Fan trot ! Kanske är AI ?
https://www.youtube.com/watch?v=41kYeTSNcGE

Det annonserades på Facebook igår. Blackmore bor tydligen granne med ’the venue’.
Jävligt rörande att se.
Men vilka stora skor han har!

Jag som alltid gnäller på alla gitarrister får nog säga Peep Durple med Blackmore var fantastisk.

Jag har sett klipp med Blackmore där han helt klart är i klass med Peter Green eller Jimi Hnedrix.


Jag skall se om jag hittar det.

https://www.youtube.com/watch?v=VCsstEhd1Us&t=1162s


Här är det hoppullera till ca 17.00

I samma inslag som Blackmore berättade att han skulle spela med Deep Purple berättade han också att han hade någon åkomma som gjorde att hans fötter numera var dubbelt så stora. Som om det inte vore illa nog med hans artros i fingrarna och hans hjärtproblem.

Jag tyckte att det blev ett bra avslut för både honom och Deep Purple att kunde lägga alla konflikter från förr åt sidan och spela sin största hit en sista gång tillsammans, med improvisationer, musikaliska chansningar, lite humor och allt man ska förvänta sig av den sättningen av Deep Purple minus Jon Lord då förstås.

Helvete, han spelar ännu sämre än Angus Young gör idag. Tragiskt att se och höra.

Ibland lyckas någon fånga essensen i en viktig händelse men några få kärnfulla ord. Det här var inte ett sånt tillfälle.

Tycker tyvärr att det är en helt korrekt iakttagelse. Kanske till och med en underdrift.

Så det viktiga här som händer på scenen, och det som främst ska fokuseras på, är hur en artritdrabbad 81 årig
Blackmore, som fått sprutor för att ens kunna stå upp presterar? Allt annat är underordnat?
Låt oss då tycka olika.

Min morfar var urmakare. Han skulle aldrig fått för sig att laga en klocka när han var 81 år gammal.

Ja, det är klart att ur det perspektivet är det en händelse på sätt och vis. Point taken.

Håller aldrig nånsin med vad Postaren har att säga men här är jag benägen att hålla med. Sjukt tråkigt för alla oss att vi ska den vägen vandra att hjärnan och kroppen inte vill samarbeta längre när man blir äldre men det ör vad det är. Han är ju en av mina idoler men lyssnar nog hellre på storys han har att berätta än själva spelandet idag. Har såklart stor respekt för mannen! Jag går inte längre på mina ungdomsidolers konserter, vill komma ihåg dom i sina prime!

Yupp, I agree.

Men man kan ju vara glad att dom helst lever.
Och jag kan tänka mig detta var någon form utav avsked...!?

Men karln var fantastisk i Deep Purple.

Så tolkar jag det. CarlM sammanfattar det väl ganska bra. Ett avslut, cirkeln är sluten och framför allt försoning etc. i all sin enkelhet. Hade man gett sig ut på en omfattande turne med hela och flera spelningar så hade det varit en annan sak.

I agree, och det är faktist lite vackert dessutom.

Bekymrar man sig för att det inte var någon höjdare musikaliskt så har man nog helt missat poängen här.

Det ena behöver inte utesluta det andra.
Jag ser det vackra i återföreningen, att han övht står på scen och försöker, det är stort!
Sen att han spelar som en trasig kratta är en annan sak. Att tycka det, är faktiskt objektivt; för inte kan någon på allvar tycka att det är bra?
Frågan är om han själv är medveten om att tåget har gått, att han borde ha stannat hemma för att inte göra åtlöje av sig själv?
Är han det och gjorde det bara för återföreningens skull så är det ju stort av honom. Ingen vill erkänna att bäst före datumet har gått ut. Sen kan det ju vara så att han fortfarande har hybris och tror att han är gud på gitarr, då är det lite trist.

Men jag tycker att det var härligt att se återföreningen, även om jag måste erkänna att jag inte kunde kolla vidare efter att han börjat "spela" solot...