.






Det här är Viggo..en äkta ADHD-jycke, ser beskedlig ut men skenet bedrar för att utrycka mig milt. Han är faktiskt kanon men har pulver i sig som få, kul hund som egentligen kräver väldigt mycket. Hade Viggo som är en Jack Russel varit en fullstor hund så hade det nog varit svårt att ha honom. Mycket vilja, temperament och avlade som envisa, när han får sug efter något blir han svårstoppat, hans vaktinstinkt räcker till hela villagatan.

/Ulf

men det är väl iofs ett rätt utmärkande drag hos JackRussel terrier, att de är energiska. Vilket förresten gäller för de flesta terriers. JR är ju dessutom en hund som behöver massor av stimulans och träning. Får dom det så hålls bokstäverna på plats IMO.

Vår foxterrier är ett sablarns energiknippe hon också, men det är ju bara kul, så länge hon har möjlighet att få utlopp för sin energi. Hon är på hunddagis "på landet" på dagarna. Där springer hon ikapp med storhundarna, så motionen fattas knappast Denna typ av hundar gillar ju utmaningar också, så lite spårning är tex inte helt fel. Då går det åt mycket energi och hunden blir dessutom nöjd eftersom den "gör nytta" åt husse/matte. Inte meningen att skriva dig på näsan, du vet säkert redan allt det där, men det är faktiskt ganska vanligt med understimulerade JR och andra liknande terriers, eftersom många skaffar dessa för att de är små och därmed förmodat lätta att styra och fostra (vilket ju är helt fel, vill man ha en sån hund finns det många stora hundar som passar bättre). Har en kompis som skaffade en JR, men det funkade inte eftersom hunden inte fick springa av sig tillräckligt mycket

Å herre guuuud så söt! Förstår att han är en handfull som valp/unghund. Jag har lovat mig själv, att den dag mina husky's är borta så blir det en Jack Russel.

Får se om ni kan något om jakthundar.
Det här är min Harräser någon som kan rasen.

Jag håller med, den kräver mer än vad man tror, gäller iof många hundar.

/Ulf

+1
Inte minst Huskyn.

Aj aj aj…där gick du bet.

Viggo's kennel (en JR-expert på vischan), skulle förra sommaren passa söta Viggo när vi hade bokat en biljett på planet.

Nu hör till saken att Viggo växte upp i en lägenhet i norrförort till Stockholm (med betoning på förort), där ett ungt invandrarpar lät ett platt-TV vara Viggo’s sällskap om dagarna, efter sitt första levnadsår så kom han till oss.

I alla fall, hundexperten på Russel’s skulle alltså passa Viggo under tre veckor mot en redlig slant i betalning, så hustrun med barnen for ner och Viggo var i sitt esse, han tyckte det var kanon med alla vovvar. Min hustru kommer hem på kvällen, och följande morgon går planet.

Sent på kvällen mot natt ringer experten för att hon efter ett ärende i byn inte kommer in i sitt eget hus!

Så kärringen står utanför huset och jag får med pellen i botten gasa ner på landsbygden, där sköter vi kontakten fönsterledes… hon har alltså lyckats ta sig in och Viggo ut. Det löste sig till slut med att våra grannar fick köra doggen till en kompis, så kan det gå.

/Ulf

Hmmm Hamilton?

Nära men den här är större och av finskt ursprung

Lättare och länka till pappas hemsida!

http://www.kennelcamaros.se/

man vet ju aldrig hur många han har när man väl kommer ut och hälsar på