<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>quote:<hr height=1 noshade id=quote>
Såg 5 minuter men kan inte med den snubben sen den enda gång jag sett honom. Dels spleade han skitmusik på den spelningen. Vi tog hit honom för att höra hans bluesiga sida, men han tjurade och skulle bara spela sin Jazzgrej. När han kom in från hotellet vara han tvungen att passera entren. Tjejerna som satt där, jobbade ideellt för att deras killar var inblandade i hela arangemanget. De visste inte vem han var och bad honom betala. Han stirrade dem i ögonen och blev förbannad som faan och klämde ur sig "Jag är huvudpersonen. Utan mig skulle ni få sitta och sälja biljetter på nån jävla fritidsgård". Jag fick veta det efter spelningen. Hade jag fått veta det innan han äntrade scenen hade jag stuckit på en gng. Känns ruttet att ha sett honom. Sen skiter jag i att han kan spela. Otrevliga människor som inte accepterar okunskap ska fan inte ha ngn credit. Han verkade tro att alla över 20 borde veta vem han är. Ska va helt ärlig och säga att jag aldrig hört honom varken före eller efter.
Ola
<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>
Jo, nog är han lite högfärdig och arrogant.
Jag har haft lite emailkorrenspondes med Sven, allt flöt på fint sålänga man intresserade sig för han gitarrspel och arrangemang, men så fort jag började beröma Harmonica Henrys formidabla insatser fick jag bara korthuggna kommentarer till svar.
Han har egentligen bara gjort en gjuten skiva, men lira kan den manen. Social kompetens är ett annat kapitel, men vad gör det om man är en stjärna
(Steppin Out - Alive!, är skivan jag syftar på)
-------------------------
<b>"More barn!"</b>