Tranferering är, förenklat, mycket riktigt omfördelning av pengar, som normalt (men inte alltid) kännetecknas av att ingen motprestation erhålls. I Sverige har vi tex egenavgifter som delvis finansierar vissa statliga utgifter.

Statliga transfereringar utgörs främst av utbetalningar av bidrag mm, oftast via statsbudgeten (skatteintäkter), varigenom en omfördelning från t ex hög- till låginkomsttagargrupper görs. Även offentlig sektor anses finansieras via stadsbudgeten genom transfereringar.

De första som drabbas av den ekonomiska krisen är pensionärer, arbetslösa och sjukskrivna och socialbidragstagare, som inte får ut sina pengar. Alltså en transfereringskris.

Detta kan man diskutera i åratal utan att nå pudelns kärna. Vi får nog nöja oss med att konstatera att Greklands ekonomi aldrig varit så hälsosam som den gett sken av att vara.

Intressant läsning:

http://financialedge.investopedia.com/f ... z1cvjZh52n

Litet citat:



Alltså, Grekland har varit bankrutt 90 av de senaste 200 åren... Förvisso med ett rörigt politiskt klimat, men ändå.

Nu fattar jag hur du tänker, men tycker du fortfarande resonerar lustigt.

Med samma resonemang är det en betalningskris, en förtroendekris och en likvidetskris. Allt orsakat av ett enkelt faktum: de försöker göra av med mer pengar än de har.

Agreed!

Din analys med röd text är direkt felaktigt, har heller aldrig hört talas om begreppet på det sättet, det låter hemmasnickrat i mina öron. Vill bara säga jag är inte ute efter att provocera, men jag tror att det är vikigt att begreppen kommer i rätt ordning.

Jag förstår inte heller varför en ”transfereringskris” skulle vara en mer heltäckande eller korrekt beskrivning av läget? Att transfereringarna riskerar att kollapsa är en effekt av att ekonomin i övrigt har kraschat. Statens transfereringar står i relation till den övriga ekonomin, har du en god tillväxt och ett bra kostnadsläge så kan du ha vilka transfereringskostnader som helt, så länge statens utgifter samspelar med ekonomin i övrigt.

Utan det är först när den övriga ekonomin inte kan generera dom pengar som är nödvändiga för att hålla systemen igång som problem uppstår. Det gäller verkligen inte bara Grekland utan i princip alla länder inom Europa. Skulle Sveriges export halveras så skulle även vi få problem med våra egna systemkostnader som pensioner, offentliga löner osv.

Så kostnadskrisen gäller över hela den ekonomiska linjen, där statens transfereringar bara är en del av ekonomin. Förutom att Grekland har svårt att ta in det underlag (skatter) som är nödvändiga, så har man samtidigt ett kostnadsläge där i princip ingenting går att producera, dvs Grekerna saknar idag konkurrenskraft delvis därför att löneläget är för högt och det gäller inte bara Grekerna, utan även där många länder inom EU.

Den som tar den första ekonomiska smällen är inte pensionärer, sjuka osv utan dom människor och företag som har ekonomiska åtaganden. Statens transfereringar är ett mycket trögare system, där staten kan låna upp pengar för att hålla igång löner och pensioner mm.

Det är först när statens kostym skall anpassas till dom ekonomiska förutsättningarna som den enskilde kan drabbas av tex sämre välfärd, bidrag osv. Grekland har hela tiden kunnat låna till sina system (1500 miljarder so far) medan företag och privatpersoner sedan länge har gått i konkurs eller förlorat sina hem, tillgångar osv.

/Ulf

När ekonomin inte längre genererar pengar och stödpengar utifrån uteblir eller hålls tillbaka, blir det en automatisk reflex att staten håller tillbaka transfereringarna för att hålla de viktigaste delarna i samhället igång. Gatlysen, offentlig sektor och statsapparaten har då högre prioritet än pensioner, åldringsvård mm. Det blir alltid de transfereringsberoende som först får känna på krisen när kassakistan är tom - det har jag sett så många gånger under mina resor i tredje världen. Effekterna av en kris börjar alltid ute i periferin (samhällets utsatta) och kontraheras så småningom till kärnan, dvs de vitalaste samhällsfunktionerna. Varför skulle den grekiska ekonomin fungera annorlunda?

Jag var i Haiti under slutet av 90-talet. Landet var då världens fattigaste land med nästan ingen ekonomisk aktivitet. Det fanns ingen sjukvård, inga offentliga förvaltningar, pensioner och socialreformer lyste med sin frånvaro. Men gatlamporna lyste på kvällar och nätter, regeringskansliet var fyllt med folk som åkte fina bilar på statens bekostnad. Allt detta medan hela landet i princip hade en infrastruktur som påminde om 1800-talet, folket svalt och kriminaliteten var påtaglig.

Nej du, där får du nog tänka om. När ett land blir bankrutt så är transfereringarna det första som drabbas - och därmed de mest utsatta i samhället. De pengarna allokeras till andra mer vitalare samhällskomponenter, i slutändan för att skydda och understödja de som har makten. Ett land som är bankrutt har inte råd med en rättvis fördelningspolitik, helt enkelt.

Den huvudsakliga ekonomiska kris som alla talar om nu är knappast något nytt. Den har pågått i flera år, men det är först nu som sanningen kommit upp till ytan och omvärlden blivit medveten om den. Där har du rätt, att det är statsfinanserna som är felet - men utifrån det så kommer detta sannolikt att bli en riktig härdsmälat internt, med transfereringarna i fukus. Var så säker!