Vet inte varför jag har suktat på denna så jäkligt.. Hade ju möjligheten att välja och vraka, men valet föll på denna just vid denna attack av införlivad GAS.. Jag är inget enormt Brian May-fan, men jag tycker att hans ton är smakfull och Queen lyssnar jag ju en hel del på, så hur fel kan det gå?
Gitarren anlände för en timme sedan och jag borde nu, efter nattjobb ligga och sova för länge sedan.. Har under den timmen hårdtestat den så gott det går och nedan följer mina första intryck..
Medföljande gigbag känns mycket rejäl..
Gitarrens finish är oklanderlig.. En sådan grad av genomskinlighet på cherryfinishen att man ser ådringen därunder. Plastdetaljer såsom plektrumskydd, switchar och knoppar känns som ett "sneak"-område.. Kvaliteten känns ok, men de kunde ha varit snyggare och "rejälare".. Borde inte switcharna vara svarta dessutom?
Setupen är helt ok..
Gitarren känns betydligt lättare än vad jag kommer ihåg (har haft denna modell förut), vilket är positivt..
Stämmisarna är låsbara grovers, och de gör jobbet med den äran.. Stallet är ett Wilkinson och känns oklanderligt i kvaliteten. Greppbrädan är snygg, men har ett par små områden där den är något torr.. Är bestyckad med ett "zero fret".. Banden är jämna, men hade inte gråtit blod över en extra poleringsomgång.. Lättspelad är den dock.. Inläggen i greppbrädan (dotsen) känns inte estetiskt så fantastiska, men helt ok..
Halsen är fet, men passar i sin C-form (skulle jag klassa det som i alla fall), mina rätt små händer väldigt bra i alla fall..
Mickarna är inte längre märkta "burns tri-sonic", utan bär även dessa Brian Mays signatur.. Inget som stör mig, eftersom jag inte är någon Red Special-puritan..
Det är ju dock i ovan nämnda avdelning som denna gitarr "skiner".. Mickarna för var och en för sig rätt mycket single coil-oväsen i form av brum, och i/ur-fasswitcharna kommer jag nog inte att överutnyttja, men stall och mittmick eller mitt och halsmick i kombination ger så oerhört tacksamma ljud att det är lätt att förbise alla smådetaljer som kanske annars hade stört lite på en gura som Jam tar 10 papp för.. (denna slutade på knappt 6100:- inklusive frakt från england)..
Guran låter rent fantastiskt! Det är dessutom enligt mig inte en one trick pony, då den spottar ur sig både feta och twangiga ljud.. Med overdriven ovanpå, kommer övertonerna så lätt och så vackert.. Testade den till ett Queen backingtrack likaså ett långsamt bluesdito, och jag kan inte säga att jag tyckte att den lämpade sig sämre till det sistnämnda..
Mickarna har rätt låg output, vilket jag tror bidrar till känsligheten, och något "eget" hos denna gura..
För pengarna jag gav för denna gitarr kan jag ju få en Tribute-LP och lite till, men jag kan inte säga att jag känner mig besviken på att ha testat att lägga pengarna på en outsider..
+ oerhört snygg finish
+ fantastiskt härliga ljudmöjligheter
+ riktigt lättspelad trots sin feta hals
- vissa plastsmådetaljer känns lite "smäckra"
- torr greppbräda på något ställe
- en extra poleringsomgång på banden hade inte gjort ont
bjuder på några bilder på det aktuella exemplaret;
Tack för recensionen.
