Man tror att allt är lugnt så helt plötsligt har man sagt något fel och då är går man från "du är världen bästa pappa" till "jag vill fan flytta ifrån det här jävla huset" snabbare än blixten.
STÖN. Har väl hänt några gånger att man undrar varför man skaffade barn, tur att man kommer på det lika snabbt igen för hon är ju inte dum hela tiden (hittade ingen trött smiley).

Edit: Missförstå mej inte, jag har en underbar dotter som jag älskar men ibland är det inte kul helt enkelt.

Jag har 6 tonåringar... 3 är tjejer...[:D]

<font size="1">

// I never claimed that I could play guitar.. but I look like a RockStar //
Musik: http://www.myspace.com/jarnetsweden
Youtube: http://www.youtube.com/bummmer
Foton: http://www.flickr.com/photos/bummmer
</font id="size1">

9 år till innan jag har en tonårsdotter.
Tycker det är fan så jobbigt som det är nu[:)]




I'll call the cops on my own self, figure out a way to please those men
I'll play detective, I'll play bloodhound, sniffing up clues with my nose in the mud

Låt mej citera Bachman Turner Overdrive: You Aint Seen Nothing Yet [:D]
Det är väl jobbigt på ett annat sätt och var ålder har sin charm.

Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer brukade min pappa säga. [B)]

Hehe, jag har 4 döttrar och den största höll på att ta livet av mig mellan 12-18 års ålder.
Jagade i princip varje helg på massa skumma ställen och fick heta allt möjligt. Efter massa social kontakter och polis tjafs, så lugnade allt ner sig och hon vart världens gulligaste igen....bara att bita ihop och försöka gilla läget.
Jag gav mig bara faan på att vinna den kampen till varje pris [}:)]

Hoppas du gör detsamma!

___________________________________
I´m stupid for real, what´s your excuse?"

http://www.myspace.com/corebrothers1

Jag har tre barn. Äldsta är en pöjk, som var skitjobbig i tonåring. Arrogant, uppstudsig och allmänt påfrestande. Jag hade väldigt svårt att se mig själv i honom under en tid. Sen kom äldsta flickan in i tonåren - och då längtade jag tillbaka till när grabben var där! [:(] Jag skulle nog beskriva det som helvetet på jorden. När sedan yngsta flickan gick in i tonåren så tänkte jag: Nu har jag varit med om allt, så inget kan knäcka mig nu! Jo tjena... Det blev en revolt som saknar motstycke i vår familj i alla fall. [xx(][^]

Det enda positiva är att det (oftast) blir folk av dom till slut. Vi hade tur med våra ungar i alla fall. [:D]

Edit: Jag vill ingalunda påstå att mina barn varit exceptionellt jobbiga. Det är en fas alla tonårsföräldrar går igenom och när man mitt uppe i det så känner man sig både maktlös, frustrerad och misslyckad. Många gånger ser man inte skogen för alla träden. Själv hade jag lust att montera bort alla dörrar i huset, för ett tag small det i dörrar på båda våningarna. Det är i den perioden man också upptäcker att barnens kärlek har ett pris. Man får klart för sig att det bara gosas om de förväntar sig något tillbaka. Som förälder är det svårt att stå emot det. [^]

<font size="2">/Janne i Själevad</font id="size2">

En av de kommentarer mina ungar körde med som jag gillade bäst (varning för lätt motsägelse i slutet): "Du har väl för faaaaaan inte varit med om nånting över huvud taget. Du är ju född igår, gubbjävel!". [:D]

<font size="2">/Janne i Själevad</font id="size2">

Skulle det hårdna till någon gång så får du använda Kim Wilsons titel: "Don´t bite the hand that feeds you". [8D]

Blow On!

http://www.myspace.com/henhousebluesband

Jodu...typ de senaste arton åren i sträck![:D]

http://www.myspace.com/gudarsskymning

Hendrix interview shortly after Woodstock.....
Interviewer: "So Jimi - what's it like to be the best guitar player in the world?"
Jimi: "Dunno, go and ask Rory Gallagher....."

Barnuppfostran är svårt. Men nånstans tror jag att många av de konflikter som dyker upp i tonåren hos dem beror på att vi inte ger våra barn det förtroende de anser att de förtjänar.

Samtidgt så måste vi ge barnen de förberedelser som krävs för att de ska kunna leva upp till detta förtroende. En grej som jag har sett ofta i min omgivning är att föräldrar går in och styr och ställer samt pekar med hela handen innan vi ens vet om det verkligen är ett problem. Eftersom jag själv blev högeligen irriterad när sådana försök gjordes när jag själv var barn och mest födde ett trots, så har jag undvikit att själv plocka fram den stora pekpinnen för att tillrättavisa sonen i onödan. Misstag som inte direkt riskerar liv och hälsa för man vara lite tolerant med.

Hittills har det ju gått fantastiskt bra, men det kan ju vara enbart tur också.

--------------------------------------------------
http://www.myspace.com/voodoobean
Läs min (omusikaliska)blogg http://adhocibulgarien.blogspot.com/

Jag tror jag har fått bättre barn än jag förtjänar,och dom är förnärvarande tonåringar båda två

Mats

?

Just det, enligt Kay Pollack ska man betrakta alla problem i relationer utifrån perspektivet att de finns där för att du ska ha någon att "träna" på![:D]

http://www.myspace.com/gudarsskymning

Hendrix interview shortly after Woodstock.....
Interviewer: "So Jimi - what's it like to be the best guitar player in the world?"
Jimi: "Dunno, go and ask Rory Gallagher....."

vilka vidriga barn du måste ha då

_______________________________
Har en massa Lavakablar:
Pedalbordskit, krullkabel, clear connect - maila mig !

Oj Marcus. Har du tonårsbarn och erfarenhet? Du har ju själv knappt kommit ur tonåren såvitt jag kan bedöma. Jag ska nog påminna dig den dag du själv "sitter i båten". [:D]

Kuriosa: Exakt dom orden använde en kompis till mig rätt ofta när kompisarnas ungar var små. När han själv sent om sider skaffade egna, blev det två ADHD-barn efter varandra. [:(] Märkligt nog har jag aldrig hört honom yppa de orden efter han själv blev pappa. [^]

<font size="2">/Janne i Själevad</font id="size2">