Jag läste Molles inlägg i en anna topic:

"Jodå, efter en låååååång tids strul och krångel i bandet hade vi "krismöte" i lördags. Det var liksom dags att ta tag i alla lösa ändar och få det hela att börja funka igen. Det gick bra, alla är med på tåget, nu tar vi nya tag inför våren. TopDog BluesBand kommer starkare än någonsin! Look out folks, lock up your daughters, ´cause TopDog´s back in town!!"

Nu undrar jag om detta är vanligt förekommande i andra band än mitt.
I mitt band har vi regelbundna krismöten därför att motivationen är låg, det är allmänt struligt, svårt att få till tider mm.

Den senaste tiden har vi haft strul med keyboardist som fått barn igen (inte han, hans fru!), en gitarrist med diskbråck, en trummis som försvinner spårlöst och är omöjlig att få tag i (kanske något för Spinal Tap?), en sångare med ansiktsförlamning, mm mm. Alltaså har det varit allmänt struligt.
Tidigare brukade det urarta med dålig diciplin vid repningar, frånvaro osv vilket utlöser ett krismöte.

Vid de årligen återkommande krismötena brukar vi rensa luften ordentligt och sedan återigen vara diciplinerade och engagerade och inte minst spela bättre än innan.

Är det så här i alla band?


/Bilton
"Arbete främjar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd!" -Martin Luther

Ibland undrar jag om jag inte skulle börja spela i band igen.
Tack bilton, jag spelar hemma ett tag till <img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle>

<font color=white><h6>Inget är så bra som att ha...bortsett från FBJ, POD och v-amp</h6></font id=white>

Ett band är som ett förhållande, det går upp och ner. Man måste vårda det om det ska funka! Problemet med vårat band är inte att viljan fattas, utan mer att livet ibland inte går i precis dom spår man tänkt! Olika doser av sjukdom, arbete som inte passar in samt att man trots allt har ett liv att leva bredvid bandet/musiken gjorde att TopDog nästan höll på att självdö. Vad vi gjorde var att sätta oss ner och snacka ihop oss igen, hitta tid för att repa, ta tag i den sovande hemsidan, boka in gig mm mm. Jag har nog aldrig lirat i ett band som är så "på" allihop, det brukar alltid vara någon som bromsar, men inte här! Vi vet att vi kan, vi vet att vi vill, nu är det bara att tuta och köra!

Molle

Jag känner samma sak!

När vi väl är "på" då går det undan. Bandet har aldrig varit så bra som nu.

Ibland så dör det ändå, det avtar, initiativet avtar och "livet" tränger sig in ch lägger hinder i vägen. Då blir det krismöte!

Den där liknelsen med ett förhållande är bra. Jag brukar likna det vid en grupps utveckling enligt Firó. Olika stadier och faser, perioder av konflikter, perioder av harmoni osv.

Tydligen är detta normalt, i alla fall i mitt band (Bilton) och Top Dog Bluesband. Skönt!

/Bilton
"Arbete främjar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd!" -Martin Luther

Hm ,jag tror att det måstes rensas ibland. Tyvärr så har det rensats för lite i de band jag har vart inblandad i vilket bara har lett till krångel.

http://www.songsforthedeaf.cjb.net

Äh, det är klart det ska strula lite...det är mer komplicerat att leka som vuxen och så är det.<img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>

http://kickass.at/pungbuffel<img src="http://www.linkoping.bonet.se/pungbuffel/scrotum.gif" border=0>

AAAAHHH!!!!!!!

Vår keyboardist meddelade just att han kommer att sluta i bandet! Jävlar!!! Han är skitduktig!
Precis som förlamningar och annat elände börjar släppa så att vi kan spela igen!

Någon som känner en bra keyboardist i Örebrotrakten?
Någon som är riktigt duktig, allsidig, tar för sig i ljudbilden och spelar aggresivt?
Nu har vi byggt en ganska kul och allsidig repertoar på feta orglar, synthgrejor, stråkar osv, känns svårt att gå tillbaks till ren gitarrbaserad musik igen!

Detta eleände samtidigt som jag drabbats av "alla förkylningars moder" som Saddam hade uttryckt det, förmodligen tvar eller sars....

Snörvel på er! (Huttrar Bilton med 39,4 i kroppstemp)

/Bilton
"Arbete främjar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd!" -Martin Luther

Jag lider med dig, bilton. Tyvärr känner jag ingen över huvud taget i Örebrotrakten <img src=icon_smile_sad.gif border=0 align=middle> Krya på både dig och bandet!

Molle

Känner igen det där, på min band-tid have vi alltid problem med basister och keyboardister som slutade-tappade motivationen etc. Dessutom bodde man ju i en mindre norrlandsstad så utbudet var heller inte så stor.

Nu pular man hemma... <img src=icon_smile.gif border=0 align=middle>