http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/s ... 28,00.html

Det där skedde på min gamla skola och killen som blev "rispad" går i min brors klass. Veckan innan var "knivmannens" äldre bror på min lillebror. Får en ju att tänka till..

Även då jag gick där hände det att vissa "ligister" tog med sig kniv till skolan men de åkte alltid dit. Minns ett tillfälle då en kille hade en kam i utförande av en butterfly, vilket jäädra liv det var då. Annat nämnvärt är att den skola där händelsen inträffade håller på att rasera totalt. Förekommer också mobbning riktade mot eleverna från lärarnas håll.

Då jag gick där uppe så hade jag en lärare som ingen i klassen gillade och ingen av elevernas föräldrar gillade henne heller. Minns när vi fick 200 engelskaglosor att öva på till ett prov och hon enbart tog med 6 stycken.. Det kändes surt. Då jag gick ut femte klass så bytte vi lärare och jag och min kompis och alla andra slapp henne, dock så fick min kompis lillebror (året yngre) henne och då så blev det riktigt illa. Killarna i den klassen beskylldes för allt och de fick sitta kvar på raster och efter skolan med mera, medan tjejerna ansågs vara små änglar, och lärarinnan påpekade ofta hur stökiga killarna var och att de borde te sig mer som tjejerna. Visst är killar i den åldern busigare men ändå.

Vidare till lärare numero 2, dvs min brors nuvarande lärare.

Aldrig i hela mitt liv har jag sett barn på 10år ha så mycket läxor som min bror och dennes klasskamrater. Flera av föräldrarna till barnen i klassen är ju också flerbarnsföräldrar med äldre barn och de reagerar också starkt. Detta har tagit upp på flera föräldramöten och i förra veckan så ringde slutligen 3 elevers föräldrar till skolans rektor och påpekade att barnen hade för mycket läxor och att mer borde göras under skoltid. Det slutade med att rektorn talade med lärarinnan och dagen efter då det var dags att ge svenskaläxa sade hon:
- då gör ni detta i svenskan, jaa.. alla utom X, X och X som inte behöver göra den eftersom deras föräldrar ringt och klagat.

Ytterligare saker som hon håller sig med är något som jag frågat runt bland mina nuvarande klasskamrater om, de som hade henne på den tiden det begav sig, och de bekräftar att hon gjorde så även för fom.

Då den lille eleven suttit och tragglat med läxorna hela kvällen och sedan lämnar in den dagen efter så har man genomgång på den någon dag efter inlämningen. Vid detta tillfälle så har hon tryckt upp "bra" exempel och "dåliga" exempel på overhead som hon sedan säger:
- Detta är X´s läxa. Det var inte så bra, kladdig stil och så. Kolla här istället på X´s, han/hon har gjort det jättebra.


Jag förstår inte pedagogiken i det hela. Denna lärare skulle utan tvekan behöva en kurs i pedagogiskt ledarskap som jag starkt rekommenderar henne då jag själv tyckte att det var en av de ättre kurserna jag läst hittills på gymnasiet.

Jag ska också be att få tillägga att på denna skola finns det även många duktiga och bra lärare. Jag hälsar fortfarande på min gamla klassföreståndare jag hade där uppe med jämna mellanrum och hon är en av de bästa lärarna jag någonsin haft.

Var bara tvungen att få detta ur mig och är lite intresserad på era svar. Vet att det finns ett par föräldrar här på Bojen.

Nu ska jag dra vidare till min skola och läsa lite psykologi för en väldigt bra lärare.

BÄTTRE LÄRARE TILL GRUNDSKOLAN!

Två viktiga frågor som du tar upp tycker jag.

Det där med kniv kan bara lösas genom att börja med föräldrarna. Sånt får man tyvärr med sig hemifrån,precis som de flesta dåliga vanor. Ta hand om era barn! förvänta er inte att skolan eller samhället ska uppfostra barnen, detta vilar helt och hållet på föräldrar och familj

Lärare som inte kan sitt jobb har det alltid funnits och kommer tyvärr alltid att finnas. Det finns ju en massa orsaker till det, den man hör oftast är att läraryrket inte har tillräcklig status och därmed lockar den inte rätt folk.

Helt fel resonemang anser jag. Min dotter är intresserad av att få lärarbehörighet. På lärarhögskolan kom hon inte in eftersom intagningspoängen där var skyhöga. Hon gick istället i pappas fotspår och läser nu på en magister med retorik som huvudämne. På vägen har hon insett att lärarutbildningen inte alls är speciellt bra, eftersom tex retorik-innehållet i en lärarutbildning är typ 5poäng (tror jag hon sa) och även pedagogiken får stryka på foten för mindre viktiga kunskaper.
En bra lärare ska främst kunna tre saker anser jag:

1. hög social förmåga och kommunikativ läggning
2. goda kunskaper i pedagogik
3. goda kunskaper i retorik

Dessutom borde alla lärare anlagstestas innan antagning till utbildningen (som faktiskt bekostas av oss andra). Som det är idag räcker det med höga poäng för att ta sig in på de mest eftertraktade linjerna. Men vad är det som säger att en med enbart högsta betyget i alla ämnen blir en bra tandläkare, jurist, lärare, eller läkare? Självfallet spelar ju fallenheten för resp. jobb in också och det borde man ta hänsyn till vid rekryteringen

De lärare som var bäst i skolan var ju de som berömde och gav eleven stort eget ansvar. Inte de som straffade och hackade.

Däremot gillar jag iden med att ge 200 glosor i läxa och sedan bara ha 6 med på provet. Att plugga innebär ju inte att man ska lära sig för ett prov utan för livet. Det gör man inte om man vet vad proven kommer att innehålla för frågor. Då kan pluggandet bli mera som att lära sig nåt utantill utan att fatta vad man håller på med.

JAg hade en gång en lärare som uppmanade alla att skriva fusklappar inför matteprovet. Vi var mycket förvånade men fattade poängen när han strax före provet samlade in alla fusklapparna. Då insåg man att själva skrivandet av fusklappen var det bästa sättet att lära in allt det man behövde. MAn skrev ju bara fusklapp på det som man inte kunde i huvudet. När det sen var dags för skrivningen kom man ju ihåg vad man hade skrivit på lappen. Fokusering kallas visst sånt








-----------------

<img src="http://smilies.f-o-o-l.de/crazy.gif" border=0>The beat goes on and I´m so wrong

Ett tänkvärt tips, författat av min gamla högstadielärare:
http://www.algonet.se/~lmogren/

Det är svårt att vara lärare.

Som jag ser det med 50 års lärarerfarenhet i ryggen är det på sätt och vis omöjligt eftersom skolan som institution främst vill ha en sortering och klassning av eleverna. Det är själva poängen med skolan, inte att ge eleverna stimulans att utveckla sitt lärande. Om man inser det blir allt klarare. T ex engelskläraren i ett av inläggen.

De flesta lärare kämpar alltså i motvind när de vill undvika att stämpla elever med lämplighetsgradering. Föräldrar till elever är ofta rädda för att gå in i skolans värld och ställa krav. Deh har ju själva blivit graderade en gång i tiden och vet att det går att reparera skadorna hjälpligt senare i livet. Enklast att vänta ut.

Nu har vi inget annat än skolan att ta till för att få jobba i våra jobb. Men det finns andra sätt om vi bara tänker till. För en sak ska vi klart för oss, ett sämre upplägg för optimal inlärning än dagens skola det finns inte!

Som förälder finns det en sak att göra rätt av. Det är att vara med i barnens värld i skolan och då alltid på barnets sida. Det kan vara tufft att våga, eftersom både skolan och barnet kan tycka det är jobbigt. Men att ha en förälder som är beredd att ge järnet för sitt barns bästa sitter som guld på banken senare i livet.

<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>quote:<hr height=1 noshade id=quote>
Det är svårt att vara lärare.
Som förälder finns det en sak att göra rätt av. Det är att vara med i barnens värld i skolan och då alltid på barnets sida. Det kan vara tufft att våga, eftersom både skolan och barnet kan tycka det är jobbigt. Men att ha en förälder som är beredd att ge järnet för sitt barns bästa sitter som guld på banken senare i livet.


<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>

Välkommen till BOJen! Kul att du som lärare tycker så här. JAg har alltid stått bakom min dotter genom skolgången, vilket inte alltid varit så populärt bland lärarna. Tex när en särdeles usel svensklärare ringde hem för att klaga på dotterns argumenterande och jag backade upp dottern till 100% samtidigt som jag styrde över diskussionen på hur svenskundervisningen egentligen bedrevs

Det bästa sättet att uppfostra individer är att uppmuntra det positiva, inte tvärtom. Det gäller såväl för barn som hundar och även i relationen med partnern samt inte minst i relationen med kollegorna på jobbet. Allt det där vet ju alla (eller borde veta) men det verkar vara ganska svårt att leva efter. JAg är inget undantag, jag hade självklart kunnat vara mycket bättre på det här men jag har i alla fall haft en viss insikt och det är ju en början

-----------------

<img src="http://smilies.f-o-o-l.de/crazy.gif" border=0>The beat goes on and I´m so wrong

<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>quote:<hr height=1 noshade id=quote>
<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>quote:<hr height=1 noshade id=quote>
Det är svårt att vara lärare.
Som förälder finns det en sak att göra rätt av. Det är att vara med i barnens värld i skolan och då alltid på barnets sida. Det kan vara tufft att våga, eftersom både skolan och barnet kan tycka det är jobbigt. Men att ha en förälder som är beredd att ge järnet för sitt barns bästa sitter som guld på banken senare i livet.


<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>

Välkommen till BOJen! Kul att du som lärare tycker så här. JAg har alltid stått bakom min dotter genom skolgången, vilket inte alltid varit så populärt bland lärarna. Tex när en särdeles usel svensklärare ringde hem för att klaga på dotterns argumenterande och jag backade upp dottern till 100% samtidigt som jag styrde över diskussionen på hur svenskundervisningen egentligen bedrevs

Det bästa sättet att uppfostra individer är att uppmuntra det positiva, inte tvärtom. Det gäller såväl för barn som hundar och även i relationen med partnern samt inte minst i relationen med kollegorna på jobbet. Allt det där vet ju alla (eller borde veta) men det verkar vara ganska svårt att leva efter. JAg är inget undantag, jag hade självklart kunnat vara mycket bättre på det här men jag har i alla fall haft en viss insikt och det är ju en början

-----------------

<img src="http://smilies.f-o-o-l.de/crazy.gif" border=0>The beat goes on and I´m so wrong
<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>

Jag pluggade ett par år på lärarhögskolan i tron att det var det jag ville pyssla med (detta kom ju senare att ändras)... Mellan mina studieperioder hann jag arbeta ett år som lärare, och med risk för att låta som en ***slickare, så måste jag säga att du verkligen slår huvudet på spiken Josh (och jag är fullt medveten om att min erfarenhet av läraryrket är mycket begränsad), och jag måste säga att det var tydligt att föräldrar idag förväntar sig att barnen skall bli uppfostrade i skolan... I det läget måste man ju då säga att föräldrarna absolut inte tar sitt ansvar (med tanke på att det inte ligger på skolväsendet att uppfostra, utan att undervisa), men jag håller med fullständigt Josh... Uppmuntran är en av pedagogiken och didaktikens stöttepelare....

Imogren: Välkommen till bojen, och keep up the good schoolwork!!<img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>

http://www.thejukebox.mine.nu

<img src="http://www.cityofmaplewood.com/images/firstaid.jpg" border=0>

Talade med min psykologilärare idag om skolans planer etc. Bla om att man som lärare ska ta hänsyn till var elevs sätt att lära sig och på bästa sätt köra indiviuell studievägledning (har jag rätt? <img src=icon_smile_blackeye.gif border=0 align=middle>). Då framkom att han förra året hade hållt i 7 kurser eftersom skolan inte har resurser nog att ta in fler lärare. I år hade han 130 elever och han var itne sen med att klaga på skolverkets upplägg och målsättningar och sådant. Men det är många lärare som gör det. Kommer det inte fram till skolverket eller är skolverket bara orubbliga?

Håller med vissa inlägg och andra inte. Plastbarnen går i känd problemskola i Frölunda, grabbens klass funkar helt kanon. Däremot flickans klass,, pjuuu. Där finns en elev, EN, som totalt förstör och som är lite ledartyp, så de andra följer ju honom. Han har iaf totalt lyckats förstöra för hela klassen. Då mor (min väna sambo) försökte tala med pojkens föräldrar hoppade ungen på henne (7år gammal) o sparkade o slog på henne. !!?? Föräldrarna slog bara dövörat till och menade att:
-Det är samhällets fel
Vafan,, samhället är väl ingen helig ko. Vad är samhället? Det är ju vi. Alla har ansvar och föräldrar har eg allt ansvar.
Men iaf, den klassen, de är bara ca 20 elever är det 3 lärare, vilket jag tycker är bra och de har koll på problemen och verkligen försöker och de har möten med klass och föräldrar och följer upp. Byter taktik, kopplar in olika andra människor. Så nu i åk 2 har det blivet betydligt bättre. Så engagemang och kompetens finns ju ute i skolorna, givetvis med varierande kunskap men ändock.
Kul iaf att den klassen har blivet mkt bättre.
Är synnerligen imponerad av dem som orkar, kan o vill vara lärare.
Själv skulle jag få ett mentalt sammanbrott *S*
Vad jag personligen tror är att lärare åtnjuter alldeles för lite respekt. När jag gick i skolan var man tyst när läraren sa det, annars åkte man ut. Nu får ju läraren inte ens höja rösten utan att bli anmäld.
Tja,, vem är jag eg att tycka? Arbetarpojke som man är.)
Nu, mera morgonkaffe..

Har med intresse läst inäggen om skolan där man harvar runt varje dag, håller med om en del... som att det förväntas att vi lärare ska sköta mycket av uppfostran som borde var " klar" då man börjar skolan.
- " Nej man ska inte säga jävla idiot till någon "

Att vi i skolan t.ex.inte kan bestämma när elever ska lägga sig på kvällen - "ja jag vet inte när han somnar ,hn brukar sitta vid datorn 00:30 då jag lägger mig . Tycker ni han ser trött ut på skolan ? " suck.

Sedan borde en hel del stuvas om också! men att kunna jobba helt individuellt efter varje elevs förutsättningar går dåligt med 25 elever/lärare.
Lärarutbildare har ofta inte riktigt kontakt med verkligheten (men det finns bra såna också) . Jag gick tack och lov pedagogik/metodik efter att ha arbetat som obehörig några år så man visste lite vad det handlade om och kunde ta till sig godbitarna och strunta i en del..

Nej nu måste jag återgå till teknikundervisning.

Dikt av min son 9 år" Kärlek är som lego ,den växer bit för bit"

De senaste inläggen handlar om mobbing och jag har hunnit med att se en del sen jag var lärare första gången 1961. Det finns en hemsk förklaring till den frustration alla inblandade känner. Förklaringen är kort och gott att ett av skolans dolda mål är att uppmuntra mobbing. Svårsmält, eller hur.

Måluppfyllelsen är avundsvärt hög. Måttet på måluppfyllelsen är nämligen att djupt rota en känsla av misstro mot medmänniskor. Mera konkret, att man mår taskigt fyrtio efter en toaspolning, vill hämnas på lärarna som anade men aldrig gjorde något och föraktar föräldrar som fostrar plågoandar. Blir det resultatet är målet uppnått.

Jag tror ytterst få i skolans värld, från Skolverket och neråt, någonsin har tänkt tanken att det skulle en förklaring. Bästa beviset på att det faktiskt stämmer, är att skolan bara i undantagsfall lyckas ta bort mobbing som allmänt fenomen.

Skulle jag säga detta i ett lärarrum skulle jag mötas av en storm av upprörda protester. Man skulle hänvisa till mobbingteam och åtgärdsplaner. Men mobbingen fortsätter. Lärarna hinner sällan se med egna ögon och är ibland blinda när de har mobbingen framför ögonen.

Barn och tonåringar är inte värre än vi vuxna. Lärare är inte sämre människor än vi andra. Men alla är de verksamma i en institution som har arbetsformer och synsätt som skulle göra oss alla till en av de tre kategorierna som omfattar alla i skolan: mobbare, mobboffer och åskådare. Det perfekta mordet på självkänslan!

Jag undrar om ni föräldrar med barn som mobbats har varit med som betraktare i skolans vardag under en enda dag i era barns liv. Jag tänker då på andra tillfällen än mentorträffar, öppet hus och liknande arrangerade träffar. Osannolikt eftersom skolan har ännu ett dolt mål och det är att skydda sig mot alla djupgående förändringar.

Föräldrar ska helst vara i skolan enbart under kontrollerade former. Det finns en skarp motsättning mellan lärarens instruktion att mäta elevers kompetens i förhållande till andra elever i en grupp, en slags ständigt pågående audition, och mammas och pappas mera villkorslösa intresse för att barn ska vara glada och harmoniska. Självsäkra elever som går sin egen väg betraktas som störande element i skolans kollektiv där reglerna är viktiga som just regler. Reglerandet är viktigare än vad reglerna innehåller.

Ingen förälder jag träffat vill ha ett barn som är mobbare. När föräldrar till mobbare skyller på "samhället" är det helt enkelt ett försvar mot något de uppfattar som en attack på deras sätt att vara föräldrar. Man kan tycka att det är dåligt att smita från sitt ansvar och känna att man har "rätt" i denna uppfattning. Men mobbingen kommer fortsätta.

Vill man lösa upp mobbingen går det utan alltför stora problem. Det gäller bara att tala klarspråk och stenhårt låta bli att anklaga de inblandade. Det senare kan sägas vara uppnått när mobbaren och hans/hennes föräldrar har förstått vad som händer och vilka konsekvenser det har, utan att de känner sig anklade för att vara dåliga människor. Får man det att funka är det bara praktiskt arbete och metod kvar. Mobbingen minskar dramatiskt.

Ofta kan man få höra av skolfolk att på vår skola är det inte mycket mobbing. Vill någon verkligen veta hur det ligger till är det bara att fråga eleverna. En vanföreställnig är att det inte skulle var någon mening med att fråga för det säger ju sig självt att eleverna inte vågar säga hur det är. Jag har provat att fråga och fått en störtflod av beskrivningar på vad som pågår. Sanningen är att de flesta vuxna inte vill veta svaren. Det blir lugnast så. Och risken är liten för att skolan ska bli synad med rubriker i tidningarna. Ungarna, de bara väntar på att få berätta för någon som lyssnar.

Är det någon som tror att vi skulle skapa den skola vi har i dag om vi började från scratch? Och vi som är folket fick bestämma? Skolan i västvärlden skapades på 1800-talet för att få befolkningar att bete sig på önskat sätt för att fungera i de styrandes visioner om ett tekniskt/ekonomiskt fulländat samhälle präglat av masskommunikation, massproduktion och masskonsumtion. Det förklarar skolans dolda mål, organisation och arbetmiljö, Det finns inga vetenskapliga belägg för att skolans arbetsformer och arbetsmiljö stimulerar till kreativ inlärning och utveckling av den egna unika kompetensen varje människa har.

Att förändra skolan är förstås en tung uppgift. Jag tror att diskussioner som denna är nödvändiga om vi ska komma loss och åtminstone ta några steg.

mobbing, ja..

När dotter gick i tredje klass i sin småstadieskola (ca 300 elever)1993 var det en overhead-bläddrande studierektor som la ut texten inför hela elevgruppens föräldrar i samband med ett stormöte. Vid frågestunden tog jag uppfrågan om vad man hade för åtgärder för att förebygga och stävja mobbing. Studierektorn svarade käckt att "på vår skola har vi ingen mobbing"........

Skön tanke av en blåögd studierektor. Visst fanns det mobbing på den skolan också, det visste både föräldrar och barn, men studierektorn visste tydligen inte det (eller ville inte veta).





-----------------

<img src="http://smilies.f-o-o-l.de/crazy.gif" border=0>The beat goes on and I´m so wrong

Visst vet man att mobbing förekommer på skolan. Dock så uppfattar jag det som att det är mindre på gymnasiet än låg/mellan-och högstadiet. Den markanta skillnaden när man kommer upp i åldern är att det är tjejerna som mobbar. När man var mindre så var det killarna.

Skolans inställning till det hela kan man väl tolka som att det är så jäkla mycket lättare för dom att blunda för det.

På Brinellgymnasiet där jag går finns det en organisation som kallas kamratstödjare (osäker på vad det heter, kolla utdraget ur min chatt med en kompis i klassen. Så ofta syns de).

<b>·۰•● denver/www.partyorkestern.com säger:
vad heter de där som ska motverka mobbing i skolan?
·۰•● denver/www.partyorkestern.com säger:
som emma och jossan är med i?
·۰•● Henric säger:
ehm
·۰•● Henric säger:
kamretstödjare/klasstödjare
·۰•● Henric säger:
eller något sånt
·۰•● denver/www.partyorkestern.com säger:
så är det ja</b>


Detta är en organisation som enligt programrektorerna på skolan funkar felfritt. Dock vet jag inte om jag tolkar 1-2 möten per termin som hårt engagemang och vilja att sträva efter elevens bästa. När de väl klassrepresentanterna varit på ett möte så ska de under ett klassråd återberätta vad som hänt och vad de kommit fram till. Svaret är alltid det samma:

- ja det var väl inte så mycket egentligt..

Känner ett par av de som ingår i kamratstädjarna och ingen av dom tycker att de gör något för att motverka den mobbing som finns.
Dock så är rektor, programrektorer, kuratorer och skolsyster rackarns nöjda att organisationen funkar så felfritt och effektivt och verkligen avskräcker mobbing, eftersom det i deras synsätt icke existerar någon mobbing.

Jag tror också att det faktum att vår skola är nyrenoverad för 113 miljoner riksdaler spelar in på det här sättet att se på allt med skygglappar. Då skolan lanseras som en av landets bästa och finaste skolor där "eleven får leva ut sina möjligheter" så tror jag inte att man gärna vill kopplas samman med mobbing eller andra negativa faktorer och att man därför låtsas som om det inte finns.

Men jag måste säga att hela informationssystemet på min skola är, ursäkta ordvalet, "helt åt helvete". Vi elever får sällan reda på saker och ting förrän i sista stund. Vi kan väl peka på detta med stipendiepengar. Alla som går i trean gör ett projektarbete. Av skolan får du 100:- per skalle för att förverkliga de drömmar om ett bra projektarbete som du har.
För att utöka kassan kan man söka stipendie.
Tänk om vi som påverkas av det hela får reda på detta innan ansökningstiden för alla stipendie gått ut..

Sedan kan jag ju nämna en liten rolig grej som handlar om renoveringen av vår skola. 113 miljoner satsades på vår skola varav 30 miljoner av dessa peningan gick till att köpa in ett nytt ventilationssystem som var så extrem automatiserat att det kände av då luften i ett klassrum var dålig och då gick in och ändrade kvaliten på luften i just det klassrummet.

Hmm.. Än idag, ca 1 år, efter nyinvigningen av skolan så funkar inte denna ventilationen som den ska, utan mer nästan inte alls. Alla lärare tycker det är ett skämt, men de högre styrande på skolan låtsas inte om det.

Ytterligare kan man väl nämna att de byggde till skolan, byggde om skolan, fräschade upp skolan, men.. de lät den nerklottrade, betonggrå fasaden med de gröna fläckarna vid entrén sitta kvar, helt oförändrad. Detta pga att den delen var K-märkt. <img src=icon_smile_blackeye.gif border=0 align=middle>
Kan ha att göra med att vår skola, som ursprungligen är byggd 1971(1973?), innan renoveringen var stoppad med, tro det eller ej, halm i innertaket som isolering. Pratade med någon som kände någon brandman här i Nässjö som hade sagt att stället skulle vara övertänt på ett par minuter. Safety first!

Sedan finns det också ett par klasskamrater till mig som än idag, efter att vi alla fått ändrade scheman ca 4 ggr denna termin, har två lektioner lagda på samma tid. Detta innebär att, trots att läraren känner till problemet, ger dom frånvaro från den lektion de väljer att inte gå på. Så allt som oftast så går de på det ena ämnet ena veckan, och det andra den kommande veckan. Detta är ett sätt att optimalt lära sig det som kommer på proven framåt kursens slut. (Nu är jag ironisk!)

Nej, nu ska jag sluta syna min skola i sömmarna, kanske inte går dit på måndag annars. Nej tacka vet jag att likt de styrande på skolan, våra tillskrivna "förebilder", blunda för alla problem och låtsas som ingenting.

Blir ju så mycket lättare då!