Friade till min flickvän i natt, vi har varit tillsammans i 10 år och det känns som att det är ett naturligt nästa steg. Så långt allt gott. Nu börjar striderna.

Jag vill ha ett litet bröllop.
Hon vill ha ett stort bröllop.
Jag vill bjuda "närmast sörjande", typ föräldrar, syskon och nära vänner
Hon vill bjuda alla i hela världen.
Jag vill gifta mig rätt så snart.
Hon säger "glöm det, nästa sommar tror jag är mer realistiskt".
Jag har surfat på slösurfat på Bojen och FB hela dagen samt kollat lite på "Cruel intentions" och "Wild things".
Hon har ägnat dagen åt att googla frenetiskt på allt som har med bröllop att göra samt reggat sig på nåt bröllopsforum...

Hujedamej.

...men jag kommer att ha King Diamond-gitarristen Mike Wead som best man, det är det första aktiva valet jag gör förutom själva frieriet. Kanske bästa att låta "maskinen" ha sin gilla gång och bara hänga med? För mig är det viktiga att faktiskt bli gift... själva processen, mottagningen och kalaset är jag inte alls lika intresserad av.

Hur är/var det för er andra? Har ni några goda råd till en nybörjare?

Jag tror jag talar för alla Bojs - vi kommer!

/R

Japp, självklart kommer vi
Några råd har jag inte, jag har lyckats skruva mig ur städet varje gång flickvännen dragit åt skänklarna, puuh

Grattis!

Jag tycker nog att bröllopen nu för tiden har gått över styr en aning.. Det handlar ju i första hand om att gifta sig vilket en del tycks ha glömt

Jag håller på ett lagom stort bröllop med släkt och vänner utan överdådighet eller extravaganser. Men det är jag det, jag är ju en modest man

På min tid var det rätt ovanligt att gifta sig över huvud taget.. Hustrun och jag gifte oss i hemlighet, bjöd vära bästa vänner på finkrog och drog sedan på (extravagant) bröllopsresa för de pengar vi annars skulle ha lagt på festen. Bra beslut, tycker vi fortfarande

Vi lade helt medvetet vårt bröllop i november för då har inte folk så mycket annat inbokat. Vårt var iofs rätt stort med lite över hundra personer, men vi såg det som ett gyllene tillfälle att åtminstone som snabbast se gamla vänner. I november kunde de flesta vara med. Det var ett helt okyrkligt bröllop på en resturang med en domare (av tingsrättsvarianten) som officiant. En riktig höjdpunkt var när han direkt efter 'ja-ja' deklamerade en dikt till brudparet: "Dägge-dägge" av M.A. Numminen.

Acceptera att du inte har något att säga till om. You have released the fucking wedding madness!
Hänger ut fracken på vädring och avvaktar inbjudan.

Vi gifte oss i smyg och höll käft om det, men efter någon månad så upptäckte ju folk att man hade ring på sig.
En kväll så ringde hela släkten på dörren och hade med sig mat, vin och tårta och "tjyvade" till sig ett kalas.
Jag öppnade dörren i t-shirt och kalsonger, med en bebis på armen...

Äh, låt det bli en fest för hela slanten. Man har inte så många större fester i sitt liv, så ta chansen. Själv tyckte jag att det var rätt häftigt att bli hyllad, lyckönskad och omhändertagen under själva festen (även om jag fixade det mesta, och stod för kalaset). Samma när jag fyllde 50, rejält kalas ska det vara. Men, i den stil som passar en själv. S.k. Professionella bröllopsfixare ger jag inte mycket för, det är som Haloween något som importerats från USA, och känns inte riktigt hemma hos oss.
Ett rejält party för att fira er stora dag, snåla inte, men i er egen stil, skulle vara mitt råd. Jag tar hellre ett rejält party än att smita iväg på en dyrare bröllopsresa. Resa kan man göra när som helst, men när man har en så bra anledning till fest, och nära och kära verkligen lyckönska och fira, varför inte ta chansen?

Josh hade en i och för sig vettig kommentar, har editerat lite efter att ha läst den, men nu är kommentaren borta?

Jag och min bättre hälft gjorde så att vi gifte oss i stadshuset med bara familj och ett par väldigt nära vänner närvarande. På kvällen hade vi sedan en ordentlig fest med runt 60 gäster, hade den hemma med catering och inhyrd bartender så vi skulle slippa tänka på att servera gästerna. Blev grymt lyckat!
Kyrkobröllop ser jag inte alls poängen med om man inte är aktivt troende, det är hyckleri på hög nivå i mitt tycke.

Man får gratulera!

Jag gifte mig i mitten på 80-talet innan Internet och olika forum var tillgängligt för gemene man, så det var papper och penna som gällde när vårt bröllop planerades. Vi vigdes i Hortlax kyrka i Piteå och hade bröllopet på Statt i samma stad, med "närmast sörjande" och de närmaste vännerna på båda sidor. Vi var väl ett 30-tal om jag inte minns fel.

Vi gifte oss i Bangkok för att legalisera vår första son. Inte för att vi är särskilt traditionsbundna men det förenklar juridiken och man tar ett beslut tillsammans att satsa på sitt förhållande. Så- vi planerade in bröllop efter en två månaders thailandsvistelse som skulle följas av "bröllopsresa" till Penang för att fräscha upp visum för ytterligare två månader i Thailand. Vår son var då två år och vi tyckte det var skithäftigt att känna att man fortfarande kunde backpacka även efter familjebildningen.
Vi hade planerat en natt på Oriental "bafatt" göra nåt speciellt. Fick lov att rita om kartan helt för att jag låg med 41 graders feber just när det skulle bära till, nån jävla influensa som drog igenom hela landet, frugan hade legat däckad ngr veckor innan. Nå- allt funkade, ombokning av hotell, ny tid på anbassaden och faktiskt - ny hindersprövning till poste restanteadress Krabi. Vi genomförde Penangtrippen, kom till Krabi, hämtade ut hindersprövningspappren som ett gäng glada och förvånade tyskar fick signera så vi kunde posta tillbaka till svedala i tid. Vi gick bara tvärs över gatan från postkontoret in på ett fik och högg första bästa bord där matgästerna fick blanketterna under näsan. Dom tyckte det var rätt ball och ovanligt.
När vi så i slutet av vår vistelse la in ngr dagar i Bangkok för shopping och förberedelser blev avslutningen helt perfa. Bröllop med följande vistelse på lyxhotell innan vi tog limosinen ut till flyget blev en värdig avslutning som jag gärna upprepar även utan bröllop. Man börjar vara påväg hemmåt i tanken redan sista dagarna av en sån här tripp och att få bli ompysslad i en romantisk atmosfär är helt suvve. Jag är glad att vi fick uppleva detta på tu man hand istf att planera för en massa andra inblandade.
Att sedan våra anhöriga krävde att vi klädde oss i de nyinköpta bröllopskläderna och att de ställde till med fest efter hemkomsten är en annan historia, men det blev ju mer hanterligt för alla utan alltför stor hype.

Det är skitkul att gifta sig, en dag full av mat, presenter, ryggdunkar och sex. Så skoj så jag och hustrun har gift oss två gånger. Ett litet och ett stort bröllop så jag har lite råd att ge. Le, se glad ut och sätt bara ner foten om det blir allt för stort för plånkan. Gifte oss i bangkok, cermonin startade 06.50... Höll på till lunch och sedan lite mingel, se glad ut och le. Sedan var det paus och jag drog till huset och plockade upp ett guldfotband på vägen som morgongåva. Sedan på kvällen hade vi hyrt en bra bar och där bjöds vi och gäster på tilltugg och fri bar. Sedan drog bandet igång och efter ett tag så bjöds jag upp att sjunga, det blev wonderful tonight och många tårfyllda ögon och kramar. Skitkul, ca 200 gäster och mycket party. Det lilla var i rådhuset i Richmond utanför London med höggravid fru, våra grannar Rob och Barry och så en till Rob, en hemlös snubbe som jag frågade om han ville hänga med på bröllop och bärs . Stora bröllopet var roligare. Lilla bröllopet var en kul grej.

Stor fest! Bjud alla! Klä upp frun så hon lyser som en schlagerfestival. Töm sparkontot och sälj 59an.
Om jag hade en tjej värd att fria till hade jag gjort så. (Tror jag idag, som ogift singel.)
Grattis!

faan det där lät så trevligt att jag nu blev sugen på att gifta om mig (med samma hustru då)

vi hade ett rätt stort bröllop, och tro det eller ej så planerade vi det mesta tillsammans.. Det i sig var ju halva grejen vad gäller just bröllopet.. Själva dagen går ju alldeles för fort förbi när man suttit och planerat och fixat i ett års tid.. Så mitt råd är alltså att planera tillsammans..

Sedan är det ju säkert som du säger att det är det som kommer efter bröllopet som är det viktiga för din del, och till viss del håller jag med... men som Kjelle skriver är det inte många brakfester man håller i sitt liv.. Sällan så dyra heller, men det är det värt.. jag är inte särskilt förtjust i att vara en fests fokus, men om man tänker ett steg längre så kan man ju välja att se det som en intim fest dig och din fru emellan med en jäkla massa gäster.. Vad jag menar med det är ju att det helt och hållet är er vilja som skall styra planeringen.. Ta inte FÖR mycket intryck av andra..

grattis och lycka till!

För mig innebär ett svenskt kyrkbröllop att man blandar in religionen och på så vis legitimiserar den.
Något som jag aldrig skulle kunna stå bakom.

I likhet med Ihse så gifte jag också mig i Östasien.
Dock traditionellt japanskt. En av fördelarna är att man slipper dyra vigselringar

Innehåller inte ett "traditionellt japanskt" bröllop shintoaspekter, dvs "inblandning av religion"?

Äktenskapet är i grunden "instiftat av gud" som ett förhållningssätt mellan man och kvinna. Svårt att blunda för det kyrkliga där. Borgerliga vigslar - och andra avarter som har religiös eller ockult innebörd, har tillkommit i efterhand och är alltså inte i enlighet med ursprungstanken.

Så äktenskapet är "instiftat av gud", men "avarter som har religiös innebörd har tillkommit i efterhand och är inte i enlighet med ursprungstanken"?
Hmmm...håller inte riktigt ihop va?

Generellt är nog i vilket fall argumentet att något är "instiftat av gud" sällan särskilt stark. Som tur är.

Men hur såg Haraldrigs traditionellt japanska bröllop utan inblandning av religion ut?

Jag gifte mig i vardagsrummet. Inte så mycket för att jag egentligen var intresserad av giftermålet som sådant, utan av praktiska orsaker såsom arv. Att dessutom kunna kalla kastrullhäxan för "frugan" är ju också lite roligare än att säga sambon eller ev. flickvän. Är man 40 så är man ingen flicka längre.

Jag är ingen romantisk typ kanske jag ska tillägga.

Gick ur svenska kyrkan för länge sen. Begriper mig inte på religiösa människor.

Så kulturer som är äldre än kristendomen är alltså ute och cyklar med sina äktenskap?

Istället för flickvän kan man väl använda termen käring eller exempelvis kastrullhäxan.
Det hintar ju lite om åldern också