Jag spelar helst på Gibson-gitarrer, men jag kan inte låta bli att bli imponerad av Ibanez-gitarrer då och då.

Jag har köpt en nästan ny Ibanez-åtta till progmetal--basist-sonens födelsedag, och som vanligt när man köper något på annons otestat, så är första intrycket inge vidare. Men efter justering av halsbåge, intonering och nya strängar så är jag imponerad av gitarren.

Den låter mycket och bra akustiskt. Kanske beror det på att den har mahognykropp som jag brukar gilla i kombination med bra precision på bygget och oväntat påkostat stall? Den är konstigt nog förvånansvärt lättspelar trots den platta profilen och den motorvägsbreda greppbrädan.

Det kul med två extra strängar även om jag inte spelar musik som är i närheten av Messugah eller Animals As Leaders. Det blir nog inte någon åtta för mig, men det var kul att prova några kvällar när jag mekade med gitarren.

Känner igen mig lite. Jag spelar enbart på Fender och Gibson men innerst inne fantiserar jag lite om en Ibanez med löjligt tunn och olackad hals. Stilmässigt är de helt fel egentligen men jag håller med om att de Prestige-modeller jag testat är väldigt välgjorda och framför allt extremt lättspelade.

Köp en sån här! Ser ju nästan ut som en tele plus att den låter tele i hals och Gibson i stall.

https://www.muziker.se/ibanez-fr365-tfb

Jo de är rätt balla men lite på gränsen till dansband på något sätt. Tänker lite på Godin-gitarrer av någon anledning.

Men hade det funnits typ en RG med vintagestall så hade jag på allvar kunnat fundera på det.

Finns ju dessa också men även om det är slimmade halsar på dem också så profilen mer smal än platt om du fattar. Extremt lättspelade är de iallafall!

https://4de0lh3q29ec37w0f73eq5lg-wpengi ... ickups.png

Jag har spelat på Talman-modeller på 90-talet och de är bra gitarrer helt klart. Väldigt ”stratiga”. Någon gång i livet ska jag äga en Ibanez med slimmad hals men jag vill vare sig ha hardtail eller floyd så det får nog vänta. AZ-modellerna är förvisso coola men halsarna är inget vidare.

Ni talar grekiska.

Det där låter INTE Tele kan jag säga. (Låter tonalt mer åt Gibba hållet faktiskt.) Hade inne en sån där nyligen JUST FÖR -att försöka få den att låta mer Tele.


/ Jonken

toandfoe skriver ju att han spelar på Fender och Gibson. Gibson i stall och tele i hals var därför min tanke.

Jag har en RG 505 med Floyd från -98 tror jag det var, och stallet gillar jag verkligen. Däremot är halsprofilen lite för mycket platt D för att det ska passa mina små korta fingrar till 100% tyvärr. Det blir i de övre positionerna en kant på D-profilen som jag liksom fastnar på. Dvs böjen är för skarp.

Självklart skulle det gå att hantera bättre än vad jag gör idag genom att spela ännu ner på gitarren...

Kvalitén i bygget är som alla andra säger utmärkt!

OK. Ber om ursäkt. Missade det.


/ Jonken

Det behöver du inte be om ursäkt för.

Om man testar en 8 strängad gura och säger att jag aldrig spelar 8-strängat så får man ju göra låtar där man spelar 8-strängat? Que?

Ja... Vad menar du? Jag provspelade den, hade kul och gillade den. Jag improviserade runt lite och experimenterade med vad man kunde göra. Det var verkligen skitkul. Han hade med sig den på semestern och då spelade jag lite mer. Eftersom jag spelar en del bas också, så blir det att man blandar lite emellan basspel och gitarrspel. Men jag har fullt upp med sex strängar, så jag låter honom ha 8-strängat för sig själv.

Kollade Andertons och de visade en ny modell, Alpha. Lee Anderton pratade om hur gitarrbyggare de senaste åren rör sig längre från klassiska modeller. Ja, allt sitter ju snett på den här. Mickarna, banden.
https://youtu.be/h05GOTM8U0g?si=ibJV6kwgrv6eXyIQ

Årets fulaste gitarr kom tidigt. Tur att Gibson och Fender skapade sina vackra klassiker. Det var bättre förr.

FAN-fret gitarrer är tyvärr inte min personliga 'bag' -varken symmetriskt, estetiskt -eller soundmässigt. Jag förstår inte varför Ibanez väljer en kropp i basswood; till en gitarr med två extra bassträngar? Det 'pruttar' ju (i min mening) bara i basen.

I min värld: Vill man 'gå dit' fullt ut med optimala bandstavar; är det True Temprament som gäller. Annat är inte ens halvvägs...

Paul Gilberts Fireman ser nästan ut som något som Gibson kunde släppt 1962.
Och jag tycker han trollar fram klassiska Gibson ljud ur den.

De använde nog AI när de designade styggelsen.

Fast med multiskala, d v s olika lång skalläng på samtliga strängar, försöker man ju inte lösa samma problem som True Temperament. Jag har aldrig provat mulitskala på gitarr, men på 5-strängade basar som används till genrer med högt tempo och låga stämningar som drop-A och drop-G och ännu lägre, blir tonen distinktare när man ökar skallängden på de tjockare strängarna. Basistsonen demonstrerade det för mig när jag undrade vad poängen var med Dingwall-basar, och i mina öron blir det tajtare vid snabbt, rytmiskt komplext spel på de lägsta tonerna, jämfört mot när samma sak spelas på vanliga, påkostade kvalitetsbasar med rak 34" skala. Spelmässigt är det ganska lätt att vänja sig vid multiskala på bas. Men jag sitter nöjd med mina med traditionella rakbandade baser. Gitarr med multiskala har jag inte provat, men där ser det knöligare ut och jag har inget behov av någon gitarr med multiskala, så det spelar inte mig någon roll. True Tempered handlar väl bara om att gitarren ska stämma bättre över hela halsen? Det skulle jag däremot kunna tänka mig på en Telecaster. Men jag har de gitarrer jag behöver utom möjligen en Jazzmaster, så det blir nog ingen TT för mig, även om det verkar bra inte minst för kompspel med "stora" ackord.

Har haft sex stycken Ibanez-guror genom åren. Det slutar alltid på samma sätt. Att jag inte kommer överens med halsen till slut. Det är bra gitarrer men ofta är halsarna för tunna för mig. De som jag gillat mest rent ljudmässigt var RGA-serien. Jag har haft tre stycken sådana, orginal-serien och inte de billiga skitvarianterna som kom efter. Tyvärr hade alla den där typiska Prestige-halsen som är jättetunn som jag inte gillar.

Hade dock en S440 från 90-talet och den halsen gillade jag dock faktiskt riktigt mycket. Men då var kroppen för tunn för min smak istället. Men halsen var bra.

Jag testade en Joe Satriani-signatur (den vita) i en affär en gång och den gillade jag riktigt mycket, på alla sätt och vis. En sådan skulle jag kunna tänka mig köpa. Om man man någonsin kommer få råd med det.

Vissa av Paul Gilbert -signatur modellerna är ju också utrustade med en fetare hals. Tyvärr; är kropparna i dessa instrument tillverkade av diverse varianter av icke någe vidare bra ton trä. Jag vet inte vad ni anser om gitarrens basregister; när ni hör typ det här: https://www.youtube.com/watch?v=iAxcyTby_fE

Jag hör: Ett grymt band -med en grym gitarrist; där gitarristen har ett lökigt gitarrsound. (Ska det verkligen behöva låta så där grumligt med 010 -046 -strängar...?)

Ja, det ljudet i basregionerna gör ingen glad. Att han dessutom har ca 15 pedaler framför sig gör det svårt att tolka hur mycket som är processat till höger och vänster.

Sedan har jag funderat på om det är meningen att det ska vara kort klang, pga att det nästan alltid spelas väldigt snabbt på Ibanezer. Ska inte vara något som ligger efter och stör. Det är dessutom i stort sett alltid kopiösa mängder med dist, vilket som vi alla vet kan göra underverk med det tekniska framförandet på en gitarr....

Som jag skrev tidigare i denna tråden (för fem år sedan ca ) har jag en RG 505, från -98. (Det är i stort sett en RG550, enbitshals i stället för laminerad).

Det är Basswood i RGn om jag inte har fel, dvs lind, som är ett träslag som ofta användes förr i tiden för bildsniderier etc för att det är så lättbearbetat. Det uppmuntrar inte till distinkt gitarrljud kan man väl säga.

Jonken, du tipsade i en tidigare tråd om att det är en god ide att se över översadeln på dessa, då den inte är plan på undersidan och därmed inte har optimal kontakt. Det stämmer, det tog en bra stund med filen att få botten plan, och det märktes på ljudet. Inte jättemycket, men åt rätt håll.

I en ännu äldre tråd ställde jag frågan om någon har testat att byta ut kroppen på en RG till något bättre trä, helst valnöt, då jag har snöat in på det, distinkt ton. Då plockade du Jonken fram en länk (tack!) till en färdigfräst RG-kropp i valnöt, skitsnygg men den kostade nästan 5000:- och det är mer än vad jag gav för gitarren, med Evo-mikar mm. Så det fick vara.

Däremot har jag på senare tid fått tag i diverse valnöt, så det kan bli ett projekt längre fram där jag fräser en RG-kropp, som jag troligen i så fall kommer att göra aningens mindre kantig. Eftersom valnöt väger mer än lind funderar jag på att fräsa ur kroppen och göra den ihålig, genom att göra den i två halvor för att därigenom få ner vikten. Och kanske lite intressant tonmässigt?

Någon som bytt trä i kroppen på en Ibanez räzergitarr? Resultat?

Filmerna med rent ljud lät ju riktigt bra, mahogny i de gitarrerna. När det är mycket dist är det svårare att höra vad som är vad.

Det kan ju vara ide att roa sig med fräsen för att få till en bättre kropp då...