Att billiga gitarrer inte bandslipas och krönas kan jag förstå, är ju en tidskrävande process, men är det ”industristandard” förutom på CS och andra gitarrer av hög kvalitet?
Har kollat upp mången gitarr, och bara hittar få, dyra, gitarrer där det ordentligt gjort.
Gissar att man förfinat bandprocessen på företagen för att slippa jobba mer med bandjobbet.
Någon som vet mer om detta?

Tycker det problemet är allt för vanligt även på dyra Fender och Gibson.
Sedan är setup dåligt och antar är en kombination av underbemanning och brist på kunskap och erfarenhet. Sedan skall ju en liten musikaffär konkurrera med internet baserade företag som bara vill sälja gitarrer och inte har någon service eller hjälper kunder med ett problem så det var bättre förut

Det här handlar i slutändan väldigt mycket om kvalitén på träslagen som 'törs' användas av tillverkarna. Kort: Ju bättre torkat = Ju stabilare är det. Instrument med 'billigare' trä; är det första som visar problem med: -Nyp, -choke outs, -rassel över brädan. Om man är lite mer o insatt; är det lätt att referera till detta som vad i folkmun kallas för ett 'bandstavs problem' -på instrumentet. Och det rekommenderade åtgärden för detta hos för många; blir då en bandslip -för att jämna bandstavarna. Detta är dock i 8 fall av 10 fel diagnos. I de flesta fall är det dock brädan på instrumenten som har komprimerat; och är ej längre jämn hela vägen. Man kan i princip rakt av säga att detta är den klassiska 'Korea-puckeln' typ 11.0 som envisas att 'trolla' med oss.

Den korrekta metoden för att åtgärda ett sånt här problem är: Omslipning av den ojämna brädan; INTE en omslipning av bandstavarna. Samma ryckta bandstavar brukar funka hur bra som helst; när man knackar tillbaka dem efter att ha slipat bräda rak igen.

Men det första tecknet till att en trä har tendenser till att jävlas; är att bandstavarna vill resa på sig. Återigen: Man tar sitt instrument till fel instrument tekniker -för att få detta åtgärdat. Diagnos: Bandslipning. Vilket är fel diagnos. Här handlar det istället om en fret recess. Dvs att enbart knacka ner de resta bandstavarna igen på brädan. Detta gör man ganska enkelt med en liten träkloss och en hammare.

Med denna bak rund fastställd; är det dags att ta tag i trådens frågeställning: Kvalitén på bandstavarna i nya instrument:
Att göra bra bandjobb i fabriker; kostar tid och pengar. Ju mer tid och energi en tillverkare väljer att lägga ner på detta; innebär högre arbetskostnader på att bygga deras instrument. Summan av detta reflekteras i priset av instrumentet. Samtliga instrument är spelbara när det lämnar fabriksgolvet. Det är egentligen bara en fråga om hur hög stränghöjd instrumenten tillåts att ha i den sista kvalitetsinspektionen på fabriken. En ganska bra tell-tell; när det gäller bättre instrument är: Hur lågt och nära bandstavarana är instrumentets strängar egentligen justerade i butiken -eller av säljaren? Detta har ingenting att göra med personliga preferenser i sträng höjd -utan: Hur lågt ner är det möjligt att att ha strängarna -utan att det skräller och nyper. Jag brukar rekommendera mina kunder att göra precis på samma sätt som jag gör i butiken Ex på en dyr Gibson planka med Nashville -eller ABR-stall: Skruva ner strängarna och testa. Går det att spela 'slick' = Bra bräda + bra band jobb = En bra gura. Känns det oroligt = Mindre bra. Prutläge; men vill man ha den trots mindre stålar? På gitarrer med Floyds är detta svårare: Då man själv inte på plats kan gå och sänka en högstränghöjd på ett instrument. (Detta om butiken inte vet att man är en Tech -om har deras fulla förtroende för att låna nycklarna och göra detta på plats.) För detta är en väldigt enkel process; som många gånger 'gitarrkillarna' i butiken inte ens känner till. Som tack; brukar det ofta vara uppskattat att utbilda dem exempelvis i fallet Floyd Rose:

1.) Stäm upp och lås gitarren.
2.) Skruva bort tremolo skyddet över fjädrarna.
3.) Rikta svajarmen mot den bakre axelbandsknoppen; och lägg instrumentet upp och ner över låren.
4.) Plocka av alla fjädrarna mellan stallblocket och fjäderklon -samtidigt som du balanserar svajarmen mot låret.
5.) Vänd på instrumentet.
6.) Tryck ifrån stallplattan ifrån en stall stolpe i taget -och justera önskad höjd.
7.) Man kan (om man önskar) kolla genom att utan fjädrar trycka ner stallet i nollläge -om det skårrar när man kör några hammer on's på brädan.
8.) När man är nöjd: På med fjädrarna igen och testa.
9.) Är man nöjd: Skruva tillbaka tremoloskyddet.

https://www.youtube.com/watch?v=TZCTz8TlhDQ&list=LL&index=22
Den enda skillnaden mellan mig och det här; är att jag har ganska god nyp-kraft i mina labbar: Och behöver inte verktyg för att dra av -eller på stall fjädrarna. Dvs; lämnar inga som helst märken på dessa.

Det tar verkligen inte lång tid -att göra detta enkelt och säkert. Vetskapen och kunnandet för en butik -att kunna utföra detta är självklart ett stort värde i sig för dem. Och de blir ofta förvånade hur enkelt det här egentligen är. Har hört att flera butiker som jag besökt; verkligen har tagit till sig detta. Flera gånger när de skall anställa en ny med arbetare; har de öppnat med: Har du koll på Floyd Rose? Detta följt av gesäll provet: Ställ in stränghöjd på den här gitarren. Om de sträcker sig efter sexkants nyckeln först; blir de synade och avslöjade direkt...

-Ber om ursäkt -att jag 'ballade ifrån' ämnet lite här...


/ Jonken

Ska inte säga att jag vet mer, men jag kan förstå tanken att det på en ny gitarr inte ska behövas då banden är krönta från rullen, så att säga.
Det är väl det du menar Goran med "Gissar att man förfinat bandprocessen på företagen för att slippa jobba mer med bandjobbet."

Är greppbrädan tillräckligt bra ska det ju inte behöva krönas om alla banden är rätt intryckta, jämnt. Ser att Jonken har kommenterat under tiden jag skrev detta, och han är ju inne på samma sak, brädan måste vara bra.

Att det är enklare att slipa banden än att slipa brädan är ju en annan sak, och kunden är kanske inte beredd att betala för det.

Detta med att det är webbshopparna som är kassa på att justera gitarrer och fysiska handlare är toppen kan jag tyvärr inte hålla med om. Har fått några gitarrer i händerna de senaste åren som bekanta bett mig titta på. De har alla köpts i Sverige på välrenomerade musikaffärer.

Samtliga har haft en helt lös dragstång, efter justering har det självklart blivit en helt annan gitarr. "Wow!" har kommentarerna varit. Jag inbillar mig att det skulle vara lönsamt att i alla fall göra en grundsetup av dragstången, det tar ett par minuter.

Vad gäller pucklar på greppbrädor m.m. så skulle jag vilja påstå att dragstångskonstruktionen med en båge är ett feltänk. Då ser man bara draget i strängarna just den biten som passerar halsen, att det sedan fortsätter hela vägen ner till stallet tas inte med i kalkylen. Att dragstången dessutom ofta ligger alldeles under greppbrädan är ju också märkligt, då blir det inte så mycket trä att motverka utan det krävs en massa kompression av greppbrädan för att få någon effekt av dragstången. till exempel den tjocka goa 50-talshalsen ligger ju "bakom" dragstången och motverkar den.

Nu har jag inte byggt massor av gitarrer, men det jag gjort har funkat bra i över 40 år, med en fyrkantig stång, 5x5 mm, rak, 5 mm ner i halsen. Har sett kommentarer om detta tidigare på olika håll dessutom, så det är inget jag kommit på själv så att säga.

Hoppas att jag inte trampat allt för många på tårna...

Bra skrivet CS.


/ Jonken

Tack för två gedigna svar!