En familjemedlem drabbades i Midsomras av cancer. Av den svårare modellen dessutom som varken kan strålas eller opereras. Det enda man kan göra är att medicinera för att lindra symptom och förlopp samt att se till att vederbörande ska få tid att avsluta saker och ting på ett i sammanhanget hyfsat kontrollerat vis

Vet inte riktigt varför jag skriver om detta, jag vill inte ha en massa medlidande i mitt sorgearbete (som blir rätt utdraget i en sån här process). Jag antar att jag skriver för att få ur mig nåt, men framförallt skriver jag för att påminna er alla därute om att livet är skört och kan ta en hopplös vändning när man minst anar det

Så ta vara på ert liv! Ta hand om era vänner och familj. Slösa ingen energi på att irritera er på skitsaker, ta vara på allt det fina i livet istället. Titta ut genom fönstret, det är väder ute. Sånt är trevligt, speciellt för den som annars skulle vara bunden vid en säng..

Livet är för kort för att slösas bort på negativa tankar, bli sams med era ovänner. Skit i alla gamla ofärrätter

Lev väl BOJs!

peace

Jag kallar det cansersatan.
Miste min fru för exakt 11 år sedan i hjärntumör.
32 år gammal och lämnade en son på 4 år och en dotter på 7 år.
Vet vad du går igenom, man ser vad som är viktigt ganska snabbt.

Ta hand om dig och de som är dig närmast.

Håller med, när livet ställs på sin spets som vid svåra sjukdomar, så blir pinsamt mycket oväsentlig som man annars tenderar att hänga upp sitt liv på.

Man tar så mycket för givet, bara att titta ut genom fönstret och vara tacksam att få vara med skulle egentligen kunna räcka rätt så långt.

I ”normalläget” så har väldigt många i vår del av världen en självklar framförhållning, dvs där livet skall räcka så långt, man pensionssparar enligt planen och ser sitt liv till en viss ålder, men ”skit” kan hända på vägen som ändrar upplägget.

Livet är faktiskt skört, har själv mindre barn och det slår mig emellanåt att inget är givet, jag hoppas det går så bra det kan för dig och dina anhöriga.

Agree..peace & love!

/Ulf

Tror att det är väldigt få människor som inte har någon i sin närhet som har drabbats av cancer, i mitt eget fall så är det mamma som dog för nio år sen, när jag var 29... farsan dog tre år senare, inte i cancer iofs, men det gör ont ändå.
Just att det går långsamt, är plågsamt - både för den insjuknade och för oss som beskådar sjukdomsförloppet.

Men jag håller med trådskaparen, livet är för kort för att gå omkring och sura. Ta tillvara på dagen, bjud på ett leende, hjälp någon utan att själv kräva något tillbaka, hör av dig till nån som aldrig hör av sig själv osv. Om inte annat så känns det bra inom dig själv.

Kan ju bjussa på en video som jag spelade in i april förra året. Det finns en kille som gillade mitt spel och min kompis - som är vän med honom undrade om inte jag kunde spela in en video och tillägna den till Lena (hans cancersjuka fru). Självklart gjorde jag det och han spelade upp den för henne när hon låg på dödsbädden. Han har figurerat i pressen, denne Tobbe. Han är en kämpe minsann. Vården är inte vad den borde och just i Lenas fall så missades cancern trots tydliga symptom och med rätt vård i rätt tid hade hon kanske klarat sig, fast det får vi aldrig veta.

Hur som helst. Here you go: http://www.youtube.com/watch?v=o9vdzE7bbYs

Kan ju nämna det också att jag inte postat någon video sen dess, tappade lusten litegrann...
Det är ren improvisation över ett backing track med nån Pink floyd-låt.
Skål!

Tack forsman, för ett riktigt bra lir till en riktigt bra låt!!


EDIT: spelade den en gång till nu, på HÖG volym. Riktigt bra får jag säga, framförallt när man känner bakgrunden

Kan bara beklaga!!
Vet precis vad han/hon och alla runtomkring omkring genomlider.
Man får liksom andra perspektiv om vad som är viktigt.
Cancer kan vara en riktig djävul.
Man får ta vara på den tid man får....

Tufft... Mina tankar går till dig och din familj. Har själv förlorat en familjemedlem och två kusiner i cancer. Konstigt nog stärker det banden hos övriga familjen.

Stort tack! Den är nästan 8 minuter lång, så självklart blir det en hel del missar när man improviserar, men jag är rätt nöjd med grundkänslan i framförandet.

Hur som helst så börjar jag närma mig samma ålder som morsan var i när hon fick sin diagnos och det känns lite skrämmande. Det var -93, jag gjorde lumpen. En hjärntumör som de karvade bäst de kunde och strålade bort resten. Hon fick nio år till vilket jag är tacksam över, men de sista åren var inte roliga kan jag säga. Undrar hur många gånger man suttit vid sjukhussängen och trott att det var över liksom...
Nä fy fan.
Hoppas du reder dig mentalt, jag vet att det tar hårt. Sköt om dig!

Cancer e bajs!

Jävla gott lir Forsman.

Ja, jag läste att cancervården kostar runt 15 miljarder varje år i Sverige(!).
Undrar hur stor skillnad det hade gjort i kostnaden om man räknade bort rökarna.

vet ej, men det finns väl ingen utbildad och upplyst människa som röker..

Det finns sossar.

Så du anser sossar utbildade och upplysta?

Ja fy fan denna sjukdom e nog bland de värsta man kan gå igenom . Miste ju en go vän i somras och fan vad de gjorde ont. Man blir väldigt påmind om att leva livet så mycket de bara går medans man lever och e frisk. Pensionsspara? Aldrig! Jag tänker då fan inte låta några snorvalpar med slips och kostym leka bort mina pengar, dom ska spenderas! Vet vad du går igenom Josh och jag skänker dig ändå en tanke av medlidande .
Mvh Daffyd

Kom just hem från besök hos min ömma moder som ligger just nu på Hematologen i Eksjö.
Fy somsagt, cancer är hemskt. Men har haft ettpar fina dagar med mamma och hon är vid gott hopp.

När cancer drabbar en får man perspektiv, värsta jag varit med om var när cancersjuke Sebbe (15år) frågade om jag kunde spela och sjunga på hand begravning,,, Fyfan,, det är heltklart det värsta (och det bästa) jag gjort.

Beklagar verkligen.
Fick själv diagnosen när jag var 15 år, men själv så klarade jag det mot alla odds och efter mycket möda. Håller med er andra, ta vara på livet.

1973 dog min kusin Mikael i leukemi (blodcancer). Han blev 11 år.

Då var dödligheten i leukemi 90% - idag är situationen den omvända, numera lär det vara 90% som blir botade. Detta tack vare omfattande forskning och generösa bidrag. Så stöd cancerforskningen, så kanske läget är annorlunda i framtiden!