I våras undrade jag vad panelen tyckte om Dweezil Zappas remix av Deep Purples klassiker ”Machine Head”. Jag var själv kluven då.

Nu har turen kommit till en annan klassiker, (tack och lov) utan Zappas inblandning.
Queens debutalbum med samma namn från -73 har fräschats upp under överinseende av Roger Taylor och Sir Brian, såvitt jag förstår.

Originalet hade ganska sunkigt ljud med begränsad dynamik, nu har man gjort om mixen och utgått från en 16-spårs ’master’.
Allt låter större; gitarrerna är något tydligare med fin klarhet, sången med körer likaså. Basen är tyngre. Fin ambiens på allt.
Men ffa. har man lagt ner mycket krut på trummorna. Originalet spelades på studions (Trident) stumma akryltrummor med tejpade skinn utan tillstymmelse till resonans, så som i mångt och mycket var idealet i brittiska studioproduktioner på 70-talet, utom för Led Zeppelin.
Man spelade delvis in på nätterna när David Bowies band The Spiders from Mars dagtid spelade in ”Hunky Dory” resp. ”The Rise And The Fall of Ziggy Stardust And The Spiders From Mars” 1970-72 och trumljudet är lika dämpat.
Bandet var i alla år missnöjda med hur resultatet blev, särskilt vad gäller trummorna.
Jag har alltid gillat de tunga låtarna.

Nu har man gjort om och gjort rätt, trummorna låter kanonbra, ungefär som på ”Sheer Heart Attack” från -74. Stor och tydlig ambiens, man förstår att Roger Taylor hade John Bonham som husgud. Det låter svinbra och man har väl bytt de gamla acryltrumljuden mot samplade som bättre motsvarar Taylors eget set, antar jag.

Man har också lagt till 2 låtar varav den ena egentligen skulle varit med på debutplattan (Mad the Swine).

Jag är ingen Queen-fantast men har alltid varit svag för Brian Mays gitarrsound och -spel och ”Sheer Heart Attack” har alltid varit en favorit som dök upp under mina formativa år.
Tycker att denna aktuella remix av Queen första är lysande, förtjänstfullt mastrad av Adam Ayan till modern standard. Den finns på streamingsajter som Tidal, också i en version med mycket bonusmaterial.

Lyssnade precis på låten "Liar" och hade glömt hur bra de faktiskt var redan då. Ljudet känns förvånansvärt up to date...

Tack, det kände jag inte till! Jag har Brian May som en av mina husgudar, och förstås Queen. Sedan är det ju jättelänge sedan de gjorde något nytt, men detta låter ju spännande! Jag har hört "The night comes down" och den låter inte så dum, trummorna framför allt som låter bättre. Öppnare ljud.

En video på låten: https://youtu.be/jiNVqhtjyW4?feature=shared

Info om remixen från Brian Mays sajt: https://brianmay.com/queen-news/2024/09/press-release-queen-i-queen-remixed-remastered-and-expanded-out-october-25/

Här är en tjomme som har provlyssnat och jämfört bl.a dynamik jämfört med originalet, båda vinyl. Det är tydligen betydligt större dynamik på den gamla skivan, det nya är komprimerat för att passa Spotify etc. Låter inte alls otroligt. https://youtu.be/RkEs7QR7so0?feature=shared

Det han framför allt klagar på är att det har fipplats med Mercurys röst, autotunat m.m. Och det stämmer när man tänker på det...

Hur man än vrider och vänder på det så är det väldigt bra musik! Queen II är nog bäst...

Det är väl just bara låten ”The Night Comes Down” som har autotunad röst? Att det öht behövdes kanske förklarar varför man skippade den på original-LP:n.
Litet märkligt att man inte gjort detta så att det inte märks (jag har iofs inte lyssnat efter artefakter).
Ett null test avslöjar eventuell pitchkorrigering, har väl aldrig tyckt att Mercury eller de andra behövt någon sådan på tidigare utgivet material.
Nya Queen I i övrigt låter modernt fräsch och ljudmässigt bättre i alla avseenden, enligt min mening.

Med det renare ljudet och högt bitdjup tål produktionen för all del mer komprimering utan att låta squashat - det får t.o.m. plats ren och klar ambiens här som inte fanns innan, dynamiken och ljudkvaliteten på Tidal är oslagbar jfrt med den gamla vinylen, med 24-bitarsljudet finns plats för luft ändå; Spotify (och vinyl) är väl inget under av dynamik eller hög upplösning precis, jämförelsevis.

Trummorna är feta och Mays gitarr har en snygg och behaglig men ändå tydlig edge, när den tidigare var mer luddig. Vad finns att inte gilla?
YMMV.

Kluvna känslor för tanken med re-mixar men självklart låter det ny bättre.
Bättre på en nivå att jag skulle köpa det igen? Nej.

Jag tycker ljudet när skivan släpptes är en del av uttrycket.
Man målar liksom inte om en tavla för att man plötsligt fått bättre färger.

/Magnus

Låt dessa gamla inspelningar vara.
De tillhör en viss tidepok och blir bara
Konstlat att göra Remix för att kunna pressa ut ytterligare lite stålar efter 50+ år
Varför inte gå hela vägen i så fall och låta AI
Sköta det.

Har inte lyssnat, men någonstans tycker jag att själva idén är lite som att riva Drottningholms Slott och bygga upp det igen, fast nu med glas och betong. Tiden när ett verk skapades är intimt förknippad med resultatet. Att acceptera historien som den är tycker jag är principiellt viktigt. 70-talet har ju faktist varit en gång vad vi än tycker om det.

Lite OT, men ändå...

Tänker att om man verkligen gillar en eller flera låtar där ljudkvaliteten är dålig, så är det väldigt trevligt att få en uppfräschad ver. Vem vill inte det?

Själv har jag ett antal liveinspelningar där det spelas fantastisk bra, men där ljudet sabbar mycket av upplevelsen. I det läget önskar man inget hellre än att nåt proffs tar sig an att förbättra ljudet....

Håller med zoork_1 här.

Har inte lyssnat på Queen-plattan på decennier tror jag. Om jag nu ska lyssna på den gör det mig ingenting att ljudupplevelsen idag är optimal. Tvärtom faktiskt.
Effekten här är som att lyssna i en bättre anläggning än vad jag hade innan. Varför låta bli det om jag kan få den upplevelsen utan att köpa en ny anläggning?

Bara för att jag upplevde och älskade Charlie Parker-inspelningar som hade dåligt ljud i de flesta fall under 70- & 80-talen, och älskade dem - dåligt ljud och allt, betyder inte det att jag för alltid är dömd att lyssna genom en liten portabel kassettspelare eller på brusiga plattor för att värna originalupplevelsen från förr. Det vore bizarr nostalgi för att inte säga bakåtsträvan och inget för mig. Ljudförbättrade klassiker har absolut sin plats i min värld, AI-medierat eller ej.

Ett annat gott exempel på lyckad nymixning är The Beatles’ ”Revolver”, förtjänstfullt och vördnadsfullt moderniserad av Giles Martin, med hjälp av AI. Tänk att kunna lyssna på 50-60 år gamla plattor där ljudkvaliteten är top notch och att man därför kan höra nya saker som man missat innan! Suveränt! Det är för mig viktigt att nymixningen av gamla klassiker görs respektfullt och känsligt, annars går det bort. Som Zappas ”Machine Head”.

Bu!

Jag tycker att det är viktigt att hålla isär om-mastrat och om-mixat här i sak. Jag oftast inget emot en om-mastrad ljudåtergivning, ok det finns riktiga nerköp här också men generellt, där man förhåller sig utifrån den färdiga mixen och rättar till återgivningen av den. Och idag behöver man dessutom mastra olika för vilket media som skall användas.

Om-mixat är en annan femma eftersom man går in och lägger, tar bort, ändrar förhållanden mellan instrument och får instrument att återges annorlunda. Eftersom man skapar en helt ny återgivning av det tidigare släppta verket så har jag full förståelse för att vissa dissar detta helt och att vara inne och peta på Machine Head känns faktiskt som att "måla om en tavla" som Magnus skrev. Men här handlar det mycket om vem som gör vad för vilket objekt och tills vilket syfte. Jag är personligen svag för den om-mix som Steven Wilson gjort på Black Sabbaths "Technical Ecstasy" som för mig alltid varit en platta jag avstått att lyssna på för den lät illa och är i särklass den Sabbath platta, med Ozzy, jag lyssnat minst på. Det blev lite som att få en ny, fast gammal, Sabbath-platta och det gjorde mig glad. Jag har dock full förståelse andra inte tycker lika.

Det där var ju bra och välbalanserat uttryckt, tycker jag.
Var sak får bedömas på sina egna meriter och på en högst personlig skala.

Den enda remix jag kan komma på som gjort mig lite glad är någon Beatles grej (minns inte vilken).

För mig personligen är mitt musikintresse mer inriktat på att hitta ny musik än att få bättre/sämre/annorlunda versioner av det jag redan hört.
99% av de skivor som jag håller högst och älskar mest skulle jag aldrig få för mig att sätta på igen, de är helt enkelt på gränsen att bli sönder lyssnade (jag kan höra hela skivan i huvudet, kan den, om man kan säga så). Jag skulle aldrig köpa en liveplatta heller så länge det inte är improvisations musik (ännu mer så de senaste "många åren" då liveplattorna är inspelade i studio efter spelningen).

/Magnus

Många kloka ord här...

Nä nu får ni/vi sluta vara så himla överens och börja köpa och sälja mera

Det sista som gjordes var ju hemskt ur flera perspektiv, när man tog en gammal outgiven Lennon demo från 79 med endast mumlad stödsång.
lät AI spela in ny sång, mixade om (eller spelade man tom in på nytt) övrigt och sen gav ut det som en 'ny Beatles-låt'

Bland det värsta tycker jag när man tar gamla outgivna demos från avlidna artister och ger ut, som säkert artisten själv bedömt INTE skulle ges ut.

Det låter inte som den jag tänker på. Att släppa låtar artisten inte tänkt släppa efter deras död är ett styggelse verk.

//Magnus

Beatles släppte ju en remixad "Let it be" som heter "Let it be naked", där de tagit bort alla svulliga Phil Spector-stråkar. Den mixen tycker jag är väldigt fin. "The long and winding road" är betydligt bättre enligt min mening i den nyare mixen.

Gällande trådens topic med Queen så måste jag säga att skivan låter riktigt riktigt bra. Många år sedan jag lyssnade på den skivan. Men det här lockade mig att lyssna igen. Klar förbättring!

Instämmer.....

Aningen OT, men mest gillar jag nog de tre CD's som släpptes med studioprat, alternativa versioner, lite drama och lekfulhet.

När man är död spelar det ingen roll längre så ser inga problem med att ge ut det efter de är döda. Man kan inte påverka något längre så varför inte ge ut?

Varför respektera någons konstnärliga eftermäle eller hedra någons vilja när de ändå är döda? Att pissa på någons grav är inget problem när någon är död för de kan ändå inte påverka. Är det så vi ska tolka ditt inlägg?

Du väljer att vantolka och överdriva dina känsloargument.

Det spelar ingen roll vad man än gör med Queen-plattor när världens mest överskattade sångare återfinns på dem. Han sjöng på ett extremt tillgjort sätt, spänt och överdramatiskt. Tillgjord men tonsäker sång. Helt meningslös. Han hade behövt en flaska whisky och ett par rediga käftsmällar, då hade det kanske kunnat bli något.

Sen att mixa om plattor är väl kul för die hard-fansen, möjligen.

Som sagt, det är 40+ år sen de hade sin storhetstid. FM hade en bombastisk stil som passade i Queen, därav den kommersiella framgången.
Han hade passat mindre bra i tex Rolling Stones.

Man kanske kunde testa att byta ut FM till tex Brian Johnson istället (om Du fick bestämma), allt är ju möjligt.
Kanske kan byta ut någon mer...

Angående remixar på gamla album så tror jag kanske inte det är 'die-hard' fans som går igång mest utan mer 'ljudnördar' som
kanske mixar eller spelar in själva, lyssnar genom en 'bättre anläggning' än Air-pods typ.

Oavsett så anser jag personligen att 'det taskiga ljudet' ingår i orginalverket och kan lämnas ifred, men respekterar att andra tycker motsatt.
Jag köpte dessa tidiga Queenplattor i mitten av 70-talet och såg bandet live med Freddie på 70-talet så jag har en ganska bra bild av Queen.

Det enda sammanhang han skulle passa i är i nån musikal, möjligen. I ett rockband är han katastrof. Han funkade lite bättre i deras synthiga produktioner på 80-talet.

Jag gillar att lyssna på nymixade versioner med mina favoritband, en eller två gånger. Sen vill man ha dem som de ska vara.