Det talas mycket om ungdomsarbetslösheten, men att hitta ett jobb när man närmar sig 50 är inte heller lätt, har det visat sig.

Nej, jag försöker inte starta en förbjuden politisk diskussion här. Inte en gnälltråd heller. Däremot frågar jag helt fräckt om någon bojare kan tipsa mig om ett jobb. Det gäller ju att använda sina kontakter och sociala nätverk. Var behövs en kreativ och mångsidig medarbetare med bakgrund inom journalistiken?

Är utbildad på Journalisthögskolan i Göteborg och har över 20 års erfarenhet av redaktionellt arbete på dagstidning. Har mest jobbat som redigerare och sysslat med nyhetsprioritering, textredigering, bildredigering, rubriksättning och layout; ibland som nattchef, med ansvar för förstasidor och löpsedlar samt hela tidningens deadline till tryckeriet. Mycket allmänbildad. Van vid att samarbeta i ett litet team och hantera många arbetsuppgifter samtidigt i högt tempo. Fena på QuarkXPress, Photoshop och Illustrator. Lätt för att lära mig nya program. Är pedagogiskt lagd och gillar att möta människor. Behärskar engelska nästan lika bra som svenska. Har haft förtroendeuppdrag i bostadsrättsförening, fackklubb och ideell förening. Målar tavlor och komponerar musik på fritiden. Kan lite om gitarrer också. Begränsad scenvana.

I tidningsbranschen är det tyvärr mest nedskärningar, sammanslagningar och nedläggningar. De enstaka jobb som dyker upp går till yngre personer. Har inte lyckats få så mycket som ett sommarvikariat på två år. Samtidigt som tidningarna tynar bort, växer marknaden för andra sorters kommunikation; företag, myndigheter och organisationer skaffar sig allt större informationsavdelningar. Men de anställer också i första hand yngre medarbetare; fokus ligger på internet och sociala medier och då är en medelålders man tydligen inte intressant.

Nåja. Jag är inte kräsen. Kan tänka mig att jobba med lite vad som helst, helst i Skåne.

kreativt!

BRA "brev" också, hade själv blivit intresserad om jag hade haft ett passande jobb att erbjuda

Ett tips annar är väl att du sätter igång och tillverkar designade p-skydd och säljer på e-Bay. Du har ju talang för det där med färg och form, det har vi sett prov på

Jag har jobbat många år med folk i liknande situation.

Alt 1 - Skriv en bok, bli författare.

Alt 2 - Flytta till Stockholm där finns massor med jobb.

Alt 3 - Skit i det. Du har det rätt bra ändå. Det finns andra värden
än att gå till jobbet.

Alt 4 - Förverkliga nån dröm du har. Starta ett eget företag kanske
inom det området.

Enligt TSL och andra liknande statistiska sidor är 50 år ett magiskt streck.
Har just kommit ur varsel nr 8 på kort tid och de som inte är önskvärda är de som slitit ut sig på sitt arbete.

Tipset är att bara 20% av jobben kommer ut offentligt.
Kolla bemanning, omställning efter kontakter allmänt OCH ha ett cv för helv••e

Skåne är inte riktigt mitt bord.

Skriv prylar och posta bortikring, marknadsför det du kan (även det du inte kan) på offentliga sidor.
Finns säkert en jävla facebook grupp för jobbsökare?

Lycka till

Bra anledning att bränna mitt 7K inlägg!

Jag, med flera, har varit i din situation, visserligen i andra branscher.
Några kortisar:
Skriv ett bra CV som grund. Kort, med säljande faktorer i en 5-10 meningars inledning, därefter dina positioner i bakvänd kronologisk ordning, så att högst upp ligger ditt senaste. Infoga även vad du har lyckats med, skapat o.s.v., inte bara vilken roll du hade.
Högst 2 sidor långt. Och för att beröra +50 problemet (som verkligen finns!): Åldern eller födelsedatum skall inte vara med i CV:t! Varför flagga med "problemet", om du lyckas skapa intresse, tar man det vid intervjun, som är det första målet.

Anpassa grund-CV:t till det jobb du söker. Matcha dina buzzwords med de eftersökta kvalifikationerna, det gäller att göra jobbet lätt för den som tar emot CV:t att titta vidare på just dig. Var positiv, och inget gnäll eller negativt om tidigare arbetsplatser. Du säljer dig själv, det är det som det handlar om! Inga negativa bitar, utan att vara oärlig. Om du kollar rekryteringsannonser, står det inte direkt något negativt om jobbet ifråga, och samma gäller från båda håll.

Ett kort personligt brev, efter att du läst på via internet om stället/företaget, som visar att du verkligen är intresserad.

Sök brett, och dissa inte bemanningsföretag. Just via dessa är åldersfaktorn mindre viktig. Med bemanningsföretag är det nästan nödvändigt att höra av sig med jämna mellanrum. Visserligen lägger man in sin CV i deras system, men dom letar hellre och mer effektivt efter kandidater bland de profiler som ligger på bordet och/eller som dom kommer ihåg för stunden. T.ex. Adecco har +200000 CV i sina system.....

Gör spontanansökningar! Monster m.m. är nog bra, men samma annons som du ser, ser 1000 personer till (minst). Sök upp intressanta företag och presentera dig själv. Är dom på G att söka folk, men inte kommit till skott, är du först.

Kontakter: Utnyttja dina kontakter, vänner, släktingar, f.d. arbetskamrater m.m. Som sagt ovan går många rekryteringar inte via annonser. Offentliga sektorn kanske är tvingad att annonsera på något sätt, privata sektorn gör som dom vill.

Starta eget, som ett alternativ? Det är inte så svårt, och gör det möjligt för företag att anlita dig utan att binda sig till en anställning.

Det finns säkert fler goda råd, men det får andra fylla på med.

Framförallt, ge inte upp!
Mig tog det 4 år efter examen som jag tog vid 40 års ålder efter en arbetsskada på 90-talet, 400 ansökningar, de flesta utan svar och resten negativa, sen helt plötsligt när jag tömt ut, som jag tyckte, alla möjligheter och kontakter, fick jag komma på 2 intevjuer inom några veckor och båda gav provanställning.
Så helt plötsligt fick jag välja
Jag har polare som exade på samma gång som mig och fortfarande är arbetslösa pga att de gav upp (enligt mig då), jag kan förstå att man ger upp men det alternativet förutsätter att man har nåt annat värdefullt/meningsfullt att göra annars leder det inte till bra saker.
Om du inte gått jobbsökarkurs så gör det, hur tråkigt det än är så lär man sig vad som gäller för tillfället angående CV, brev och vart jobben finns.
Om det nu finns såna kurser i dagens FAS system?
Jag tjatade till mig 3 såna kurser på AF bara för att hålla mig uppdaterad och i kontakt med verkligheten så att säga.
Ta ströjobb om du kan, man får kontakter den vägen och det ser bra ut i CVt att man åtminstone försöker med allt.
Igen, ge inte upp, och man är inte en sämre människa bara för att man är arbetslös, det intrycket hade jag hela min arbetslösa tid, att folk tycker så alltså, märkligt och absolut inget att bry sig om då det kan sänka en rätt rejält.

Ett djävla rantande på mig här inser jag men jag har vart där du är en lång tid och kanske kan min erfarenhet vara nåt positivt och ge lite hopp

Du vekar ha en gedigen erfarenhet och du vet troligen bäst vad du både kan och vill göra. Har du försökt vidga 'jaktmarken'? Tidningar har överlag allt svårare ekonomiskt och ofta blirdet 'experter' inom ett område eller någon med 'profil' som blir kvar och som kan locka kunder som är villiga att betala för produkten.

Behov av människor som kan skriva finns på många företag, föreningar och myndigheter (där finns även människor som helst vill slippa ). Det kan vara informationstexter intert/externt eller texter på den egna webbsidan. Tänk på att all text du läser har skrivits av någon!

Varje jobb är bättre än inget jobb alls, i synnerhet när du är på en arbetsintervju - tar du själv tag i din situation eller överlåter du det på andra? Fråga dig vad arbetsgivaren skulle föredra, inte vad som är bekvämt för dig själv. Var på ställen där du kan möta presumtiva arbetsgivare och kollegor.

Ta några dagar och skriv en ordentlig CV (eller meritförteckning). Den kan du bifoga varje ansökan utan att arbeta om den mer än att du lägger till nya relevanta erfarenheter. När du ansöker lägger du ner all kraft du har på att formulera ett personligt brev. Kom ihåg att brevets enda syfte är att du ska komma på en arbetsintervju! Inget annat! (Du måste naturligtvis kunna backa upp det du skrivit vid en intervju.) Winston Churchill lär ha skrivit till sin fru ungefär att 'jag hade inte tid att skriva dig ett kort brev, därför skriver jag ett långt'. Allt över en sida i en ansökan kan uppfattas som svammel - att komprimera en text till ett litet format utan att förlora betydelse är bland det svåraste som finns.

Lycka till!

/R

japp, och ändå kanske det viktigaste av allt för en som söker jobb som skribent

Jag är själv sen många år arbetslös och hankar mig fram på div vikariat, timme, visstid blablabla. Det är nog bara att gilla läget när man är 52, ingen anställer en gubbe oavsett utbildning eller meriter. Mitt råd är: Glömm alla råd från div "coacher" och AMS-folk om CVn fram och tillbaks upp och ner. Det enda som gäller är kontakter, inga flyktiga krogpolare utan släkt och närmaste vänner och möjligen grannar som kan slussa in dig på företaget dom jobbar på. Försök i det längsta mörka din ålder, nämn inte referenser av typ förtroendeuppdrag i föreningar och allra minst fackliga sådana, det sprider vibbar typ "lat vänstergubbe" som hällre sitter i div vinpimplarmöten! Nämn inte anställningar som varat i över 5-år, du framstår bara som feg och ovillig till förändring! Anledningarna att inte anställa en medelåldersarbetslös är lika många som åren man har uppnåt.
Annat blir det när alla arbetare stuckit till Norge.....

Det Pudas berättar låter fruktansvärt och cyniskt, är det så j***la illa....

/Ulf

Det var väl lite det jag försökte mig på att förklara med mitt inlägg, man får inte ge upp för det ser ut som Pudas skriver
Betänk att jag "bara" var 40 när jag tog min examen, en Master i Kemi och det tog mig ändå 4 år och 4-500 ansökningar innan jag överhuvudtaget fick komma på intervju, så det är fan inte lätt, men det går!

En journalist kan väl jobba som freelance ? Jag säger inte att det är lösningen på allt men det är
väl ett sätt att hålla kontakter öppna och att öppna upp nya ?
Det finns mycket som _borde_ skrivas om , det svåra är nog att få det sålt..

Bra skrivet. Jag hade också köpt det om jag hade behov av arbetskraft. Själv har jag inte stämplat en endaste dag i hela mitt liv. Antingen har jag jobbat, pluggat (med studielån) eller varit sjukskriven (kortare perioder). Jag vet inte hur det går till att gå till arbetsförmedlingen för att "stämpla", men jag har full respekt och förståelse för de som är i den situationen. Mitt råd till dig - ett råd som bidragit till att jag aldrig varit arbetslös - är att själv vandra runt och knacka dörr för att erbjuda mina tjänster. Det ger resultat om man är enträgen och kan tala för sig.

Lycka till i jakten!

Som tur är, är det inte riktigt så illa som du skriver, åtminstone inte i storstadsregionerna. Det är många som inte har annat än anställningar som varat i +5 år, vad tycker du att dom ska skriva då? Självklart ska man ta upp alla meriter som visar på kompetens, ansvarskänsla och att man lyckats åstadkomma något! Förtroendeuppdrag är inte någon nackdel att ta upp, men om man själv tycker att det är vinpimplarmöten, kan ju det skina igenom...
Den stora anledningen till att det är svårare att hitta jobb som +50-åring, är helt enkelt att det är dyrare för företagen. Pensionsavgifterna är klart högre, och man kommer med mer kompetens, och förväntas vilja ha mer i lön. Helt enkelt pengarna! Att man inte vabbar, sällan är sjukskriven, och inte har några större problem att ställa upp på övertid eller annan flexibilitet, och rätt och slätt har mycket erfarenhet, får man tungt nog marknadsföra själv, men se för fan till att göra det!
Coacher i skolklassform, håller helt med, ganska värdelöst. Personliga coacher, som du kan bolla CV med, och få hjälp med kontakter, kan vara guld värt. Dessa personliga coacher har ofta ett väldigt stort kontaktnät själva, och promotar arbetssökande som själva satsar hårt. För dom fram en kandidat som inte alls håller måtten, bränner dom sitt eget förtroende.

Hur vet jag det, kan man ju undra? Jo, de senaste två åren har jag coachat arbetslösa akademiker, som oftast inte heter Svensson eller Johansson. Bra erfarenhet, kompetens, men total avsaknad av kunskap om att marknadsföra sig själva. CV som inte innehåller hälften av vad dom kan, och helt omöjliga att läsa eller få en positiv bild från. Av de jag har coachat, har nu 75% fast jobb, och är uppskattade. Några få har inte lyckats, och några är helt enkelt för lata för att söka jobb själv, utan vill att någon söker för deras räkning, vilket jag inte ställer upp på. Vem vill anställa en vuxen människa som inte ids söka på egen hand? Det skiner igenom direkt, och därför är inte det min metod.
Tricket för de 75% som har fått en fast anställning är bra marknadsföring, riktade och personliga ansökningar, och ett positivt och trevligt intryck på intervjun. Att jag hjälper de som vill kämpa, med kontakter, har bidragit i en del fall.

Så Mr Smiley, kämpa på, men tag gärna emot hjälp! Med din bakgrund, som är riktigt kvalificerad, försök att få personlig coachning från AF, dom köper tydligen in en del bluffkonsulter, men det finns även seriösa coacher som jobbar personligt, och som engagerar sig i just dig.

Det som verkar vara effektivast är som jag och några andra skriver om, att ta egna kontakter med företag eller liknande på egen hand, det som jag kallar spontanansökningar. Många ansökningar blir det ändå! Var metodisk, gör listor, pricka av o.s.v. Man får helt enkelt göra det till sitt jobb, att söka jobb. Under tiden, varför inte starta enskild firma, och frilansa, med din bakgrund? Kostar i princip ingenting, och uppfattas positivt. Eget kontaktnät är självklart bra, men inte den enda vägen.

Lycka till, och skriv gärna här om hur det går.

Tack för all uppmuntran och alla tips, även när det handlar om rena självklarheter och i vissa fall välmenta floskler.

Tycker nog att Uncle Fred och Kjelle har helt rätt, var för sig och på olika sätt. Får erkänna att jag inte tagit det där med personlig coach på allvar, men efter Kjelles inlägg ska jag ge det en chans. Har hört mycket negativt från andra, men även en del positivt. I Skåne finns 409 coaching-företag registrerade hos AF. Alla kan ju inte vara dåliga.

Beträffande inlägget från Pudas, hoppas jag att det inte är så illa i verkligheten. Att mörka om sin ålder håller ju inte någon längre stund, även om man inte direkt behöver skylta med den. De erfarenheter man vill åberopa har förstås tagit tid att skaffa. För egen del kommer jag inte upp i mer än totalt 18 månaders arbetslivserfarenhet om jag inte tar med anställningar längre än fem år, så det är inget alternativ. Givetvis väljer man meriter att ta med i en ansökan utifrån vilket jobb det gäller. Fackliga förtroendeuppdrag kan vara bra att framhålla om arbetsgivaren är en facklig organisation, till exempel. Rent allmänt är min erfarenhet att personer som tar på sig förtroendeuppdrag är mindre lata än andra. Det handlar ju om frivilligt och ofta otacksamt extrajobb. Därför är det också svårt att få folk att ställa upp och engagera sig.

Vill påpeka att jag självklart inte ger upp. Den här tråden betraktar jag som en jobbsökaraktivitet snarare än ett tillfälle att gnälla över åldersdiskriminering på arbetsmarknaden. Något långsökt kanske, men Ljubojen är faktiskt ett socialt medium och en del av mitt kontaktnät.

Väntar fortfarande på tips om jobb.

Jag tycker du ska kolla med ETC http://etc.se
De håller bl.a. på med att försöka bygga upp ett nät av dagstidningar nu.

/Mats

Funderade på Pudas kommentar, att det enda som ger jobb är nära vänner o släktingar. Folket på krogen följer aldrig upp....måste nog säga tvärt om där. Skit samma vem det är, så länge det är någon som kan introducera en för chefen o lägga in ett gott ord före intervjun, no worrys. Om jag känner personligen innerligt o väl eller inte, spelar det någon roll ? Så länge jag har någon som går i god för mig som chefen litar på är ju hälften avklarat.

Tips:
Företagstidningar görs ofta av "tidningsförlag". Finns ett antal såna söder om GBG-Kalmar-linjen. Inte lika trendkänsliga, har ofta god ekonomi. Dessutom noga med både form och innehåll (eftersom dom jobbar mot kundens profil/önskemål/standard), vilket i regel exkluderar dom allra yngsta förmågorna.