Jag har insett att jag har, och nog alltid haft problem med att hålla fast plektrumet ordentligt. Kör med de lite större teardropsen, och ibland tenderar det att glida iväg mellan fingrarna och inta en felaktig position mitt under spelandet.. Jag har helt enkelt för hala fingrar kanske man kan säga. Jag har testat ibland att göra räfflor i dom, att fukta fingrarna etc men har inte landat i något som verkligen fungerar. Kan vara lite olika från dag till dag, kanske beroende på fukthalt i lokal, om jag är varm eller kall etc antar jag..

Någon fler som upplevt detta problem, hur hanterar ni det?

Jag har märkt att när jag spänner mig, dvs blir lite mer "nervös" ex vid en inspelningstagning så kan jag känna det som du beskriver. Om jag druckit en öl eller två innan så slappnar jag av och då tänker jag inte ens på det.

Elgitarr, inga problem, kör med Dunlops gröna Tortex och byter när dom blir för blanka. För acke är det värre, har hittat hem med Pickboy Pos-a-grip med hål i för greppet. P.g.a. hålen får man gå upp en tjocklek, kör med 1.0mm.
Greppar med tumme + en eller två fingrar. Om man vill ha ett riktigt fett anslag för någon speciellt ton, brukar jag "kurva" plektrumet lite runt tumspetsen.

Hej.

Med högerhandens fingrar.

Detta är ju väldigt personligt och allt som funkar är väl också rätt.
Den mest exträma bland de stora gitarristerna jag sett är Pat Metheny. Han håller plektrumet mellan
den utstäckta tummen och det utstäckta pekfingret, ser väldigt osäkert och oprecist ut att hålla det så.
Men han lirar som en gud, så det funkar tydligen bra för honom.

26rednef

Mellan tummen och pekfingret. Ibland mellan tummen, pekfingret och långfingret, ungefär som man håller en penna. Detta är bara ibland för skojs skull mest. Testade det när jag experimenterade med olika spelsätt och tyckte det fungerade bra också men mest för alternate picking, det känns mer allround att hålla det mellan tummen och pekfingret som de allra flesta gör.

Mellan tummen och långfingret har jag också testat under en ganska lång period när jag skadade pekfingret, det var jobbigt i början men nu känns det helt normalt för mig

Om man tappar plektrumet så beror det nog sällan på hur man håller det, utan det har mycket med att göra hur man träffar strängarna och vilken nivå av handsvett man har samt vilken typ av plektrum det är. Har man problem med detta så bör man försöka leta rätt på ett plektrum med extra bra fäste och se över sin spelteknik.

Dunlop Ultex 1.0, håller mellan tumme och pekfinger men vridet så jag slår an med trubbiga/rundade sidan. Tycker jag får en bättre ton så, vrider till spetsen om det ska spelas snabbare grejer, men det är inte ofta...

Matte

Här finns det många olika varianter. Jag har två olika grepp, men 95% av tiden håller jag plektrumet ganska jämnt mellan tummens och pekfingrets fingertoppar. Studerade ett tag för en jazzgitarrist och fick då rådet att lägga plektrumet på pekfingrets långsida och sen pressa med tummen emot. Detta gjorde att man kunde använda väldigt små rörelser och alternate-pickning blev väldigt jämnt och rent.. Sedan när jag blev sugen på att lira lite blues och rock igen så märkte jag att denna teknik inte gav samma råa uttrycksfulla ton. Men det är säkert bara en personlig grej. Något jag ofta gör att vinkla plektrumet när jag slår an strängen, så det blir inte den platta ytan som möter strängen. Detta tycker jag ger en lite fylligare ton, som dessutom "får igång" stärkaren lite extra om man har ett väldigt anslagskänsligt ljud. Har för mig att Robben Ford gör så också.

Har sett på bilder och videos att Lasse Wellander håller plektrumet mellan tummen och långfingret. Undra om det var något som han bara råkade börja med när han var nybörjare och som sen hängde med, eller om det var en medveten teknik som han anammade för att han tyckte det gav något särskilt?

Intressant läsning, ja egentligen är det kanske inte så mkt hur ni håller som jag är nyfiken på, mer hur ni får det att sitta kvar.. Är det räfflor som gäller eller ska man försöka hålla fingrarna lite fuktiga typ.. Jag är en hal typ helt enkelt..

Du kan göra egna räfflor eller skära små skåror i plektrumet.

Alternativet är att "rugga" upp ytan med lite fint sandpapper, 200-400.

3:e alternativet är att välja Ultex/Ultem som innehåller glasfiber/glasmassa som gör att plektrumet inte glider så lätt
när man blir svettig. De mesta nylon-plaster är också hydrostatiska dvs att dom suger upp sväller när det gäller svett/vatten.
Glasfiber i plektrummassan gör att det blir mindre känsligt för svett/hydrostatiska effekten minskar.

4:e alternativet är Red Bear Picks, dom har räfflor (eller hål om du så vill),
nackdelen är att dom är ruskigt jävla dyra. Billigare att köpa en stor skiva Nylon/Glasfiber på någon firma
och såga till plektrum själv enligt dina egna önskemål.
Personligen tycker jag Dunlops plektrum är för små och för hala och inte riktigt så breda som jag vill ha dom.

Ultex är jättebra nya, men blir alldeles blanka efter en kvälls spelning (för mig). Tortex håller ytan bättre/längre.

Tänkte direkt på Pat också. Han har ju nåt slags rekord i "all-fucked-up-plektrumteknik"! Stort som fan är det också...

Kör mesta dels på Dunlop Max Grip Jazz III:or till elgitarr. Tjocklek 1.38 mm. Kanonplektrum i olika färger -som inte halkar.
Gillar den vassa 'piggen' i dessa. Vinklar och skrapar plektrumet olika min spelteknik; och nyper även av en del övertoner (speciellt i rock 'zonen'). Just i nuläget jobbar jag aktivare på att komma tillbaka med min palm/finger muting i mitt solospel. (Tänk: Lite som Nuno.) Perfekt muting -i kombination med att takta med plektrumet är en färskvara. Testat detta med vanliga Jazz III:or. -Fan; å hur de flög... Max gripparna funkar dock.

Skrev ett inlägg för ca 2 månader sedan angående mitt stukade pekfinger och var tvungen att lära mig hålla plektrumet mellan tumme och långfinger. Just nu Nu..sitter jag på magnetröntgenavdelningen för kolla fingret ordentligt. Fortfarande svullet och stel.

Jag använder ganska feta plektrum, minns inte namnet men mörklila och ljuslila är de. De har dock inga räfflor, raster, osv. utan kan bli rätt hala. I vissa lägen använder jag plektrum-formad natursten upphittad på stranden. Om man blöter lite på fingrarna sitter de som berget (vet ej bergart). Ett annat alternativ är plektrum i ben med fingergrepp, som funkar precis som sten med lite blöta fingrar för mig. Ska se om jag kan fixa bild. För den som gillar mjukare plektrum är det här inget förstås ingen lösning. Det blir också ett speciell ljud med sten....

Ibanez gör ju ett plektrum som har liknande sandpapper på sidorna vad jag minns och glider inte ett dugg

Jag har använt Dunlop Nylon sen högstadiet. Faktiskt de enda plektrum jag någonsin använt. De är ju räfflade och glider inte ur mina fingrar iallafall.

Jag använder 1.5 - 2,0 mm Dunlop Flow Ultex.
https://www.thomann.se/dunlop_flow_standard_picks_1_50_oxbl_438321.htm

Mycket bra grepp i dem. Lagom stora räfflor i Flow-loggan som gör att de sitter bra mellan fingrarna.
Jag har egentligen aldrig haft några större problem med tappade plektrum, men med dessa händer det aldrig.

Herco sedan c:a -77 här. Hålles mellan pekfingrets sida och tummen.

Höll tidigare med tumme, pek- och långfinger (à la Steve Morse) men skaffade en gitarrbok från 40-talet av Sven Stiberg och Folke Eriksberg c:a 1976 och där visades hur man skulle hålla, så det blev till att lära om. Mycket lättare att köra hybridpicking med sådan fattning. Också lättare att vara konsistent i anslaget.

Herco har sköna knottriga ”räfflor” på båda sidorna som säkrar greppet. Och som man kan använda för att få ett raspigt anslag emellanåt.

Håller liksom Marshall plektrumet mellan tummen och sidan av pekfingret, en variant på pennfattning fast bara med två fingrar. Och samma sak för mig, det funkar väldigt bra med hybrid picking. Går bra att få till ett liknande anslag i plektrumet som med fingrarna.

Plektrumet jag använder är Dunlop Jazz III, röda, 1,4 mm nånting. Har använt Ultex i samma modell, men de syns så himla dåligt om man tappar dem på golvet...

Däremot vill jag INTE ha plektrum med rugglig yta etc, har ett Jazz III med just det. När jag spelar med det upptäcker jag att jag flyttar runt plektrumet lite beroende på vad jag spelar. Med rugglig yta funkar inte det...

I början var det ett samelsurium av olika plektrum inklusive sharkfin (för att de såg fräna ut.?)

En lokal gitarrhjälte övertygade mig sen att det var små svart hårda Gibson teardrops med guldlogga som var det bästa. De gav väligt bra kontroll.
Tror de var av celluloid. Körde med dem i många år.

När de blev svåra att få tag på så började jag spela enbart med fingrarna. Detta tycker jag ofta låter bäst och är mest mångsidigt men även det har ju sina begränsningar. Började ju med klassisk gitarr (dvs jesusknäppare enligt Mike Leaf ) en gång i tiden så att spela med fingrarna har alltid känts naturligt. Håller ihop tumme ock pekfinger och använder pekfringrets nagel som plektrum när jag "behöver" ett plektrum

Bäst kontroll idag (t ex vid snabb alternate picking) tycker jag att jag får med Jazz III av nylon 1.38 mm. Knallröda så man hittar dem på golvet om man skulle råka tappa. Har inga större problem med att tappa greppet dock. Klämmer dem på sedvanligt sätt , som de flesta, mellan tumme och pekfingret.
Inser att det blir på både tummens och pekfingrets flata framsida berodende på att pekfingrets sista del är vridet 20--30 grader. Om det är en följd av allt spelande eller en medfödd defekt vet jag inte men ger ett stadig grepp.

Tycker att olika plektrum ger olika ljud och klang så jag varierar och experimenterar gärna och ganska ofta. Köper ibölnd olika på kul som jag är nyfiken på. Ibland t ex tortex gator grip av lite större modell. Ger ett väldigt fläskigt fett ljud. Det gemensamma är att alla är ganska hårda och gärna inte för stora och trubbiga.

Försökte t ex med ultex (som påstås vara ett "musikaliskt material") av modell jazz III men gillade nog riktigt inte soundet och anslaget med dem.

Ett plektrum får gärna vara estetiskt tilltalande

Mina ligger inte i närheten av det, men sitter som limmade mellan tumme och pekfinger.
Benplektrummen slits rätt hårt, så skulle gärna köpa fler men vet inte om de finns längre....

Ser ut som artefakter från en arkeologisk utgrävning
Men jag förstår grejen. Är säkert utmärkta som plektrum.

He, he...

Dugain verkar finnas fortfarande.....har några för "sletna" till att användas till annat än fornlämningar.....diggar Ultex "pinget" å håller relativt bra..."Dugain formade mitt grepp"..tror det senaste jag spelade in så tappades plektrumet mitt i låten å fingrarna fick göra "slitgörat"

https://www.dugainplectrums.com/

Stort tack Jo E....

Jag fortsätter med Sharkfin, de vita med guldtryck. Jag spelar med taggarna, så jag håller plektrumet mellan tummen och sidan av pekfingret, så den spetsiga delen vilar mot långfingret. Jag håller oftast plektrumet ca 45 grader mot strängarna och tycker mig på så sätt få mer motstånd i plektrumet trots att det är jämförelsevis tunt. Taggarna så slits ut mycket snabbt, kanske redan efter någon timmes spel.

Jag tycker mig kunna spela lika bra (eller dåligt) på olika halsbredder, halstjocklekar och mensurer. Men utan sharkfin är jag helt lost. För flera år sen var jag rädd att de skulle försvinna så jag köpte på mig hundratals. Nu verkar det dock som att de trots allt finns kvar, så kanske finns det fler som är lika handikappade som jag.

Spelade förr enbart med röda Sharkfin (light). Hade svårt att spela med nåt annat eftersom jag vant mig vid att använda den taggiga delen. Därför vande jag mig också vid att spela med en trubbig plektrumdel. För 10-20 år sedan bestämde jag mig för att det måste gå att vänja sig av med Sharkfin, möjligen delvis för att dom kanske hade blivit dyra eller svårtillgängliga. Fastnade då för Dunlop Tortex Standard 0,60 mm (orange). Ville fortfarande ha relativt tunna plektrum eftersom jag var van vid det. Tycker att tjocka plektrum är för stela och liksom "fastnar/hakar upp sig" i strängarna. Det var dock inga som helst problem att vänja sig av med Sharkfin och dess taggar. Dunlop-plektrumen passade mig bra men jag upplevde att de slets ner ganska fort. För några år sedan provade jag, efter tips här på Bojen, Harley Benton Nylon Player Pick 0,71 mm eller 0,58 mm. Tycker dom funkar hur bra som helst. Är billiga och håller hur länge som helst. Använder därför uteslutande dessa numera.

Min plektrumfattning kanske kan upplevas som lite udda, men jag vet iofs inte exakt hur andra håller sina plektrum. Använder alltså ett av de trubbiga "hörnen" på den breda änden av plektrumet. Håller det mellan tummen och pekfingrets sida. Plektrumytan är inte parallell med strängarna utan lite vinklad, kanske typ 30 grader. Tror att jag ofta "gräver" rätt djupt i strängarna med plektrumet. Tappar det i princip aldrig.

Fender medium, mellan tumme och pek. Blir hyfsat likt naglarnas sound vid hybrid picking.

Kör Brain pick's svarta (0,88), de marknadsförs som "sträv som tungan på en katt"
Håller mellan tummen och sidan av pekfingret.