"Touch these days and I'll kill you"

Exakt, för socialhjälp får man inte om man har 50 öre på kontot. Eller någon ägodel som kan gå att avyttra för mat någon vecka till. Du ska vara TOTALT barskrapad om du ska få någon hjälp där. [B)]

<font size="2">/Janne i Själevad</font id="size2">

Som förälder är man försörjningsskyldig så länge barnet går i skola, tills dess att barnet fyllt 18 år. Dock max till 19 års ålder. Så, om ditt barn kliver av skolan vid 18 och inte söker ett jobb, så upphör din försörjningsplikt rent juridiskt. Om barnet går skola fram till 19 års ålder, så är du pliktig fram till dess. [:)]

<font size="2">/Janne i Själevad</font id="size2">

Som sagt var detta en hypotetisk fråga till följd av middags diskussion där jag som god förälder tog tillfället i akt att hetsa kidzen lite[:D]

Men tycker visst man kan kräva av en "unge" som fyllt 20 bast och gått ur gymnasiet, att bidra till sitt eget uppehälle.
Precis samma som man kräver av dom innan att hålla reda på sina rum, sköta skolan och hantera sitt studiebidrag själva.

Naturligtvis får man då skriva ett hyreskontrakt som vederbörande får ha med sig om det nu bär sig så illa att dom måste söka soc-bidrag.

<font size="1">

// I never claimed that I could play guitar.. but I look like a RockStar //

http://www.myspace.com/attitudemusicalproject</font id="size1">

Hej!

Mina 5 öre; om mina barn inte kan försörja sig själva så försörjer jag dem, oavsett om de är 17, 18 eller 25 år, har jag råd att göra det när de är 17 och ett halvt, så har jag råd att göra det senare också, Min åsikt är att socialbidrag är ett absolut sista skyddsnät för de i samhället som inte kan försörja sig själva och som inte har NÅGON annan som kan hjälpa dem, med andra ord, människor som är långt mycket mer olyckligt lottade än min familj.

Blues66

Jag håller med dig. Vi har tre barn och de två äldsta har vi försörjt utan att ens fundera över det, fram tills dess att de fått ett jobb, eller som i grabbens fall, startar eget. [:)]

Men nu var det så, att yngsta dottern upplyste mig om att det var min förbannade plikt att försörja henne. Så jag bestämde mig för att ta reda på hur det verkligen låg till. [}:)]

Nu mottar vår minsting försörjning från oss, med vetskapen att detta från och med i söndags sker helt och hållet tack vare vår goda vilja och inget annat. [8D]

För mig som ansvarsfull förälder känns det viktigt att barnen inte tar något förgivet. De vet att vi ställer upp i alla lägen, men faktum är att allt inte alltid är så självklart som dom tycks tro. Om jag och min fru helt plötsligt skulle försvinna - vem skulle då torka dom i rumpan och betala deras räkningar? Jultomten? [;)]

<font size="2">/Janne i Själevad</font id="size2">

Naturligtvis ställer man upp för ens egna kidz om det skiter sig.

Man kan ju samtidigt fråga sig varför när det finns ett socialskyddsnät man ska vara nån form av Moder Theresa och "inte belasta" samhället?

I mina öron är ju det lika dumt som dom som sytematiskt försöker utnyttja detsamma..

<font size="1">

// I never claimed that I could play guitar.. but I look like a RockStar //

http://www.myspace.com/attitudemusicalproject</font id="size1">

+1

<font size="2">/Janne i Själevad</font id="size2">

Att nyttja socbidrag är ju inte som att man får en prick på sig i körkortregistret direkt[;)]

Däremot tar det emot, eller rättare sagt man tänker inte på att man KAN och FÅR söka.
För ett antal år sedan sket det sig för mig under en period med jobb och massa annat strul, som gjorde att jag inte hade råd att åka och hämta mina ungar på deras helger med mig.

Tills någon upplyste mig om att jag visst kan söka för detta ändamål..

Nästa alla nån gång hamnar i skiten, då är det skönt att det faktiskt finns hjälp.

<font size="1">

// I never claimed that I could play guitar.. but I look like a RockStar //

http://www.myspace.com/attitudemusicalproject</font id="size1">

+1

Socialen är absolut sista utvägen, men så länge jag kan dra ihop slantar från höger och vänster - om jag så ska panta burkar på stan - så kommer jag att göra allt för mina barn som jag alltid gjort. Jag svälter hellre själv, än ser mina barn fara illa. Om min död är enda utvägen för något av mina barn att överleva, så är valet enkelt för mig. Mina barn betyder allt. Själv betyder jag ingenting. För mig. [^]

<font size="2">/Janne i Själevad</font id="size2">

haha, jag trodde att skolhitler (Björklund) var ensam[:D]


(det finns förvisso de som inte ens har gymnasium men som ändå har en "värdig anställning")

-----------------


The beat goes on and I´m so wrong

Själv sitter jag på en magisterexamen i marknadsföring (160 poäng = MBA), men kränger musikvaror i parti och minut... och trivs som fisken i vattnet! [:I]

<font size="2">/Janne i Själevad</font id="size2">

Se till å få SOC bidrag annars kommer det hit kroknäser och tar våra SOC pengar!

Nu kapar jag tråden lite, men en MBA är inte samma sak som en "vanlig" Master inom något. MBA är en vidareutbildning för de som varit ute o arbetat en massa år. Det är för folk som håller på att stiga i graderna och vill nå högre ledarpositioner. 160p i det gamla systemet motsvarar en Magister [:p]

Får man fråga hur det kommer sig att du inte jobbar inom marknadsföring/nåt affärsutvecklings-tjosan, när du ändå orkat dig igenom en sån utbildning? [:)]

fridens

Nja... det är inte ovanligt att vanliga magisterutbildningar i ekonomi, management och liknande kallas för MBA. För att det ska bli det du tänker på måste man nog använda termen "Executive MBA". Även då finns det en hel del betygsfabriker men en Executive MBA från ett ansett universitet - det smäller lite högre. [:)]

-------------
The church is near, but the road is icy. The pub is far, but we walk carefully.

Om jag inte minns fel så är föräldrarna ansvariga tills barnen är 26.

Det enda som gäller är att läsa på universitet!

Curtis C called, left a message in Japanese. I returned the call, then reviewed the latest Taang release. Joe should have known that the Long Island lolita is the cause

Det är väl inget fel på honom hoppas jag.
Soc/samhället bidrag är i det här läget absolut sista utvägen tycker jag. Inte alls av princip skäl! Snarare för att du fortfarande har chansen att få honom att börja jobba eller plugga.

Du har nämligen en suverän sits eftersom du sitter på resurserna mat, pengar och husrum.

Gör en deal med honom i stället.

Plugga eller jobba och du ställer upp.

Går han däremot bara och slår dank så får han göra det hemma hos någon annan och för någon annans pengar.

Presentera alternativen på ett vettigt sätt och ge honom en chans att fatta ett vuxet beslut.

Ingen patentlösning men det värsta som kan hända är att han blir pissed, vilket går över i samma sekund som han ber dig om pengar och rent situationsmässigt så är du kvar på ruta ett.
Skillnaden är att om det funkar så är det kanon! Om det inte funkar så försökte du i alla fall.



Bo-Conny Skruvlin

Så här stod det visst i lagen:

<i>Försörjningsplikt är föräldrars eller vårdnadshavares ansvar för sina barns försörjning och den regleras främst i Föräldrabalken 6 kap.

I Sverige så gäller försörjnignsplikten till dess att barnet fyller arton år eller dessförinnan ingår äktenskap. Men om barnet studerar på gymnasienivå eller motsvarande så kvarstår försörjningsplikten upp till 21-årsdagen. Undantag är om barnet börjar studera igen först efter 19-årsdagen så återupptas inte försörjningsplikten.

Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter men skall i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål."]

Se till att gifta bort dom snabbt så är saken klar [:D]

Den dagen för ett trettiotal år sedan, resonerade min far så.
Då tog jag mitt pick och pack och stack[;)], det var mitt val, som en signal att man inte var lika välkommen.[:(]

It´s all in the ears of the beholder

http://www.myspace.com/jonasedler
http://www.myspace.com/basementaudiosystem
http://www.myspace.com/eldghost
http://www.myspace.com/johancottino
http://www.myspace.com/jadeloners

Såsom mångårigt aktiv inom frivården;

Det här med socialförvaltningen skall ni har klart för er att det inte direkt e det lättaste.
Försörjningsstöd via socialen är en halvt omfattande process,å det e på INGET sätt så att "det bara e att gå dit å hämta pengar".
Vidare är det definitivt inte summor som ger ett liv i lyx för handen.
De flesta har mycket svårt att gå runt på de summor det handlar om.
Socialförvaltningen har i likhet med andra sociala instanser ett budgetansvar,å det är deras skyldighet att se till att få det att gå ihop så gott det går.
Så att "det bara e att knalla dit å få en check",inget kunde vara längre från sanningen.
Individens behov utreds verkligen,vilket ibland lugnt sagt kan vara ett problem eftersom det allt som oftast är bråttom.

Såsom övervakare har jag tampats med dem mer än en gång,å det är inte ovanligt att de driver saker å ting till sin spets-och till å med går utanför det mandat de är belagda med.
Som övervakare har jag ett förordnande som sådan,per person,vilket utredare vid socialförvaltningen INTE har varför det vad det gäller tex sociala åtaganden för den som är dömd till skyddstillsyn är mitt ord som gäller-av rent omdöme-å det har hänt att frivården får gå upp bröst mot bröst med socialförvaltningen i dialoger om den dömdes bästa.
Kort sagt,det med socialbidrag e allt som oftast faktiskt ganska krångligt att få,å vad vidare e så omprövas i princip beslutet därom per tillfälle.
Till den grad att det nästan e ett halvtidsjobb att få igenom ett beslut.

I ljuset av att man oftast snackar om människor i relativt social nöd så får jag nog säga att man ibland gör det bra mycket svårare än det skall vara.

Visst finns det de som missbrukar systemet,men ärligt sagt för min egen del hellre det än motsatsen iaf.

Att tex någon som är straffad har ett heltidsjobb,har fackanslutning eller liknande vid frigivning...jag det förstår ni ju själva oddsen för,varför det allt som oftast blir socialförvaltningen den första tiden.

jesper@gofastparts.se

MBA (Master of Business Administration) är en internationell "degree" som i Sverige traditionellt omnämns "Magisterexamen". En vanlig, så kallad civilekonom utbildning, omfattar sju terminer med avlagd C-uppsats. För en magisterexamen fortsätter man en termin till och får ihop 160 poäng, samt avlagd D-uppsats. Magisterterminen är mer forskningsinriktad och förbereder även studenterna på en forskarutbildning som är nödvändig för blivande doktorander. [:)]

<font size="2">/Janne i Själevad</font id="size2">

Civilekonom är ju ingen skyddad titel men Civilekonomernas (förbundet) krav är en kandidatexamen 180p (<b>6 terminer inkl C-uppsats</b> = 3 år!) Av de 180p ska 120p vara företagsekonomi eller nationalekonomi, minst ska du ha läst 90p i ett av ämnena.

För att ta en Magister så läser man 1 år (2 terminer) till, och då på det som kallas avancerad nivå. Istället för att läsa ett Magisterprogram så kan man läsa ett Masterprogram som är på 2 år. Dock så översätts en Magister till Master (of science) så på engelska brukar man tala om 1-årig eller 2-årig Master. Rörigt vad [:p]

Som bjoel säger så talar man om Executive MBA, men jag menar att det är det man syftar på när man säger MBA. I USA så syftar man på vidareutbildningen som man tar efter att man varit ute och jobbat ett tag, när man säger MBA. Det är iaf den uppfattningen jag har fått. Jag skulle säga att jag har en Magister om jag läst 160p (i det gamla systemet, dvs 240p idag), inget annat [;)]

Edit: Ska tillägga också att ett MBA-program får man betala en rejäl slant för, något som företaget man jobbar på kan stå för om de vill att man ska avancera till nån fancy position

Efter lite googlande så visade det sig att man ändrat systemet. Din redogörelse är helt korrekt - kraven är skärpta.

På min tid fick du din kandidatexamen (Bachelor's Degree) vid 120 poäng och magisterexamen (Masters Degree) vid 140 poäng. Det vanligaste var dock att Masters studenterna passade på att läsa in fler kurser under uppsatsarbetet och läste ett helt år till med 160 pinnar. Godkänd D-uppsats var ett krav för att få ut examen.

Jag läste på dåvarande <b>Ekonomlinjen</b> (sedermera Ekonomprogrammet). Kurstiden var 3,5 år + Masters programmet. Men jag förstår inte hur du räknar ut kurstiden utifrån poängen. Varje termin är värd 20 poäng. Så 180 poäng kan, som jag ser det, aldrig bli 6 terminer, såtillvida man inte ändrat även poängsystemet. [:)]

<font size="2">/Janne i Själevad</font id="size2">

Vi går mer och mer OT från Burners tråd, men jo - man har ändrat poängen. Varje gammalt poäng motsvarar 1,5 nytt poäng. Det går således 30 poäng per termin. Detta är en del av europaharmoniseringen (Bolognaprocessen) där både poäng, innehåll och terminologi ska bli lika i många länder så det blir lättare att t.ex. ta en bachelor i ett land och sen mastern i ett annat. En bra sak alltså.

De gamla poängen kallas just "poäng" av myndigheterna, och de nya kallas "högskolepoäng" eller hp.

-------------
The church is near, but the road is icy. The pub is far, but we walk carefully.

Tack! [:)] Då kan vi återgå till dagordningen. [^]

<font size="2">/Janne i Själevad</font id="size2">