...runt omkring mig!

Mitt i all bedrövelse vi gått igenom, nåddes jag i morse av beskedet att en kusin just avlidit i cancer. Hon var född -67 och lämnar make och två barn efter sig. Så förutom Kristianstad, blir det nu även att åka till begravning i Järfälla...

Varför dör folk alltid i "stim"?

Fyfan på ren svenska.. Jag finner inte ord..

cancer är ett jävla elände, jag bevittnar just nu hur en närstående äts upp bit för bit dag för dag utan att det finns ngt man kan göra

Jag har upplevt det på nära håll en gång - och det är nog det värsta jag varit med om. Min kusin i det här fallet har jag följt på "distans" telefonledes, email, SMS, FaceBook... Jag beundrar hennes man, som trots alla svårigheter lyckats upprätthålla något slags "normal tillvaro" för honom och barnen. Han är en sann hjälte - liksom alla som lyckas med konststycket att dra det tunga lasset.