Tack för input Obi!
Jag skulle ju sagt hur jag vill använda det, och det är enkelt, efter att ha sett videon med Carl Veheyen, som han gör!
Och Jeff Beck förstås, samt ett antal gitarrhjältar från min uppväxt som svajade och hade sig.
Kunskap och förmåga är ju en annan sak...
Jag har en Sandbergstratta, California från 2011 som har ett väldigt bra tvåpunktssvaj och låsbara stämskruvar. Det kör jag med två fjädrar, ger en väldigt bra känsla och kontroll. Stämmer inte om sig, fastän mycket drag i stången.
Stallet är flytande, och uppsatt så att det ska ge 1,5 ton högre på G-strängen på fullt "upplyft". Dvs samma inställning som han gör i videon, vilket var ett trevligt sammanträffande. Detta innebär att intervallet till de andra tunna strängarna är ganska exakt likadant som Verheuen har, två band på b-strängen och ett band på e-strängen.
Klon har jag helt rak, tvärs över fjäderkaviteten. Har inte testat ännu i alla fall om det gör ngn skillnad att sätta den snett.
Obi, har du själv testat och konstaterat att det skiljer?
Kan tycka att det är lite märkligt att det skulle göra skillnad på ena sidan och inte den andra hur fjädrarna är spända sins emellan?
Borde det inte vara summan av spänning i fjädrarna, eftersom svajet ju är helt stumt, det vrider sig inte mer på ena sidan än den andra? Sedan kan det ju råka bli så att den perfekta spänningen blir summan av att ena fjädern är lösare än den andra. Men att det också borde gå att få samma spänning på båda fjädrarna?
Vad gäller att det blir de tonintervall det blir mellan de tunna strängarna misstänker jag att det beror på att det är olika höjd på stallsadlarna pga radien på greppbrädan. Ju högre stallklack, ju mer spänning i strängen?
Om det är så kan man ju fundera på vad det innebär för min nya gitarr, som kommer att ha en compoundgreppbräda, 12" - 16". Kanske ett inte lika musikaliskt intervall mellan strängarna.
Tankar från en sent omvänd antisvajare, med mycket måttlig erfarenhet av att skruva svaj...
Tacksam för ytterligare input!
